Bohus Elfsborghs Caroliner – Lars Gahrn skriver

Aldrig tidigare hade jag hört så många glada rop och sett så många livfulla barn på Bohus fästning. Detta kända utflyktsmål vid Nordre älv har fått nya herrar, och dessa har satsat på verksamheter för barn. Denna inriktning är mycket framgångsrik. Barnen har givetvis sina föräldrar och syskon med sig eller farföräldrar eller morföräldrar. Satsar man på barn och ungdomar, får man alla åldrar till fästningen. Däremot är det inte lika lätt att få dit barn och ungdomar, om man satsar i första hand på de vuxna.

Bejaka dina drömmar, och lek!

I denna silhuett av tornet Fars hatt kan man kasta in bollar genom öppningarna. Foto: Lars Gahrn.

Ulf Karmark, känd ägare till Mariebergs gård och ordförande för Bohus Elfsborghs Caroliner, har tagit över den gamla borgen tillsammans med fastighetsmäklaren Jan Erik Axelsson, även känd som konung över Locks rike (i Kungälvs Ytterby). Här har han byggt en villa i borgstil. Hans bror Mats Axelsson byggde en riddarborg på berget ovanför sitt hem i Dotorp i Kärna. Ett viktigt budskap från bröderna Axelsson är, att man skall bejaka sina drömmar och leka, oavsett om man är vuxen eller inte. Detta är så sant som det är sagt. Här på fästningen får både barn och vuxna släppa sitt allvar och släppa fram sin lekfullhet. Vad möter då besökarna på slottet? Vid uppfartsvägen finns ett plank med två medeltida människor avbildade. Vid platsen för ansiktena finns två ovala hål. Besökare kan stå på baksidan och sätta ansiktena i hålet. Därefter kan de fotograferas som äkta medeltidsmänniskor. Föredrar de äkta kläder framför målade, kan man låna medeltidskläder i tornet Fars hatt.

Många lekmöjligheter

Denna klippa har blivit en utmärkt rastplats.

I borgen finns också en uppblåst hoppborg. Där finns bågar, pilar och måltavlor, så att man kan ägna sig åt bågskytte. Man kan ägna sig åt hopptävlingar med käpphästar. Åt käpphästarna finns ett uppbyggt tak. Därunder förvaras dessa kusar, så att de inte behöver bli blöta vid regnoväder. Barnen kan vidare åka på en häst, som rullar på räls. Med en lans skall de träffa en uppsatt sköld eller andra mål. Man kan ägna sig åt dragkamp, pussel och olika slags spel. Man kan gå på styltor och försöka hålla balansen på en bräda, som är lagd över en rulle.

Färja och kanoner

Äntligen är Bohus fästning återigen bestyckad.

Redan innan Axelsson och Karmark tog över hade en linfärja byggts för att trafikera dammen. Man står på en flotte och drar i en tross, som är fäst i motsatta stranden. På detta sätt drar man färjan över dammen. Jag var snabb med att skynda ned till dammen. Jag färjade mig över några gånger. När fler besökare dök upp, erbjöd jag dem ”Västsveriges ofarligaste sjöresa”. (Dammen är nämligen både liten och grund.) Jag färjade över sju eller åtta sällskap på detta sätt. Äntligen fick jag en liten sjöresa denna sommar! Bohus Elfsborghs Caroliner har som bekant en mycket uppskattad och ofta anlitad artilleriavdelning. Tack vare Karmark och hans karoliner har fästningen äntligen återigen blivit bestyckad. Karmark skall själv få beskriva bestyckningen: ”Vi har faktiskt tre kanoner just nu: två stycken sexpundskanoner, en på hjullavett vid yttre borggården och en fast vid spiraltrappan. Dessutom har vi en tvåpundskanon, som vi skjuter svensk lösen med varje lördag och söndag klockan 12.00.”

Avrättningar

Färjan över dammen är en trevlig farkost, som erbjuder ”Västsveriges ofarligaste sjöresa”.

