Många frågetecken kring säteriets magasin

De båda ”spannemålsbodarna” eller magasinen på Råda säteri är mycket ovanliga byggnader av stort byggnadsantikvariskt värde. Så här långt efter tillkomsten måste många frågor förbli obesvarade, men man kan komma en bit på vägen mot ett svar. Först av allt: Hur gamla är dessa bodar?

Bodarna omnämns 1807

Norra magasinet. Foto: Lars Gahrn.

Roger Jannesson, Råda hembygdsförenings man i Pixbo, har forskat i säteriets brandförsäkringsbrev. Byggnaderna är omnämnda i 1807 års brandförsäkringsbrev som tvenne ”Spannemåls Bodar”. På den tiden använde man ofta götiskt binde-e mellan medljud. Då var det naturligt, att säga spannemål, men nu säger väl nästan alla spannmål. Bodarna är byggda av furu- och grantimmer. Bägge bodarna är tolv alnar i fyrkant, tio alnar höga och täckta med bräder under tegel. (Här tycks taket åsyftas.) Bodarna är brädklädda och rödmålade, var och en uppförd på nio stycken stenpelare av sju kvarters höjd. Så mycket berättar 1807 års brandförsäkringsbrev. Enligt 1905 års försäkringsbrev reparerades de 1902-1903. Jannesson tillägger: ”Du kan kanske lägga till, att spannmålsbodarna är nämnda även i 1792 års brandförsäkring, men där var för sig. Och när man betänker, att de även syns klart och tydligt utritade på ännu äldre kartor (som till exempel på en karta av Jonas Forsell från 1786) bör de sannolikt ha kommit till innan Törngren köpte Råda.”

Magasinen och kvarnen

Både väggar och golv är mycket välbyggda och starka. Foto: Lars Gahrn.

Ingvar Bragd, född 1943, växte upp på säteriet, där hans far arbetade som trädgårdsmästare. Han minns byggnaderna från sin barndom och ungdom. Byggnaderna kallades på den tiden för magasinen. (Denna benämning är den gängse även i våra dagar.) Det norra magasinet härbärgerade säd även på hans tid. Det rörde sig dock inte om brödsäd utan om fodersäd, som maldes åt kreaturen som foder. I samma magasin, alltså i det norra eller högra, fanns en kvarn. Man bar upp spannmålen till andra våningen och hällde ner säden till kvarnen genom ett hål i golvet. Det andra magasinet användes som förråd för allehanda.

Hade man glömt hur gamla bodarna är?

Tyvärr anges alltså inte byggnadsåret i brandförsäkringsbrevet. Flera av de andra byggnaderna har fått uppgift om byggnadsåret. I samtliga fall har dessa hus med byggnadsår uppförts under Martin Törngrens tid. År 1807 ägde familjen Törngren fortfarande säteriet. Man har alltså känt till byggnadsåret för fastigheter, som har uppförts under familjens tid som ägare. Detta skulle kunna tala för uppfattningen att ”spannemålsbodarna” uppfördes innan Martin Törngren tog över egendomen år 1770 (med full äganderätt 1781). De var kanske redan på hans tid så gamla, att man hade man glömt hur gamla de är. Detta är bara en tänkbar tolkning.

Gedigna byggnader

Ingvar Bragd, ordförande i Råda hembygdsförening, berättar om säteriets historia under en av sina hembygdsvandringar på säteriets område. Foto: Lars Gahrn.

Det skulle vara intressant, om man kunde undersöka bodarnas ålder dendrokronologiskt, det vill säga genom att ta borrprov och undersöka träets årsringar. Här finns mycket att borra i. Vid något tillfälle hade jag möjlighet att titta in. Bjälkarna i golvet låg så tätt, att man kunde tro, att detta skulle vara en dansbana för elefanter. Bodarna är mycket gediget byggda. Man kan vidare fråga, varför man byggde två bodar och inte nöjde sig med en? I en herrgårdsanläggning tänkte man ofta på symmetrin. Två bodar skulle vara en symmetrisk port in i ladugårdsområdet. Dessutom spred man risken. Om den ena boden brandhärjades, kunde förhoppningsvis den andra räddas. Spannmålen tillhörde det värdefullaste, som fanns på gården. Nu tillhör själva ”spannemålsbodarna” de största dyrbarheterna.

Lars Gahrn

2021-07-22

”Spannemålsbodarna” på Råda säteri

Har ”spannemålsbodarna” på Råda säteri någon motsvarighet i Västsverige? I varje fall har inte jag upptäckt några liknande byggnader. Råda säteri är ett eldorado för byggnadsantikvarier, och ”spannemålsbodarna”, numera kallade magasinen, är stora sevärdheter, mer än två århundraden gamla.

Bodarna liknar härbren

Södra spannemålsboden med stenskivor uppepå stenpelarna. Foto: Lars Gahrn.

