Mölnlycke blåsorkester önskar God Jul!

Av Mölnlycke blåsorkester vill man gärna ha ”dubbla portioner”. Musikstyckena som spelas tål att höras mer än en gång, och musiken framförs skickligt och inlevelsefullt. Torsdagen den 16 december önskade orkestern god jul med sin julkonsert i Härryda kyrka.

Noggranna repetitioner

Trumpetaren Roy Ljungqvist spelade bland annat ett klockrent och uttrycksfullt tapto före den kända psalmen Vid dagens slut. Foto: Lars Gahrn.

Jag hade valt en tidig buss och hade lyckats komma med en ännu tidigare buss till Härryda. Följaktligen kom jag till kyrkan ungefär klockan sex, en timme före konsertens början. Blåsorkestern var i full färd med att repetera, vilket jag hade räknat med, och jag insåg, att jag med fördel hade kunnat anlända ännu tidigare. Hur som helst, åtskilliga musikstycken fick jag på detta sätt lyssna till två gånger. Jag fick med andra ord mina dubbla portioner. Jag var för övrigt inte först i kyrkan, och snart nog kom fler förväntansfulla åhörare. För mig som lekman lät musiken lika utmärkt första gången som den andra gången, något senare. Möjligen tyckte musikerna själva, att de hade anledning att öva och att förbättra några smådrag i spelsättet.

Stor orkester

Jenny Björkqvist med dirigentstaven.

Blåsorkestern fyllde koret. Man kunde se 33 medverkande, om jag räknade rätt. Där fanns dirigenterna Jenny Björkqvist och Christina Lundin.  Där fanns den skönsjungande sångsolisten Stina Klintbom. Där fanns orkesterns egna solister, trombonisten Stefan Lindén och trumpetaren Roy Ljungqvist och många, många andra. Glädjande var det att se många ungdomliga ansikten bland musikerna. Tack vare våra musikskolor får många ungdomar nu lära sig att spela. Tillgången till musiker är god. Nils Rasin och de andra gamla föregångsmännen inom orkestern skulle ha förundrats av glädje, om de hade kunnat se dagens månghövdade orkester. Musiken ljöd högt och kraftfullt i helgedomen. En sådan upplevelse får man inte genom att lyssna till inspelningar. När orkestern spelade med full kraft, lade jag ett finger på kyrkbänkens bokbräda och kände då en lätt darrning i bänken.

Julens budskap i musik

Den skönsjungande sångsolisten Stina Klintbom framförde sina sånger med stor säkerhet och inlevelse.

Vad spelades då? Här kommer musikstyckena: Westminster Carol, Karl-Bertil Jonssons jul, Koppången, A Child Is Born, Bella Notte, Oblivion, Julsång, The Christmas Song, Crusader’s hymn, Come Sunday, Stad i ljus, A Christmas Festival och Vid dagens slut med ett klockrent och uttrycksfullt tapto, spelat av trumpetaren Roy Ljungqvist. Det stilfulla och vackra kyrkorummet samspelade med musiken och skapade en förtätad julstämning. Många av musikstyckena och sångerna speglade det kristna julbudskapet. Kyrkan var alltså rätt lokal för julkonserten. Tyvärr hade snön hunnit smälta bort även i Härryda, men vi fick se fullmåne över Härryda kyrka. Julkonserten var en stämningsfull stund. Folk strömmade till och satte sig i bänkarna. Kyrkan blev till slut riktigt välbesatt. Stämningen var högtidlig och förväntansfull.

Härryda kommun stöder blåsmusiken

Christina Lundin, dirigent och musiker.

Före konserten hade jag ett trevligt samtal med trombonisten och barytonhornisten Lennart Johansson. Han kommer från Linköping och hälsar ibland på i sina gamla hemtrakter. Där är blåsmusiken allmänt omhuldad och uppburen. Lennart är nöjd med Härryda kommun, som ställer upp med två framstående dirigenter och repetitionslokaler i Hulebäcksgymnasiet. Däremot var vi bägge bekymrade över utvecklingen i Göteborg, där anslagen till Göteborg Wind Orchestra minskas på ett mycket oroande sätt. Denna professionella orkester betyder mycket för blåsmusiken i hela Västsverige.

Coronapandemin härjar vidare

Lennart Johansson, trombonist inom blåsorkestern och barytonhornist inom Storsextetten och Lillsextetten, har erfarenhet av blåsorkestrar inom olika delar av landet.

Alla åhörare skulle vid inträdet i kyrkan visa upp intyg, som gav tillkänna att innehavaren var dubbelvaccinerad. Coronapandemin sprider sig på nytt med oroande hastighet. Musikerna var nedslagna och ledsna för att julkonserten i Göteborgs Domkyrka hade blivit inställd på grund av ökad smittspridning. De skulle ha varit med där, men nu är konserten alltså inställd. Ja, visst är detta sorgligt, men visst är det samtidigt glädjande, att man försöker skydda och bevara denna utmärkta blåsorkester. Den är värd allt stöd och alla skyddsinsatser.

Lars Gahrn

Magnus Johansson – en livfull och vänlig trumpetare

Mölnlycke Blåsorkester firade Mölnlycke Musiksällskaps 75-årsjubileum med en konsert i Mölnlycke kulturhus lördagen den 30 oktober 2021. En föregående artikel har ägnats denna konsert och detta jubileum, men mer finns att skriva.