I ett utrymme av fästningen visar man olika sätt att avrätta brottslingar. Där finns både bödelsyxa och galge. Klokt nog hade man bundit upp galgens snara så högt, att ingen kunde komma åt den. Ibland kan det vara farligt att leka, och man bör inte ta några risker. En silhuett föreställer tornet Fars hatt. Man skall kasta till måls mot denna silhuett och försöka träffa öppningarna i kulissen.

Troner och riddarsal

Kungen skulle ha en högre trongavel än drottningen. Jämlikhet var ännu inte uppfunnen.

I tornet Fars hatt finns sedan länge en utställning om fästningens historia med en välgjord modell, som visar hur slottet såg ut på 1600-talet. Här finns två tronstolar med gotiska, alltså upptill spetsiga, gavlar. Den ena är betydligt högre än den andra. Konungen skulle med andra ord ha en tronstol, som stack upp högre än drottningens. Ojämlikheten skulle markeras med stolens höjd. En våning upp i tornet finns en riddarsal med två rustningar och därutöver två hjälmar och en huva. Hela tiden spelas medeltidsmusik här i tornet för att skapa rätt stämning. Christian IV lär ha eldat med apelsinträ i borgen, för att sprida behagliga dofter vid högtidliga tillfällen. Kanske skulle man på sikt även kunna sprida aromatiska dofter här i Fars hatt?

98 procent kött

Av mycken lek blir människan hungrig. Man blir hungrig också av att följa livliga barn i spåren. Mariebergs gård har som bekant en gårdsbutik, där man kan köpa kött. Tillagat kött (liksom glass) kunde inhandlas i en försäljningsbod, som på något sätt hade körts upp till borggården. Här fann jag självaste Ulf Karmark och hans hustru Annelie, som serverade allmänheten. Bägge är arbetsmänniskor. Karmark har förklarat, att alla som är anställda på fästningen, skall arbeta. Ingen skall vara enbart administratör och ha enbart skrivbordsarbete. Detta är mycket klokt. Om alla har med kunder och besökare att göra, får man en helt annan känsla för verksamheten. Man begriper vilka behov som finns; man har lättare att begripa vad som skall främjas och utvecklas. Ulf och Annelie Karmark lever alltså som de lär. Själv åt jag en korv med 98 procent kött. Nar jag hade gjort så, insåg jag, att jag aldrig förut hade ätit en korv med så mycket kött. Korven smakade kött. ”Sådana korvar mättar”, sade Annelie Karmark. Hon hade rätt. Jag åt med andakt och blev mätt.

Fästningsholmens alvar

Utanför fästningen kan man lätt upptäcka flera gamla stenbrott.

Karmarks satsar på djurhållning. De har får som betar rent här och var i Kungälv och gör en viktig insats genom att förhindra igenbuskning. På Fästningsholmen har fåren gjort en viktig insats genom att återskapa det öppna landskapet. Fästningsverken upptar endast mindre delen av denna klippiga ö. Borgens försvarare har i äldre tid på alla sätt hindrat beskogning och igenbuskning på holmen. Angripare skulle inte finna skydd eller snår att gömma sig i. Tack vare betesgången är det öppna bergslandskapet tillbaka. På södra sidan av ön får man snarast en förnimmelse av Ölands alvar. Det är en upplevelse att vandra fram på berghällarna här. Fåren vet vad de skall äta och vad de skall gå förbi. Kungsljus är giftiga och lämnas därför kvar. Det är en stor upplevelse att gå på Fästningsholmens alvar och se de gula Kungsljusen sticka upp som höga spiror. Givetvis har man inte tagit bort alla träd. Här finns många tallar men även ett och annat lövträd. Stenen är rödaktig. Tack vare betesgången kan man tydligt se, att stenhuggare har brutit sten här och var på holmen. Ett av fästningens torn kallades Röde torn, eftersom det är byggt av rödaktig sten. Man hade inte gått långt för att finna denna sten.

