Ett furstligt palats i Krokslätt

Roger Andersson har på nytt skrivit ut en bok, som skildrar en stadsdel inom gamla Örgryte socken. Denna gång är det Örgrytes halva av byn Krokslätt, som har fått en grundlig och välskriven krönika. Titeln är: Roger Andersson, Krokslätt i Örgryte – bostäder, fabriker och municipalsamhälle (A-Script Förlag 2020, 192 rikt illustrerade sidor).

Disponentbostad från 1890

Lyckholms disponentbostad från 1890 liknar Kungsbacka station och Mölndals Nedre. Foto: Lars Gahrn.

På grund av corona-restriktionerna kunde Roger tyvärr inte ha ett boksläpp vid utgivningen. Han blev tvungen att vänta, och han blev tvungen att vänta länge. Men torsdagen den 30 september, den första dagen, då så vi blev fria från restriktionerna, bjöd han in oss till sitt boksläpp i den mest ståtliga och konstnärligt påkostade byggnaden inom området, nämligen Lyckholms bryggeris disponentbostad från 1889. Ja, så står det över porten, men Roger, som vet bättre, försäkrar i sin bok, att huset blev färdigt först 1890. Så är det ofta. Inredningsarbeten tar ofta lite längre tid än beräknat, och egentliga slutåret för ett bygge är ofta året efter året på minnestavlan.

Påkostad inredning

Roger Andersson har utfört ytterligare ett storverk.

När man träder in i denna byggnad, blir man imponerad, och just detta var också meningen med det påkostade bygget. Lyckholms öl var mycket lönsamt, och man anlitade en av de bästa arkitekter, som vid den tiden stod att få, nämligen Adrian Crispin Peterson. När man går in i huset, finns vilande lejon på ömse sidor av trappan. Väl inne i huset har man i klassisk stil målade flickor på bägge sidor om gången. Man kommer in i en trapphall, som får sitt ljus från ovan, det vill säga från taket. Rummen är alla såsom vanligt var på den tiden ganska mörka, inte minst på grund av a de höga träpanelerna, som nu har mörknat.

Tomtar och gudinnan Venus

Gudinnan Venus och andra gudomligheter till havs.

Till vänster om trapphallen ligger biljardrummet, som upptill under taket är prytt av målningar med tomtar. Detta är med andra ord ett riktigt tomtehus, men eftersom alla tomtar är målade inomhus, känner få människor till dessa tomtar. Tomtehuset med tomtar målade högt upp på fasaden talar alla människor om, men detta hus, som har tomtarna inomhus, känner nästan ingen till. Lyckholms tomtar är målade i biljardrummet. Går man uppför trappan, finner man en stor väggmålning, som visar skönhetsgudinna Venus, född naken ur havet, stående på ett snäckskal och omgiven av havets andra gudomligheter. Man kommer att tänka på den kända målningen Venus’ födelse av Botticelli. Huset är tydligt präglat av renässansen. Aftonen var mörk, och även husets väggar var delvis mörka. Väggmålningarna skymtade mest som dunkla skuggor. Här som på andra håll har husets invånare kunnat uppleva färgprakten enbart i klart dagsljus. Vid övriga tillfällen har väggmålningarnas gestalter enbart skymtat som gråa spökelser.

A-Script – ett göteborgsförlag

Tomtarna är rikt företrädda i Lyckholms disponentvilla.

