Stensjökyrkan – en kyrka med intressanta särdrag

Stensjökyrkan fyller 40 år under 2014, och söndagen den 9 mars firades denna församlingskyrka med en stor ”festhögmässa”. Arkitekten Kjell Malmqvist utfrågades av prosten Stefan Risenfors, och det var slående hur mycket även själva kyrkobyggnaden hade utvecklats under de gångna 40 åren.

Var skall kyrkan ligga?

Stensjökyrkan med den uppmärksammade upphängningen av kyrkklockan. Foto: Lars Gahrn.
Stensjökyrkan med den uppmärksammade upphängningen av kyrkklockan. Foto: Lars Gahrn.

Om verksamheten är livlig och växer, krävs både förändringar och tillbyggnader. ”Festhög­mässan” visade upp en livaktig församling med många verksamheter och gott om folk i alla åldrar. Arkitekten Kjell Malmqvist är själv församlingsbo och var med från början. Innan kyrkan tillkom firade man friluftsgudstjänster på platsen. Kjell Malmqvist tillverkade ett enkelt björk­kors till dessa friluftsgudstjänster. Föregå­ng­aren till Stensjökyrkan var Heleneviks församlingshem. När man skulle bygga en ny kyrka, hade man en tomt uppe på Nötåsberget att ta ställning till. Här hade ett missionshus legat, men det hade rivits, och man hade möjlighet att bygga en ny kyrka här. Signe Hasselblad, en av eldsjälarna i småkyrkostiftelsen, var intresserad av denna tomt, men åtskilligt talade emot. Det fanns branta backar på båda sidor, och tomten låg i utkanten av det område, som kyrkan skulle betjäna. Man ville ha en mer central tomt, och så stannade man för den nuvarande.

Oro för trafikbuller

Man skulle bygga i en sluttning, och därför byggdes en suterrängkyrka. Man var orolig för att trafikbruset från Gunnebogatan skulle störa. Oron var befogad, ty trafiken har ökat hela tiden under de gångna 40 åren. Dels byggde man åt gatan en vägg utan fönster. Framför kyrkan anlades ett kyrktorg med framdragna väggar som ett slags avskärmande vingar på sidorna. Huset vilar på en betongplatta, som till en del är gjuten på berget. Under kyrkorummet finns församlingslokaler, men här fanns inte några tjänsterum. När Stensjön blev egen församling, inrättades pastorsexpeditionen i Götiska Förbundets skola nedanför Mölndals Kråka. När Birgitta Landgren började som organist 1981, måste hon och de andra anställda ta sig ner till Götiska Förbundets skola för att hämta papper och stencilera.

Tre insatser av arkitekten

Lösningen blev en tillbyggnad på norra sidan, där kyrksalen och tjänsterum inrymdes. Utbyggnaden tillkom 1986, och arkitekten var en gammal bekant, nämligen Kjell Malmqvist. År 2005 byggdes kyrkan ut åt södra sidan, och denna gång tog man upp fönster åt gatan. Arkitekten hette även denna gång Kjell Malmqvist. Vid festhögmässan gav man flera gånger uttryck åt stor tacksamhet och tillfredsställelse över förhållandet, att man hade haft samme arkitekt under alla tre byggnadsskedena. Genom 2005 års utbyggnad har kyrkorummet utvidgats, och detta behövdes under festhögmässan, då kyrkokören fyllde denna del av kyrkan. Genom tillbyggnaderna har kyrkan blivit en mycket omväxlande byggnadskropp. Den har såsom Gunnebo ”mycken mouvement” (rörelse) i sig. Den speglar redan på många sätt historien.

Fönster i stället för altartavla

Stensjökyrkan – en omväxlande byggnadskropp.
Stensjökyrkan – en omväxlande byggnadskropp.