Stallbyggnaderna på Råda bildar en rätvinklig hästsko. Där gården öppnar sig åt öster står de båda bodarna, den ena som början av den vänstra längan och den andra som början av den högra. De är dock inte sammanbyggda med de båda längorna, vilket är viktigt i sammanhanget. Meningen var, att de skulle ha en brandgata, alltså ett mellanrum, mellan sig och andra byggnader. De båda bodarna är kvadratiska och vilar på nio stående pelare vardera. Längst upp finns ett pyramidtak på boden. Den, som är bekant med Dalarnas byggnadskultur, kommer genast att tänka på härbrena, ett slags förvaringsbodar, som uppfördes strax utanför den övriga gårdsbebyggelsen för att de skulle vara skyddade mot brand, om gården eldhärjades. Sådana härbren fanns även i andra landskap däromkring.

Förvaringsplatser för dyrbarheter

I dessa härbren förvarades gårdens dyrbarheter, i första hand säd men även klädesplagg, som inte användes till vardags, och åtskilligt annat. Givetvis var dörrarna kraftiga och låsen för sin tid mycket konstfärdiga. Det gällde att skydda sina dyrbarheter mot tjuvar. Så långt går likheterna. Säteriets bodar är dock mycket större än Dalarnas härbren, som brukar stå på fyra stående stolpar, medan säteriets bodar som sagt står på nio murade pelare. Dalarnas härbren är knuttimrade med bara timmerväggar. På säteriet är bodarnas timmerväggar klädda med stående klädselbrädor, och lister skyddar skarvarna mellan brädorna.

En motsvarighet i Ockelbo

Magasinet har fönster på tre av fyra sidor, men fönstren är som synes små och kan inte ha gett mer än ledljus inne i byggnaden. Foto: Lars Gahrn.

Skall man hitta motsvarigheter till magasinen, måste man gå långt. Agneta Steffen har hittat ett kvadratiskt magasin med pyramidtak i Ockelbo i Gästrikland, alltså i nedre Norrland. Det användes tidigare som spannmålsmagasin men är nu lanthandelsmuseum. På grund av sin form och sitt utseende kallas byggnaden för ”Bläckhornet”. Den liknar spannmålsmagasinen på Råda, men den är betydligt lägre i förhållande till sin bredd än Rådas högresta magasin. Agneta Steffen har likaså funnit en modell, alltså inte en uppförd byggnad, av en torkria och ett spannmålsmagasin. Modellen har tillkommit efter en ritning av Abraham Niclas Edelcrantz (1754 -1821) omkring 1810. Modellen finns nu i Tekniska museet. Den är liksom Rådas magasin kvadratisk, högrest och försedd med pyramidtak. Liksom Rådas magasin är den arkitektoniskt tilltalande.

Flera fönster och en lucka

Södra magasinet har fönster på tre av fyra sidor, men fönstren är små och kan inte ha gett mer än ledljus inne i byggnaden. Bägge bodarna har i andra våningen en lucka med två dörrhalvor. Sådana luckor användes antingen för att man skulle kunna hissa upp säckarna utvändigt och ta in dem genom luckan eller för att man skulle kunna vädra och lufta i magasinen. En lucka för säckar brukar vara hög och smal, men dessa luckor är låga och breda. Detta skulle kunna tala för att vi har att göra med vädringsluckor, men givetvis kan jag inte säga något med bestämdhet. Vet någon annan något? Bägge bodarna saknar fönster på sydsidan. Ville man utestänga värme och förhindra värmeväxlingar, eller behövde man helt enkelt mer ljus i husets norra halva, där trappan (åtminstone i södra magasinet) finns.

Möss och råttor skulle utestängas

Timret i väggarna ser alldeles färskt ut. Foto: Lars Gahrn.

Mycket viktigt var, att råttor och möss inte skulle kunna komma in i ”spannemålsbodarna”. Mössen kan tyvärr klättra uppför stående stolpar, men de kan inte klättra upp och ned. Därför vilar en flat stenhäll uppe på varje murad pelare. Skall mössen kunna ta sig vidare från pelaren fram till någon springa i golvet, måste de klättra vidare upp och ned. Det kan de inte, och här måste de med andra ord stanna och klättra ner igen. På den tiden kan man inte ha haft trappor upp till bodarna, ty på dem skulle mössen mycket enkelt ha klättrat upp. Som i Dalarna måste man ha haft lösa stegar eller lösa trappor, som man kunde resa mot byggnaden, när man skulle klättra upp, men som man tog bort, när man hade uträttat sitt ärende. Märkligt nog finns flata stenhällar enbart uppepå den södra spannmålsbodens stenpelare. Den andra är inte lika skyddad mot möss. Varför? Jag har inte något svar. Har någon i läsekretsen några funderingar i ämnet? Fler frågor kan ställas inför ”spannemålsbodarna”, men dem sparar vi till nästa gång. Då skall mina andra sakkunniga vänner, nämligen Ingvar Bragd och Roger Jannesson, få komma till tals.

Lars Gahrn

2021-07-15