Nationaldag i Landvetter med allt åt alla

Nationaldagsfirandet i Landvetter har Svenska kyrkan tagit hand om med stor klokhet och uppfinningsrikedom. Den, som vill ha tips om hur man skall göra, bör ta del av denna min bloggartikel, som skall förmedla det viktigaste i firandet.

Nationaldagsgudstjänst

Processionen inleddes med två svenska fanor, som senare fick smycka scenen. Foto: Lars Gahrn.

Processionen inleddes med två svenska fanor, som senare fick smycka scenen. Foto: Lars Gahrn.

Vår nationalsång ”Du gamla du fria” innehåller en hyllning till Sveriges natur: ”din sol, din himmel, dina ängder gröna”. Naturupplevelsen är viktig för oss alla. Att stå och sjunga sådana rader på ett asfalterat torg passar inte alls. I Landvetter har man en plats av bästa slag, nämligen ”ängarna vid Gröen” (eller Landvettersjön). Mellan Landvetters kyrka och kyrkogård å ena sidan och sjön Gröen å den andra finns strandängar med vacker utsikt över sjön. Bättre plats för nationaldagsfirande kan inte tänkas. Givetvis kan det ligga nära till hands att utvidga kyrkogården åt detta håll, men kyrkoherde Peter Bratthammar ser värdet i att spara denna mark åt friluftsgudstjänster och nationaldagsfirande. På nationaldagen den 6 juni 2017 hade man båda dessa verksamheter. Klockan tolv inleddes firandet med klockklang från kyrkklockorna. Ned till den uppbyggda scenen skred en procession med två fanbärare främst. Därefter följde Linda Skogholm, som spelade nyckelharpa, och en korsbärare. Så kom de två diakonerna Gunilla Gjöthlén och Marcus Bengtsson. Sist kom kyrkoherde Peter Bratthammar. (Enligt gammal sed skall en herde gå efter sin hjord för att ha full uppsikt över den.)

Kärlekens evangelium förändrade världen

Processionen avslutades av församlingens kyrkoherde.

Processionen avslutades av församlingens kyrkoherde.

Processionen skred fram till den uppbyggda scenen. Sedan följde en regelrätt friluftsgudstjänst med böner, psalmer, textläsning, betraktelse eller predikan och välsignelsen. Denna Nationaldagsgudstjänst var starkt genomsyrad av dagens ämne. Finns det någon rättvisa i vår värld? frågade kyrkoherden och gav svaret: Antagligen inte. Han ställde vår pastorala idyll mot terrordåd och förföljelser av kristna i andra länder. I denna värld är det en stor förmån att få leva i frihet. Vi måste framhålla det sunda och det goda. Friheten är inte självklar. Demokratin vilar på kristendomens fundament. Kyrkoherden pekade på att vi har en möjlighet till förändring. Efter Jesu himmelsfärd stod hans tolv apostlar inför en till synes omöjlig uppgift. Genom den helige Andes kraft kunde de dock gå ut och förändra världen med kärlekens evangelium. De led martyrdöden, men andra trädde fram i deras ställe. Kunde tolv män förändra världen kan väl också vi göra en viktig insats.

Hoppborgar och sjörövarskepp

Kors på fanorna och kors på scenen under nationaldagsgudstjänsten.

Kors på fanorna och kors på scenen under nationaldagsgudstjänsten.

Firandet vände sig till alla. Därför fanns något för alla, inte minst för barnen: ponnyridning, två hoppborgar, tre stora studsbollar och ett sjörövarskepp, som gled runt kring kyrkan med hotfulla kanonportar. Franciskanerna i Jonsereds kloster har ett sådant skepp, som de kör runt med vid större folkfester. Köerna av föräldrar och barn, som ville åka tillsammans med de mycket snälla sjörövarna var hela tiden lång. Om barnen var mer förväntansfulla än föräldrarna, kom jag inte underfund med. Klart är bara att stor förväntan fanns på båda sidor. Icke heller vet jag, hur denna till sjörövarskepp ombyggda bil kunde ta sig från Jonsered till Landvetter. Jag har svårt att tänka mig, att den skulle kunna susa fram på motorvägen. Här fanns vidare marknadsstånd med lotter, mat och dryck, bra klädesplagg, ballonger och annat. Lions gjorde en viktig insats även denna dag.

En kärlekens dag

Ett sjörövarskepp, bemannat med munkar.

