Total mobilisering på Bohus fästning

Aldrig tidigare hade jag hört så många glada rop och sett så många livfulla barn på Bohus fästning. Detta kända utflyktsmål vid Nordre älv har fått nya herrar, och dessa har satsat på verksamheter för barn. Denna inriktning är mycket framgångsrik. Barnen har givetvis sina föräldrar och syskon med sig eller farföräldrar eller morföräldrar. Satsar man på barn och ungdomar, får man alla åldrar till fästningen. Däremot är det inte lika lätt att få dit barn och ungdomar, om man satsar i första hand på de vuxna.

Bejaka dina drömmar, och lek!

I denna silhuett av tornet Fars hatt kan man kasta in bollar genom öppningarna. Foto: Lars Gahrn.

Ulf Karmark, känd ägare till Mariebergs gård och ordförande för Bohus Elfsborghs Caroliner, har tagit över den gamla borgen tillsammans med fastighetsmäklaren Jan Erik Axelsson, även känd som konung över Locks rike (i Kungälvs Ytterby). Här har han byggt en villa i borgstil. Hans bror Mats Axelsson byggde en riddarborg på berget ovanför sitt hem i Dotorp i Kärna. Ett viktigt budskap från bröderna Axelsson är, att man skall bejaka sina drömmar och leka, oavsett om man är vuxen eller inte. Detta är så sant som det är sagt. Här på fästningen får både barn och vuxna släppa sitt allvar och släppa fram sin lekfullhet. Vad möter då besökarna på slottet? Vid uppfartsvägen finns ett plank med två medeltida människor avbildade. Vid platsen för ansiktena finns två ovala hål. Besökare kan stå på baksidan och sätta ansiktena i hålet. Därefter kan de fotograferas som äkta medeltidsmänniskor. Föredrar de äkta kläder framför målade, kan man låna medeltidskläder i tornet Fars hatt.

Många lekmöjligheter

Denna klippa har blivit en utmärkt rastplats.

I borgen finns också en uppblåst hoppborg. Där finns bågar, pilar och måltavlor, så att man kan ägna sig åt bågskytte. Man kan ägna sig åt hopptävlingar med käpphästar. Åt käpphästarna finns ett uppbyggt tak. Därunder förvaras dessa kusar, så att de inte behöver bli blöta vid regnoväder. Barnen kan vidare åka på en häst, som rullar på räls. Med en lans skall de träffa en uppsatt sköld eller andra mål. Man kan ägna sig åt dragkamp, pussel och olika slags spel. Man kan gå på styltor och försöka hålla balansen på en bräda, som är lagd över en rulle.

Färja och kanoner

Äntligen är Bohus fästning återigen bestyckad.

Redan innan Axelsson och Karmark tog över hade en linfärja byggts för att trafikera dammen. Man står på en flotte och drar i en tross, som är fäst i motsatta stranden. På detta sätt drar man färjan över dammen. Jag var snabb med att skynda ned till dammen. Jag färjade mig över några gånger. När fler besökare dök upp, erbjöd jag dem ”Västsveriges ofarligaste sjöresa”. (Dammen är nämligen både liten och grund.) Jag färjade över sju eller åtta sällskap på detta sätt. Äntligen fick jag en liten sjöresa denna sommar! Bohus Elfsborghs Caroliner har som bekant en mycket uppskattad och ofta anlitad artilleriavdelning. Tack vare Karmark och hans karoliner har fästningen äntligen återigen blivit bestyckad. Karmark skall själv få beskriva bestyckningen: ”Vi har faktiskt tre kanoner just nu: två stycken sexpundskanoner, en på hjullavett vid yttre borggården och en fast vid spiraltrappan. Dessutom har vi en tvåpundskanon, som vi skjuter svensk lösen med varje lördag och söndag klockan 12.00.”

Avrättningar

Färjan över dammen är en trevlig farkost, som erbjuder ”Västsveriges ofarligaste sjöresa”.

