Välfyllt antikvariat i Floby

Anders Josefson med boken, som han och sonen Egil har skrivit. Foto: Lars Gahrn 2020.

I Floby finns en kyrkolokal, som har förvandlats till ett tempel för bokvänner. Här driver Anders Josefson Floby antikvariat i det gamla EFS-kapellet. Alla utrymmen har fyllts av bokhyllor, och alla bokhyllor har fyllts av böcker. Dessutom har han en mindre loppmarknad. Här och var finns gamla föremål, som är till salu. Här är trångt, men man kommer dock fram. Böckerna är ordnade ämnesvis, och Anders vet var de finns. När vi satt vid kaffebordet, kom en medhjälpare fram och meddelade, att en kund sökte Bondepraktikan. Anders behövde inte resa på sig utan meddelade på vilken hylla man kunde finna denna bok. När medhjälparen kom tillbaka, fick vi veta, att kunden hade fått sin bok, som mycket riktigt hade stått på angiven hylla. Han hade haft flera exemplar att välja mellan. En annan nöjd kund är hans högvördighet Åke Bonnier, biskop i Skara. För några år sedan dök han upp i Floby antikvariat och fyllde flera bärkassar med böcker. Biskopen är boksamlare med inriktning på kristna böcker. Han kom tillbaka och köpte mer. Floby antikvariat har mycket att bjuda alla.

Arkeolog blev antikvariatsinnehavare

Floby antikvariat har mycket att erbjuda. (Bild från Floby antikvariats facebooksidor.)

Anders är arkeolog till utbildningen och har läst i Lund. Han liknar en annan bokvän, nämligen Gustaf Edvard Klemming, legendarisk chef för Kungliga Biblioteket, en man, som älskade sin livsuppgift, fastän han hade en bibliotekstjänsteman, som hette August Strindberg. (Anders däremot har idel trevliga medarbetare.) Tillsammans med sin hustru Pia Folin startade han antikvariatet i Floby. Hon vilar nu på Floby kyrkogård. Från gravplatsen, som valdes med omsorg, har man utsikt ner mot antikvariatet. Tillsammans med sin son Egil har Anders skrivit en bok om Skaraborgs förhistoria (Från det inre av Västergötland, 2020). Hans högsta önskan är en ny bok, som ännu inte har utgivits.

Får vi be om mera Finnestorp?

Ett välfyllt antikvariat, sett från läktaren. (Bild från Floby antikvariats facebooksidor.)

Varje gång man träffar honom talar han om denna bok, och om sin starka önskan om att se den tryckt. Anders var nämligen en av de många arkeologer och andra intresserade, som deltog i den uppmärksammade utgrävningen i Finnestorp, som ligger inte långt från Floby. Fynden blev omtalade över hela riket, och givetvis var intresset mycket stort i Skaraborg, där fynden gjordes. Bengt Nordqvist var utgrävningsledare och har skrivit en översiktlig och sammanfattande rapport: Offerplats Finnestorp: Grävredogörelse avseende arkeologisk undersökning 1902-2012, (av) Bengt Nordqvist med bidrag av Maria Paring & Caj Carlstein, Göteborgs Universitet 2017. Dessutom har Nordqvist skrivit åtskilliga artiklar i årsboken Falbygden. Han har emellertid lovat att skriva ytterligare en bok, betydligt utförligare och i vetenskapligt viktiga avseenden uttömmande. Det är denna bok, som Anders går och väntar på. Han är inte ensam. Under vår resa i Västergötland sommaren 2020 besökte Niklas Krantz och jag både Floby antikvariat och Falbygdens museum. Vi hade inte talat länge med tjänstgörande museianställd förrän även hon gav uttryck för sin längtan efter denna bok. Får vi be om mera Finnestorp? Filosofie doktor Bengt Nordqvist har vid det här laget hunnit bli pensionär och är därmed en fri människa. Man kan inte kräva något av honom. För både honom själv och den arkeologiska forskningen vore det dock värdefullt, om den utlovade boken kunde skrivas och utges.

