Samerna – en symbol för Sverige

Varje hembygdsgård har både ett och annat, som man inte har sett förut. Med stora förväntningar följde jag med Mölndals-Postens och Kungälvs-Postens tecknare Anders Johansson på en biltur till Dalens hembygdsgård i Svartedalen, som ligger inom Kungälvs numera mycket vidsträckta kommun. Mina förväntningar infriades redan när vi rullade fram mot gården.

”En kragemärr”

”Kragemärr” eller ställning för torkning av bönor. Foto: Lars Gahrn.
”Kragemärr” eller ställning för torkning av bönor. Foto: Lars Gahrn.

Där ute på fältet stod en ”kragemärr”. Så heter det på äkta bohuslänska, men hemma i Mölndal lär man ha kallat sådana torkställningar för bönor för ”bönkrakar”. Sådana eller liknande hade funnits även i min hembygd, men där hade de försvunnit före mannaminne. Henric Hallmar (1896 – 1978) hade dock hört talas om dem. Från Mölndal är inte några bilder kända med påföljd att jag omedelbart gick ut på fältet och fotograferade Dalens ”kragemärr” från olika vinklar. En sådan finns i bruk på annan plats i södra Bohuslän, berättade Anders. Innan potatisen slog igenom, var bönor ett mycket viktigt födoämne.

Gjutjärnsreliefer

Folkkonsten har ägnats stor uppmärksamhet alltsedan nationalromantikens dagar. Folk prydde sina hem med konstverk även bland de breda folklagren. Kistebreven har man skrivit om och beundrat, men vem har skrivit om gjutjärnskaminerna? De är hopsatta av gjutna plattor, som har reliefer på sin yta. I Dalens hembygdsgård fick jag se Johannes Döparen, Adam och Eva vid kunskapens träd samt Nattvardens instiftande. Dessa gjutjärnsreliefer är ofta betydande konstverk. Särskilt Nattvardens instiftande här var välkomponerad.

Drottning Kleopatra

Drottning Kleopatra av Egypten med en orm i högerhanden.
Drottning Kleopatra av Egypten med en orm i högerhanden.

Helt oförmodat stötte jag på en egyptisk drottning uppe på vinden. Vad kan man inte finna i en välutrustad hembygdsgård? Där finns en stor oljemålning, som visar drottning Kleopatra av Egypten med blottad barm. I högerhanden håller hon en liten orm, som hon hade plockat upp ur en skål med fikon. (Så gick det till, enligt en vanlig uppfattning, när man smugglade in ormen till den fångna drottningen.) Hon står i begrepp att lägga ormen mot sitt bröst för att på detta sätt ta sig själv av daga. Hon höjer blicken mot himlen. En konservator har lagt ner mycket arbete på denna målning, men hembygdsfolket blev besviket, när tavlan värderades. Målningens ekonomiska värde motsvarar på intet sätt dess konstnärliga värde. 1800-talsmåleri är lågt värderat i våra dagar.

Broderade bonader

Samerna är symbolen för Sverige.
Samerna är symbolen för Sverige.

Sydda och broderade bonader var förr mycket vanliga väggprydnader i hemmet, men de har nu försvunnit från väggarna. Kanske anser man deras budskap vara alltför högtidliga och deras bilder alltför tidsbundna. Det är stor skada. Bonader och gobelänger har sedan urminnes tider prytt väggarna, men nu är det i stort sett slut med denna sed. Jag brukar alltid titta på broderade bonader. Här i Dalens hembygdsgård finns en mycket intressant sådan. På den står några ord ur vår nationalsång, nämligen: Du gamla, du fria, du fjällhöga Nord. För att återge orden i bild ses i bakgrunden vita fjäll och några granar. I förgrunden ses två ackjor (lappslädar) med en lapp i varje och två renar som dragdjur. Orden fjällhög och Nord illustreras alltså av fjäll och samer.