Ett sjörövarskepp, bemannat med munkar.

Från scenen bjöds på sång och musik. Klockan tre var det dags för gymnasierektorn från Hulebäcksgymnasiet, Egil Gry, att hålla högtidstalet. Han hade mycket klokt att säga. Mellan hans tal och kyrkoherde Bratthammars betraktelse fanns en viktig och grundläggande överensstämmelse. Båda betonade kärleken som det grundläggande för en bättre framtid. Egil Gry avslutade sitt tal med uppmaningen: Låt oss göra nationaldagen till en kärlekens dag! Vi bör visa kärlek till vårt land, till våra demokratiska rättigheter, till varandra och inte minst till våra nya invånare och medborgare samt till vår ljusnande framtid.

Strandpromenad

Dagen var varm med många solglimtar. Allt eftersom tiden gick fylldes strandängarna med folk. Tack vare strövstigar och en bro över Mölndalsån hade man möjlighet att vandra utefter Gröens strand, där även ett par badställen fanns. Man fick förnimmelsen av att vara med om en medeltida helg, som innebar en blandning av det mesta: gudstjänst, underhållning, marknad, folkmöte, utspisning. Här fanns allt för alla.

Klicka här för denna artikel som pdf

Med elbåt på sjöarna Aspen och Sävelången

Att uppleva en välkänd bygd från sjön är något helt annat än att fara runt på land. Lerums och Partille kommuner hade tagit fasta på detta. Lördagen den 1 och söndagen den 2 september 2012 hade man satt in två båtar på sjön Aspen. De gick i skytteltrafik mellan Jonsereds pir och en brygga på Lessudden, från Jonsered i Partille kommun till Aspenäs i Lerum och omvänt.

Två gästande båtar

Svanen från Baldersnäs går in till Jonsereds   brygga. Foto: Lars Gahrn.

Svanen från Baldersnäs går in till Jonsereds
brygga. Foto: Lars Gahrn.

Båtarna var den lilla ångbåten Svanen och den eldrivna slupen Säfvelången II. Själva namnet Säfvelången säger, att elslupen inte hör hemma i detta farvatten utan i den närbelägna sjön Sävelången. Ångbåten Svanen hör hemma uppe i Dalsland, närmare bestämt vid Baldersnäs. Även hon var alltså en gäst i sjön Aspen. Svanen kunde ta sex passagerare och Säfvelången II tio. Antalet hugade passagerare kunde med goda skäl förmodas vara stort, och därför hade man bestämt, att ingen fick lov att åka mer än en sträcka. Stora stambanan med Alingsåspendeln går förbi i närheten av de båda tilläggsplatserna. Passagerarna hade alltså lätt att ta sig vidare eller återvända till utgångsplatsen med tåg.

Två slupar på Sävelången

Svanen avgår. Lägg märke till unionsflaggan.

Svanen avgår. Lägg märke till unionsflaggan.

Ångslupen Säfvelången ägdes av Nääs fabriker AB och forslade både folk och gods på sjön Sävelången. Båten kunde ta livsmedel, bomull, tygbalar, kol och tegel mellan Nääs Fabriker och järnvägen vid Floda station. Båten var öppen men försedd med ett regntak. Den eldades med stenkol. Den gick sin första tur 1897 och sin sista 1943. På grund av det höga priset på stenkol undersökte Nääs Fabriker år 1920 möjligheten att byta ångpannan mot en batteridriven elmotor. Man beslöt dock, när allt kom omkring, att låta ångpannan och ångmaskinen vara kvar.

Gamla Säfvelången försvann 1943, men många saknade lustturerna på den vackra sjön. En ny slup, med batteridriven elmotor, byggdes med hjälp av EU-medel och bidrag från många företag (däribland Harling Fastighetsförvaltning AB). Den är något mindre än sin föregångare och saknar skorsten och tak. Båten började gå 2011. Skorsten behövs inte på en elbåt, och om man slopade taket, kunde båten utan vidare gå under bron vid Nääs slott. Den, som är van att lägga sig på däcket, när Paddan-båtarna går under Göteborgs lägsta broar, behöver inte oroa sig för bron vid Nääs. Här kan man sitta rak, när båten går under bron.

