Ångaren Bohuslän – minnessakernas flaggskepp

Ett århundrade är en hög ålder för en båt, men nu har det hänt. Ångaren Bohuslän fyller 100 år under 2014. Vatten och salt förstör både trä och järn på sikt. Underhållskostnaderna blir stora, och det är inte säkert att folk vill lägga pengar på ett föråldrat fartyg. Ångaren Bohuslän har dock överlevt även skedena av sviktande lönsamhet och bristande intresse.

Två minnesmuggar

Ångaren Bohuslän vid kaj. Foto: Lars Gahrn.
Ångaren Bohuslän vid kaj. Foto: Lars Gahrn.

Nu har intresset övergått i sin motsats. Bohuslän har blivit en sinnebild för Västkusten och landskapet Bohuslän. På vår tids språk har den blivit en ”ikon”. De täta turerna talar sitt språk, men jag har framför allt drabbats av denna insikt genom alla minnes­saker och souvenirer, som man upptäcker, när man börjar titta sig omkring på second-hand-marknader och andra ställen. En påminnelse om detta fick jag efter nyår 2014. Jag träffade då Anna Jolfors och Niklas Krantz. Han hade hittat en tekopp med ångaren på, och hon hade hittat en större kaffekopp med samma teckning på. Muggarna tillverkades till 80-årsjubileet 1994. Teckningen hade utförts av Stig Gitse, Göteborgs-Postens legendariske tecknare, som dessutom var en inte oäven verskåsör. Även versen är med på tekoppen.

Ett flaskskepp

Tekoppen och kaffekoppen.
Tekoppen och kaffekoppen.

Sjömän hade förr långa frivakter och sysselsatte sig då med bland annat sjömansarbeten. Man byg­gde till exempel flaskskepp. Sådana arbeten kallas även ”flaskkonst”. Somm­aren 2011 hade Niklas Krantz lyckats leta fram ett flaskskepp, som var en mycket liten modell av ångaren Bohuslän. Flaskan satt fast på en sockel, som utgjordes av en planka. På den stod ”Bohuslän 1914-1994”. Modellen hade alltså tillverkats till 80-årsjubileet. Men vem hade gjort modellen?

Jag hörde mig för bland Bohusläns besättning, och då visade sig spåren leda rakt till Mölndal. Modellmakaren heter Rune Hildén och hade arbetat till sjöss i kabyssen (köket). Han hade fortsatt att arbeta i kabyssen på Bohuslän. Dessutom hade han lärt sig att tillverka flaskskepp. Under årens lopp hade han spritt åtskilliga sådana modeller kring sig. Nu ägde jag en sådan modell.

En glödritning

Rune Hildéns flaskskepp. Text på flaskan: Bohuslän 1914-1994.
Rune Hildéns flaskskepp.

På hösten 2012 hade Niklas Krantz funnit en glödritning, som visade ångaren under gång snett framifrån. I ena hörnet finns en urtavla för en batteriklocka. Glödritningen är märkt ”NS-89” och har alltså utförts det år, då ångaren firade 75-årsjubil­eum. Bakpå finns en klisterlapp med namnet Nils Scherman (Kaprifolvägen 12, Stenungsund). Han har framställt många glödritningar genom åren. Scherman har avbildat både Bohuslän och andra fartyg. På hans glödritningar ser man fiskebåtar såväl som fraktfartyg. Fyrar som Vinga och Pater Noster är andra uppskattade motiv. Dessutom har han förvandlat kartbilder av bohuslänska öar till glödritningar. Själv kommer han ursprungligen från Hönö. Som gammal öbo och bohusläning kan han helt enkelt inte säga nej till ångaren Bohuslän, som han har återgett många gånger. Från Hönö kommer även Dag Edvardsson, som likaså har gjort många glödritningar, bland annat av Färjan 4.

Minnestallrik och spegel

År 1977 utgavs en minnestallrik i serien ”Västsvenska ångare” av FALKs i Elg-porslin. Ångaren Bohuslän är avbildad i blått på vitt porslin av konstnärinnan Solweig Olsson. Ett hundra exemplar av tallriken var numrerade. Även Gustavsberg har tillverkat en tallrik med Bohuslän på, men den saknas än så länge i min samling.

Prydnadstallrik med Bohusläns kraftfulla profil.
Prydnadstallrik med Bohusläns kraftfulla profil.