Samerna representerar det svenska

Bonaden ger belägg för ett känt men i våra dagar förbisett förhållande, nämligen att vi andra svenskar alltid har varit stolta över vår samiska befolkning och den samiska kulturen. I våra dagar framhäver man gång på gång, att samerna har blivit illa behandlade och ringaktade. Givetvis kan man finna belägg för sådant i vår långa historia, men även alla andra svenskar har av och till behandlats illa eller ringaktats. Bonaden visar, att man har varit så stolt över Lappland och våra samer, att man kunde låta dem representera det mest svenska eller mest nordiska, som man kan tänka sig. Bonaden i Dalens hembygdsgård är en tankeställare för oss alla.

Gott vatten

En av flera sevärda byggnader.
En av flera sevärda byggnader.

Dalens hembygdsgård hade ytterligare en sällsynthet, nämligen gott dricksvatten. Bohusleden, det vill säga vandringsleden genom landskapet, går förbi i närheten av gården. Därför har man skyltat vid leden och upplyser om att vandrarna kan fylla på sina vattenflaskor vid hembygdsgården. Dagens naturmänniskor vill inte gärna dricka vatten från sjöar och bäckar. Därför är deras vattenflaskor ofta tomma. Vandrarna gör gärna en avstickare fram till gårdens pump, där man kan fylla på. Även jag gick fram till pumpen för att smaka på vattnet, som smakade friskt och utmärkt. Jag blev upplivad av det goda vattnet och uppmanade de två värdarna: ”Tappa vattnet på flaskor, och sälj det på hembygdsmarknader! Här på landet har ni egna brunnar med bra vatten i var och varannan gård, men i tätorterna får de vatten från Göta älv. Där i tätorterna skulle folk nog kunna köpa så bra brunnsvatten.” Även dricksvattnet kan vara en anledning att ta sig hit. Jag har redogjort för det som jag fastnade för, men givetvis kommer andra att uppmärksamma annat. Här finns mycket att se och uppleva.

Klicka här för denna artikel som pdf

Välkommen till Jonsered, Victoria!

En kung besöker inte vilken ort, som helst, men den 14 september 1901 besökte Sveriges, Norges, Götes och Wendes konung, Oscar II, denna industriort och detta mönstersamhälle. Besöket förevigades genom att kungen skrev sitt namn på berget invid kraftverkskanalen.

Oscar II:s vänner i Jonsered

Uppställning med flaggan vid Oscar II:s namnteckning och informationstavlan. Foto: Lars Gahrn.
Uppställning med flaggan vid Oscar II:s namnteckning och informationstavlan. Foto: Lars Gahrn.

”Sällskapet Oscar II:s vänner”, ett antal medlemmar ur Jonsereds hembygdsförening, firar årligen konungens besök på orten med ett memorandum (något minnesvärt) på platsen för konungens namnteckning i berget. Man samlas i hembygdsföreningens rum i porthuset inom Jonsereds fabriker. Därifrån tågar sällskapet iväg med en unionsflagga i täten upp till platsen för inskriften. Unionsflaggan är en skapelse från Jonsered. Man har tagit två små norska flaggor och sytt fast dem på en svensk fana på övre fältet närmast fanstången, en på vardera sidan av fanduken.

Trefaldigt leve för Oscar

Oscar II:s dag firas med prinsesstårta och kaffe i hembygdsföreningens salar i Porthuset.
Oscar II:s dag firas med prinsesstårta och kaffe i hembygdsföreningens salar i Porthuset.

Väl framkomna till minnesplatsen lägger sällskapets medlemmar ned en rhododen­dronkrans vid inskriften. Någon läser upp en memorandumkantat (något skämtsam och inte alltid vördsam). Därefter sjungs ”Kungssången” och ”Du gamla, du fria” till ackompanjemang av en cd-spelare. Glas eller rättare sagt vinglas av plast plockas fram, och samtliga deltagare i firandet serveras Herrljungacider. Man minglar, och man dricker konungens skål i ”närprod­ucerad” – nu ack så viktigt – cider. ”Sällskapets hovdam” (tillika ordförande i Jonsereds hembygdsförening) utbringar ett trefaldigt leve för konungen. (I Jonsered hävdar man med bestämdhet, att i kungliga sammanhang skall man hurra tre gånger, inte fyra.) Efter detta trefaldiga leverop är det dags att med fanan i täten tåga tillbaka till porthuset till ackompanjemang av ”Bohus bataljon”, ”Under blågul fana” och andra marscher.

