Bohusiska smällen 1566 – ett 450-årsminne

Fjorton belägringar har Bohus fästning utsatts för, men inte en enda gång har fästningen erövrats av fienden. År 1566 var slottets fall emellertid snuddande nära. Bohus slott räddades detta år av den ”Bohusiska smällen” (Båhusiska smällen). Under 2016 kan vi fira 450-årsminnet av fästningens räddning.

Torn blev kanonrör

Bohusiska smällen under belägringen av Bohus slott 1566. Vykortsbild.

Bohusiska smällen under belägringen av Bohus slott 1566. Vykortsbild.

År 1566 var Bohuslän en del av Norge, som var en del av det danska väldet. Svenskarna stormade fästningen fyra gånger. Vid den fjärde stormningen lyckades svenskarna tränga in i Röda tornet och erövra detta. Fästningens fall var nära. I tornets källare fanns dock ett krutförråd. Borgens försvarare lyckades antända krutet. Fästningstornet förvandlades då till ett kanonrör. Vid smällen flög allt och alla uppåt. Alla innevarande blev ”som kråkor och andra fåglar förda upp under himmelen, och icke en kom därifrån med livet”. (Adolf Tell, Bohus fästning: Vägledning för besökande, Tredje utökade upplagan, Gbg 1951, s. 36.) Jag talade mycket med docent Lars Linge om Kungälvs historia. Han var litet bekymrad över, att de berättande källorna om Bohusiska smällen var sena, men han fann tröst i vetskapen, att händelsen var avbildad på en reliefbild på Fredrik II:s sarkofag i Roskilde domkyrka.

Relief i turistbyrån

Anders Johansson vid boningshuset i Rösets gård. Bakom huset står skogen tät.

Anders Johansson vid boningshuset i Rösets gård. Bakom huset står skogen tät.

Sommaren 2015 besökte Niklas Krantz och jag Roskilde domkyrka. Givetvis var jag ivrig att se denna relief i verkligheten, men området kring de ståtligaste sarkofagerna var avspärrat. Vi kom inte intill reliefen. Sommaren 2016 hade jag ibland ärende till Kungälvs turistinformation eller besökscentrum. Till min glädje fann jag, att man här hade satt fram en avgjutning av reliefen, som visar Bohus’ belägring. Man hade lånat reliefen från Nordiska Folkhögskolan, som ligger uppe på berget Fontin, där svenskarnas kanoner hade stått under belägringen.

Igenvuxen gård

Rökmoln väller ut ur tornet. Detalj av reliefen. Foto: Lars Gahrn.

Rökmoln väller ut ur tornet. Detalj av reliefen. Foto: Lars Gahrn.

Enligt vad som berättades skulle en av borgens försvarare ha åtagit sig självmordsuppdraget att smyga ner i källaren och antända krutet. Följden blev att även han själv flög i luften. (Uppgiften möter – utan källhänvisningar – i Gustaf Brusewitz’ bok Elfsyssel från 1864.) Självmordsbombarens änka och barn skulle som belöning ha fått gården Röset på Hisingssidan av älven. Gården finns kvar och ägs alltjämt av samma släkt, även om den är uthyrd. Sommaren 2016 tog Anders Johansson, Mölndals-Postens egen tecknare och vitsare, med mig på en rundtur i södra Bohuslän. Från Eriksdal for vi åt väster. Skogen stod som en mur på höger sida, men i grönskan fanns ett obetydligt hål och några hjulspår. ”Här är det”, sade Anders och körde in. Efter några tiotal meter var vi framme vid den rödmålade gården, vars byggnader bildar en hästsko. Den ligger som en Törnrosa-gård mitt i grönska och sly. Gården, som genom många århundraden har givit familj efter familj deras bärgning, brukas inte längre. Skogen har tagit över ägorna. Jordbruksmarken har fallit i värde under det senaste århundrandet.

Kor skall beta rent

Röde torn har enligt uppgift fått sitt namn av att en del av byggnadsstenarna är rödaktiga.

Röde torn har enligt uppgift fått sitt namn av att en del av byggnadsstenarna är rödaktiga.

