Mölnlycke Musiksällskap 75 år

Mölnlycke Blåsorkester under ledning av Jenny Björkqvist är redo för den stora jubileumskonserten. Foto: Lars Gahrn.

I Mölnlycke kulturhus lördagen den 30 oktober 2021 fick vi åhörare uppleva en del av ”det svenska musikundret”. Aldrig tidigare har så många svenskar musicerat så bra och så mycket som i våra dagar, detta tack vare våra musikskolor, numera oftast kallade kulturskolor. Lördagen den 30 oktober fick vi se, att även Mölnlycke har fått sin del av musikundret. Mölnlycke Musiksällskap fyllde 75 år och firade detta med en jubileumskonsert, som framfördes av Mölnlycke Blåsorkester.

Tre steg i utvecklingen

Storsextetten bestod denna afton av nio musiker.

Först bildades Mölnlycke Blåsorkester år 1888 genom Bruno Wendels försorg. Många år senare, närmare bestämt 1946, bildades Mölnlycke Musiksällskap, och 1965 tillkom Musikskolan i Mölnlycke.  De tre stegen i utvecklingen förutsatte varandra. Mölnlycke Blåsorkester lärde givetvis upp nya musiker. Musiksällskapet började med musikundervisning och fick redan 1947 1000 kr i bidrag av Mölnlycke kommun. De pengarna räckte på den tiden till mycket. År 1965 startade Musikskolan, vars främsta uppgift var att utbilda nya musiker. År 1966 började Christina Lundin som elev i denna skola. År 2021 stod hon på scenen i Mölnlycke kulturhus som en av blåsorkesterns två dirigenter. Blåsorkestern kom att ingå i Musiksällskapet, som samarbetar mycket med Musikskolan. Blåsorkesterns båda dirigenter, Christina Lundin och Jenny Björkqvist, är lärare i Musikskolan, nu kallad Kulturskolan.

Dubbel återstart

Djup koncentration bland Storsextettens musiker.

Denna jubileumskonsert den 30 oktober år 2021 var samtidigt en återstart för blåsorkestern, som inte hade spelat tillsammans sedan julkonserten i december månad år 2019. Nu firade Musiksällskapet 75-årsjubileum med två konserter under en och samma afton. I pausen spelade nämligen Storsextetten, som vid detta tillfälle bestod av nio musiker. Storsextetten framförde tre musikstycken: Säg det med ett leende, Här dansar de brede pojkarna och Sorglösa Brunn. Inom Mölnlycke Blåsorkester fanns under många år Rådasextetten, men den lades ner 2001. Då fanns en risk för att dess repertoar av äldre underhållningsmusik och dess notsamling skulle försvinna. I detta läge bildades Storsextetten, som övertog både repertoar och musikalier. Ulf Ripa är kapellmästare, och under corona-pandemin har han framträtt med Lillsextetten, som egentligen är en trio. Mölnlycke Blåsorkester har alltså gett begreppet sextett nya innehåll. Under pausen vill folk gärna prata, men när Storsextetten spelar gamla örhängen med sedvanlig skicklighet, lyssnar man uppmärksamt.

Gott samarbete i Mölnlycke

Som gratulant framträdde Magnus Eriksson, generaldirektör för Sveriges Orkesterförbund. Han är dessutom en skicklig euphonist och vurmar för mässingssextetten, såväl genom att spela som att skickligt producera arrangemang för denna sättning.  Magnus Eriksson önskade givetvis orkestern allt gott för framtiden men passade även på att tala om vad som hade varit och vad som nu är. Han var mycket imponerad av och förtjust över det nära samarbetet mellan Musiksällskapet och Kulturskolan. Sådant samarbete är nämligen inte någon självklarhet. Hälften av förbundets anslutna orkestrar har samarbete med Kulturskolan.  Den andra hälften har det inte. Därför var han mycket nöjd och belåten med förhållandena i Mölnlycke.