Samling i porthuset

I porthuset serveras kaffe och prinsesstårta (med namnet Oscar på). Där följer trivsamt, omväxlande och långvarigt samspråk. Firandet genomförs hela tiden med glimten i ögat. Allt rör sig i gränslandet mellan skämt och allvar. ”Man har inte roligare än man gör sig”, heter det som bekant. Föreningen tycker, att det är roligt att ha något att fira. Att samla sina medlemmar för samvaro kan vara nog så viktigt, och dessutom kommer gäster utifrån. Jag brukar dyka upp där. Vivan Nilsson, som arbetar med Kortedala museum och har skrivit om Uddared (i Jonsered) brukar också infinna sig. År 2014 kom en guide från Gudhem, och vi hade mycket att prata om.

Victorias namnteckning önskas

Oscar II:s namnteckning har visat sig vara en tillgång för Jonsered, om man bara vill använda den. Inskriften höggs in för mer än ett århundrade sedan. Givetvis skulle det vara värdefullt att få fler kungliga namnteckningar i berget. Jonsereds hembygdsförening och Sällskapet Oscar II:s vänner vill mycket gärna få ta emot kronprinsessan Victoria som gäst. Victorias namnteckning bredvid hennes farfarsfarfarsfars skulle förhöja platsens dragningskraft. Kronprinsessan är hertiginna av Västergötland. Förr eller senare bör hon besöka denna ort inom sitt hertigdöme.

Välkommen hit till Jonsered!

Kronprinsessan Victoria är välkommen att skriva sitt namn i berget.
Kronprinsessan Victoria är välkommen att skriva sitt namn i berget.

Jonsereds hembygdsförening har tillskrivit kronprinsessan och fått ett artigt brev från hovet. Man lovade att ha Jonsered i åtanke, när kronprinsessan har ärende hit åt väster. Det låter ju lovande. Jonsered har mycket att visa upp: fabriksbyggnader (som rentav har blivit frimärksmotiv), arbetarbostäder som är byggnadsminnen, en herrgård (eller slott), ett kloster, en musikkår och ett museum. Kronprinsessan kommer att bli väl mottagen. Hon får mycket att se och mycket att göra. Vi vädjar till Victoria att komma.

Vädjan till kronprinsessan Victoria att komma till Jonsered och skriva sitt namn på berget

År nittonhundraett – vi minns alltjämt den gången –
kom konung Oscar hit. Han stod här på perrongen,
lång, nådig, rak och grann. Då såg man Gibson buga.
Då såg man hav med folk, varenda man och fruga.
Vår kung visades runt, och sedan före kvällen
skrev Oscar in sitt namn så sirligt grant på hällen.
Hans namn har huggits in. Det står där som ett minne
av konungens besök, som fängslar mångas sinne.

Besöket gav oss glans, och mången härav lärde,
att Jonsered är känt, en ort av största värde.
Det fanns då mången ort, som enträget begärde
ett konungabesök. Men konungen beskärde
ej varje sökande den mycket höga nåden.
Säll därför var och en, som faktiskt kunde få den.

Detsamma gäller än. Vi därför ber Victoria
att göra avtryck nu i Jonsereds historia.
Med glädje, vänlighet och allra största iver
gör kronprinsessan jämt ett intryck som förbliver.
En kvinna, som drar folk, vill alla gärna finna.
Den allra bästa är vår egen hertiginna.
Victoria, kom hit! Vår ort blir strax en säll en,
ifall du skriver in ditt kära namn i hällen.

Klicka här för denna artikel som pdf