Den svenska musikens fader i Stensjökyrkan

Den 45 sångare starka kyrkokören var klädd i röda körkåpor, som lyste vackert mot den gula tegelväggen framme i koret i Stensjökyrkan. Sången steg mäktigt mot taket, när den stora kören stämde upp de olika satserna i Johan Helmich Romans körverk Svenska Messan. Under Birgitta Landgrens ledning tycktes körmedlemmarna överträffa sig själva. Mycket riktigt hade de övat länge. Detta framförande var fjärde gången gillt. Tre gånger tidigare hade man tänkt framföra Svenska Messan, men coronapandemin hade kommit emellan, och det dröjde längre än man hade tänkt sig innan restriktionerna lättades. Tre gånger hade uppförandet blivit inställt.

Bellman lånade av Roman

Johan Helmich Roman är känd framförallt för detta musikverk och för Drottningholmsmusiken. Ett avsnitt ur Drottningholmsmusiken inledde musikgudstjänsten söndagen den 10 oktober, som var Tacksägelsedagen. De två musikstyckena visade Romans bredd. Drottningholmsmusiken är livligare och gladare, medan Svenska Messan är högtidligt allvarlig. Man kommer att tänka på Bach och hans passionsmusik.  Johan Helmich Roman var känd och uppskattad redan under sin livstid.  Som ett exempel på den uppskattning, som kom honom till del, kan nämnas, att Bellman lånade en melodi ur Drottningholmsmusiken. Svenska Messan innehöll dock inte några melodier, som passade Bellmans uppsluppna sånger.

1700-talets gudstjänstspråk

Ibland har folk menat, att gudstjänstspråket är ålderdomligt. I själva verket har gudstjänstspråket fortgående moderniserats. Vad gäller Romans tonsättning av Svenska Messan är musiken dock anpassad efter de ord, som användes på den tiden.  Därför fick vi denna gång höra 1700-talets gudstjänstspråk. Några exempel är: ”Ära vare Gud i höjden och frid på jordene och människomen en god vilje.” ”Ty Du äst allena helig, Du äst allena Herre, Du äst allena den högste, Jesu Kriste.”  Visst klingar ordern ålderdomligt efter mer än två århundraden, men svårförståeliga är utsagorna inte. Många hjälpte till för att genomföra denna musikgudstjänst. Pia Jarskär sjöng sopran. Anders Norberg och Hans Lindström spelade violin, Andrine Bendixen-Mangs viola, Karin Knutson cello, Carina Damgaard och Erik Mårtensson oboe och Johannes Landgren orgel. Två duetter ur verket var inte med denna gång, och vid ett tillfälle hade en altstämma ersatts av en damkör.

Guds rike är glädje

 Komminister Joel Göranson höll den inledande andakten och talade djupsinnigt med stor erfarenhet om tacksamhet. Joel Göranson sade bland annat: ”Det kan ske fantastiska saker, när vi prisar Gud. För då kommer vi in i det som vi är skapade för, nämligen att lovprisa Gud. Det är inte för att Gud kräver det, utan för att det är kärlekens sätt att uttrycka sig. Förälskade människor lovprisar varandra utan att anstränga sig, till exempel: ‘Vad du är vacker’, ‘Jag tycker så mycket om din röst’ och så vidare. Gud prisade människan direkt vid skapelsen. ‘Det är mycket gott’, sa Gud, när han såg människan. Han vill att vi skall vara förälskade i honom precis som han i oss. Det står i Bibeln, att Gud tronar på vår lovsång. Guds rike är glädje i den helige Ande.” Detta och mera därtill sade Joel Göranson. Romans Svenska Messan innehåller mycket lovsång, och efter Tacksägelsedagens musikgudstjänst kan man också säga, att den innehåller glädje i lovsång.

Lars Gahrn

2021-10-28

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s