Vårt sällskap trädde in i matsalen. Roger Andersson skulle visa upp sin bok och berätta om Krokslätt i Örgryte. Där i Lyckholms disponentvilla fick vi även träffa Roger Anderssons förläggare Håkan Andreasson, som innehar A-Script Förlag. Detta förlag har inriktat sig på utgivning av Göteborgiana och har 31 titlar bakom sig. Några av dem fick vi beskåda under aftonen. Bok nummer 32 är under arbete. Det blir ett praktverk med Göteborg i kartor. Boken kommer att ges ut i samarbete med Göteborgs Hembygdsförbund med anledning av stadens 400-årsjubileum. Om ni undrar, varför förlaget heter A-Script Förlag, är förklaringen så enkel som att Håkan Andreasson ville ha ett namn, som hör hemma högt upp i alfabetet. På så vis får förlagsnamnet bra placeringar i olika sammanhang. Här i matsalen bjöds även på lättare förtäring. Väggmålningarna visade bland annat gudinnan Diana och hennes sällskap på jakt. En trubadur höjer sin bägare på en annan målning. På en tredje finns en vacker flicka med frukter i en korg. Här visas alltså viltkött, frukter och dryck, det sistnämnda inte minst viktigt i en bryggares hem.

En stadsdel i minnenas värld

Håkan Andreasson och A-Skript Förlag har gjort ännu en insats för Göteborgslitteraturen.

Roger Andersson berättade om sin bok. Han har dokumenterat en stadsdel, som till största delen tillhör minnenas värld på grund av alla rivningar.  Det är inte så lätt att nå dem, som är intresserade av en bok om en till största delen riven stadsdel. När husen försvinner, skingras invånarna för himmelens alla vindar. Roger Andersson hade därför ordnat detta trivsamma boksläpp, där både jag och medlemmar från föreningen Gamla Krokslättspojkar var med, fastän boken inte handlar om vårt Krokslätt. Allt hänger dock ihop, och visst har även vi Mölndalsbor hjärta för Krokslätt i Örgryte.

Nästa bok under arbete

Jag har tidigare recenserat boken och hänvisar till denna anmälan. Dessutom ser vi fram emot Roger Anderssons kommande bok om stadsdelen Burås. När han är färdig med den, hoppas han kunna börja med en bok om stadsdelen Lunden. Han är uthållig och målmedveten. Roger Andersson har redan överträffat Örgrytes hävdatecknare Fritz Stenström, och mer lär det i bli.

Lars Gahrn

2021-10-21

Krokslätt i Örgryte

Krokslätt var en stor by, som delades mellan två socknar. Sörgården och Hökegården kom att tillhöra Fässbergs socken, sedermera Mölndals stad. Kongegården och Norgården tillhörde Örgryte, som så småningom införlivades i Göteborg. Gränsen går vid Lana, som har fått namn efter det gamla kamgarnsspinneriet Lana. Krokslätt i Örgryte tillhör Göteborgs glömda stadsdelar, men under 2020 fick stadsdelen äntligen en egen krönika. Roger Andersson har stått för även detta storverk.

Omfattande arkivforskning

Familjen Julius Hagström vid sitt hem Nybygget, Mölndalsvägen 10, år 1905. (Foto: Knut Kjellman, Mölndals Hembygdsförenings arkiv.)

Bokens titel är: Roger Andersson, Krokslätt i Örgryte – bostäder, fabriker och municipalsamhälle (A-script Förlag, Göteborg, 2020, 192 sidor). Roger Andersson har tidigare skrivit om Johan på Gårda och stadsdelen Gårda, även den en del av Örgryte socken. Örgryte skildras i Fritz Stenströms krönika ”Örgryte genom tiderna”, ett numera klassiskt verk inom västsvensk hembygdslitteratur. Del ett kom ut 1920 och del två 1924. Därefter har i stort sett ingenting hänt, förrän Roger Andersson axlar Stenströms fallna mantel nästan ett århundrade senare. Han har varit hänvisad till en omfattande och mödosam källforskning.

Strödda uppgifter ur litteraturen

Huset Olofstorp 1 vid Mölndalsvägen år 1920. Spårvägen gick nära huset! (Foto: Knut Kjellman, Mölndals Hembygdsförenings arkiv.)

