1800-talsdagar i Vänersborg

Vilken framgång! Mycket folk infann sig, och besökarna lyssnade belevat och uppmärksamt. Föredragen drog så gott som fulla hus eller rättare sagt fulla föreläsningssalar. Påfallande många invandrarfamiljer dök upp i folkvimlet, vilket visar, att Vänersborgs museum hade lyckats nå en viktig målgrupp. Jag skriver om 1800-talsdagarna i Vänersborg, som i år anordnades för första gången.

 Skimmer av småstadsidyll

Museichefen Peter Johansson, klädd i frack, var med i alla sammanhang. Han samordnade, hjälpte till och uppmuntrade. Foto: Lars Gahrn

Dagarna inföll lördagen den 28 och söndagen den 29 augusti 2021. Jag var där på lördagen, som började på bästa sätt. Håkan Linds stadsvandring från Fisktorget till museet drog så mycket folk, att Niklas Krantz och jag behövde en god stund för att upptäcka vem som var ciceron. Vi hörde visserligen någon berätta, men vem av alla människorna var det? Mycket av vandringen handlade om Birger Sjöberg, som i sin himmel nog kan ta åt sig mycket av äran för att dagarna blev lyckade. Hans diktning om Frida och hennes romantiske kavaljer har förlänat Vänersborg ett skimmer av småstadsidyll från förra sekelskiftet. Kanske skall man dock hellre skriva, att han fångade och skildrade småstadsidyllen, ty den fanns på riktigt, även om den gamla tiden, här som på andra håll, väsentligen var hårt arbete och umbäranden.

Wenerblecket är tillbaka

Wenerblecket lät sitt välljud flöda i Museiparken.

De flesta verksamheterna under dagen försiggick i Museiparken, alltså på den öppna platsen mellan Vänersborgs museum och läroverkets aula, och givetvis inne i museet, som visades för besökarna. En visning hölls på arabiska, och förhoppningsvis kände sig invandrarna som hemma, ty museet har en stor och mycket berömd samling av uppstoppade afrikanska fåglar. Dessutom finns mumiesarkofager och andra fornegyptiska föremål. I Museiparken framför museet återupptog blåsorkestern Wenerblecket sina spelningar efter coronapandemin. Musikkåren hade inte legat av sig utan spelade som vanligt mycket bra. Musikerna är både skickliga och samspelta. Bägge deras konserter avslutades kraftfullt med Björneborgarnas marsch.

Fotografernas knep avslöjades

En T-Ford i nyskick.

Anna Panser höll inne i museet föredrag om fotografernas knep förr i världen. Tycker du, att dina gamla släktingar, trots hög ålder, ser ut att vara förvånansvärt släta i hyn på fotografier, beror detta förmodligen på att fotografen har retuscherat bilden och på detta sätt tagit bort rynkorna. De fotograferades kroppsställningar och kläder hade de knappast valt själva. Fotografen hade visat dem fotografier, och av dessa kunde hans kunder se hur andra hade klätt sig och uppträtt inför kameran. Givetvis tog de efter sina föregångare. Anna Panser hade besvär med sin projektor, vilket möjligen kan ha berott på någon spökande fotograf, som ogillade att bli avslöjad så här långt efteråt.

Retrofuturism

Erik Ask Upmark tillsammans med sina favoriter – fonografen och trattgrammofonen.

Erik Ask Upmark höll ett uppmärksammat så kallat ”retrofuturistiskt föredrag”. Hur föreställde man sig under 1800-talet, att 1900-talet skulle bli? I någon mån gissade man rätt, men ofta högg man i sten, och ibland var framtidsbilderna nog snarast att uppfatta som skämtteckningar. Vanligt var, att man trodde, att små flygmaskiner skulle ersätta vagnar och bilar, eller att människorna skulle kunna spänna på sig motordrivna vingar och med dessa på ryggen flyga iväg. Så långt har vi som bekant inte kommit än, och kanske kommer vi inte så långt heller. Andra tänkte sig, att staten med sina ingående kunskaper om medborgarna skulle bestämma vem som skulle gifta sig med vem. Detta har ju inte gått i uppfyllelse, men äktenskapsbyråer arbetar ju med att para ihop män och kvinnor utifrån sina kunskaper om dem. Tv-programmet ”Gift vid första ögonkastet” kommer framtidsförutsägelserna nära. Någon tänkte sig, att tama valar skulle kunna bära upp och driva fram undervattensbussar. Denna framtidsvision har dock inte gått i uppfyllelse och var kanske inte allvarligt menad.

Är allt redan uppfunnet?

Erik Ask Upmark berättade mycket om 1800-talets många uppfinningar. Chefen för en patentbyrå tyckte till slut, att man borde lägga ner patentbyråerna, eftersom allt, som kunde uppfinnas, redan var uppfunnet. Han tänkte sig en framtid utan fler uppfinningar, men så blev det ju verkligen inte! Erik Ask Upmark älskar att spela fonograf och trattgrammofon. Vi fick köra dessa ljudanläggningar och fick samtidigt veta, att han var Sveriges främste discjockey för fonografer och trattgrammofoner, men att konkurrensen inom denna bransch om denna titel inte var särskilt hård.