I ett utrymme av fästningen visar man olika sätt att avrätta brottslingar. Där finns både bödelsyxa och galge. Klokt nog hade man bundit upp galgens snara så högt, att ingen kunde komma åt den. Ibland kan det vara farligt att leka, och man bör inte ta några risker. En silhuett föreställer tornet Fars hatt. Man skall kasta till måls mot denna silhuett och försöka träffa öppningarna i kulissen.

Troner och riddarsal

Kungen skulle ha en högre trongavel än drottningen. Jämlikhet var ännu inte uppfunnen.

I tornet Fars hatt finns sedan länge en utställning om fästningens historia med en välgjord modell, som visar hur slottet såg ut på 1600-talet. Här finns två tronstolar med gotiska, alltså upptill spetsiga, gavlar. Den ena är betydligt högre än den andra. Konungen skulle med andra ord ha en tronstol, som stack upp högre än drottningens. Ojämlikheten skulle markeras med stolens höjd. En våning upp i tornet finns en riddarsal med två rustningar och därutöver två hjälmar och en huva. Hela tiden spelas medeltidsmusik här i tornet för att skapa rätt stämning. Christian IV lär ha eldat med apelsinträ i borgen, för att sprida behagliga dofter vid högtidliga tillfällen. Kanske skulle man på sikt även kunna sprida aromatiska dofter här i Fars hatt?

98 procent kött

Av mycken lek blir människan hungrig. Man blir hungrig också av att följa livliga barn i spåren. Mariebergs gård har som bekant en gårdsbutik, där man kan köpa kött. Tillagat kött (liksom glass) kunde inhandlas i en försäljningsbod, som på något sätt hade körts upp till borggården. Här fann jag självaste Ulf Karmark och hans hustru Annelie, som serverade allmänheten. Bägge är arbetsmänniskor. Karmark har förklarat, att alla som är anställda på fästningen, skall arbeta. Ingen skall vara enbart administratör och ha enbart skrivbordsarbete. Detta är mycket klokt. Om alla har med kunder och besökare att göra, får man en helt annan känsla för verksamheten. Man begriper vilka behov som finns; man har lättare att begripa vad som skall främjas och utvecklas. Ulf och Annelie Karmark lever alltså som de lär. Själv åt jag en korv med 98 procent kött. Nar jag hade gjort så, insåg jag, att jag aldrig förut hade ätit en korv med så mycket kött. Korven smakade kött. ”Sådana korvar mättar”, sade Annelie Karmark. Hon hade rätt. Jag åt med andakt och blev mätt.

Fästningsholmens alvar

Utanför fästningen kan man lätt upptäcka flera gamla stenbrott.

Karmarks satsar på djurhållning. De har får som betar rent här och var i Kungälv och gör en viktig insats genom att förhindra igenbuskning. På Fästningsholmen har fåren gjort en viktig insats genom att återskapa det öppna landskapet. Fästningsverken upptar endast mindre delen av denna klippiga ö. Borgens försvarare har i äldre tid på alla sätt hindrat beskogning och igenbuskning på holmen. Angripare skulle inte finna skydd eller snår att gömma sig i. Tack vare betesgången är det öppna bergslandskapet tillbaka. På södra sidan av ön får man snarast en förnimmelse av Ölands alvar. Det är en upplevelse att vandra fram på berghällarna här. Fåren vet vad de skall äta och vad de skall gå förbi. Kungsljus är giftiga och lämnas därför kvar. Det är en stor upplevelse att gå på Fästningsholmens alvar och se de gula Kungsljusen sticka upp som höga spiror. Givetvis har man inte tagit bort alla träd. Här finns många tallar men även ett och annat lövträd. Stenen är rödaktig. Tack vare betesgången kan man tydligt se, att stenhuggare har brutit sten här och var på holmen. Ett av fästningens torn kallades Röde torn, eftersom det är byggt av rödaktig sten. Man hade inte gått långt för att finna denna sten.