Ur litteraturen har han kunnat plocka uppgifter om enbart enstaka företag och företeelser. Gösta Bodman har skrivit om Göteborgs äldre industri, och en del av de äldre företagen låg just i Krokslätt i Örgryte. Företag som Almedahls Fabriker och Lyckholms bryggeri har utgivit företagshistoriker. Oscar Jonsson har behandlat även Örgrytes och Majornas gamla skolor. Arne Tejder har forskat om tändsticksfabrikerna. Om idrotten, framför allt ÖIS, finns ett och annat skrivet. Visst finns det böcker att plocka uppgifter ur, men när han skulle skildra stadsdelen fastighet för fastighet, var Roger Andersson hänvisad till sig själv och arkivforskning.

Kjellmans fotografier

Almedals station var ett viktigt centrum i Krokslätt. (Foto: Knut Kjellman, Mölndals Hembygdsförenings arkiv.)

Ett av de arkiv, som han har besökt flera gånger, är Mölndals Hembygdsförenings arkiv. Fotografen Knut Kjellman skänkte nämligen sina fotoplåtar till Mölndals Hembygdsförening, och Kjellman, som bodde i Mölndals nuvarande centrum, tog ibland spårvagnen från Mölndalsbro och åkte in till både Mölndals Krokslätt och Göteborgs. Bilderna från Krokslätt i Örgryte har Mölndals hembygdsförening under ungefär 75 års tid inte haft någon glädje av, men så kommer Roger Andersson, som har användning för dem allihop. Det känns roligt, att dessa bilder nu äntligen har återgivits i hembygdslitteraturen. Kjellman gjorde en insats även för Krokslätt i Örgryte, och nu kan bokens läsare se hans bilder i utmärkt tryck.

Vägen har förstört bebyggelse

Örgrytes poliskår samlad utanför Gårdas municipalkontor år 1911. Fjärde sittande från vänster är polisen Johan Alfred Hake, som blev en bemärkt ordningens upprätthållare i Mölndals del av Krokslätt. (Foto: Knut Kjellman, Mölndals Hembygdsförenings arkiv.)

Området genomdras av Mölndalsån, som går från Mölndal i söder mot Göta Älv i norr. På sin västra sida har ån landsvägen, som heter Göteborgsvägen i Mölndal och Mölndalsvägen i Göteborg. Kring denna väg uppstod den äldsta bebyggelsen och de äldsta företagen: kattuntryckerier (bomullstryckerier), väverier, färgerier, såpfabriker och garverier. Redan 1849 hade man planer på att dra en industrijärnväg från Göteborg i norr genom området ner till industrisamhället Mölndal, men både Krokslätt och Mölndal måste vänta på järnväg i nästan 40 år. Först 1888 var det dags att inviga Västkustbanans nordligaste del. Här behövdes järnvägen inte lika mycket. Man hade pråmar på Mölndalsån. Mölndalsvägen är nu en mycket bred trafikled, om man jämför med förhållandena för 200 år sedan. Väldigt många fastigheter har rivits för att vägen skulle kunna breddas. Dessutom har spårvägen krävt utrymme, först ett spår och sedan två.

Många företagsnamn

Personalen vid Örgryte epidemisjukhus 1910. Doktor Fritz Stenström, Örgrytes kände historieskrivare, sitter i mitten. (Foto: Knut Kjellman, Mölndals Hembygdsförenings arkiv.)

Öster om Mölndalsån borde väl bebyggelsen ha fått vara ifred? Där anlades emellertid järnvägen år 1888, Men järnvägsbyggen kräver egentligen inte mycket plats. Den verkliga hemsökelsen öster om ån kom på 1970-talet, då motorvägen anlades. Den förorsakade en omfattande och våldsam förödelse. Redan dessförinnan hade hela fabriker antingen brunnit eller rivits och ersatts med nya byggnader. När man läser igenom Roger Anderssons krönika, får man en skrämmande och nedslående uppfattning av förgängelsens makt. Av de många fabriksbyggnader och företag, som en gång utgjorde Krokslätt i Örgryte, är i stort sett alla äldre företag borta, och endast ett fåtal byggnader står kvar. Några företagsnamn väcker kanske ännu minnen: Almedahls Fabriker, Levanten, Eriksbergs bryggeri, Emiliedahls bryggeri, tvålfabriken Viola, Jakobsdals kamgarnsspinneri, Bohus Mekaniska Verkstad, Lyckholms bryggeri, Forshaga och andra. Minnena som väcks är dock minnen av vad man har läst eller hört talas om. De, som själva var med, är numera inte många.

