Rabbershall kallades också Solberget

Rabbershall är en udde i Rådasjön. Den finns på Kullbäckstorps ägor, ungefär mitt emellan Pixbo och Mölnlycke. I dagens artikel fortsätter Lars Gahrn och hans medhjälpare att skildra områdets historia.

Bad och solande vid Solberget

Rabbershall vid Rådasjöns södra strand, mellan Pixbo och Mölnlycke. Vykortsbild. Foto: Atelier Lemark, Mölnlycke. (Råda hembygdsförenings bildarkiv. Ett tack till Roger Jannesson.)

Roger Jannesson har i Råda Hembygdsförenings arkiv letat fram en betagande vacker vykortsbild, som visar bland annat Rabbershall och angränsande delar av Rådasjön. Den har tagits av Atelier Lemark i Mölnlycke. I förgrunden och till höger ser vi Rabbershall. Landskapet är betydligt öppnare än nu. Roger Jannesson har visat bilden för Eva Bildtsén, som visserligen inte använde namnet Rabbershall i sin barndom men istället kan meddela ett annat ortnamn: ”Den öppna ytan till höger med en liten fura på är vad vi kallar för Solberget. Det var där vi alltid badade och solade som barn. Vet inte om detta är samma ställe som Rabbershall. Monika Odmyr känner till detta.” Monika Odmyr bekräftar, att bilden visar Rabbershall. Till vänster känner hon igen sin farfars märgelgravar. Namnet Solberget är träffande. Detta är ett lågt berg, som ofta är solbelyst. Nackdelen med Rådasjöns södra strand är, att den ofta ligger i solskugga av bergen bakom. Här bakom ligger Vakekullen, men denna Rabbershall eller Solberget ligger så långt fram, att platsen ändå ofta är solbelyst en god del av dagen.

Anhalt och tennisbana planerades

Badande ungdomar på Rabbershall. Bild från Eva Bildtsén.

Eva Bildtsén har många minnen från detta område. Hon berättar vidare: ”Solberget användes av Pixbos ungdomar på 1920- och 1930-talen. De åkte dit med sina kanoter och låg där och solade.  Jag och min syster var också alltid där. Ole Johansen hade tänkt anlägga en badinrättning här vid Rådasjön. Han drev en badanläggning i Göteborg. Han hade ett av de gamla fina husen utmed allén från Avenyn och bort mot Järntorget. Så har min mor, som var kamrat med hans dotter Solveig Oldsberg, berättat. Tyvärr kan jag inte säga vilket av husen det var. Inte heller vet jag, om badinrättningen fanns i detta hus eller i något annat. Ingvar Oldsbergs mor arbetade där hos sin far. Min far berättade, att även en tennisbana skulle anläggas vid stenanläggningen, som Johansen hade börjat på. Orsaken att inte arbetet fortsatte var, att Johansen ansökte hos järnvägen om att få en hållplats, men fick avslag på sin begäran.”

Ole Johansen – en god entreprenör

Ingrid Stockvall i kanot på Rådasjön. Bild från Eva Bildtsén.

Badmästaren Ole Johansen var tydligen en god entreprenör med många bra idéer. Rådasjön var på den tiden ett vackert naturområde utan störande inslag. Bebyggelsen var ännu sparsam och bestod av villor och gårdar med betydande avstånd emellan. Rådasjön var ett naturområde, som låg nära storstaden och förbands med storstaden tack vare utmärkta kommunikationer, i första hand Boråsbanan. Här på Rådasjöns södra strand tillkom ett par pensionat. I Pixbo startade Spårvägens semesterhem 1924. På Gunnebos mark men med postadressen Pixbo öppnade Slottsvikens pensionat och utvärdshus år 1929. Badmästaren Ole Johansens badanläggning och pensionat i Kullbäckstorp skulle ha blivit den tredje anläggningen. Om han inköpte egendomen i Kullbäckstorp med tanke på att starta ett pensionat, kan han ha varit den förste, som såg områdets möjligheter. Såsom badmästare hade Johansen blick för badmöjligheternas betydelse.

Rådasjön – en vacker sjö för båtfärder

Tomas Lundgren och hans son Hans Lundgren förevisade sin ångslup på Rådasjöns dag 2015. Foto från Tomas Lundgren.

Mycket begåvat är hans förslag, att gästerna skulle på fara i ångbåt över Rådasjön. Redan kammarherre Magnus Lagerberg hade insett vilken tillgång Rådasjön är för friluftslivet. Hans drängar, klädda i blå- och gulrandiga sjömanströjor, fick ro hans gäster runt på sjön i vackert målade båtar. Så gjorde man till exempel, när den store skalden Carl Snoilsky gästade Råda säteri, enligt vad Dan Korn har att berätta i sin bok om Mölnlycke. Axel Möndell berättar, hur Lagerbergs gäster roddes runt på sjön. Han har ett kapitel om säteriet i sin bok ”Från det gamla Mölndal”, fastän säteriet förvisso inte ligger i Mölndal. Råda betydde och betyder så mycket för mölndalsborna, att det kom med i hans bok av bara farten. Tanken att köra folk runt i en ångslup i denna vackra sjö är ett utmärkt uppslag, som var nära att förverkligas under Rådasjöns dag för några år sedan, närmare bestämt den 13 september 2015, En ångslup, tillhörig Tomas Lundgren i Floda, var tingad, men tyvärr fanns inte någon tillräckligt stor ramp, så att den kunde sjösättas. Den förevisades därför uppe på land, på gräsmattan framför säteriets huvudbyggnad. Får man bara en tillräckligt stor ramp, skulle Ole Johansens tanke mycket väl kunna förverkligas. Rådasjön är även idag ett naturskönt område, mycket sevärt, inte minst från sjösidan.