Ångaren Bohuslän förekom­mer också på en spegel. Den är 61 centimeter bred och 40 centimeter hög. Mitt på spegelglaset finns ånga­ren avbildad. I nedre kanten finns kortfattade uppgifter om fartyget. Uppgift om tillverkare saknas, men på ramens baksida finns en etikett med påskriven: ”Taiwan”. Internationellt sk­all det vara i samband med ett fartyg. Jag vill minnas, att jag även har sett en bricka med ångaren Bohuslän på, men min minnesbild är tyvärr oklar.

Fartygsmodeller

Modellen ombord på fartyget.
Modellen ombord på fartyget.

Få fartyg kan bevaras in för framtiden, men sjöfartshist­orikerna försöker ta skadan igen genom att beställa fartygsmodeller av många fartyg, som har gått till upphuggning eller skrot­ning. Bohuslän finns lyck­ligtvis kvar och är i utmärkt skick. Ändå finns åtskilliga modeller av detta ångfar­tyg. En modell finns ombo­rd. Modellen finns i en glasmonter, som sitter över lejdaren ned till aktersalongen. En plåt på denna monter meddelar: ”Gåva av Modellbyggare Yngve Skoog i samband med S/S Bohuslän 75 år 1989”. Kanske kan en modell ombord på själva fartyget tyckas vara överflödig, men tänker man efter, kan ju passagerarna inte se fartyget utifrån under gång. Även ombord kan en modell behövas. Man kan ju vilja se det fartyg man far med.

Stora modeller av ångaren Bohuslän har jag funnit även i Gullholmens konstmuseum, Fiskemuseet på Hönö och Sjöfartsmuseet i Göteborg.

Bohuslän – en prydnad för hamnen

Alla modeller är välgjorda, men givetvis är det mest givande att vandra till Stenpiren, där Bohuslän ligger förtöjd över somrarna, om hon inte är ute och far. Verkligheten är som bekant underbarare än dikten. De verkliga fartygen är trots allt förmer än modellerna, förutsatt att båtarna är välskötta. Bohuslän hör lyckligtvis till de verkligt välskötta och vårdade fartygen. Vem vårdar inte en ikon för Bohuslän?

Klicka här för denna artikel som pdf

Oscar II hyllades av Marstrandsborna

Hans Majestät Konung Oscar II mottogs högtidligen av förväntansfulla Marstrandsbor, en blåsorkester, en sångkör och en gymnastiktrupp på kajen i Marstrand lördagen den 24 augusti. Så där gick det till på Oscar II:s tid, när folk ute i bygderna tävlade mot varandra i konsten att ta emot kungen med undersåtligt nit. Ett förhållande är dock märkligt. Konungen togs emot den 24 augusti 2013, mer än ett århundrade efter sin död. Vad hade hänt?

Bra förklädnad

Konung Oscar och hans adjutant Victor Ankarcrona åkte vagn genom Marstrand. Foto: Lars Gahrn.
Konung Oscar och hans adjutant Victor Ankarcrona åkte vagn genom Marstrand. Foto: Lars Gahrn.

Jo, i Marstrand firades återigen sekelskiftesdagar, och Oscar II lystrar i vardagslag till namnet Anders Arnell. Han är känd som ”Matpredikanten” och har nu en restaurang i Marstrand, ”Arnell på kajen”. När han framträder som Oscar II, Sveriges, Norges, Götes och Wendes konung, är han dock inte att känna igen. Efter att ha stigit iland åker han i hästdragen vagn genom Marstrand. Förra året sade kusken förebrående till honom några dagar efter sekelskiftesdagarna: ”Jag åkte förbi din restaurang sju gånger med kungen, men du kom inte ut en enda gång!” Får man höra sådant, har man förklätt sig bra. Kusken hade inte begripit, att han körde runt Anders Arnell!

