Ingermanländsk julmat i Lindome

Alla slags invandrare vill gärna ha sin egen mat – åtminstone till jul, då allt skall vara som det var förr under barndomens jular. Helmi Jönestam har mycket att berätta om detta.

Ingermanländska flyktingar

Helmi Jönestam i ingermanländsk folkdräkt.
Helmi Jönestam i ingermanländsk folkdräkt.

Hon är född i Ingermanland 1940. Under världskriget skickades familjen till Finland. Därifrån flydde familjen över Torne älvs isar till Haparanda i Sverige vintern 1945. År 1954 byggde man eget hem i Lindome och flyttade dit. Om allt detta har Helmi Jönestam berättat i sin självbiografi: Helmi Jönestam, Rör mig inte, se mig bara (Ord & visor förlag, Skellefteå, 2010, 238 sidor). I denna bok berättar hon om barndomens jular. Fadern kallas här Markko och modern Alina. Jag har skrivit om denna värdefulla levnadsskildring i en tidigare bloggartikel och hänvisar till denna framställning. I dagens bloggartikel skall jag uppehålla mig enbart vid julminnena, som ger intressanta inblickar i en invandrarfamiljs julfirande i Lindome på 1950-talet.

Piroger och rödbetssallad

Ingermanlands vapen.
Ingermanlands vapen.

Helmi Jönestam skriver: ”Ja, det var Markko som bestämde, såväl våra ljusa som mörka dagar och vi fann oss. Med åren vande jag mig vid att livet såg ut så och skulle komma att förbli likadant ännu ett par år. Jag visste att fram till dess levde jag utan val.

En kväll om året var alltid vår – julaftonen. Den dagen var Markko aldrig berusad, då var hans sinne överraskande öppet och glatt. Han delade ut julklappar och var barnsligt nyfiken på våra förväntansfulla miner.

Det var inga dyra klappar, ofta bara en julklapp till var och en. Vi hade också möjlighet att önska och hade vi önskat utifrån en rimlig kostnad, fick vi nästan alltid det vi velat ha.

Så länge det fanns små barn i vår syskonskara, hade vi också tomte. Mestadels var det Markko, som spelade den gode givaren, men för att luras lite extra kunde han ibland be mig, som var äldsta barn hemma, att spela tomte, och det hände också att han anlitade en granne. Vår far ville verkligen glädja oss på julaftonen!

Efter julklappsutdelningen åt vi av Alinas ingermanländska mat: kålpiroger, en rödbetssallad, som vi kallade vinigret, hemmagjord sylta och som efterrätt söta ostmassepiroger med kaffe eller te.

Ibland sjöng vi på Alinas begäran julsånger. Vi kunde inte många ingermanländska sånger, men de svenska julsångerna fick duga. Sent på kvällen hörde jag Alina ensam sjunga inifrån sovrummet. Markko låg i sängen och lyssnade men sjöng inte med.

Stilla natt, heliga natt. Jag satt vid fönstret uppe i vårt rum. Det var sent. Tyst, för att inte väcka Tina, som sov i sängen intill, öppnade jag fönstret och en kylig vind slog emot mig. Jag tittade upp i rymden och såg att himlen var full av stjärnor som lyste. Nej, de lyste inte, de brann, blinkade som små eldar.

Jag tänkte på julevangeliets ord: ‘Idag är en Frälsare född åt eder i Davids stad och han är Messias Herren’.

Så det är därför stjärnorna är så starka i natt! Tanken bara kom.”

Ingermanländska maträtter

Ingermanlands flagga.
Ingermanlands flagga.

Tittar man igenom denna skildring, känner man igen det mesta: julklappar, jultomte, julsånger och julmat. Där finns dock även ingermanländska inslag, nämligen salladen vinigret och söta ostmassepiroger. Ingermanland tillhörde under ungefär ett århundrade det svenska stormaktsväldet men erövrades av ryssarna 1702-1703. Mitt i detta landskap anlades Sankt Petersburg. Att Ingermanlands finska befolkning skulle påverkas av rysk kultur var därför ofrånkomligt. Det ryska inflytandet visar sig i pirogerna: kålpiroger och ostmassepiroger. Ett annat arv från Ingermanland var den starka kristna tron. Under många år hade man högmässa på finska för finländare och ingermanländare i Råda kyrka i Mölnlycke. Kyrksamheten var så stark, att även församlingens komminister Albert Sinander blev glatt överraskad och närmast rörd. (Se Axel Möndell, Mölndal, Kållered och Råda i ord och bild, 1952, s. 427.) Även detta kommer fram i Helmi Jönestams skildring. Himlens stjärnor förde hennes tankar till Betlehemsstjärnan.

Klicka här för denna artikel som pdf

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s