Badhus och båthus

Tomas och Hans Lundgrens ångslup ägnade sig åt ”torrsim” på gräsmattan framför säteriets huvudbyggnad 2015. Foto från Tomas Lundgren.

Eva Bildtsén berättar vidare: ”Det har även funnits en stenbrygga med ett badhus längs samma område. Familjen Lindblad, som ägde ett stort område vid Hönekullavägen, och som bodde där på somrarna, gick ofta till badhuset. På den tiden gick en stig med gärdsgård genom våra tomter (ner till järnvägen), men min far löste ut denna mark. Han planterade ett potatisland istället. (Vi bodde intill vägbron vid Råda stock.) Att stigen ersattes av ett potatisland var inte populärt, när familjen skulle gå ner och bada. Varken jag eller min syster har hört, att viken nedanför oss kallades för Lyckeviken. Där låg ett litet båthus. Huset hade inget golv utan bara brädor runt kanten. När vi var små, använde vi byggnaden till att byta till skridskor och leka i.”

Kanske får vi en badplats?

Visst var det synd, att badinrättningen inte blev av, men kanske anläggs här en allmän badplats någon gång i framtiden? Rådaborna blir bara fler och fler. Badplatsen på säteriets ägor är överfull under vackra sommardagar. En badplats här på sjöns södra strand skulle kunna fylla en angelägen uppgift. Rabbershall är uppmärksammat även inom skolans värld. Roger Jannesson påpekar, att Vällsjöskolan har detta område som sin skolskog.

Rik historia och löftesrik framtid

Så har då historien om Rabbershall gett upphov till tre tidningsartiklar. Små områden kan som synes ha en rik historia. Med tanke på Rabbershalls rika förutsättningar är jag övertygad om, att även framtida lokalhistoriker kommer att ha en hel del att berätta om Rabbershalls senare historia.

Lars Gahrn

2021-05-13

Boråsbygds-Lyriker berikar läsarna

Boråsbygds-Lyriker är en av de föreningar, som bidrar till att göra Borås till en kulturstad. I Borås finns mycket: Borås museum i Ramnaparken, Borås konstmuseum, Stadsteatern, Textilmuseet och så vidare. Boråsbygds-Lyriker är en samling diktare, som skriver egna dikter och med glädje läser andras. De verkar för att främja lyrik och skrivkonst och för att stimulera till engagemang i kultur- samhällsliv. Föreningen bildades 1988 och är nu mer än 30 år gammal.

Tryckt antologi med dikter

Diktsamlingens yttre är ytterst enkelt, men innehållet är rikt.

Medlemmarna har tidigare samlat en del av sina dikter i mångfaldigade häften, men år 2020 gav man ut en tryckt bok med isbn-nummer och allt annat som hör till: Boråsbygds-Lyrik 2019-2020: En resa i dagar och ord (Författares Bokmaskin, Stockholm 2020, 74 sidor). Sparbanksstiftelsen Sjuhärad har bidragit med 7000 kronor till tryckkostnaderna. Föreningens sekreterare, filosofie doktorn, teologie licentiaten och lektorn Bo Göran Carlsson har digitaliserat och sammanställt dikterna. Han har alltså – såsom det går till vid nutida bokproduktion – varit både sättare och redaktör. Han har även denna gång bidragit med många dikter.

Tankar och känslor ger självkännedom och kunskap om andra

Att dikta innebär att fästa känslor och tankar i skrift, en viktig verksamhet, som bidrar till att både känslor och tankar blir klarare och begripligare för både diktarna och läsarna. Detta är ett sätt för diktarna att nå fram till självkännedom och för läsarna att lära känna andra människor. Diktning kan med ett nutida ord betraktas som ett slags meditation. Tack vare dikterna kan läsekretsen alltså lära känna andra människors tankar och känslor. Detta är bildande och berikande. Här finns mycket som är tänkvärt. Så till exempel skriver Meira Wallenius:

Gör plats åt livet
bland alla förväntningar.
Ge varje dag en chans.
Väx ut ur rutinernas djungel och blomstra.
Gå inte förbi doftande blommor
och naturens mystiska upplevelser.
Låt himlens blå erövra dina tankar
och solen läka dina sår.
Livet rinner ur mina händer
om jag inte förstår mitt värde.

