I bagarstugan bodde domestiker

Råda säteri är ett eldorado för en byggnadsantikvarie. Här finns alla slags byggnader från äldre tider bevarade, några av dem mycket sällsynta, till exempel magasinen (härbrena) och vagnslidret. Störst uppmärksamhet har dock den lilla och låga bagarstugan fått. Den har blivit Råda säteris motsvarighet till ”Drottning Christinas jaktslott”, den lilla charmiga 1700-talsbyggnaden på Otterhällan i Göteborg, gammal, ovanlig och mytomspunnen. Hur gammal kan säteriets bagarstuga vara?

Hur gammal är stugan?

Bagarstugan eller domestikbyggnaden åt borggården. Foto: Lars Gahrn.

Bagarstugan är sammanbyggd med östra flygelns södra sida. Huset vetter alltså mot huvudbyggnaden eller herrgården. Men byggnaden avviker från sällskapet på alla sätt. Den skiljer sig från både huvudbyggnaden och flygeln vad gäller byggnadsstil, storlek och färgsättning. Dessutom bryter den symmetrin i anläggningen. Med andra ord har västra flygeln inte någon motsvarande tillbyggnad. Bagarstugans läge är något indraget i förhållande till flygeln. Kommer man gående fram mot huvudbyggnaden, ser man därför inte denna byggnad förrän man är mitt för den. På ett gammalt foto växer två stora träd framför bagarstugan. De har givetvis bidragit till att dölja stugan för dem, som stod på borggården. När huset byggdes, var man alltså angelägen om, att den inte skulle synas mer än nödvändigt och på detta sätt störa symmetrin. Hur gammal kan denna intressanta byggnad vara? Även erfarna byggnadsantikvarier har svävat på målet, när de har fått se den.

Bagarstugan byggdes 1783

Brandförsäkringsbrevet ger svaret: huset var ursprungligen en domestikbyggnad och uppfördes 1783.

Roger Jannesson, Råda hembygdsförenings man i Pixbo, förstod, att här behövdes källforskning. Han har funnit, att brandförsäkringsbreven har mycket att ge, och se, i 1806 års brandförsäkringsbrev fann han svaret. Först nämns östra flygelbyggnaden, och därefter kommer en ”Domestique Byggnad”. Vi får veta, att den är belägen utmed föregående byggnad, och att den är uppbyggd år 1783 av furu- och grantimmer. Den är 11 och en halv alnar lång, 10 alnar bred, och 4 alnar hög. Den har trenne rum samt är täckt med bräder och tegel. Roger Jannesson har löst gåtan, som många har grunnat över. Huset byggdes 1783, efter herrgården och flyglarna, inte – som man ofta har antagit – långt före dem. Givetvis kan byggnaden ha förändrats under sin snart 240 år långa historia. Jannesson fäster uppmärksamheten på 1884 års brandförsäkringsbrev, som berättar, att stugan har byggts till. Mer än så får vi inte veta. Jannesson påpekar, att det är märkligt, att huset har ett mansardtak. Sådana fanns i allmänhet bara på högreståndsbostäder, inte på enklare byggnader. Är taket ursprungligt? En grundlig byggnadsantikvarisk undersökning borde genomföras i samband med byte av klädsel eller andra arbeten.

Vad är en domestik?

Domestikbyggnadens olika sidor är alla olika varandra. Byggnaden är mycket omväxlande.

Den lilla stugan var alltså avsedd för domestiker. Vad är då en domestik? Det tog givetvis inte många minuter för Roger Jannesson att googla fram vad en domestik är. Svenska Akademiens ordbok är utförligast och bäst. Enligt ordboken används ordet domestik om en person, som tillhör ”den egentliga betjäningen”. I plural har ordet domestiker den kollektiva betydelsen ”husfolk, tjänstefolk”. Förr i tiden och ännu när ifråga varande del av ordboken skrevs, alltså 1920, utmärkte ordet domestik att någon tillhörde den finare tjänstepersonalen, det vill säga betjänter, lakejer och så vidare. Ordet anges som ännu brukligt och något ”pretiöst”. Detta omdöme gäller i än högre grad idag. Ordet är inte helt utdött. Ännu för 15-20 år sedan hörde en av mina arbetskamrater detta ord användas av en finlandssvensk dam, men min arbetskamrat trodde, att ordet möjligen kunde vara utdött i Sverige. I varje fall är det mycket ovanligt. Hur som helst har Roger Jannesson bidragit till att väcka ordet till nytt liv. Hädanefter kommer säteriets bagarstuga att då och då få heta ”domestikbyggnaden”. Domestiker tillhörde alltså det finare tjänstefolket, med andra ord dem som betjänade herrskapen. Då passar det bra, att domestikbyggnaden ligger närmast själva huvudbyggnaden. Med tanke på att tjänstefolket var trångbott på den tiden, bör vi räkna med, att fler än en domestik hörde hemma i det lilla huset.

Hur gammal är källaren?

Domestikbyggnaden ansluter till två av flygelns sidor.

