Krokslätt var en stor by, som delades mellan två socknar. Sörgården och Hökegården kom att tillhöra Fässbergs socken, sedermera Mölndals stad. Kongegården och Norgården tillhörde Örgryte, som så småningom införlivades i Göteborg. Gränsen går vid Lana, som har fått namn efter det gamla kamgarnsspinneriet Lana. Krokslätt i Örgryte tillhör Göteborgs glömda stadsdelar, men under 2020 fick stadsdelen äntligen en egen krönika. Roger Andersson har stått för även detta storverk.
Omfattande arkivforskning
Bokens titel är: Roger Andersson, Krokslätt i Örgryte – bostäder, fabriker och municipalsamhälle (A-script Förlag, Göteborg, 2020, 192 sidor). Roger Andersson har tidigare skrivit om Johan på Gårda och stadsdelen Gårda, även den en del av Örgryte socken. Örgryte skildras i Fritz Stenströms krönika ”Örgryte genom tiderna”, ett numera klassiskt verk inom västsvensk hembygdslitteratur. Del ett kom ut 1920 och del två 1924. Därefter har i stort sett ingenting hänt, förrän Roger Andersson axlar Stenströms fallna mantel nästan ett århundrade senare. Han har varit hänvisad till en omfattande och mödosam källforskning.
Strödda uppgifter ur litteraturen
Ur litteraturen har han kunnat plocka uppgifter om enbart enstaka företag och företeelser. Gösta Bodman har skrivit om Göteborgs äldre industri, och en del av de äldre företagen låg just i Krokslätt i Örgryte. Företag som Almedahls Fabriker och Lyckholms bryggeri har utgivit företagshistoriker. Oscar Jonsson har behandlat även Örgrytes och Majornas gamla skolor. Arne Tejder har forskat om tändsticksfabrikerna. Om idrotten, framför allt ÖIS, finns ett och annat skrivet. Visst finns det böcker att plocka uppgifter ur, men när han skulle skildra stadsdelen fastighet för fastighet, var Roger Andersson hänvisad till sig själv och arkivforskning.
Kjellmans fotografier
Ett av de arkiv, som han har besökt flera gånger, är Mölndals Hembygdsförenings arkiv. Fotografen Knut Kjellman skänkte nämligen sina fotoplåtar till Mölndals Hembygdsförening, och Kjellman, som bodde i Mölndals nuvarande centrum, tog ibland spårvagnen från Mölndalsbro och åkte in till både Mölndals Krokslätt och Göteborgs. Bilderna från Krokslätt i Örgryte har Mölndals hembygdsförening under ungefär 75 års tid inte haft någon glädje av, men så kommer Roger Andersson, som har användning för dem allihop. Det känns roligt, att dessa bilder nu äntligen har återgivits i hembygdslitteraturen. Kjellman gjorde en insats även för Krokslätt i Örgryte, och nu kan bokens läsare se hans bilder i utmärkt tryck.
Vägen har förstört bebyggelse
Området genomdras av Mölndalsån, som går från Mölndal i söder mot Göta Älv i norr. På sin västra sida har ån landsvägen, som heter Göteborgsvägen i Mölndal och Mölndalsvägen i Göteborg. Kring denna väg uppstod den äldsta bebyggelsen och de äldsta företagen: kattuntryckerier (bomullstryckerier), väverier, färgerier, såpfabriker och garverier. Redan 1849 hade man planer på att dra en industrijärnväg från Göteborg i norr genom området ner till industrisamhället Mölndal, men både Krokslätt och Mölndal måste vänta på järnväg i nästan 40 år. Först 1888 var det dags att inviga Västkustbanans nordligaste del. Här behövdes järnvägen inte lika mycket. Man hade pråmar på Mölndalsån. Mölndalsvägen är nu en mycket bred trafikled, om man jämför med förhållandena för 200 år sedan. Väldigt många fastigheter har rivits för att vägen skulle kunna breddas. Dessutom har spårvägen krävt utrymme, först ett spår och sedan två.