Nio muser i Borås

Som regel arbetar man ungefär på detta vis med rytmisk prosa, ibland rimmad, och inte med versmått. Undantaget är Bo Göran Carlsson, som är versmåttens mästare och lyckas finna rimord även i till synes omöjliga lägen. Somliga diktformer saknar både rim och regelbunden rytm. Marianne Rydén Karlsson använder sig med stor framgång av japansk haiku:

Sjung talgoxe nu
fast våren inte är här
Längtan är så stark.

En lång rad namn möter i denna antologi utöver de redan nämnda: Hanna Nordlander, Mariana Buller, Aina Nordén, Eivor Larsson, Mona Nilsson, Anna-Greta Brorsson, Lars Gastin och Else-Lill Häcksell. Som synes är damerna både flitiga och många. Nio kvinnliga diktare står mot två diktande herrar. Kvinnorna erövrar med andra ord alltfler manliga bastioner. Inte bara Pinden i Grekland utan även Borås har alltså nio muser.

Lyrikerna skildrar svensk kulturhistoria

Bo Göran Carlsson som nypromoverad filosofie doktor framför Göteborgs Universitets huvudbyggnad 1997. På grund av coronapandemin har inte några fotografier av Boråsbygds-Lyriker kunnat tas, och därför återanvänds härmed några gamla bilder.

Lyrikerna från Boråsbygden skriver även svensk kulturhistoria med sina dikter. Aina Nordén en träffande beskrivning av den svenska tanten. Kanske lyckas som så bra därför, att hon själv räknar sig till denna skara. Mariana Buller skildrar ett besök hos sin gammelmormor mycket åskådligt. Mona Nilsson lyckas utmärkt med att förvandla julgranskarameller till poesi. Aina Nordén beskriver hur hennes man övertalade henne och uppmuntrade henne att ta körlektioner och skänkte henne både en ring och en bukett röda rosor, när hon hade erövrat körkortet. Hon beskriver även hur fadern bjöd familjen på middag i tågets restaurangvagn men till sin förfäran fann, att han hade glömt plånboken. Kyparen gav honom kredit, så att han kunde betala i efterhand. Historien är en sann solskenshistoria, som utspelade sig på 1950-talet. Eivor Larsson tecknar två betagande bilder av Dalsjöfors. Anna-Greta Brorsson målar en underhållande bild av ett mindre lyckat besök i stormarknaden.

Åskådliga minnesbilder i dikterna

Samtidigt har lyrikerna samlat några av alla dessa märkliga minnen, som belastar vår minnesförmåga. Jag måste få ge ett exempel: ”och jag minns när jag som sjuåring blev bistungen och skrikande sprang in till mamma som cyklade till affären och köpte en liten nalle som jag har älskat och fortfarande har kvar.” Meira Wallenius sammanfattar skickligt känslor från nutid och dåtid med några få ord:

Sommarvinden smeker mig.
Jag känner att jag lever.
Solen bränner i mitt skinn
och jag kommer ihåg
när jag var kär och galen
första gången.

Lars Gastin skriver tänkvärda ord om själva orden, som ju är lyrikernas arbetsredskap:

Jag skrev dem igår, jag skriver dem idag
Orden som följer mig
Vad de betyder, vad de innebär
beror på var jag är i min tankevärld

Gruppbild saknas på grund av pandemin

Bo Göran Carlsson luktar på blommor 1999. Blommor och annan natur är mycket viktiga för lyrikerna från Boråsbygden. Bo Göran Carlsson besjunger även ogräsen, som dock inte hyllas utan omnämns halvt skämtsamt.

Jag hade tyckt, att det skulle vara väldigt roligt att kunna illustrera denna artikel med en gruppbild av dessa framstående lyriker, men på grund av Coronapandemin togs inte någon sådan bild. Bo Göran Carlsson svarar i ett mail, att föreningens medlemmar inte har träffats sedan i mars månad år 2020: ”Lars! Hälsa och välgång! Drabbade av corona-fobi har vi inte vågat träffas sedan i mars, och något gruppfoto, vilket skulle ha prytt grötrimmen, blev inte av. Vi är ett åldrande gäng: Gastin och fru Brorsson har passerat 90, och Aina Nordén är närmare 100. Av de 25 som var med när jag blev medlem återstår blott elva i jämmerdalen. … Våren är snart här, och till elvakaffet intog jag säsongens första semla (med varm mjölk och kanel, självfallet). Njut av den; våren alltså! Bo Göran”.

Lyriken lever i låtskrivandet

Man frågar sig lite oroligt efter detta meddelande: är lyriker ett släkte på utdöende? Jag tror inte, att man behöver befara något sådant. Under årtusendena har det visat sig, att lyrisk diktning tillhör de mest bestående verksamheterna. Om vi går till musikens värld, finner vi i våra dagar en uppsjö av så kallade låtskrivare. Vad sysslar de med om inte just att skriva ett slags lyrik, som används inom musiken!? Lyriken lever i låtskrivandet. Kanske skulle Boråsbygds-Lyriker söka kontakt med dagens musikskapare. Flera av deras dikter skulle kunna bli örhängen, om dikterna blir tonsatta.

Lars Gahrn

2021-04-22