Ljudlös och behaglig färd

 År 1920 fick sjön Sävelångens slup inte någon elmotor, men 2011, drygt nittio år senare, förverkligades alltså planerna på en eldriven slup på sjön Sävelången. Sjön Sävelången fick alltså inte någon eldriven båt år 1920. Men redan år 1900 fick sjön Aspen den eldrivna båten Giralda, som ägdes av familjen Seaton på Aspenäs säteri (eller herrgård). När Säfvelången II år 2012 gled fram över Aspens böljor var hon alltså inte den första eldrivna båten i dessa farvatten.

Säfvelången II väntar på passagerare.

Säfvelången II väntar på passagerare.

Jag infann mig på lördagen och blev tvungen att välja mellan ångbåten och elbåten. Endast en resa tilläts ju för varje resenär. Med viss saknad valde jag bort den trevliga ångbåten Svanen. Jag var nämligen nyfiken på hur en elbåt kunde gå.

Elbåten visade sig på ett mycket behagligt sätt glida fram närmast ljudlöst över vattnet. Högsta möjliga hastighet är sju knop, men hon gick ungefär fyra- fem knop. På väg till Lessudden hade båten visserligen vind och vågor med sig men strömmen emot sig, och strömmen satte ner farten. På väg tillbaka från Lessudden till Jonsered hade båten visserligen strömmen med sig, men denna gång var vind och vågor emot oss. (Ja, ni har läst rätt. Jag fick göra ytterligare en resa. Vid Lessudden fann man, att en plats på återresan var ledig, och då erbjöds mig möjligheten att följa med tillbaka.)

Framstående trubadurer underhöll

 

Maria och Claes Pihl sjöng och spelade ombord   på Säfvelången II. (Maria Pihls bekymrade min   hör till rollspelet.)

Maria och Claes Pihl sjöng och spelade ombord
på Säfvelången II. (Maria Pihls bekymrade min
hör till rollspelet.)

En ångbåt går tyst och lugnt, men en elbåt går närmast ljudlöst. Följaktligen kunde man ha trubadurer med ombord. De underhöll oss resenärer med sång och musik. På Säfvelången II fanns Claes och Maria Pihl från Jonsered. De sjöng bland annat några sånger ur en dramatiserad Jonseredsvandring. Både text och musik var utmärkta – liksom det livfulla framförandet. Fler än jag fick säkerligen lust att vara med på en sådan vandring genom gamla Jonsered. De sjöng även en sång ”Het på gröten”, som de – helt i onödan – bad litet grand om ursäkt för. Somliga skulle kanske tycka att sången var ekivok. Själv fann jag sången enbart rar, en vacker äktenskapsidyll. Claes och Maria Pihl förgyllde färden över Aspens vågor.

Munkar blev sjörövare

På land fanns ett sjörövarskepp, bemannat med   munkar (!) från Jonsereds franciskanerkloster.

På land fanns ett sjörövarskepp, bemannat med
munkar (!) från Jonsereds franciskanerkloster.

På grund av tillströmningen av folk kunde man få vänta några timmar på båtlägenhet, men på land fanns så mycket att uppleva, att väntetiden inte räckte till för allt. Jonsereds herrgård var öppen. Trädgårdarna kunde beses. Folkparksorkestern spelade vid piren. Dans, musik, ansiktsmålning och kaféverksamhet förekom på Jonseredssidan. På Lerumssidan spelade Goodland Trio, och Aspenäs kafé hade flyttat in i Lerums segelsällskaps klubbhus. Det mest uppseendeväckande inslaget var ett sjörövarfartyg, som gick på land i närheten av Jonsereds herrgård. Enligt ortsbefolkningens bestämda utsagor bemannades detta skepp av munkarna från Jonsereds Franciskanerkloster. Sjöröveri torde inte vara tillåtet för munkar, men detta var endast en lek för att roa barnen, och då ställer sig saken annorlunda. Munkarna föreföll vara mycket omtyckta, inte minst av barnen.

Båtar är flyttbara

Här fanns många uppslag för den, som vill anordna festivaler, och främst båttrafiken var intressant. I ”Göteborgs Insjörike” finns många större sjöar, på vilka sådana båtar – tillfälligt eller mera varaktigt – skulle kunna sättas in. Jag vet, att man i Mölndal och Härryda har föreslagit, att en liten ångbåt skulle sättas in på Rådasjön. Med nutida kranbilar är det mesta möjligt. Svanen flyttades från Dalsland till Aspen. Lerums och Partille kommuner visar möjligheterna för andra kommuner i grannskapet.

Klicka här för denna artikel som pdf