Sju dirigenter

Alltsedan 1946 har Mölnlycke Blåsorkester haft sju dirigenter: Nils Rasin, Yngve Moberg, Stig Boström, Bengt Åke Nilsson, Helena Kaij, Christina Lundin och Jenny Björkqvist. Fem av dem var med under jubileumskonserten, och två av dem, nämligen Jenny Björkqvist och Christina Lundin, dirigerade orkestern under aftonen. Blomsterbuketter utdelades till Magnus Johansson, till de fem dirigenterna och till Lina Eiserman Ålund. Den sistnämnda har varit ordförande inom sällskapet i tre omgångar, skrivit dess historia under de 50 första åren och ordnat sällskapets arkivalier, som har överförts till kommunens arkiv. Man har alltså en lång och hedrande historia att se tillbaka på, och framför allt står man väl rustad att möta framtiden. Aldrig förut har så många spelat så mycket och så bra som nu. Kvällen bjöd egentligen på två konserter, och därför blir det också två artiklar. Fortsättning följer nästa vecka.

Lars Gahrn

2021-12-02

Kungälvsbroderiet – bygdens öden i broderade färgbilder

Kungälvsbygdens historia i broderade bilder, som skildrar livet från hedenhös till våra dagar, är en väldig arbetsuppgift, som har sysselsatt många brodöser under 18 år, men nu är arbetet avslutat. Onsdagen den 17 november 2021 visades för första gången alla sex jätteveporna i Mimers konsthall i Mimers hus i Kungälv. Detta storverk fängslar besökarna genom sin dramatik, sin färgprakt och sin höga kvalitet. Kungälvs Musei Vänner har velat ge Kungälv en motsvarighet till Bayeuxtapeten. Föreningen har lyckats, och nu återstår att förverkliga ett besökscentrum, där broderierna kan visas stadigvarande.

Sigurd Jorsalafar skapade köpstaden

Sigurd Jorsalafar, som gjorde ett korståg till Jerusalem (Jorsala) och grundade staden Kungahälla vid Nordre älv.

Den första vepan sticker ut tack vare sin dramatik, sin färgprakt och sin djärva formgivning, som har tagit efter vikingatidens böljande slingor och barbariska kraft. Här har Birgitta Arkenbacks skapande konstnärliga sinne haft störst utrymme och störst möjligheter. Här har hon varit minst bunden av förlagor. Med sina kunskaper i vikingatidens och medeltidens bildvärld har hon själv skapat historiens bilder. Vid första anblicken kan man tro, att man står inför ett konstverk från den tiden.

Kungsgården i Ytterby finns med

Kungsgården i Ytterby, begynnelsen till staden Kungahälla.

Längts upp i vänstra hörnet sitter Sigurd Jonsalafar, den norske kungen och korsfararen, på en häst med högburet huvud. I högerhanden håller han ett processionskors på en stång. Vänsterhanden lyfter han till hälsning. Sigurd Jorsalafar flyttade Kungahälla från kungsgården i Ytterby till Kastellegården nere vid Nordre älv, där han anlade en kastal. Givetvis är kungsgården i Ytterby med i bildens mitt, och vi får dessutom en bild från det inre av en av gårdens stora hallbyggnader. Kyrkan, som Sigurd lät bygga i Kungahälla nere vid älven, är avbildad som en konstfullt byggd och himlasträvande stavkyrka.

Broderiet fortsätter sagodiktningen

Kyrkan i staden vid Kastellegården (Sigurd Jorsalafars Kungahälla).

Olav Tryggvason mötte enligt sagorna Sigrid Storråda i Kungahälla för att förhandla om giftermål. När hon vägrade att gå över till kristendomen, skulle han ha gett henne en örfil. Men vad nu då, på broderiet är det ju hon som örfilar honom! Kanske kvitterade denna starka och handlingskraftiga kvinna konungens örfil, men därom har sagorna ingenting att berätta. Slår man en kvinna, är man förvisso själv värd en riktig hurring. Historien är inte avslutad ännu, och som synes fortsätter Kungälvsbroderiet sagodiktningen.