Balders Hage och Framnäs

En av sjuksalarna i Örgryte epidemisjukhus 1910. Doktor Fritz Stenström, Örgrytes kände historieskrivare, står längst till höger. (Foto: Knut Kjellman, Mölndals Hembygdsförenings arkiv.)

Desto viktigare är det, att Roger Andersson har dokumenterat området så noga, företag för företag, fastighet för fastighet. Antalet fotografier och andra bilder är överväldigande stort. Har man börjat bläddra i denna vackra bok, är det svårt att sluta. Roger Andersson skriver sakligt och klart om utveckling, avveckling, utveckling på nytt, avveckling på nytt och så vidare. Släktforskare har här fått en fyndgruva, där de kan finna bilder med beskrivningar av sina anfäders och anmödrars arbetsplatser och bostäder. Användbara register över personnamn, gårdar och platser samt företag förhöjer bokens värde. Även fritidssysselsättningar speglas. Föreningslivet (främst fotbollen med Öis som den viktigaste klubben) skildras. Riktigt utförlig är Roger Andersson om idrottsplatsen Balders Hage. Inom området fanns även fastigheten Framnäs, och där finns ännu gatunamnet Framnäsgatan. Här möter vi en fläkt från 1800-talets skaldekonst. Som ett slags nationalepos räknades vid förra sekelskiftet Frithiofs Saga av Esaias Tegnér. Frithiof bodde på Framnäs och mötte sin älskade Ingeborg i Balders hage. Ingen av platserna låg i Krokslätt i Örgryte. Det rör sig om uppkallelsenamn ur en sagovärld, som aldrig har funnits i sinnevärlden.

Betydelsefullt samhälle

Drivhusgatan bebyggs med landshövdingehus 1940. (Foto: Knut Kjellman, Mölndals Hembygdsförenings arkiv.)

Krokslätt i Örgryte var ett eget municipalsamhälle från år 1900 till 1921. Vad gäller folkmängd och ekonomisk betydelse var detta samhälle jämförligt med mellansvenska städer som Falköping, Tidaholm, och Skara. Samhället var stort i jämförelse med städer som Kungsbacka, Kungälv, Hjo och Marstrand. Ändå är Krokslätt i Örgryte i stort sett okänt. Ändå blev självständighetstiden mycket kort. Redan 1922 införlivades detta municipalsamhälle i Göteborgs stad. Man kan givetvis fråga, om detta var ett klokt beslut. Göteborgs stad hade å ena sidan mycket större tillgångar än Krokslätts municipalsamhälle, Men å andra sidan var detta samhälle för beslutsfattarna på Börsen endast en liten del av en mycket större helhet. Sällan satte man Krokslätts intressen främst. På samma sätt dryftades under många år frågan, om Mölndals stad skulle införlivas med Göteborg eller icke. I detta fall blev införlivningen aldrig av. Hur hade det varit, om man hade valt på annat sätt? Det vet vi inte, men frågan dyker oundvikligen upp vid läsningen av Roger Anderssons bok. Krokslätt i Mölndal fick sin krönika 1997: Krokslättsbilder: Gamla bilder från Krokslätt i Mölndal, sammanställda av Thomas Ericsson (1997, 222 sidor). Nu har Roger Andersson skildrat Krokslätt i Örgryte, men Örgryte består av flera delar, som ännu inte har fått sina krönikor: Johanneberg, Fredriksdal och municipalsamhället Lunden. Roger Andersson har beslutat att gå vidare. Han har upptagit Fritz Stenströms fallna mantel. Av allt att döma kommer han också att överträffa sin gamle föregångare.

Lars Gahrn

2021-02-11