Samma sommar besökte jag Ulf Karmark på Mariebergs gård. Jag fick då veta, att Karmarks skulle ta över de igenvuxna markerna från Eriksdal ända bort mot Ragnhildsholmen. De skulle låta sina kor beta här. Ulf Karmark var mycket förväntansfull och såg fram emot att djungeln skulle glesna. Vem vet vad som då kan komma fram ur snåren? Gyldenlöwe lär ha haft skansar här, då han belägrade Bohus fästning år 1678 under fästningens fjortonde, hårdaste och sista belägring. Jag hoppas, att korna har starka käkar och glupande matlust. Det skulle vara intressant att på nytt kunna se lämningarna efter dessa skansar från ett annat skede av fästningens händelserika och hårda historia. Ulf Karmark berättar: ”Det skall finnas ytterligare en skans på Ellesbo höjd. Vi brukar fälten bredvid, och där har vi fått upp stora mängder med karteschkulor från kanoner. Sådana kulor användes främst mot kavalleri. Storleken på kulorna är ungefär 2-3 centimeter. Detta stämmer bra med förhållandena vid Gyldenlöwes belägring, då svenskarna skulle ha anfallit över Hisingen.” Kungälv har alltså en rik historia, och än finns mycket kvar att upptäcka.

Klicka här för denna artikel som pdf

 

 

 

Annonser

3 thoughts on “Bohusiska smällen 1566 – ett 450-årsminne

  1. Vid närmare eftertanke vill jag påpeka, att du har just vad du vill ha, nämligen två kapitulationer i Kungälv. Därmed har vi två kapitulationer i Kungälv och två i Marstrand. Av allt att döma kapitulerade emellertid Ragnhildsholmen och inte Bohus slott. Kastalen vid Kastellegården kapitulerade dessutom för venderna 1135. Därmed har vi tre kapitulationer i Kungälv, i det dåtida Kungälv. Denna fornnordiska ”manjämning” börjar alltså utfalla till Marstrands fördel.

  2. Denna gång måste bestämt jag bli Bohus fästnings försvarare. Jag har nyss lusläst Erikskrönikan, som är vår huvudkälla. Av krönikan framgår, att hertig Erik hade Kungahälla i förläning, men att norske kungen erövrade Kungahällas ”hus”, det vill säga borg. Senare belägrade hertigen huset, som dagtingade. På dessa ställen åsyftas uppenbarligen Ragnhildsholmen. Kungahälla låg ju ännu nere vid nuvarande Kastellegården. Även Bohus slott omtalas i krönikan men då under namnet Bagahus. Vad som hände med Bagahus, då Kungahälla dagtingade, sägs inte, men rimligen hade man nämnt, om även Bagahus hade kommit i hertigens händer. Bekymra dig inte över Carlstens kapitulationer. Fallna fästningar kan – liksom ”fallna kvinnor” – vara nog så tilldragande. Norrmännen uppskattar förvisso kapitulationerna. Låt oss bada i norska oljepengar! MVH Lars Gahrn

  3. Du skriver om att Bohus fästning aldrig fallit trots 14 försök. Jag har hört denna uppgift från ett antal håll. För oss från Marstrand, där Carlstens fästnings historia innehåller två angrepp med ty åtföljande förlust båda gångerna är Bohus framgångsrika historia trist.
    Vi gladdes därför när vi fick i vår hand Tore Skeies bok ”Jungfrun från Norge” som handlar om 1300-talet då Kungälv var en central ort. Skeie skriver att Bohus Fästning anlades 1308 och att den råkade i strid med svenskarna året efter. På sid 227 anges att kungen (Håkon) var orolig för de norska adelsmännens lojalitet. ”En isländsk krönika berättar korthugget att kungens egna män ‘svek’ honom och överlämnade det nyuppförda Båhus i hertig Eriks händer”
    Detta är en parallell till Dankvardts svek när Gyldenlöve anföll Marstrand 1677.

    Bohus fästning har alltså fallet (åtminstone) EN gång.
    Det var bara det jag ville ha sagt!

    Hälsningar
    Göran Kristensson
    ordförande
    Marstrands Hembygdsförenning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s