Högklassigt framträdande

Förklädnaden är utmärkt och framträdandet likaså. Det sades om Oscar II, att han var ”en kung i varje tum”, och att ”han kunde ge lektioner i kunglighet”. Han kan som sagt inte ge några lektioner sedan drygt ett århundrade tillbaka, men Arnell skulle kunna bli en utmärkt ersättare. När han anlände med ångaren Bohuslän, uppträdde han på alla sätt som en konung. Han tog emot folkets hyllningar världsvant och med en viss självklarhet fastän hela tiden med ”nådigt välbehag”. Han visste, att det är viktigt att hälsa på alla (som står längst fram). Han vet, att en konung skall stå rak och låta de andra böja på sig. Han vet, att uppvaktningar tar tid. Huvudpersonen skall därför ta det lugnt och vänta ut händelseutvecklingen. Allt detta kan förefalla enkelt, men ingenting av detta är i själva verket enkelt, särskilt inte när mycket folk är i omlopp och skockas omkring huvudpersonen. Arnell rör sig däremot som fisken i vattnet.

Marstrand lever av Oscar II

Konungen och hans adjutant Victor Ankarcrona steg upp i en hästdragen vagn och åkte i kortege genom staden med tre vackra damer som förridare. Två av dem hade damsadel för att göra ett så tidsenligt intryck som möjligt. Konung Oscar gjorde besök i Marstrand under sommaren i tjugo år (från 1887 till 1907). Det är förundransvärt att se, hur mycket dessa kungabesök alltjämt betyder för staden. Marstrand lever till en del på Lasse-Maja, alltså den mest kände fången, och Oscar II, den besökare som hade högst rang.

Kungligt kärleksliv

Hästflickor med gammaldags damsadlar och klänningar men nutida ridhjälmar red före kungens vagn.
Hästflickor med gammaldags damsadlar och klänningar men nutida ridhjälmar red före kungens vagn.

Han är alltjämt mycket omtalad i staden. Oscar II var liksom sin bror Karl XV svag för det täcka könet, och här i Marstrands säg­enflora har denna svaghet fått närmast mytisk omfatt­ning. Konungen skulle ”ha hjälpt till att befolka öarna”, och hans många flickor skulle ha kallats ”kungsflundror”. Villa Aruga skulle ha byggts som kär­leksnäste åt den kärleks­kranke monarken. De folk­liga föreställningarna fort­sätter att frodas, fastän forskningen gång på gång har förstört glädjen för folk, som vill ståta med kungliga anor. Sverige är fyllt av berättelser om föregivna kungabarn, men när berättelserna undersöks närmare, visar det sig mycket ofta, att de är uppdiktade. Man förstår, hur det har gått till. Om en piga eller ännu värre en flicka ”av god familj” hade varit i Stockholm eller Marstrand och blivit havande, då hade hon gjort något förfärligt och var en fallen kvinna. Hon hade dock en möjlighet att förbättra sitt anseende. Hon kunde påstå, att kungen var barnafadern. Alltjämt var hon en fallen kvinna. Det kunde inte hjälpas, men genom det påstådda faderskapet hade hon blivit snudd på en överhetsperson.

Glädjedödande forskning

Konungens byst (av Edvard Brambeck) finns sedan 1897 framför Societetshuset i Marstrand.
Konungens byst (av Edvard Brambeck) finns sedan 1897 framför Societetshuset i Marstrand.

Mats Karlsson har behandlat en del uppdiktade berättelser om kungabarn. (Se Mats Karlsson, Kungen kom! En Bernadotte i varje by, artikel i: Bygd och Natur 1/2009 s. 4-7). Hillevi Engström har dragit fram ett annat levnadsöde, en av sina anmödrar. Hon hamnade liksom Hillevi Engström själv så småningom i Mölndals kvarnby. I detta fall var kungen alldeles avgjort oskyldig, och barnafadern kan mycket väl vara barnaföderskans äkta make. (Se Hillevi Engström, Anders Ingrid och Andreas: Levnadsöden framtagna ur offentliga arkiv, Gbg 1991.) Dylik forskning är glädjedödande, men lyckligtvis hittade Hillevi Engström mycket annat av stort intresse. Boken är mycket läsvärd, fastän kungen avfördes ur handlingen redan tidigt under forskningsarbetet.

En stor framgång

Konung Oscars insatser för att ”befolka öarna” var inte så omfattande som man föreställer sig, och kanske gjorde han rentav ingenting alls. (Man kan behöva semester även från kärlekslivet.) Med stor tillfredsställelse kunde jag fastslå, att det kryllade av folk ändå under sekelskiftesdagarna. Dessa blev återigen en stor framgång för Marstrand, inte minst tack vare konung Oscar och Anders Arnell.

Klicka här för denna artikel som pdf