Kungälvsbroderiet – bygdens öden i broderade färgbilder

Kungälvsbygdens historia i broderade bilder, som skildrar livet från hedenhös till våra dagar, är en väldig arbetsuppgift, som har sysselsatt många brodöser under 18 år, men nu är arbetet avslutat. Onsdagen den 17 november 2021 visades för första gången alla sex jätteveporna i Mimers konsthall i Mimers hus i Kungälv. Detta storverk fängslar besökarna genom sin dramatik, sin färgprakt och sin höga kvalitet. Kungälvs Musei Vänner har velat ge Kungälv en motsvarighet till Bayeuxtapeten. Föreningen har lyckats, och nu återstår att förverkliga ett besökscentrum, där broderierna kan visas stadigvarande.

Sigurd Jorsalafar skapade köpstaden

Sigurd Jorsalafar, som gjorde ett korståg till Jerusalem (Jorsala) och grundade staden Kungahälla vid Nordre älv.

Den första vepan sticker ut tack vare sin dramatik, sin färgprakt och sin djärva formgivning, som har tagit efter vikingatidens böljande slingor och barbariska kraft. Här har Birgitta Arkenbacks skapande konstnärliga sinne haft störst utrymme och störst möjligheter. Här har hon varit minst bunden av förlagor. Med sina kunskaper i vikingatidens och medeltidens bildvärld har hon själv skapat historiens bilder. Vid första anblicken kan man tro, att man står inför ett konstverk från den tiden.

Kungsgården i Ytterby finns med

Kungsgården i Ytterby, begynnelsen till staden Kungahälla.

Längts upp i vänstra hörnet sitter Sigurd Jonsalafar, den norske kungen och korsfararen, på en häst med högburet huvud. I högerhanden håller han ett processionskors på en stång. Vänsterhanden lyfter han till hälsning. Sigurd Jorsalafar flyttade Kungahälla från kungsgården i Ytterby till Kastellegården nere vid Nordre älv, där han anlade en kastal. Givetvis är kungsgården i Ytterby med i bildens mitt, och vi får dessutom en bild från det inre av en av gårdens stora hallbyggnader. Kyrkan, som Sigurd lät bygga i Kungahälla nere vid älven, är avbildad som en konstfullt byggd och himlasträvande stavkyrka.

Broderiet fortsätter sagodiktningen

Kyrkan i staden vid Kastellegården (Sigurd Jorsalafars Kungahälla).

Olav Tryggvason mötte enligt sagorna Sigrid Storråda i Kungahälla för att förhandla om giftermål. När hon vägrade att gå över till kristendomen, skulle han ha gett henne en örfil. Men vad nu då, på broderiet är det ju hon som örfilar honom! Kanske kvitterade denna starka och handlingskraftiga kvinna konungens örfil, men därom har sagorna ingenting att berätta. Slår man en kvinna, är man förvisso själv värd en riktig hurring. Historien är inte avslutad ännu, och som synes fortsätter Kungälvsbroderiet sagodiktningen.

Olav den helige och Olof Skötkonung

Enligt sagorna mötte den norske kungen Olav den helige sin svärfar Olof

Olav den helige och Olof Skötkonung slår tärning.

Skötkonung av Sverige. Vid detta tillfälle kastade konungarna tärning om ett par omstridda bygder på Hisingen. De två konungarna ser vi på broderiet. Dock liknar de snarare ölgubbar med röda näsor än idealiserade konungagestalter av hög moralisk resning, utmärkta av manlig ståtlighet. Broderiet kan mycket väl komma verkligheten närmast, men som sagt: förlagor saknas. Man är tvungen att på fri hand göra sig en bild av historien. Hur som helst är den roande och tankeväckande genom att bryta av mot gängse framställningssätt. På detta sätt rör sig historien framåt med uttrycksfulla bilder. Broderiet, som skildrar hertig Erik av Sverige och hans blivande svärmor, drottning Eufemia av Norge, är konstnärligt genialt. Hertig Erik är välväxt, kraftfull och manligt ståtlig. Drottning Eufemia är smärt och har både god och behagfull hållning. Hon rör sig som om hon dansade fram. Halsen är bar, och den praktfullt rödmönstrade klänningen är djupt urringad. Man ser vid sidan om de bägge både hans hornprydda hjälm och en medeltida växtslinga. På samma sätt får vi uttrycksfulla och väl fångade bilder av Håkon Håkonsson, borgen på Ragnhildsholmen Snorre Sturlasson, Magnus Lagaböter, brödbakande kvinnor, den heliga Birgitta, Karl Knutsson Bonde och många andra.

Fina färgskiftningar återges

Hertig Erik och drottning Eufemia.

