Sång och musik av högsta klass i Råda Rum

Välljud strömmade ut i Råda rum, när Anna-Maria Martén mjukt och till synes med största lätthet sjöng arior och sånger under lunchkonserten i Råda Rum torsdagen den 30 september. Josefine Domargård ackompanjerade melodiskt och följsamt på piano. Konserten hade fått titeln ”Hemma är där hjärtat är?” och gestaltade uppbrott och hemlängtan.

Sång och symbolhandlingar

Josefine Domargård och Anna-Maria Martén vid pianot. Foto: Lars Gahrn.

Anna-Maria Martén gestaltade uppbrott, ankomst och hemlängtan även i enkla handlingar och återhållsamt men verkningsfullt kroppsspråk. Hon packade ner kläder i en resväska, förflyttade sig över scenen och hängde upp kläderna på en klädhängare. Kroppsspråket var återhållsamt men uttrycksfullt i sin enkelhet och sin värdighet. Ariorna och sångerna hade texter på franska, italienska, engelska och – i ett fall – svenska. Alltsammans sjöngs utan texthäfte eller noter och utan någon osäkerhet. Anna-Maria Martén är en framstående sångerska, som även kunde kortfattat och okonstlat tala medryckande och inlevelsefullt mellan sångnumren. Inom Råda församling arbetar hon som projektledare för Gröna Rum, trädgårdsavdelningen som håller på att anläggas bredvid församlingshemmet Råda Rum. Josefine Domargård är som bekant kyrkomusiker och körledare i församlingen. Hennes älsklingsinstrument är orgel, och på hennes ”vlogg” kan man höra henne spela på detta instrument. Hon ger oss på ”vloggen” också intressanta fakta om orglar och orgelhistoria.

Uppmärksam och aktningsfull publik

Efter lunchkonserten fick Josefine Domargård och Anna-Maria Martén en röd ros var. Rosorna var mycket välförtjänta, skriver Lars Gahrn.

Glädjande var också, att en stor åhörarskara hade infunnit sig. Publiken fångades av musik och sångkonst och lyssnade uppmärksamt och aktningsfullt. Lunchkonserten varade en halvtimme, och lunchkonserter skall väl egentligen inte vara längre än så, men då alla av oss var pensionärer och dessutom uppskattade både sång och musik, hade man med fördel kunnat hålla på ytterligare en stund. I somras hade jag som så ofta annars besökt Råda kyrka, som står öppen på vardagarna, och då fått höra Anna-Maria Martén och Josefine Domargård öva inför den kommande konserten. Jag beslöt mig då genast för att vara med på konserten. Vi fick höra: Il pleure dans mon coeur av Claude Debussy, Parto, parto av Mozart, Adieux de l’hotesse arabe av Bizet, My Heart’s in the Highlands av Arvo Pärt, Min astrakan av Benny Andersson och Somewhere av Leonard Bernstein. Den 30 september 2021 hade de flesta corona-restriktionerna avskaffats. Lunchkonserten var Råda församlings sätt att återvända till den vanliga verksamheten.

Ett viktigt kulturhus

Detta var sång och musik av högsta klass. Alltsammans visar vilken viktig kulturaktör Svenska kyrkan är. Gång på gång får man också se, att lunchkonserter och musikgudstjänster drar bra med folk. Råda Rum är ett viktigt kulturhus i Härryda kommun. Råda församling håller på kvaliteten.

Lars Gahrn

2021-10-14

Västgötalitteratur på Vänersborgs 1800-talsdagar

”1800-talsdagar” i Vänersborg anordnades den 28 och den 29 augusti 2021 av Vänersborgs museum. Själva museibyggnaden och Museiparken (det vill säga parken mellan museet och läroverkets aula) var platserna för dessa dagar. I god tid anlände jag till platsen för firandet, och snart såg jag en välbekant bil svänga in på planen framför museipalatset. Vid ratten satt Niklas Krantz och bredvid honom Sven-Olof Ask, skattmästare i Föreningen för Västgötalitteratur. Baksätena var uppfyllda av boklådor.

En fågelbok från 1867

Föreningen för Västgötalitteratur hade ett eget stånd på marknaden.

Ask och Krantz skulle sälja böcker för Föreningen för Västgötalitteratur och även värva nya medlemmar. Föreningen ger ut en strid ström av skrifter och tar dessutom inte sällan hand om restupplagor, som annars skulle gå ett sorgligt öde till mötes. Den flitige skattmästaren har nämligen ofta ärenden till tryckerier, där han spanar och hör sig för. Ofta kan han på detta sätt rädda restupplagor. Krantz och Ask dukade upp ett smörgåsbord med både nya och gamla böcker, både föreningens skrifter och andras. Den verkliga rariteten, som passade utmärkt på en 1800-talsdag i Vänersborg, var en fågelbok med vackra färgplanscher, skriven av engelsmannen Llewellyn Lloyd, som var bosatt i Vänersborg och ägnade sig åt storviltsjakt och fiske. Han hade som synes icke färre än sex l i sina namn, och namnen bör ha varit en skräck på rättstavningsövningar. Boken var utgiven 1867, i Karl XV:s glada dagar, och kostade nu, mer än 150 år senare, 4000 kronor. På nätet kostar boken 8000, berättade Ask.

Böcker är ambassadörer för vår förening

Sven-Olof Ask och Niklas Krantz lockar med böcker.