Olav den helige och Olof Skötkonung

Enligt sagorna mötte den norske kungen Olav den helige sin svärfar Olof

Olav den helige och Olof Skötkonung slår tärning.

Skötkonung av Sverige. Vid detta tillfälle kastade konungarna tärning om ett par omstridda bygder på Hisingen. De två konungarna ser vi på broderiet. Dock liknar de snarare ölgubbar med röda näsor än idealiserade konungagestalter av hög moralisk resning, utmärkta av manlig ståtlighet. Broderiet kan mycket väl komma verkligheten närmast, men som sagt: förlagor saknas. Man är tvungen att på fri hand göra sig en bild av historien. Hur som helst är den roande och tankeväckande genom att bryta av mot gängse framställningssätt. På detta sätt rör sig historien framåt med uttrycksfulla bilder. Broderiet, som skildrar hertig Erik av Sverige och hans blivande svärmor, drottning Eufemia av Norge, är konstnärligt genialt. Hertig Erik är välväxt, kraftfull och manligt ståtlig. Drottning Eufemia är smärt och har både god och behagfull hållning. Hon rör sig som om hon dansade fram. Halsen är bar, och den praktfullt rödmönstrade klänningen är djupt urringad. Man ser vid sidan om de bägge både hans hornprydda hjälm och en medeltida växtslinga. På samma sätt får vi uttrycksfulla och väl fångade bilder av Håkon Håkonsson, borgen på Ragnhildsholmen Snorre Sturlasson, Magnus Lagaböter, brödbakande kvinnor, den heliga Birgitta, Karl Knutsson Bonde och många andra.

Fina färgskiftningar återges

Hertig Erik och drottning Eufemia.

När vi kommer längre fram i tiden, är förlagorna fler och den konstnärliga friheten mindre. Är man bekant med den nordiska historiens bilder, känner man ibland igen förlagorna. Träsnitt ur Olaus Magnus’ stora krönika har ofta använts som förlagor. Sent omsider har historien kommit fram till 1800-talet, och då har man fotografier att utgå ifrån. Broderierna har dock hela tiden till skillnad från fotografierna den fördelen, att de återger historien i färg. Hantverksskickligheten är stor.  Ett broderi, som visar en ångslup liggande i Nordre älv, har älvens vatten i förgrunden. Brodösen har lyckats med konststycket att återge ljusets speglingar i vattenytan.  Detta broderi har med all rätt valts till omslagsbild för skriften om 1800-talsbroderiet. Skriften heter: Kungälvsbroderiet: 1800-talet: Kungälvs Musei Vänner 2021 (28 sidor jämte omslagets fyra sidor). Fotografen är mycket skicklig och har fångat minsta färgnyans i broderierna.

Bilderna behövs

Ångslupen förtöjd vid torget i Kungälv.

Brodöserna och andra medverkande har utfört ett storverk för sin stad och sin bygd. Den bygd, som har en historia med bilder, har en historia, som kommer att synas och omtalas. De historiska författarna skriver hellre om en historia, som kan illustreras med bilder, än om en bildlös historia. En historia med bilder fastnar bättre i minnet än en historia utan. En stad får högre anseende, om den har en gammal och rik historia. Så är det med Kungälv, och när historien lyfts fram genom bilder ökar anseendet ytterligare. Det är viktigt, att dessa broderade bilder blir kända och tillgängliga, så att de kan användas. I den historiska litteraturen råder nämligen stor bildfattigdom. Samma, ofta inte särskilt bra, bilder används gång på gång. Nytillskott till den historiska bildskatten är mycket välkomna. Efter den 27 november 2021 kommer broderierna att hängas undan igen. Vi vet inte, när vi kan få återse dem. Kanske kunde bilder av broderierna läggas ut på nätet? Kungälvsbroderiets bilder behövs i vår stora bild fattigdom.

Lars Gahrn

2021-11-22