Åtskilligt finns att säga om kyrkans inre. I början av 1970-talet var man mycket angelägen om att hålla nere kostnaderna. En altartavla hade man inte råd med, ansågs det. Kyrkoherde Lennart Levén kom på den – både bildligt och bokstavligt – ljusa idén att i stället ha ett altarfönster på altartavlans plats. Fönstersmygen försågs med trappsteg som en medeltida Jakobs­stege. Sådana fönstersmygar med trapp­steg finns i en del gamla medeltidskyrkor. Altaret sattes i nordöstra hörnet av kyrko­rummet, som på detta sätt fick större djup. Altaret är i sin ena ände inbyggt i väggen, som just här är byggd på hälleberget. Givetvis finns en tanke bakom detta. Jesu liknelse om huset på hälleberget och huset på sanden (Matt 7:24:25 och Luk. 6:48) är känd bland kyrkfolket. Altarets vänstra kortsida vilar på ett ben, och altaret liknar alltså en bänk, som är höjd över golvet. Biskop Bertil E. Gärtner, som skulle inviga kyrkan, lär ha ställt sig frågande inför detta ovanliga byggnadssätt, men allt går att lösa. Till invigningen lär man (enligt vad prosten Stefan Risenfors i efterhand hade fått höra) ha staplat upp lösa tegelstenar under altaret, så att även detta altare såg ut att vara byggt på golvet. När biskopen hade återvänt hem, plockade man undan dessa lösa tegelstenar igen. Historien är mycket bra, men min misstro mot goda historier är stor. Olyckligtvis ville jag ha historien bekräftad. Det visade sig då, att varken Kjell Malmqvist eller Stellan Hasselblad hade hört talas om den. Jag har hört mig för även på andra håll, men de tillfrågade har skakat på huvudet: ”Vi har inte hört talas om något sådant”. Stefan Risenfors och jag har funderat vidare och ställt den nya frågan: Kan det röra sig om ett förslag, som aldrig genomfördes, eller hade man mycket få invigda i detta knep? Vem vet besked?

Kyrkklockan synlig i kyrkan

Stensjökyrkans arkitekt, Kjell Malmqvist, och prosten Stefan Risenfors.
Stensjökyrkans arkitekt, Kjell Malmqvist, och prosten Stefan Risenfors.

En kyrkklocka skulle man ha, men även i detta fall gällde det att hålla nere kostnad­erna. Lärarinnan Elna Björk erinrade sig, att Fässbergs kyrka hade tre kyrkklockor, av vilka en inte användes. Kyrkklockan fick man därifrån. Den kostade inte något, men en klockstapel kunde bli kostsam. Toltorps­kyrkan hade nyligen fått en klockstapel för 20 000 kr, och att satsa lika mycket på Stensjökyrkan var inte möjligt. Vad skulle man göra? Kjell Malmqvist fick snilleblixten att sätta in klockan i byggnadens sydöstra hörn, längst upp under taket. Genom ett fönster är den synlig inne i kyrkorummet. Detta är en ”originalidé” från Kjell Malmqvist själv. Han har inte sett någon annan kyrkklocka hänga så, och det visade sig att inte heller någon annan i församlingen hade sett något liknande. Däremot hade många hört uppskattande omdömen om denna upphängning, som gör kyrkklockan synlig inifrån kyrkorummet.

Klicka här för denna artikel som pdf

Ett av kvarnbyns äldsta hus

Forsåkersgatan 2C, en förnämlig gammal byggnad. (Bild ur Papyrus’ jubileumsskrift 1945.)
Forsåkersgatan 2C, en förnämlig gammal byggnad. (Bild ur Papyrus’ jubileumsskrift 1945.)

Av de tre äldsta byggnad­erna i Mölndals kvarnby ligger en inom Papyrus’ fabriksområde. I dagens artikel berättar Lars Gahrn historien om Sulfit-Karlssons 170-åriga hus och efterlyser försvunna stenåldersfynd från denna tomt. Tyvärr dryftar man nu byggnadens vara eller icke vara. Husen vid Forsåkers­gatan har emellertid tack vare sin plats vid en gata ett framträdande läge och tillhör rentav stadsbilden. Dessutom är de närmaste grannar till kulturreservatet och riksintresset Mölndals kvarnby. På så vis har de blivit även en del av kulturmiljön Mölndals kvarnby. Husen har alla en lång och intressant historia. Därför skildrar jag dessa hotade byggnader i ord och bild.

