Drottning Isa på Lygnern

Mellan åren 1889 och 1921 gick ångbåten Isa i passagerartrafik på sjön Lygnern, från Sätila i Västergötland till Lygnevik i Halland och tillbaka. Mellan 1921 och 1924 gick hon med enbart gods, och 1935 skrotades hon. Många saknade båten. Men än 70 år efteråt beslöt en intresseförening att bygga Isa på nytt. År 2010 sjösattes elbåten Isa, och 2012 började hon gå med passagerare. Lars Gahrn följde med på en resa från Sätila Sand ner till Lygnevik 2013 och skrev efteråt denna visa. Den sjungs som Värnamovisan (I Apladalen).

 

Gamla Isa år 1915.
Gamla Isa år 1915.

På Lygnerns vågor går båten Isa,
och hon är väl värd en vacker visa.
Hon är en drottning på denna sjö,
och hennes minne kan inte dö.

 

Den båten är någonting att visa!
Ja, hon må kallas för drottning Isa.
Hon är så vit som en kunglig brud,
som står i kyrkan i bröllopsskrud.

 

Ångbåten Isa gick samma sträcka
från Sätila ner till Fjärås Bräcka.
Men dålig lönsamhet var ett hot,
och gamla Isa blev så till skrot.

 

Det var förfärligt. I mångas tycke
så hade Lygnern nu mist sitt smycke.
Ej endast folket vid Lygnerns kust
hade nu lidit en svår förlust.

 

Elbåten Isa i våra dagar.
Elbåten Isa i våra dagar.

När händelser inte slutar strömma,
så är det lätt, mycket lätt att glömma.
Men drottning Isa blev inte glömd,
ty hon var saknad. Hon var berömd.

 

Fast drottning Isa helt visst är skrotad,
kan denna skada ändock bli botad,
ty fartygsskrov, styrhytt och salong
kan man ju uppbygga än en gång.

 

Snart ligger elbåten vit och färdig,
den gamla Isa rätt lik och värdig.
När Isa åker sin jungfrutur,
går hela Sätila runt i dur.

 

Lygnern har ganska långa stränder,
och förr gick sjön genom tvenne länder.
Här har vi farvatten och stor plats,
och man kan göra en lång seglats.

 

I båten Isa finns batterier,
som inte passar för snatterier,
ty batterierna väger tungt.
Med dem som barlast far alla lugnt.

 

Den, som är hungrig och önskar spisa,
har möjligheter ombord på Isa.
Där får man landgångar givetvis,
och de är väl värda lov och pris.

 

Där får du höra vår bygds historia,
men somt är amsagor blott. Så tror ja’.
Där får man fakta och glada skämt,
och denna blandning förnöjer jämt.

 

Man åker fram mellan lövskogshöjder,
som ger betraktarna många fröjder.
Fast vädret skiftar, har folket rönt,
att landskapet överallt är skönt.

 

Isas märke.
Isas märke.

Att fara sjötur med drottning Isa,
det är en avkoppling och en lisa.
På färd med Isa så mår du väl.
Där får du frid i en stressad själ.

 

I branta bergssidor växer tallen
invid de höga Ramhultafallen.
Hon går med fören lätt och galant
fram till den bergssidans höga brant.

 

Här kan man höra, hur fallen brusar,
och man får höra, hur vinden susar.
Men elmotorer går mycket tyst.
Från själva Isa hörs ej ett knyst.

 

Ja, passagerarna brukar prisa
varenda resa, som görs av Isa.
Av intryck bli passagerar’n rik,
om han far ända till Lygnevik.

 

I visans avslutning vill jag risa
envar, som inte har åkt med Isa.
Det är förvisso en stor förlust
att missa Lygnern liksom dess kust.

 

Att fara runt med den vita skutan,
det bör du inte vara förutan.
När du far ut på en elbåtsfärd,
ser du en fri, stor och öppen värld.

 

Lars Gahrn

 

Klicka här för denna artikel som pdf

Isa – ett smycke på Lygnern

”Hon var ett smycke på Lygnerns bölja.” Så sammanfattade Alice Svan i Tostekulla ångbåten (senare motorbåten) Isas betydelse i en konstlös men trohjärtad och äkta dikt. Redan 1935 skars vraket efter båten sönder, och med plåtarna reparerades bilar i en bilverkstad i Kungsbacka.

En ny Isa på Lygnern

Isa af Lygnern vid ångbåtsbryggan på Sätila Sand.
Isa af Lygnern vid ångbåtsbryggan på Sätila Sand.

