Anna Sophia Bondes bibliska storasystrar

En kvinnohistoriker har många bibliska kvinnogestalter att stanna till inför och fundera över. De är oftast inte huvudpersoner, men detta hindrar inte, att de kan göra viktiga insatser eller ha stor betydelse. Debora i domarboken var både profetissa och domare, det vill säga det judiska folkets högsta andliga ledare och högsta världsliga ledare i en och samma person. Hon var ”Lapidots hustru”, och om denne Lapidot vet vi nu, så här drygt tre tusen år senare, endast, att han var gift med Debora.

Tankeresa genom Bibeln

Prästen och kulturskribenten Anna Sophia Bonde har levt sig in i deras levnadsöden och har kommit att betrakta dem som ett slags bibliska storasystrar. Hon har skrivit om några av dem. Bokens titel är: ”Mina bibliska storasystrar: Glimtar från Gamla testamentet” (Artos & Norma bokförlag, 2019). Inför deras öden och uppträdanden väcks många tankar hos Anna Sophia Bonde, som ger sig ut på en vindlande tankeresa.

Många infall och tankar

Boken om Anna Sophia Bondes bibliska storasystrar har som omslagsbild en målning av Lionardo da Vinci.

En av fördelarna med att umgås med andra människor är att man aldrig vet vilka ämnen samtalet leder oss in i. Något liknande gäller Anna Sophia Bondes umgänge med sina bibliska storasystrar. Hennes storasystrar är inbördes högst olika, och deras livsöden är på samma sätt högst olikartade. När hon umgås med dem eller närmare bestämt lär känna deras tankar och levnadsöden, väcks en mångfald tankar hos henne. Hon berättar om dessa tankar, som i många fall leder vidare till andra tankar och känslor. Hennes framställning utvecklar sig på detta sätt till ett eftertänksamt samtal med många värdefulla infall, vissa väntade, andra oväntade. Man följer med stor uppmärksamhet hennes utläggningar, och ibland småler man, när hon stillsamt riktar träffande invändningar mot samtidens eller dåtidens mindre genomtänkta trender eller överdrifter. Anna Sophia Bonde är klarsynt och träffsäker vare sig det gäller uppbyggelse eller kulturkritik.

Hjälp åt de förvirrade

Anna Sophia Bonde med sin bok. Foto: Lars Gahrn.

”Tänk inte! Det bara förvirrar”. Så lyder ett kungsord, som ibland återges: ”Tänk inte! Det bara förvillar!” Hamlet, den danske prinsen i Shakespeares skådespel, tänkte så mycket, att han inte visste vare sig ut eller in och blev handlingsförlamad. Hur skall det gå för Anna Sophia bland denna mångfald av tankar och åsikter? Hon klarar sig utmärkt. Hon blir varken förvirrad eller förvillad utan behåller översikten och kan i sin tur vägleda andra. Hon har tilltro till budskapet i Bibeln och håller sig till dessa lärdomar, som vägleder henne genom samtidens djungel av inbördes motstridande uppfattningar, trender och villoläror. Hon blir som sagt inte vare sig förvillad eller förvirrad. Hon kan tvärtom hjälpa dem som är förvillade och förvirrade med insiktsfulla påpekanden och lågmäld rådgivning.

Denna bok måste jag köpa!

Anna Sophia Bonde med C. S. Lewis’ böcker om Narnia, som hon ibland föreläser om.

Själv upptäckte jag boken om Anna Sophia Bondes bibliska storasystrar på Skara domkyrkas bokbord. Ämnet intresserar mig, och eftersom Anna Sophia Bonde är komminister i min hemförsamling (Stensjöns församling), blev jag extra intresserad. Jag började bläddra i boken, och när jag fann, att jag med stort utbyte hade läst hälften av kapitlet om Hagar, patriarken Abrahams bihustru, förstod jag, att jag måste köpa boken. Framför allt ville jag ta del av Anna Sophia Bondes vidare tankar om Hagar. När hon onsdagen den 9 oktober 2019 skulle hålla föredrag i Stensjökyrkan om denna av både samtiden och eftervärlden förbisedda bihustru, satt jag på plats. Denna gång blev Hagar allt annat än förbisedd.