Ett förnämligt hus

Forsåkersgatan 2C 2014. Foto: Lars Gahrn.
Forsåkersgatan 2C 2014. Foto: Lars Gahrn.

Flera hus har adressen Forsåkersgatan 2. Det hus som är Norra Forsåkers­gatan 2 C har på senare år kallats Sulfit-Karlssons, men det hade lika gärna kunnat få heta ”doktor Belfrages”, om inte doktorn hade bott på flera ställen under sina många år i Mölndal. Han var dock inte först i byggnaden, som tvärtom har en 170-årig historia. Torsten Althin ber­ättar i sin Papyrus-krönika, att huset byggdes på 1830-talet. Därmed kommer huset på tredje plats bland kvarnbyns hus. Äldst är Royens vita trähus från 1805. Därefter kommer Götiska Förbundets skola från 1823, och på tredje plats har vi Forsåkersgatan 2 C från 1830-talet.

Althin berättar vidare, att huset har varit bruksläkarens och därefter fabriksdirektörens bostad. På hans tid (1945) var huset ”förmansbostad” (Torsten Althin, Papyrus 1895-1945, bildsida mellan sidorna 188 och 189.) Huset har alltså hela tiden räknats som ett finare hus. Dessutom är det påfallande långt i förhållande till sin bredd och höjd. Anledningen till att Althin tog med en bild av just denna byggnad är också givetvis, att huset redan då ansågs vara både förnämligt och intressant. Det är påfallande välbevarat.

Flygande förolämpning

För många år sedan fick jag höra en anekdot från doktor Knut Belfrages tid: ”Doktor Belfrage och Osten (Johan Svensson i Roten M 1) var ovänner. Belfrage hade en papegoja, och den lärde han att säga: ’Tjocke Osten, tjocke Osten!’ En gång kom papegojan lös. Då flög den och satte sig på Ostens tak. Där satt den och sade: ’Tjocke Osten, tjocke Osten!’” Berättelsen om denna flygande förolämpning tillhör de mer udda inslagen i kvarnbyns historia.

Huset har på senare år kallats ”Sulfit-Karlssons” efter en förman, som bodde där. Han hade med sulfiten att göra, därav namnet. Möjligtvis kan dock folk ha bott på denna tomt redan för några årtusenden sedan. År 1986 gästades hembygdsmuseet av en gammal Mölndalsbo, som berättade: ” Jag bodde hos Sulfit-Karlssons i min ungdom, ty jag var släkt med dem. Omkring 1930 skulle man installera badrum, och vid grävningarna hittade man ben och flinta. En man, som hette Bengtsson, tog vara på sakerna, men jag vet inte vart de sedan tog vägen.”

Försvunna fynd

Icke heller jag har någon aning om, vart fynden tog vägen. I fjärde numret av Faesbiaergha, Mölndals Hembygdsförenings tidning, får vi dock, mitt uppe i en redogörelse för Mölndals Hembygdsförenings verksamhet under 1934, några intressanta fynduppgifter. Man berättar först om utgrävningen vid gamla sjukstugan (Norra Forsåkersgatan 19) och tillägger sedan:

Forsåkersgatan 2C 2014. Foto: Lars Gahrn.

”Ungefär samtidigt påträff­ades strax intill, innanför A.-B. Papyrus plank, spår av en liknande boplats, men detta kom först långt senare till Hembygdsfören­ingens kän­nedom varför dessa fynd ej ännu kunnat närmare undersökas.” Det­ta skrevs 1935, och tydlig­en försökte förening­en åt­er­finna fynden. Tyvärr lyck­ades man inte, och sanno­likheten för att fynden skul­le finnas kvar är obetydlig, men jag sänder dock ut en efterlysning. Känner någon till något mer om de försvunna fynden? Framför allt bör påpekas, att det kan löna mödan att titta ordentligt i jorden, när man härnäst gräver runt huset.

Klicka här för denna artikel som pdf