Allt detta skedde alltså för mycket länge sedan. Isa borde ha varit glömd för länge sedan, men hon blev inte bortglömd. Folk talade om den gamla ångbåten, och till och med jag hörde talas om Isa i min ungdom, fastän jag aldrig ens hade varit i närheten av Sätila, där hon hade haft sin hemmahamn. En resa med Isa hade för många blivit ett minne för livet. Man talade om dessa minnen, och man saknade båten. Lygnern hade mistat sitt främsta smycke. Alice Svan hade helt rätt i sin dikt. Så kom det sig, att de goda Sätilaborna år 2007 bildade en ekonomisk förening med syfte att bygga en ny båt med samma namn. Allt gick snabbt. Redan 2010 sjösattes elbåten Isa. År 2012 var hon fullt färdig för turisttrafik. Lygnern hade återfått sitt smycke. Historien om Isa är en sannsaga om en båts betydelse för sin bygd.

Historik 80 år efteråt

Isa af Lygnern till sjöss.
Isa af Lygnern till sjöss.

Ångbåten sattes in i trafik redan 1889 och gick med passagerare fram till 1921. Därefter fraktades enbart gods till 1924. Slutligen skall hon då och då ha bogserat virke. Hon blev därefter helt enkelt bara liggande, mer eller mindre övergiven, fram till det bittra slutet 1935. Kan man verkligen få fram uppgifter om en båt, som övergavs för mer än 80 år sedan? Svaret är – åtminstone vad gäller Isa – ja. År 2015 trycktes boken: Isa af Lygnern: En resa tillbaka i tiden in i framtiden (med 89, mycket rikt illustrerade, sidor). Båten Isa af Lygnerns ekonomiska förening bildade en historiegrupp, som består av: Bo Johansson, Christer Lindroth, Lage Gunnarsson, Håkan Almkvist, Göran Åkesson, Lars Eriksson och Jan Sjöström. Dessa har skrivit och satt samman boken eller samlat uppgifter och bilder.

Heltäckande krönika

Isa vid Ramhultafallen.
Isa vid Ramhultafallen.

Det märkliga är, att man har lyckats mycket bra med att få ihop en i stort sett heltäckande krönika, fastän man har arbetat 80 år efteråt, och fastän arkivalier i stort sett saknas. (Man har några fraktböcker. Det är allt. Vissa strödda uppgifter har man dock fått fram ur arkiv med annan inriktning.) Folk har kommit ihåg både det ena och det andra, som rör Isa. Biljetter, polletter, tidtabeller och dylikt har åtminstone av en och annan tagits tillvara. Dessutom har någon eller några från historiegruppen suttit och lusläst gamla tidningslägg för att finna notiser om Isa. Ett flertal sådana notiser återges som faksimil tillsammans med tidtabeller, en biljett, en pollett och så vidare. Dessa inslag i boken ger en stark känsla av det förflutna. Man känner sig nästan närvarande i den tidsålder, då Isa plöjde Lygnerns vågor. De många fotografierna är i allmänhet av hög kvalitet. Historiegruppen har gjort ett gott arbete.

Mycket arbete – dålig lönsamhet

Isa utnyttjades till bristningsgränsen. Hon fick ta 88 passagerare. Nuvarande fartyg, som är lika stort, får ta 40 passagerare. Det var med andra ord ibland mycket trångt på gamla Isa. (Samtidigt har sjösäkerheten förbättrats. Nu finns flytvästar och räddningsflottar till alla ombordvarande. Då saknades allt sådant.) Isa forslade gods och ibland rentav levande boskap. Hon bogserade pråmar. Hon bogserade timmer. Ändå var lönsamheten dålig. Det ena bolaget avlöste det andra. År 1924 var det slut på passagerartrafik och godstrafik, vilket är mycket tidigt. På andra större sjöar höll ångbåtstrafiken igång åtminstone in på 1950-talet. Anledningarna till den dåliga lönsamheten och det tidiga slutet är att Lyngern inte var tillräckligt stor för mera omfattande båttrafik. Sjön är visserligen 18 kilometer lång, men Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren är mycket större. Runt dessa sjöar finns också rikare och mera tätbefolkade bygder. Under sådana omständigheter är en mer än 30-årig sjöfartsepok ett stort kraftprov, som vittnar om god företagaranda och bygder av betydelse.

Smycke och turistmagnet

För den nuvarande turisttrafiken från och med 2012 med elbåten Isa finns däremot en mycket större marknad. Vad som gäller är att göra Isa känd, locka med Lygnern och dra till sig passagerare från när och fjärran. Därför har även jag velat dra mitt står till stacken genom att skriva denna bokanmälan. Boken kommer att locka många lustfarare till Lygnern. Köp den, och sprid den! Isa, drottningen av Lygnern, har fått en påkostad, läsvärd och värdig krönika. Läsning av denna historik är en bra förberedelse för en resa med Isa över Lygnerns böljor och tillbaka. Vem vill inte uppleva Lygnerns smycke i dess infattning? Vem vill inte gärna återuppliva en sådan resa med hjälp av krönikan?

Klicka här för denna artikel som pdf