Psalmer och annan folkmusik med Fornfela trio

Fornfela trio bjöd på ett omväxlande program med bästa möjliga framförande tisdagen den 21 juli vid Brostugan vid Gunnebobro. Stensjöns församling anordnar här mycket uppskattade musikkvällar i juli månad. Givetvis fick vi höra bland annat en fornfela, det vill säga en fiddla, ett slags föregångare till fiolen. Dylika fiddlor finns avbildade i exempelvis Härkeberga kyrka av den kände kyrkomålaren Albertus Pictor. De fanns alltså redan för 600 år sedan och var väl gamla redan då.

Utmärkt framförande

Fornfela trio hade fått ett tält som skydd för sina instrument, om det skulle börja regna. Från vänster ses Lennart Svensson, Johan Ludvig Rask och Kristin Svensson. Foto: Lars Gahrn.

Folkmusiken har alltså gamla rötter. Vi fick höra även en ”moraharpa”, en nyckelharpa av 1500-talsmodell. Två sådana fanns i Anders Zorns samlingar i Mora och har fått namn på detta vis. Kristin Svensson spelade fiddla och moraharpa och berättade om dessa instrument. Hon spelar även fiol. Hon är ”Kristin Fornfela”. Dessutom består trion av hennes far Lennart Svensson med gitarr och Johan Ludvig Rask med slagverk. Kristin Fornfela är redan veteran inom folkmusiken. Redan när hon var tolv år tog Mariestads-spelmannen Sven Ingvar Heij henne under sina vingars skugga och lät henne följa med på sina spelningar. Hon har uppträtt sedan hon var femton år gammal (eller snarare ung). Hon är van och obesvärad inför en stor åhörarskara. Hon trivs på scenen och blommar ut inför mikrofonen. Störande inslag som lätt krockande bilar på parkeringsplatsen intill eller en tutande bilkaravan ger endast anledning till glada skämt och höjer på detta sätt stämningen. Hon är glad och livfull och tycks få en förhöjd livskänsla inför uppskattande åhörare. Trion ger sina åhörare en förstklassig musikupplevelse. Kristin Fornfela sjunger tydligt, så att man har orden, och sjunger i lagom hastighet, så att man hinner uppfatta ord och sammanhang. Tyvärr är nutida sångare dåliga på att texta, och dessutom sjunger de alldeles för snabbt. Fornfela trio är ett glädjande undantag. Trion vet hur sånger skall framföras.

Sveriges mest kända folkmelodi

Fornfela trio, fotograferad efter konserten. Från vänster ses Kristin Svensson, Lennart Svensson och Johan Ludvig Rask. Foto: Lars Gahrn.

Trion balanserar även sång och musik. Vanligt nu för tiden är att sången dränks eller överröstas av musiken, som kan bli plågsamt hög. Fornfela trio kan den svåra konsten att låta musiken ljuda lagom starkt. Lennart Svensson och Johan Ludvig Rask är skickliga musiker – Svensson även sångare – som vet hur det skall låta. Musiken ljöd aldrig för starkt, och samtidigt kunde man uppfatta både ord och klanger. Vad bjöds då? Givetvis fick vi höra mycket folkmusik. Kristin Fornfelas läromästare Sven Ingvar Heij hyllades med ”Laxens polska”, som han själv har komponerat. Även en annan spelman från Mariestad lyftes fram. Han arbetade som bagare men blev senare charkuterist och fick därför smeknamnet ”Paltbröd”. Trion spelade ”Paltbröds gånglåt”. Vad han hette enligt kyrkoböckerna fick vi aldrig veta. (Från annan källa har jag fått veta, att han hette Sven Andersson och hörde hemma i Mariestad.) Även Äppelbo gånglåt spelades. Enligt Kristin Fornfela är detta Sveriges mest kända folkmelodi. Känd är den, men är den mest känd? Åhörarna hade många olika förslag, när hon frågade efter rikets mest kända folkmelodi. Själv sjöng hon även ”Så rider jag mig ut i tolvmila skog”. Denna sång har samma melodi som ”Du gamla, du fria”. Vår nationalsång är alltså en folkmelodi. Är den vår mest kända folkmelodi?