Total mobilisering för fästningen

Axelsson och Karmark har med andra ord genomfört ”total mobilisering” på och för Bohus fästning. Alla anställda skall arbeta på fästningen, även fåren.

Lars Gahrn

Lejoninnan på Gullberg hedras i skådespel

Vem skall hedras vid Göteborgs 400-årsjubileum om inte en kvinna, som bidrog till Västsveriges försvar, och som var bosatt i Göteborg innan staden ännu fanns till? Jag åsyftar Emerentia Pauli, som var gift med kommendanten Mårten Krakow, ståthållare på Gullbergs slott.

Gullbergs slott

Författarinnan och regissören Annika Banfield. Foto: Monika Burman.

Mårten och Emerentia bodde på Gullberg. Skansen Västgöta Lejonet är byggd på detta berg, där slottet Gullberg alltså låg dessförinnan. Mårten och Emerentia försvarade slottet mot danske kung Christian IV år 1612 och lyckades avslå danskarnas alla stormningar. Gullberg ligger inom Göteborgs stads område, som alltså inte var obebott före 1621, det år då staden grundades. På senare år bodde i Emerentia i Göteborg och kunde då se staden växa fram. Hon är begraven i Göteborgs Domkyrka, men i början av 1800-talet lade man ett nytt stengolv över de gamla och måhända brandskadade gravstenarna. Graven finns men syns inte.

Annika Banfield skriver skådespel

Emerentia och fadern. Foto: Monika Burman.

Desto större anledning finns att lyfta fram lejoninnan på Gullberg på andra sätt. Författarinnan Annika Banfield härstammar i rakt nedstigande led från Mårten och Emerentia, som finns elva generationer tillbaka i hennes släktträd. Hon har beslutat att skriva ett skådespel om denna rådiga och modiga kvinna, som är en portalgestalt i Göteborgs historia. Söndagen den 16 augusti 2020, en av sommarens varmaste och soligaste dagar, läste skådespelarna sina roller i Kronhusets fjärde våning, bland bjälklag från Göteborgs äldsta tid. Där fanns författarinnan Annika Banfield själv, som är även regissör. Där fanns Emerentia, spelad av Emelie Strömberg, hennes far, spelad av Jan Ericson, och Mårten Krakow, spelad av Kjell-Åke Rinnarv. Man spelade två scener ur skådespelet. De övriga tre scenerna är ännu inte skrivna. Alltsammans spelades in till skådespelarnas lärdom och begrundan. Ser de filmen, begriper de både vad som är bra och vad som kan förbättras.

Götiska Förbundet stöder

Emerentia har blivit upprörd. Foto: Monika Burman.

Även till repetitioner vill man ha åskådare. Vid första uppspelningen sågs scenerna av Monika Burman, ordförande i Emerentialogen inom Götiska Förbundet, och tre andra medlemmar inom denna loge. Förbundets loger i Göteborg håller till i Skansen Lejonet på den plats, som Emerentia försvarade för mer än fyra århundraden sedan. Förbundet har därför på många sätt lyft fram lejoninnan på Gullberg. Man är givetvis glad över detta skådespel i vardande. Andra uppspelningen sågs av Monika Burman (som inte hade varit med från början första gången) samt av Lars Gahrn och en av hans vänner, som båda hade fått särskild inbjudan. Hade dagen inte varit så solig och varm, hade det antagligen varit ganska fullsatt under takbjälkarna, men nu ville folk åka till havet och bada. (Monika Burman hade haft svårt att komma fram mellan badgästernas bilar.)

Stark och självständig kvinna

Emerentia har både fadern och Krakow emot sig, och båda vet hur man skall sköta taktiken. Foto: Monika Burman.