Berätta era egna minnen också!

Gångarna mellan bokhyllorna är smala. (Bild från Floby antikvariats facebooksidor.)

Även Niklas Krantz var med i arbetet. Han, Tim Schröder och Svante Tibell ägnade sig åt att metalldetektering. Niklas fann bland annat en sölja av silver. Den har blivit mycket uppmärksammad och ofta publicerad. Även han ser gärna en bok till. (Han har för övrigt kommit med på en och annan bild i boken, tillsammans med storheter som landshövdingen och kulturministern.) Utgrävningen var en stor upplevelse för de medverkande, som har mycket att berätta. Kanske borde de skriva ner utgrävningsminnen från sitt arbete? Finnestorp har blivit mycket omtalat. Då vill folk också veta allt om utgrävningen, vilka som var med, hur det var att arbeta, var de medverkande inkvarterades, vilka besökare som dök upp och så vidare. Gott folk, vässa pennorna och skriv! Både samtid och eftervärld är intresserade av vad ni har varit med om i Finnestorp. Anders Josefson har mycket att berätta, och han är inte ensam. Utgrävningarna var en stor upplevelse för många.

En trevlig mötesplats

Porslin, särskilt tallrikar, kan man också köpa. (Bild från Floby antikvariats facebooksidor.)

Floby antikvariat har blivit en mötesplats för bokvänner och kulturellt intresserade i största allmänhet. Söndagen den 28 februari år 2021 var Niklas Krantz och jag tillbaka i antikvariatet. Vid båda tillfällena bjöd Anders Josefsson på kaffe och kaffebröd. Några besökare hade kaffebröd med sig att bjuda på. Vi satt utomhus i solen och värmen och gonade oss. (Ja, även den siste februari var solig och varm.) Besökarna trivdes och blev kvar till stängningsdags. Man pratade om både det ena och det andra, glatt och skämtsamt. Man behöver en plats att träffas på. Floby antikvariat har blivit en sådan mötesplats. Givetvis köper besökarna även en och annan bok, fastän detta kanske inte sker vid varje besök. Man minns även Pia som en vänlig och trevlig värdinna. På hennes gravsten står orden ”En levande humanist”. Hennes minne lever, och en levande humanist måste man vara om man skall driva ett antikvariat i våra dagar. Visst säljer man en och annan bok, men inkomsterna är måttliga, även om man har ett stort och välsorterat antikvariat med kunnig och vänlig personal som Floby antikvariat.

Lars Gahrn

2021-04-15

Herkules i de stora Landvetterskogarna

Frisksportklubben Herkules grundades år 1933 i Mölndal. Sin första klubblokal hade man i Klipphöjds skola strax ovanför Mölndals Kråka, men medlemmarna kom snart att hamna i de stora skogarna öster om Mölndal.

Lånade klubbstugor i de snöiga skogarna

Ulla Sehlin och Marianne Höglund arbetar med att bygga stugan vid Vindtjärn. (FK Herkules’ bildarkiv)

Frisksportarna ville leva friluftsliv och sökte sig därför till de stora skogarna öster om Mölndal. Man höll till en tid i Pottebo vid Finnsjön. Man fick låna en lillstuga i Björsjödamm i Rya. Man fick likaså låna en stuga i Älmhult utanför Hindås. Dessa lösningar på lokalfrågan var dock tillfälliga. Därför beslöt man sig till slut för att bygga en egen stuga i Landvetterskogarna. Frisksportklubben Herkules fick en stark inriktning på både orientering och skidåkning tack vare sina klubbstugor ute i de snöiga skogarna. Dessa fyra lånade stugor betydde mycket för klubbens utveckling. Nu fortsätter Göte Höglund, ”Mister Herkules”, att berätta om den femte lånade stugan: ”Hagedal, även denna stuga belägen en bit utanför Hindås, blev vårt nästa hemvist under några år. Nu hade vi fått större utrymme, och vi hade hamnat långt in i skogen. Nu blev det mycket skidåkning, och vi började att tävla för klubben. Förut hade några av oss tävlat för Göteborgs Skidklubb. Här i Hagedal arrangerade vi Herkules’ första skidtävling, DM 50 kilometer.