Per Harling – omtyckt psalmdiktare

Trion älskar psalmer och passar därför utmärkt i kyrkor och församlingshem. Att höra dem spela och sjunga kända psalmer är en upplevelse utöver det vanliga. De lyfter nämligen fram texten och rytmen i psalmerna. Melodin får ökat eftertryck och betoning på rätt ställen. Melodin kan dessutom ljuda annorlunda än vi är vana vid att höra den. Man spelade ”I denna ljuva sommartid” som dalakoral. Intrycket blev ett annat och rikare än det vanliga. Också nya psalmer är uppskattade av trion. Ett namn, som brukar förekomma under deras konserter, är Per Harling. Han var företrädd med ”Dansa med änglar”, som sjöngs av Lennart Svensson. ”Nu är det härligt att leva” är en annan ny psalm av Per Harling. Den har snabbt blivit en mycket älskad sommarpsalm och nästan litet av en signaturmelodi för Fornfela trio.

Med högre hjälp

Musikaftonen varade mellan klockan sex och åtta med avbrott för kaffe, varm korv och kaka ungefär mitt i föreställningen och med en andakt på slutet. Organisten Ida Andersson höll i arrangemangen. Hon höll även den avslutande andakten, som anknöt till kvällens ämne. Vi människor skall inte vara rädda för att utöva de gåvor, som vi har fått, till exempel förmågan att musicera. Om vi låter Gud spela andra stämman och ackorden, blir det bra, även om vi själva inte är mästare i konsten.

Lars Gahrn

Saxofoner i Kvarnbyparken

Paviljongen i Kvarnbyparken med de fyra saxofonisterna Kasper Sundby, Tobias Paulin Hugo, Malin Bye och Ella Lindström. Foto: Lars Gahrn.

Mölndals Hembygdsförening har sedan många år tillbaka erbjudit sommarunderhållning i Kvarnbyparken intill hembygdsgården vid Royens gata. Förra året invigdes en paviljong i parken av Kvarnby Singers, en sång- och musikgrupp med sina flesta medlemmar bosatta inom området. Fredagen den 29 maj fick vi en konsert helt till skänks. Fyra saxofonister från Hvitfeldtska musikgymnasiet ville visa vad de hade lärt sig under sin utbildning. De bjöd på konsert i Kvarnbyparkens paviljong under namnet Saxens (rentav stavat Saxeenz!), vilket står för Saxofonensemblen.

Valet av plats för konserten var inte någon tillfällighet. En av de trevliga och duktiga saxofonisterna, Ella Lindström, är dotter till Mats Lindström (med företaget Husögat) och Caroline Bille Lindström, som är en av de ledande inom Kvarnby Singers.

Saxofonisterna gick upp i sitt spel och utförde sina nummer med stor säkerhet. Foto: Lars Gahrn.

Saxofonisterna som spelade var: Kasper Sundby, Tobias Paulin Hugo, Malin Bye och så Ella Lindström, som ju bor några hundra meter bort vid samma gata. De trevliga och spelglada ungdomarna bjöd på sex nummer under den halvtimmeslånga konserten, nämligen: ”Sir Sax” av Lennie Niehaus, ”Visa efter Torn-Erik” av Nils Lindberg (ur hans Dalasvit), ”Skullbräddlek” av Nils Lindberg (ur samma Dalasvit), ”Heads up” av Lennie Niehaus, ”Yuppieville Rodeo” av Mike Mower och ”Ack, Värmeland du sköna” i ett arrangemang av Waldemar Swiergiel. Ungdomarna spelade med kläm och stor säkerhet. Av nervositet märktes inte ett spår. Kasper Sundby presenterade kortfattat de olika låtarna.

På grund av coronaepidemin har eleverna fått undervisning i hemmet genom sin dator. De har därför sällan träffat varandra eller sin lärare Urban Johansson. Nu var alla glada över att ses igen. Ungdomarna omfamnade varandra glatt och varmt. Konserten samlade en publik på mellan 30 och 40 personer, vilket är mycket med tanke på att konserten inte var utannonserad. Man hade endast spritt nyheten genom mail och ”mun-mot-munmetoden”. Ensemblenamnet ”Saxens” påminner om ordet succé. Framträdandet var mycket riktigt en framgång och en uppskattad terminsavslutning. Vi hoppas på fler liknande framträdanden i Kvarnbyparkens paviljong.

Lars Gahrn