Ingen av oss ångrade att vi hade valt Kronhuset före havet. Skådespelet var fängslande och gripande. Med ledning av Emerentias starka vilja, mod och rådighet under danskarnas anfall 1612 skildrar Annika Banfield henne som en stark och självständig kvinna. Hennes far vill att hon gifter sig med Mårten Krakow, som inte bara är enbent utan även mycket äldre än hon. Emerentia är inte tilltalad av denne friare men går med på att träffa honom. Hon förklarar öppet för Krakow, att hon är en självständig kvinna, som inte kan tänka sig att vara undfallande och underdånig. Han låter sig dock inte bekomma utan inbjuder henne till en inspektionstur på Gullbergs slott. Att få se kanoner, förrådsutrymmen och mörka hålor låter spännande för denna flicka, som tilltalas av äventyrligheter. Hon tackar ja till denna inbjudan med en förtjusning, som hon inte kan dölja.

Flickor vill resa ut till äventyr

Medlemmar av Emerentia-logen följer Krakows och Emerentias kraftmätning. Foto: Monika Burman.

Annika Banfield kan mycket väl här ha fångat något väsentligt. Även på den tiden ville flickor resa ut i världen, vara med om äventyr och farligheter, arbeta med något annat och lära nytt. Ett sätt att förverkliga denna längtan var att gifta sig med ett krigsbefäl. Både befäl och meniga hade i många fall hustru och barn med sig i fält. Ofta låg man förlagd i garnison, och då kunde man leva ett förhållandevis lugnt familjeliv, om nu inte fienden uppenbarade sig. Jag kom att tänka på Agneta Horn, som var en viljestark flicka och visste vad hon ville. Den friare, som hennes styvmor gynnade, ville Agneta alls inte ha. Hon ville ha en krigsbuss. En sådan fick hon också, och hon följde glatt med honom ut i krigen. Hon har själv skrivit ner sina levnadsminnen, som visar att kvinnor kunde vara nog så viljestarka och egensinniga även under manssamhällets guldålder, om någon hade kommit på den befängda tanken att betvivla något sådant. (Vi hade vid den tiden en regerande drottning vid namn Christina, som verkligen gjorde vad hon ville, och som ville mycket, som många önskade, att hon inte skulle vilja.)

Utmärkta skådespelarinsatser

Annika Banfield hade all anledning att vara nöjd med repetitionerna. Foto: Lars Gahrn.

Skådespelarna gjorde utmärkta insatser. Emelie Strömberg som Emerentia spelade livfullt med starka känslor. Stark vilja, starka känslor och häftighet kom till uttryck på ett övertygande sätt. Hon är en skicklig skådespelerska med fast anställning vid Backa Teater. Jan Ericson uppträdde på alla sätt som en rutinerad präst: vänligt, förmanande, övertalande och mäklande. Kjell-Åke Rinnarv är van att spela herremän. Han har framträtt som greve Jakob av Halland under medeltidsdagarna på Hanhalsholme, där grevens borg Hunehals har legat. Han visste hur han skulle gestalta ett högre befäl som Krakow, självmedveten men artig och vänlig, van att förhandla med motparter och genom steg-för-steg metoden få dem dit han vill. Detta kan med andra ord bli ett bra skådespel. Men hur skall det gå? Göteborgs stad har avslagit Banfields ansökan om anslag till verksamheten, och nu ryktas om att jubileumsfirandet skall flyttas framåt i tiden från 2021 till 2023. Skall skådespelare och publik tvingas vänta till 2023? Jag tyckte, att Annika Banfield skulle starta jubileumsfirandet ändå, om så behövdes helt ensam. I så fall skulle hon och hennes skådespel säkerligen få mer uppmärksamhet än om hon väntar till 2023, då hennes skådespel lätt kan drunkna i mängden av verksamheter. Mårten Krakow och Emerentia gjorde sin insats några år innan staden grundades. Då kan det passa bra, att de får inleda jubileumsfirandet. Damerna först, heter dit ju. Låt Emerentia bli en portalgestalt även i jubileumsfirandet!

Lars Gahrn