Total mobilisering för fästningen

Axelsson och Karmark har med andra ord genomfört ”total mobilisering” på och för Bohus fästning. Alla anställda skall arbeta på fästningen, även fåren.

Lars Gahrn

Sista krigsåret på Västkusten under det stora nordiska kriget blev händelserikt tack vare den norske amiralen Tordenskiold. Han intog Marstrand, utsatte Älvsborgs fästning för så skarp beskjutning, att fästningen var mycket nära sitt fall, och erövrade flera fartyg under ett nattligt anfall mot Nya Varvet. Året 1719 blev händelserikt. Tordenskiold utnyttjade tiden väl.

Tordenskiolds släkting

Lars G. Wessel Johnsen, Tordenskiolds sentida släkting, var klädd som sin släkting, den kände amiralen. Foto: Lars Gahrn.

Från svensk sida kunde en viktig framgång inräknas. Tack vare ett nattligt överraskningsanfall lyckades en svensk eskader erövra flera danska farkoster. Så många händelser kunde inte gå obemärkta förbi. Bohus Elfsborghs Caroliner ordnade till ett krigsspel ute vid Röda sten den 29 juni 2019. Norska föreningar var med. Bland de många deltagarna i krigsspelet märktes en sentida släkting till Tordenskiold, nämligen Lars G. Wessel Johnsen. Tillsammans med sin kollega Asle Norli företrädde han föreningen Academie Tordenskiold från Norge. Wessels kunskaper om sin kände släkting är stora. Han har noggrant granskat samtida bilder av Tordenskiold (som hette Wessel innan han adlades). Han har skaffat sig samma slags kläder som amiralen. Wessel har både bröstharnesk och ryggharnesk. På bröstet bär han en avgjutning av Marstrandsmedaljen. Efter Marstrands fall lät den danske kungen prägla en minnesmedalj, som visade honom själv på framsidan och Karlstens fästning på baksidan. Medaljen utdelades till alla officerare, som var med om erövringen. Lars G. Wessel Johnsen hade ordnat en avgjutning, som han bär på bröstet vid sådana tillfällen.

Strid till lands

Marstrandsmedaljen fanns på Lars G. Wessel Johnsens rock.

Krigsspelet skulle egentligen ha utspelat sig inom Nya Varvets område, men detta är numera ett bostadsområde och kontorsområde. Här får man inte skjuta. Firandet flyttades därför några hundra meter österut till Röda sten vid Älvsborgsbrons södra brofäste. Anfallet mot Nya Varvet var ett sjöburet överraskningsanfall. Egentligen skulle norrmännen ha kommit i båtar och erövrat svenska farkoster. Sådant kunde inte ordnas denna gång. Man ordnade en landstigning och strid till lands. Norrmännen samlade sig nere i strandsluttningen och ryckte fram på slätten väster om det gamla pannhuset.

Lägerliv

Soldaterna hade mycket intressant utrustning med sig.

Här möttes de av karolinskt fotfolk och karolinskt rytteri. Norrmännen bildade då karré (fyrkant) för att försvara sig mot ryttarna, som red runt norrmännens fyrkant. Detta skådespel spelades upp tre gånger under dagens lopp. Däremellan levde soldaterna lägerliv. Man kunde gå runt och bekanta sig med dessa krigsmän och granska deras utrustning. Själv tillhör jag vid det här laget stampubliken. Många kände igen mig.

Göternas medlemsvärvning

Norrmännen samlar sig till anfall nere i strandsluttningen.