Lars Gahrn

2021-09-30

Höststämning med hopp och tillförsikt

”Nu vänder sommaren sitt blad”, var titeln på musikgudstjänsten i Stensjökyrkan söndagen 12 september 2021. Programmet hade tillkommit genom nära samarbete mellan några av församlingens egna förmågor. Margareta Fagman läste egna dikter. Thomas Simson hade skrivit dikter och tonsatt. Anna Fallström sjöng. Birgitta Landgren spelade piano och orgel. Sångare ur Stensjöns kyrkokör sjöng.

 Omfattande samarbete

Thomas Simson är en skicklig pianist, och i Stensjökyrkan visade han, att han även kan traktera ett dragspel. Foto: Lars Gahrn.

Samarbetet sträckte sig dock längre än till att man framträdde under samma musikgudstjänst. Thomas Simson hade tonsatt fyra av Margareta Fagmans dikter. Anna Fallström sjöng fem av Thomas Simsons sånger och en av Margareta Fagmans. Sångare ur kyrkokören sjöng tre av Margareta Fagmans dikter och tre av Thomas Simsons. Mats Norén spelade flöjt. Elisabeth Engdal har arrangerat ett par av sångerna. En församlingsbo, Linus Landgren, hade arrangerat två av Simsons sånger. Han är son till Birgitta Landgren, Stensjökyrkans organist och körledare, som ledde kören och spelade solo på piano: ur Sensommarnätter, nummer 1 och 5, av Wilhelm Stenhammar. Hon hade ansvaret för musikgudstjänsten, som blev en stor framgång. Tillströmningen av åhörare var stor, och åhörarna visade sin uppskattning på många sätt. Hos de medverkande flödade glädjen över. Avslutningen var fylld av glädjeyttringar och tedde sig närmast sydländsk.

Talang och samarbete gav framgång

Margareta Fagman

Framgångsreceptet bestod av talang och samarbete. Flera musikintresserade hade sökt sig till varandra, samarbetat och uppmuntrat varandra. Följden blev, att de denna gång hade överträffat sig själva. Med ålderns rätt bör Margareta Fagman nämnas först. Hennes naturlyriska dikter är välkända och uppskattade tack vare Gunneboblad, Gunnebo Vänners medlemstidning, Kyrkklockan, församlingsblad för Stensjöns församling, och församlingens musikaftnar vid Brostugan. Många naturdikter kan bli en smula platta, men inte så Margareta Fagmans. Tack vare inlevelse, känslans djup och en väl uppövad förmåga att uttrycka känslan i ord och uttryck håller dikterna hög klass. Tre av dikterna läste hon själv upp med stark och klar röst.

Tacksamhet, hopp och tillförsikt

Anna Fallström

Thomas Simson har komponerat 10 av musikgudstjänstens melodier. Hade inte hans namn stått på programbladet, skulle en vanlig lyssnare nog inte ha räknat ut, att en och samme tonsättare hade komponerat alla dessa melodier. Simson kan nämligen variera sig, och han följer mjukt de tonsatta dikternas rytmer och stämningslägen. Detsamma kan sägas om Anna Fallström, som har lång erfarenhet av att sjunga Simsons dikter på ett melodiskt, mjukt och ibland kraftfullt sätt. Att Thomas Simson är en skicklig pianist är känt sedan länge. Denna kväll fick vi veta, att han också kan spela dragspel. Birgitta Landgren har en förkärlek för Wilhelm Stenhammar och tolkade följsamt hans melodier. En konsert med hösten som ämne skulle lätt kunna sluta i dysterhet och missmod, men de framträdande har ett kristet synsätt, vilket ledde till att tacksamhet, hopp och tillförsikt hela tiden kom med. Avslutningsvis var stämningen snarare yster än dyster.

Med Gud har vi alltid sommar

Birgitta Landgren

Tacksamhet, hopp och tillförsikt var ämnena också för komminister Anna Sophia Bonde, som predikade under denna gudstjänst. Hon utgick från Harry Martinsons sommarpsalm, Svensk psalm 202. Man kan av denna psalm få intrycket, att hos Gud är det alltid sommar, och att Gud är sommar. Vi människor tar ofta ut sorgerna i förskott och har svårt att leva utan att oroa oss. Jesus Kristus uppmanar oss dock att inte hysa bekymmer. Vi bör ha ett barns obekymrade inställning. Med Gud kan barnet vara under alla årstider. Med Gud har vi på något sätt alltid sommar. Vi behöver inte gruva oss för hösten eller vintern. Vi bör tänka på det judiska ordspråket: för dåren är ålderdomen vinter, för den vise skördetid. Det viktiga är att först söka Gud och hans rättfärdighet, så skall allt det andra tillfalla oss.

Lars Gahrn

2021-09-23