Därmed har vi tack vare Jannesson fått veta mycket, men ett frågetecken kvarstår. Är domestikbyggnaden jämngammal med källaren under huset, eller är källaren mycket äldre? Det ovanliga läget och asymmetrin i herrgårdsanläggningen skulle kunna tyda på, att källaren är äldre än herrgårdsanläggningen, och att man har uppfört domestikbyggnaden som en ersättning för ett källartak eller en äldre byggnad av ungefär samma storlek. Ett frågetecken kvarstår alltså. Vi måste ställa denna frågas lösning på framtiden.

Bagarstugan – en sen benämning

På detta gamla fotografi växer två stora träd framför bagarstugan. De har bidragit till att dölja stugan för dem, som stod på borggården.

Den nutida benämningen bagarstugan är av allt att döma sen. Jannesson skriver i ett mail till mig: ”När blev huset senare en bagarstuga? Jo, förmodligen då den gamla bagarbyggnaden revs. Den låg visst nere vid Rådasjön och användes även som tvätthus. Men i en brandförsäkringshandling från 1907 benämns byggnad nummer tre som Bagarstuga, uppförd 1783. Det hände nog en hel del efter att Gustaf Ekman tog över säteriet. Men en idé jag fick nu. Varför inte lägga till året 1783 på bagarstugans fasad? För det går ju faktiskt numera att bevisa, att det lilla huset byggdes det året. Tyvärr får nog den gode Ulf Erixons intressanta teorier om, att den lilla bagarstugan var en kvarleva från tiden före danskarnas härjningar i trakten 1644, och att den på något mirakulöst sätt hade undgått att skövlas, därmed stryka på foten och utgå ur meningsutbytet. Tyvärr var stugan byggd cirka 150 år senare.” Jannessons förslag är utmärkt och passar bra in i traditionen på Råda säteri, där flera byggnader som bekant har fått byggnadsåret målat på fasaden.

Lars Gahrn

2021-01-14

Habo har hela katekesen på kyrkmålningar

Många kyrkor har gott om kyrkmålningar, men i Habo kyrka i det sydostliga hörnet av Västergötland finns de överallt. Tack vare sina kyrkmålningar har Habo blivit känt över hela riket. Turistbussarna kommer från när och fjärran. Församlingshemmet kallas Församlingscenter och är mycket riktigt någonting mer än ett vanligt församlingshem. Här är öppet dagligen under turistsäsongen. Här kan man få både kaffe och middag. Lokalerna är nya och fräscha. Handikapphiss av senaste modell finns.

En jättekyrka

Habo kyrka hade torn, ty en fin kyrka skulle ha torn, men tornet saknar både kyrkklockor och torngluggar. Foto: Lars Gahrn.

Habo kyrka är en jättekyrka, en träkatedral, byggd av liggande timmer. Den mäter 40 gånger 16 meter och är treskeppig, en basilika med stora ytor för kyrkmålningar. Socknen har haft en kyrka sedan urminnes tid, och den gamla sakristian av sten ingår i den nya kyrkan. Träkatedralen med kyrkmålningarna uppfördes dock 1722-1723. Årtalen får kanske en och annan läsare att lyfta ögonbrynen. Året före eller 1721 slöts fred i det stora och långvariga nordiska kriget, som hade varat sedan år 1700. Sverige var utmattat på grund av tyngande skatter, pestens härjningar och manskapsförluster under fälttågen, men i Habo hade man kraft att bygga en kyrka, som överträffar det mesta. Många forskare har hävdat att Sverige trots allt var starkare än vad man tidigare trott. När man ser Habo kyrka, inser man, att dessa forskare måste ha rätt. Den är ett minnesmärke över Sveriges styrka trots krig och andra hemsökelser.

Hazelius ville köpa kyrkan

Kyrkklockorna hänger i en vacker klockstapel.

Två århundraden senare hade kyrkmålningarna hunnit bli omoderna och museimässiga. År 1900 skickade Arthur Hazelius, Skansens outtröttlige skapare, ett sändebud till Habo. Han bjöd församlingen 75 000 kronor för Habo kyrka, som han ville låta flytta till Skansen. Summan var svindlande, men församlingen tackade nej. Skansen kunde i stället förvärva Seglora kyrka och gav i detta fall endast 1000 kronor, en bråkdel av vad man var beredd att betala för Habo. I Habo är man i våra dagar mycket tacksam för att församlingsborna tackade nej. Turistbussarna drar mycket folk till Habo, och dessa turister hade aldrig farit till denna socken, ifall kyrkan inte hade funnits kvar. Turistströmmarna drar in mycket pengar till bygden. Hazelius’ bud från 1900 är givetvis en fjäder i hatten för Haboborna. Man kan säga, att Hazelius hjälper till att locka turister till detta hörn av Skara stift.

Katekesens innehåll i bild

Sakristian av sten är kvar från den gamla kyrkan.