Härliga tonåringar byggde klubbstuga vid Vindtjärn

Kent Ahlgren och Åke Bylin arbetar med stockarna till stugan vid Vindtjärn. (FK Herkules’ bildarkiv)

Längtan efter och drömmen om en egen klubbstuga hade blivit allt starkare. Vi började leta efter tomt, och vi fann den vid Vindtjärn i Härryda, där i dag Landvetters flygplats ligger. Pengar hade vi inte men desto större vilja och tro på framtiden. Vi var begåvade med ett härligt gäng tonårsungdomar, som nyss hade slutat skolan och nu fanns på olika yrkesutbildningar. Både pojkar och flickor hade vi. Bland medlemmarna fanns också många äldre, som med glädje deltog i arbetslaget. Vi lånade några tusenlappar och fick några i bidrag från Mölndals stad. Bröderna Ahlgrens söner var med oss i klubben, och Ahlgrens ägde skog i Floda. Av dem fick vi skog, som vi kunde avverka och låta såga till byggnadsvirke.

Virket bars och flottades till Vindtjärn

Stugan vid Vindtjärn som skelett. (FK Herkules’ bildarkiv)

Nu blev vi skogsarbetare med en blivande skogvaktare, även han klubbmedlem, som arbetsledare. Stammarna forslades till en såg, och virket forslades därifrån till byggarbetsplatsen vid Vindtjärn i Landvetter. Våra ungdomar var jätteduktiga att rensa och ta till vara gammalt byggmaterial. Vi letade upp och tiggde till oss nästan allt material eller köpte det för nästan ingenting. Och tänk, nästan allt måste bäras långt in i skogen. Det fanns ju ingen väg, bara en traktorväg halvvägs fram. En bit av vägen kunde stockarna flottas över ett tjärn, men då måste några pojkar simma med och knuffa på stockarna i vattnet. Men en stuga på nästan 100 kvadratmeter blev det till allas vår glädje i många år.” Som läsarna märker låg alla dessa klubbstugor långt bort. Ju längre in i landet man kommer, desto större blir skogarna och desto säkrare tillgången till snö.

Göte som skogshuggare

Det finns dock vissa vrår av Mölndal, som är bättre än andra vad gäller snötillgång, och Göte kom att upptäcka Gunnebodal tack vare skogsarbete för Gunnebo. Detta hände redan under friherrinnan Hilda Sparres tid (alltså före 1948) innan Mölndals stad hade inköpt Gunnebo egendom. Hans kamrat Rune Johansson, brorson till skogvaktare Otto Johansson, Stig Axbrink, Lasse Hasselgrund och Göte högg skog öster om Björketorpet i Gunneboskogen. (Lasse Hasselgrund kom med tiden att själv bli skogvaktare och flyttade då till Falun.) Från Gunnebo ladugård gick en skogsväg över järnvägen och fram till Björketorpet. Från denna går en brant skogsväg mot Pixbo dammar i sydost. Göte och hans kamrater högg skog kring denna väg. Göte upptäckte, att här blir snön i allmänhet kvar längre än på andra håll. När stugan vid Vindtjärn så småningom skulle rivas på grund av att Landvetters flygplats skulle anläggas i dessa marker, kom den nya klubbstugan att byggas i Gunnebodal. Frisksportklubben Herkules hade kommit hem, men även i fortsättningen kände sig medlemmarna hemma i de stora skogarna i öster.

Lars Gahrn

2021-04-08