Skulle man lyckas finna någon festivaldeltagare, som var hängiven ornitolog och dessutom beredd att swisha över 4000 kronor till föreningen? Det vore nästan för bra för att vara sant, och det hände inte heller. Boken kommer dock utan tvivel att säljas, för 4000 eller 8000 kronor, det är frågan. Det gäller bara att nå ut till hugade köpare. Tack vare nätet kan man nå hela världen. Får engelsmännen nys om boken, kan budgivningen bli livlig. De två vännerna i bokståndet lyckades dock sälja en och annan billigare skrift och fick in inte mindre än 1720 kronor. Kanske får föreningen dessutom två nya medlemmar. Vi hoppas, att personerna i fråga inte glömmer att betala medlemsavgiften. Försålda böcker gör nytta på många sätt, inte minst som ambassadörer för sin förening. Köparna visar ju ofta upp dem för andra intresserade.

Mer västgötalitteratur

Peter Johansson vid Vänersborgs museums marknadsstånd.

Vår förening var inte den enda, som tillhandahöll västgötalitteratur. Alltsedan 1905 verkar Vänersborgs Söners Gille i staden. Även detta Gille har givit ut böcker. Man hade ett helt stånd intill Krantz och Ask. Också Vänersborgs museum ger ut skrifter. En flitig författare är museichefen Peter Johansson, som till mycket annat är styrelseledamot i Föreningen för Västgötalitteratur. Den svenska sommaren är som bekant ofta lik den svenska vintern. Lördagen var gråkall, och fukt drog in från Vänern. Kylan kändes av på sikt. För mig gjorde det inte så mycket. Jag gick ibland in i museet för att lyssna på föredrag och blev då på nytt varmare. Krantz och Ask kände däremot av kylan, och dessutom avstod de från många intressanta programpunkter. De gjorde på många sätt en uppoffrande och tapper insats.

Flera marknadsstånd

Andreas Bohlin smidde spikar.

Daniel Andersson trollade, utförde cirkuskonster och ägnade sig åt eldslukning under jubel från barn och vuxna. Andreas Bohlin smidde spikar, dagen till ära med en kubb på huvudet. Barn och vuxna kunde åka i en hästdragen vagn och beundra en T-Ford i nyskick. Vem som ville kunde bli fotograferad i en tidstypisk fotoateljé. I Museiparken framför museet fanns marknadsstånd. Museet hade ett, Föreningen för Västgötalitteratur hade som sagt ett annat, Vänersborgs Söners Gille ett tredje. I tre stånd kunde man köpa lantbruksvaror: honung, saltgurkor och annat. Själv köpte jag fyra honungsburkar från gården Södra Timmervik i Frändefors. Det räcker att se ortnamnen för att man skall få förtroende för produkten. Gården Södra Timmervik i Frändefors förefaller att ligga långt bort från de konserveringsmedel, färgämnen, sötningsmedel och smakessenser, som numera är så vanliga eller rättare sagt alltför vanliga inom livsmedelsindustrin.

Konsert av hög klass

Barn och vuxna var förtjusta över att kunna åka häst och vagn.

Sång- och musikgruppen Bokenäsets Ådra framförde visor och låtar från förra sekelskiftet med kläm och bravur. Många män och kvinnor både spelade och sjöng. Gruppen är både spelmanslag och kör. Vi fick höra munspel, flöjt, gitarr, dragspel och framförallt fioler. Som mest var nio fioler igång. Sången och musiken framfördes med väldig kraft och stark fart, när alla klämde i. Gruppen hade letat fram utmärkta visor och musikstycken, av vilka de flesta var okända för mig. Man befann sig långt från standardrepertoaren och lärde åhörarna mycket om sång och musik vid förra sekelskiftet. Som några smakprov ur den omfattande repertoaren skall jag nämna: Barkbrödslåten, Polkett från Orust, Jag är en fattig fånge, Morlandavalsen, Sprättmazurka från Frändefors, Husarvisan, Triolmarsch från Grinsta i Dalsland, Som klockan ringer 11 från Åmål, Rallartrall, Doktor Piller och Spårvägsvisan eller Elektricitetsvisan. Sång- och musikgruppen Bokenäsets Ådra visade, att man kunde finna bra visor även från tiden före Evert Taube. Hela föreläsningssalen fylldes av sång och musik och stor glädje från både de uppträdande och åhörarna.

Lyckad söndag

På söndagen var jag inte där, men jag fick veta följande av Peter Johansson: ”Jo, på söndagen strålade solen, och det var riktigt varmt. Publiktillströmningen var god även då, och samtliga programpunkter var välfyllda, allt ifrån föredraget kring 1800-talsföremål ur samlingarna till Musikskolans dramatiserade visning med sång och teater samt Birger Sjöbergkonsert och avslutande stadsvandring i Birger Sjöbergs spår. Sammantaget var båda dagarna mycket lyckade.”

1800-talet har blivit en tillgång

Bokenäsets Ådra är en sång- och musikgrupp med många kvinnor och män. På denna bild fick bara några av dem rum.

Med dessa dagar har Vänersborg blivit den tredje staden i Västsverige som anknyter till 1800-talet och förra sekelskiftet i sina festivaler. Tidigare har Hjo och Marstrand sett möjligheterna. Staden Hjo har Grönköping som nostalgiskapande tillgång. Marstrand har Oscar II och badortslivet på hans tid, som fortfarande ger staden ett idyllens och förnämhetens skimmer. Vänersborg har Birger Sjöberg och Fridas bok. Historien och litteraturen betyder mycket för nutiden. 1800-talet har blivit en tillgång för allsköns arrangörer. Vänersborg gratuleras till sin stora framgång och önskas god lycka även i framtiden.

Lars Gahrn

2021-10-10