Abraham gjorde som hustrun ville!

Sara överlämnar sin tjänstekvinna Hagar åt Abraham.

Hagar, patriarken Abrahams tjänstekvinna, blev en av hans två hustrur och mor till hans äldste son Ismael. Hagars upphöjelse kom att leda till motsättningar inom familjen. Slutligen fördrevs Hagar och hennes son. Anna Sophia Bonde underströk hela tiden Guds omsorg om Hagar och hans ledning. Han såg henne och hörde henne. Då och då försökte människorna ”hjälpa Gud”, men på detta sätt vann man inte några framgångar utan gjorde bara ont värre. Tack vare uppmärksam läsning och eftertanke hade hon gjort många skarpsynta iakttagelser i berättelsen. Hon kunde därför lyfta fram många intressanta och lärorika sammanhang. Hon lyckades även få åhörarna att göra detsamma. En av dem framhöll träffsäkert, att patriarken Abraham, denne mäktige klanhövding, gång på gång gjorde som hans hustru Sara ville. Männen styrde världen på den tiden, men ibland och i vissa avseenden tycks kvinnorna ha styrt sina män. Anna Sophia Bondes föredrag ledde till ett livligt meningsutbyte bland åhörarna. Hon visade även flera målningar, som avsåg att skildra Hagars historia. Hon avslutade med att sjunga en sång, som hon hade skrivit, och som handlade om Hagars förhållande till Gud. För oss västerlänningar är Hagar kanske en biperson, men i Mellersta Östern är hon ett stort namn. Hon är mor till Abrahams äldste son Ismael, som räknas som arabernas stamfader. Anna Sophia Bonde lyfter fram kvinnohistoria och vidgar våra perspektiv.

Medvetna stilbrytningar

Anna Sophia Bonde.

Anna Sophia Bonde är en van skribent. Hon skriver lättförståeligt och ledigt, ibland snarast kåserande. Dit hör stilbrytningar, medvetna sådana, för att sätta piff på språket. I förordet skriver hon, att boken handlar om ”ett gäng bibliska tanter”. Att kalla dessa sköna kvinnor för tanter kan få vem som helst att hoppa till. (De skildras i konsten oftast som mycket sköna, och ordet tant är mycket ovant i detta sammanhang.) Sådana stilmedel tillgriper man för att ruska om läsekretsen litet grand. Omslaget pryds av Lionardo da Vincis målning av en vacker italiensk furstinna. Hon tillhörde ingalunda Anna Sophia Bondes bibliska storasystrar, men författarinnan valde bilden för att den ger en betagande bild av kvinnlig skönhet. Ett av författarinnans stora intressen är att i böcker och på nätet söka efter konstnärers avbildningar av hennes bibliska storasystrar. Några sådana finner man tyvärr inte inne i boken. Läsarna måste nöja sig med den vackra furstinnan – denna gång. Kanske skriver Bonde en annan gång en konstbok med bibliska bilder? Hon har en stor samling digitala bilder i de flesta konststilar.

Många systrar återstår

I boken har endast en handfull gestalter behandlats. Anna Sophia Bonde har många bibliska storasystrar kvar att behandla. Viktiga kvinnor som Debora och jungfru Maria väntar på att analyseras av denna skribent med psykologisk skarpblick. Den, som har hört henne predika, vet, att predikningarna är djuplodande och inträngande. Hon upptäcker de djupare sammanhangen och uppfattar även antydningar och tankar vid sidan om huvudbudskapen. Hon bör gå vidare med sina andra bibliska storasystrar. Folk, som nämns i förbigående, lägger man inte alltid märke till, och i vilket fall som helst fladdrar uppmärksamheten snart vidare till de kända huvudpersonerna. Anna Sophia Bonde stannar däremot till och visar, att alla personer, även de icke namngivna, har sitt att ge bibelläsaren. Hon har många systrar kvar att lyfta fram ur obemärkthetens dunkel. Många tankar, som hon här har behandlat kortfattat, kan hon med fördel återvända till och behandla utförligare. Hon har mycket att ge.

Lars Gahrn

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s