Slaget vid Röda sten tillgick i korthet så, att norrmännen överföll karolinerna, och att karolinerna överföll mig. Jag var redan sedan flera år tillbaka stödmedlem i Bohus Elfsborghs Caroliner, men många caroliner är samtidigt medlemmar i Götiska Förbundet. Nu hade de inriktat sig på att värva mig till Götiska Förbundet. Bättre sent än aldrig var lösenordet. Jag hade varit på väg in i förbundet redan på 1980-talet. Under mina doktorandstudier vid historiska institutionen vid Göteborgs universitet lärde jag känna överstelöjtnanten Gunnar Samuelsson, som var en ivrig förbundsbroder. Jag höll föredrag för hans studiecirkel i Skansen Lejonet. Jag medarbetade med några artiklar i medlemsbladet ”Götiska Minnen”. Han försökte övertala mig att gå med som medlem. När han hade lyckats, förändrades allt, och ingenting fullföljdes. Efter flera år som änkling gifte han om sig. Hustrun bodde i Tyskland, där även han kom att uppehålla sig. Han hade inte längre tid att arbeta för Götiska Förbundet, och framför allt uppehöll han sig alltför långt från Göteborg. På senare år träffades vi aldrig. Jag kände inte någon lust att gå med i ett förbund med idel okända människor.

Ålderdomlig blankett

Karolinerna står redo att möta fiendens anfall.

Vid Röda sten dök många förbundsbröder upp runtomkring mig. Det visade sig, att många av mina vänner och bekanta inom Bohus Elfborghs Caroliner var förbundsbröder, och att de gärna såg att jag blev medlem. Därmed hade det egentligen enda skälet för mig att inte inträda som medlem bortfallit. Jag hade tydligen många vänner och bekanta inom förbundet. Dessutom var jag uppenbarligen välkommen. Drivande kraft denna gång var Johnny Okenfält, artillerist inom carolinerna. Han översände en blankett för medlemsansökan. Den var så ålderdomlig, att jag fann den mycket tilltalande. Allt kunde mycket väl ha runnit ut i sanden även denna gång, eftersom jag hade föresatt mig att inte bli medlem i ytterligare föreningar. (Ett trettiotal medlemskap borde väl räcka!) Dessutom tycker jag inte om att fylla i blanketter, särskilt inte under sommaren. Som kommunal tjänsteman har jag sedan länge lärt mig att leva upp till den kloka målsättningen: Ad libitum ad acta (Lägg till handlingarna så mycket du vill). Ansökningsblanketten kunde mycket väl trots sin tilltalande ålderdomlighet ha hamnat bland handlingarna.

Täta påminnelser

Johnny Okenfält tog dock den nutida tekniken till hjälp och skickade det ena mailet efter det andra som påminnelse ända till dess att jag hade fyllt i och skickat över blanketten. Föresatsen att inte gå med i ytterligare en förening bryter jag emot så ofta, att det inte gör något, om jag bryter emot den en gång till. Under året hade jag redan (efter enträgen övertalning) gått med som medlem i Munkedals järnväg och Skara stiftshistoriska sällskap. Har man inte gått med i fler än tre föreningar under ett år, har man trots allt skäl att känna sig återhållsam. Det är svårt att säga nej till föreningar. Rör man sig mycket ute i världen, blir man förvånad över, hur mycket som uträttas av föreningar med små tillgångar, och hur litet som trots stora resurser uträttas av statliga och kommunala institutioner, som kan vara förvånansvärt ineffektiva. Götiska Förbundet har hunnit med mycket under sin mer än 200-åriga historia. Bland annat drev man Götiska Förbundets skola i Mölndal. Till denna och mycket annat kan det vara skäl att återkomma.

Fotokuliss av Tordenskiold

Fotokuliss med Tordenskiold på kajen i Marstrand.

För att återvända till Tordenskiold, stötte jag på honom senare under året i Marstrand, som han erövrade för 300 år sedan. På kajen stod en målad kuliss med Tordenskiold på. Ansiktet bestod av ett hål, där man bakifrån kunde sticka in sitt eget ansikte. Var och en kunde med andra ord bli sin egen Tordenskiold och få ett roligt fotografi med sig hem. Jag skickade en bild av denna fotokuliss till Lars G. Wessel Johnsen, som svarade: ”Tusen takk for tilsendte. Dette var jo en morsom gimmick fra Marstrand.” Han behöver inte fotograferas på detta sätt. Han har äkta utrustning. Just därför drar Tordenskiolds folk och karolinerna mycket folk vid sina uppvisningar.