Livfull och vänlig

Magnus Johansson – en framstående trumpetare. Foto: Lars Gahrn

För att fira extra och slå på stort hade Mölnlycke Blåsorkester inbjudit den kände trumpetaren Magnus Johansson, som är en trevlig bekantskap. Han är livfull, glad och vänlig och vill ta hela världen i famn, även rent bokstavligt. Han kysste Jenny Björkqvist på kinden, inte bara en gång utan även ytterligare två gånger. När han kom upp på balkongen för att spela ett trumpetsolo därifrån, hälsade han sin bänkgranne med en varm kram. Jag tog chansen och frågade, om jag fick fotografera honom och hans trumpet. Detta mötte inga som helst svårigheter, och när jag sade: ”Det blev bra!”, gjorde han glatt tummen upp. Magnus Johansson älskar att stå på scenen och skämtar både glatt och vänligt. Allt detta förklarar hans konstnärskap. Denna vänliga känslomänniska inte bara skapar god stämning omkring sig utan uppfattar också stämningar i ett sällskap och i den musik, som skall spelas.

Eftersökt trumpetare

Eftersom han kan ge uttryck för sina stämningar, kan han även ge uttryck för de stämningar, som musiken vill förmedla. Vi fick med andra ord höra trumpetspel av hög klass. Man förstår snart, varför han räknas som en av Sveriges mest framstående trumpetare, och varför han har spelat med många stora internationella artister som Stevie Wonder, Diana Ross och Ray Charles. Nu stod han på scenen i Mölnlycke kulturhus, och vid ett tillfälle spelade han duett med sin barndomskamrat Roy Ljungqvist, blåsorkesterns kände trumpetare. I sin gröna ungdom hade de två spelat tillsammans i Polisens Blåsorkester, iförda polisuniformer.

Omväxlande musik

Konserten började och slutade med ett mycket livfullt musikstycke. Man inledde med Tales and Myths of Gothia av Jerker Johansson, som vid något tillfälle har varit gästdirigent i blåsorkestern, och som är mest känd från Göteborg Wind Orchestra. Stycket i fråga handlar om Göteborg, även om Gothia innefattar hela Götaland. Tales and Myths of Gothia spelades med anledning av Göteborgs i tiden något utspridda 400-årsjubileum. Som avslutande extranummer kom Svensk fallskärmsjägarmarsch av Sven Samuelsson.  Däremellan rymdes åtskilligt ur vår omväxlande musikhistoria. I första avdelningen fick vi efter Jerker Johanssons musikstycke höra: Misty, Cinema Paradiso, Second Suite (av Gustav Holst), Gudfadern och Caruso. Magnus Johansson, som har glimten i ögat, berättade, att när han spelar Gudfadern i kyrkliga sammanhang, kallar han stycket för Gud Fadern. Det lär fungera utmärkt. Efter pausen fick vi höra: Broadway Spectacular, Come back to Sorrento, As time goes by, Hymn of the Highlands sats I, Nessun Dorma, Adagio ur Concierto de Aranjuez och så extranumret.

Arne Lamberth inspirerade

Magnus Johansson berättade även om sin egen väg till musiken. I sin barndom hörde han Arne Lamberth spela trumpet i radio. Han frågade sina föräldrar om vad detta var och fick veta, att Arne Lamberth spelade trumpet. Då ville även Magnus ha en trumpet. Hans föräldrar gav honom en plasttrumpet, men Magnus upptäckte snart, att Arne Lamberth inte hade spelat på en sådan. Då fortsatte han att tjata på sina föräldrar, och vid sex års ålder fick han äntligen en riktig trumpet. Han hade med sig sin barndoms trumpet till Mölnlycke kulturhus och spelade ett av musikstyckena på detta instrument, som antagligen är ”en amerikansk marschtrumpet” från 1930-talet eller däromkring. Trumpeten har idag fler bucklor än när Magnus fick den en gång för länge sedan. I början spelade han nämligen ofta fel, och i förargelsen hände lätt, att han drämde trumpeten i golvet. Det blev många bucklor, men inte desto mindre lät trumpeten bra efter alla dessa år. Den förvaras i en låda av ”äkta krokodilimitation”.

Levande musik är bäst

Vi, som var med om 75-årskonserten i Mölnlycke kulturhus, fick en stor upplevelse. Musik är utan tvekan bäst, när den framförs inför åhörarnas ögon av en närvarande orkester. Scenen är full av finklädda kvinnor och män med glänsande instrument i sina händer. Musiken ljuder starkt, kraftfullt och obearbetat.  Dirigentens rörelser återger musikstycket i uttrycksfulla gester. Lyssnar man till en inspelning, ser man inte orkestern, och musiken har i efterhand harmoniserats, dämpats och på annat sätt bearbetats. Omedelbarheten och den fulla styrkan går förlorade, om man lyssnar till inspelningar, som ger oss ”fullkomning i övermått”, för att anföra ett uttryck, som jag själv har myntat. Att lyssna till en orkester, som stämmer i för fullt, är som att lyssna till en vattenrik fors. Den våldsamma kraften och de ibland oundvikliga dissonanserna endast förstärker upplevelsen. Man får en stark upplevelse av verklighet och närvaro – men främst av allt en stark upplevelse av levande musik.

Lars Gahrn

2021-12-08