Kyrkor från denna tid brukar vara prydda efter ett bestämt mönster. Himmelen är avbildad över altaret och helvetet över orgelläktaren. Här i Habo är målningsprogrammet dock ett annat. Här vill man visa hela katekesens huvudinnehåll i bild. Detta uppslag är utmärkt. Här hade prästerna åskådningsundervisning i katekesundervisningen. Först i våra dagar har prästerna börjat ta bildspråket i sin tjänst på nytt. Under de allra senaste åren har prästerna börjat visa digitala bilder som illustrationer till sina predikningar, men detta sker inte i alla kyrkor och inte heller alla söndagar.

Frakturstil

Den kyska Susanna förs inför domaren.

I Habo kan man se en illustrerande bild till varje bud i tio Guds bud, en bild till varje trossats i den apostoliska trosbekännelsen och en bild till varje bön i Fader Vår. Dessutom finns stora målningar som visar sakramenten: dopet, skriftermål och avlösning samt nattvarden. (Boten räknades på den tiden allmänt som ett sakrament och gör så även i våra dagar av många.) Dessutom ses välsignelsen på en stor målning. Hela tiden finns mycket text, skriven med lättläst frakturstil. Denna stil efterbildar de handskrivna bokstäverna i medeltidens handskrifter. Är man van vid att läsa frakturstil, har man inte några svårigheter i Habo, men är man ovan, går det givetvis si så där. Med ett visst bekymmer märkte jag, att man i Habo hade läst fel här och var i sina texter. En del av vårt kulturarv håller tyvärr på att bli otillgängligt, eftersom folk i våra dagar inte kan läsa frakturstil.

Josef och Potifars hustru

Domaren skall döma Susanna.

En målning i Habo har blivit mycket känd och ofta avbildad. Den visar hur Potifars hustru försöker locka Josef (patriarken Jakobs son) till älskog. Han flyr undan, men hon griper i hans klädnad, som blir kvar, medan han själv undkommer. Man ser hans kraftfullt byggda kropp. Under klädnaden är han naken så när som på ett höftskynke, som är så litet att det snarast liknar en suspensoar. Jag kan inte tänka mig att sådana fanns i verkligheten 1722-1723. Den har nog funnits enbart i kyrkomålarens förlagor. Skara stift har två konstnärligt högtstående avbildningar av Potifars hustru. Den andra finns i ett glasfönster i Skara domkyrka. Bo Beskow har här avbildat Potifars hustru som en näst intill oemotståndligt skön egyptisk kvinna. I Habo är det snarast Josef, som är tilldragande. Han har rimligtvis beundrats av otaliga kärlekskranka pigor och hemmadöttrar i Habo genom åren.

Vacker bok med alla målningar

Josef och Potifars hustru.

All denna illustrerade undervisning vill många besökare gärna ha med sig hem. Församlingen har därför låtit fotografera av alla målningar med deras texter och alla andra inventarier i kyrkan. Alla dessa bilder kan man ta del av i en stor bok: Habo kyrka: Foto Elisabeth Ohlson Wallin: Text Daniel Carlsson (Ansvarig utgivare: Habo Kyrkliga Samfällighet, Tredje tryckningen 2017, 64 rikt illustrerade sidor jämte omslag). Det är mycket bra, att alla bilder och all text är tillgängliga på detta sätt. Fler kyrkliga samfälligheter borde ta efter Habos åtgärd.

Läktare runtom kyrkorummet

Det himmelska Jerusalem.

Jag hade läst om kyrkan och ofta sett den på bild, men först i juli 2020 besökte Niklas Krantz och jag denna helgedom. Trots alla bilder, som jag hade sett på förhand, blev jag överraskad. Invändigt liknade kyrkan ju en operasalong! Med alla sina inbyggda läktare runtom kyrkorummet såg kyrkans inre ut som en operalokal. Likheten var delvis skenbar, eftersom kyrkan vid närmare betraktande hade enbart en våning med läktare, men vid första anblicken föreföll här finnas två våningar med läktare.

Många brandvakter

Bokens omslag.

Kyrkor och operasalonger skulle kunna rymma många åskådare, som skall sitta så nära skådebanan eller altaret, att de både ser och hör. Då tillgriper man tydligen ibland samma lösning: läktare runt alla väggar. Brandsäkerheten kommer då i fara. Vi sentida besökare fick inte ens gå upp på läktaren. Förr hade man inte några stränga brandsäkerhetsbestämmelser. Vid gudstjänster fanns mycket folk i kyrkan, och skulle något brandtillbud inträffa, uppmärksammades detta antagligen omedelbart. Jag har i alla händelser aldrig sett någon uppgift om, att någon kyrka skulle ha börjat brinna under gudstjänst, och att folk skulle ha brunnit inne eller blivit skadade. På grund av alla vakande ögon var det ändå säkerligen säkert att vistas i ett kyrkorum, som i våra dagar klassas som brandfarligt.

En stor upplevelse

Nutidsmänniskan omges av färgstarka bilder snart sagt överallt. Ändå är det en mycket stor upplevelse att komma in i Habo kyrka. Hur mycket större måste då upplevelsen inte ha varit för byggnadstidens människor! Att från små, mörka och bildfattiga boningar komma till denna färgsprakande och bildrika katedral måste ha varit en överväldigande upplevelse.

Lars Gahrn

2020-12-10