Många företagsnamn
Öster om Mölndalsån borde väl bebyggelsen ha fått vara ifred? Där anlades emellertid järnvägen år 1888, Men järnvägsbyggen kräver egentligen inte mycket plats. Den verkliga hemsökelsen öster om ån kom på 1970-talet, då motorvägen anlades. Den förorsakade en omfattande och våldsam förödelse. Redan dessförinnan hade hela fabriker antingen brunnit eller rivits och ersatts med nya byggnader. När man läser igenom Roger Anderssons krönika, får man en skrämmande och nedslående uppfattning av förgängelsens makt. Av de många fabriksbyggnader och företag, som en gång utgjorde Krokslätt i Örgryte, är i stort sett alla äldre företag borta, och endast ett fåtal byggnader står kvar. Några företagsnamn väcker kanske ännu minnen: Almedahls Fabriker, Levanten, Eriksbergs bryggeri, Emiliedahls bryggeri, tvålfabriken Viola, Jakobsdals kamgarnsspinneri, Bohus Mekaniska Verkstad, Lyckholms bryggeri, Forshaga och andra. Minnena som väcks är dock minnen av vad man har läst eller hört talas om. De, som själva var med, är numera inte många.
Balders Hage och Framnäs
Desto viktigare är det, att Roger Andersson har dokumenterat området så noga, företag för företag, fastighet för fastighet. Antalet fotografier och andra bilder är överväldigande stort. Har man börjat bläddra i denna vackra bok, är det svårt att sluta. Roger Andersson skriver sakligt och klart om utveckling, avveckling, utveckling på nytt, avveckling på nytt och så vidare. Släktforskare har här fått en fyndgruva, där de kan finna bilder med beskrivningar av sina anfäders och anmödrars arbetsplatser och bostäder. Användbara register över personnamn, gårdar och platser samt företag förhöjer bokens värde. Även fritidssysselsättningar speglas. Föreningslivet (främst fotbollen med Öis som den viktigaste klubben) skildras. Riktigt utförlig är Roger Andersson om idrottsplatsen Balders Hage. Inom området fanns även fastigheten Framnäs, och där finns ännu gatunamnet Framnäsgatan. Här möter vi en fläkt från 1800-talets skaldekonst. Som ett slags nationalepos räknades vid förra sekelskiftet Frithiofs Saga av Esaias Tegnér. Frithiof bodde på Framnäs och mötte sin älskade Ingeborg i Balders hage. Ingen av platserna låg i Krokslätt i Örgryte. Det rör sig om uppkallelsenamn ur en sagovärld, som aldrig har funnits i sinnevärlden.
Betydelsefullt samhälle
Krokslätt i Örgryte var ett eget municipalsamhälle från år 1900 till 1921. Vad gäller folkmängd och ekonomisk betydelse var detta samhälle jämförligt med mellansvenska städer som Falköping, Tidaholm, och Skara. Samhället var stort i jämförelse med städer som Kungsbacka, Kungälv, Hjo och Marstrand. Ändå är Krokslätt i Örgryte i stort sett okänt. Ändå blev självständighetstiden mycket kort. Redan 1922 införlivades detta municipalsamhälle i Göteborgs stad. Man kan givetvis fråga, om detta var ett klokt beslut. Göteborgs stad hade å ena sidan mycket större tillgångar än Krokslätts municipalsamhälle, Men å andra sidan var detta samhälle för beslutsfattarna på Börsen endast en liten del av en mycket större helhet. Sällan satte man Krokslätts intressen främst. På samma sätt dryftades under många år frågan, om Mölndals stad skulle införlivas med Göteborg eller icke. I detta fall blev införlivningen aldrig av. Hur hade det varit, om man hade valt på annat sätt? Det vet vi inte, men frågan dyker oundvikligen upp vid läsningen av Roger Anderssons bok. Krokslätt i Mölndal fick sin krönika 1997: Krokslättsbilder: Gamla bilder från Krokslätt i Mölndal, sammanställda av Thomas Ericsson (1997, 222 sidor). Nu har Roger Andersson skildrat Krokslätt i Örgryte, men Örgryte består av flera delar, som ännu inte har fått sina krönikor: Johanneberg, Fredriksdal och municipalsamhället Lunden. Roger Andersson har beslutat att gå vidare. Han har upptagit Fritz Stenströms fallna mantel. Av allt att döma kommer han också att överträffa sin gamle föregångare.
Lars Gahrn
2021-02-11
