Den, som gör en resa, har alltid något att berätta. Så säger ordspråket, som är tillämpbart i allra högsta grad om Göta kanal. Böckerna om Sveriges blåa band är många. Även Thomas Siösteen har bidragit till bokfloden. Hans bok har mycket nytt att tillföra.
Roddbåten Lisa
Han företog resan i en roddbåt, närmare bestämt en sump, en gammal roddbåt, som användes förr i tiden av fiskare i Stockholms skärgård. Den är spetsgattad och är – enligt Siösteen – ”flink att ro och tar sjön bra”. Det kan behövas. Siösteen bor nämligen på en ö strax utanför Vaxholm. Härifrån hade han föresatt sig att ro utefter östkusten ner till Slätbaken och därifrån på Göta kanal till ön Fjuk i Vättern med sin nytjärade roddbåt ”Lisa af Långholmen”. Bokens titel är: Thomas Siösteen, Resan till Fjuk: Med roddbåt längs ostkust, Göta kanal till Vättern (Visto Förlag, Text och foto: Thomas Siösteen, Illustrationer: Linnea Eriksson, 2016, 77 sidor). Detta är en båt av gammalt slag. Följaktligen ger Siösteens bok insikter i hur det kunde vara att ro till sjöss på den gamla hårda tiden. Även ett och annat i hans utrustning hör gamla tider till, till exempel en ullhatt, som han har fått av en kvinna på ön North Ronaldsay på Orkneyöarna norr om Skottland. Ullen kommer från får, som härstammar från och liknar får från vikingatiden.
Ullhatt och regnkläder
Efter lång användning och många erfarenheter sammanfattar Siösteen ullhattens egenskaper med orden: ”Varm, står mot regn bra samt skydd mot solen.” Under sekelskiftesdagarna i Vaxholm 2014 mötte jag honom, då han, klädd i grågubbekläder (kronoarbetskarlarnas vadmalsdräkt) rodde besökare runt Vaxholms fästning. Han hade även då sin spetsgattade sump Lisa af Långholmen att ro i. Siösteen har ett starkt historiskt intresse, vilket gör boken givande för alla, som vill lära mer om historiska sjöresor. Hans resa till Fjuk skulle dock vara en nöjesresa, vilket medför, att han inte nekade sig sentida bekvämligheter som moderna regnkläder. Oavsett hur nytjärade och tätade forntidens farkoster kan ha varit, bör den tidens sjöfarare ändå ha blivit genomblöta. Det regnade titt som tätt över Siösteen, och inte heller förr torde mellantiden mellan regnskurarna ha varit lång. Siösteen torkar ofta kläder. Om kvällen hänger han sina blöta persedlar på tork.
En viking
I vissa avseenden avviker han från forna tiders sjöfarare. Återkommande är uppgiften att han tvättar kläder. I gästhamnarna passar han på att utnyttja tvättmaskinen eller någon av tvättmaskinerna. Att tvätta var förr kvinnfolksgöra, och sjöfararna tvättade inte ofta, om de skulle göra arbetet själva. Kläderna bör ofta ha luktat illa av både fukt och smuts. Även om Siösteen inte luktade som en viking, såg han dock ut som en sådan. Vid två tillfällen tar andra sjöfarare honom för en viking. En liten tysk pojke blir så intresserad, att han vill hjälpa vikingen att sätta upp tältet. Även en kraftfull viking kom inte långt med en dags rodd. Siösteen är en van och kraftfull roddare, men dagsresorna blir korta: 20 sjömil, 18, 4, 10, 25, 14, 14, 17, 22, 5, 7, 12, 12, 4, 7, 2 och 10 sjömil. Man lägger märke till de mycket olika siffrorna och de genomgående korta dagsresorna. Som mest kommer han tre-fyra mil framåt på en dag.
Lyckokänsla
Man brukar lugna ner sig till sjöss och komma in i en lugnare och långsammare rytm och takt. Så är det inte minst med Siösteen. Dessutom trivs han till sjöss och med livet i tält. I boken lyckas han förmedla denna trivsel, som tidvis övergår i lyckokänsla. Efter Borenshults slussar skriver han: ”Det är en riktig frihetskänsla att lämna slussarna och ro ut i kanalens vackra och sommarvälkomnande landskap.” Siösteen trivs också med att möta andra människor, inte minst slussvakterna. Alla möten omnämns och beskrivs i uppskattande ordalag. Om slussvakterna satte han ihop följande rim:
Världens bästa personal
finns på Göta kanal.
Ingenstans i världen finns
sådana duktiga män och kvinns.
Detta är överord, men de ger uttryck för hans förtjusning över en vacker och trevlig resa. Denna förtjusning lyckas han förmedla på ett tilltalande sätt i sin bok. Man får en lärorik och trevlig läsupplevelse.
Lars Gahrn skriver 