När vi kommer längre fram i tiden, är förlagorna fler och den konstnärliga friheten mindre. Är man bekant med den nordiska historiens bilder, känner man ibland igen förlagorna. Träsnitt ur Olaus Magnus’ stora krönika har ofta använts som förlagor. Sent omsider har historien kommit fram till 1800-talet, och då har man fotografier att utgå ifrån. Broderierna har dock hela tiden till skillnad från fotografierna den fördelen, att de återger historien i färg. Hantverksskickligheten är stor.  Ett broderi, som visar en ångslup liggande i Nordre älv, har älvens vatten i förgrunden. Brodösen har lyckats med konststycket att återge ljusets speglingar i vattenytan.  Detta broderi har med all rätt valts till omslagsbild för skriften om 1800-talsbroderiet. Skriften heter: Kungälvsbroderiet: 1800-talet: Kungälvs Musei Vänner 2021 (28 sidor jämte omslagets fyra sidor). Fotografen är mycket skicklig och har fångat minsta färgnyans i broderierna.

Bilderna behövs

Ångslupen förtöjd vid torget i Kungälv.

Brodöserna och andra medverkande har utfört ett storverk för sin stad och sin bygd. Den bygd, som har en historia med bilder, har en historia, som kommer att synas och omtalas. De historiska författarna skriver hellre om en historia, som kan illustreras med bilder, än om en bildlös historia. En historia med bilder fastnar bättre i minnet än en historia utan. En stad får högre anseende, om den har en gammal och rik historia. Så är det med Kungälv, och när historien lyfts fram genom bilder ökar anseendet ytterligare. Det är viktigt, att dessa broderade bilder blir kända och tillgängliga, så att de kan användas. I den historiska litteraturen råder nämligen stor bildfattigdom. Samma, ofta inte särskilt bra, bilder används gång på gång. Nytillskott till den historiska bildskatten är mycket välkomna. Efter den 27 november 2021 kommer broderierna att hängas undan igen. Vi vet inte, när vi kan få återse dem. Kanske kunde bilder av broderierna läggas ut på nätet? Kungälvsbroderiets bilder behövs i vår stora bild fattigdom.

Lars Gahrn

2021-11-22

Breingen – ett träffande och uttrycksfullt ortnamn

Kartbilden visar tydligt, att Rådasjöns västra eller norra del är den breda delen av detta vattendrag. Utdrag ur Mölndals stads turistkarta.

”Breingen” – detta ortnamn hade jag aldrig förut sett eller hört användas, men Valter Gustavsson från Stora Kullbäckstorp (född 1908) använder namnet i sina minnesanteckningar. Han förklarar själv vad det står för: ”Breingen – västra delen av Rådasjön”. I Kullbäckstorp levde man nära sjön, och man lade märke till vad som hände med sjön: ”Frös Breingen till på en natt före jul, blev det snart töväder igen. När sjön råmade (sättningar i isen så den sprack och dånade) var mildväder i sikte.”

Breingen – den breda delen av sjön

Från Kullbäckstorp togs denna vykortsbild av Rådasjön med Vällviken till vänster och Breingen uppe till höger. Foto: Atelier Lemark, Mölnlycke. Vykortet finns i Råda Hembygdsförenings fotoarkiv. Ett tack till Roger Jannesson.

Gustavssons skrift har titeln: Minnen från en generation i Stora Kullbäckstorp: Påbörjad annandag jul 1966 av Valter Gustavsson (utgiven av Råda Hembygdsförening, Mölnlycke, 1988, 56 sidor). Gustavsson använder ortnamnet Breingen på sidorna 25 och 35, men de ortnamnsforskare, som sammanställde ortnamnsboken för våra socknar (Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län 3, 1932), missade detta namn. Ingen av dem hade bott vid eller i närheten av denna vackra sjö. För Valter Gustavsson tillhörde ortnamnet den levande namnskatten. Kanske används namnet ännu idag. I vilket fall som helst har jag hört Monika Odmyr använda namnet Breingen. Hon berättade för mig: ”’Breingen’ är inget ord jag använder ofta men skulle jag säga något om Rådasjön väster om Labbera så skulle jag nog använda pappas gamla namn Breingen.” Ingvar Bragd, uppvuxen på säteriet, har meddelat följande: ”Både Breingen och Näset användes av invånarna på Råda säteri, fattig som rik. Tror att det var ganska vedertaget bland alla rådabor.”

Breingen – den breda

Man behöver inte grubbla över betydelsen. Namnet betyder helt enkelt ”den breda”. Västra halvan av sjön är bred, men den östra, söder om Råda säteri, är mycket smal. Halvön Labbera, förr kallad Råda Näs delar sjön i två hälfter. Ingvar Bragd använder fortfarande namnet Näset. Labbera är för honom den uppbyggda ruinen där ute på Näset. Så var det ju från början.

Breingen – ett namn på flera platser

Ortnamnet finns även på andra ställen. Det bredaste stället av sjön Gröen eller Landvettersjön kallas Bredinge (uttal: Breinge). I Härryda och Rävlanda har Bredingen använts som namn på breda åkrar (Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län 1, 1923, s. 190 och 212). Bredingen (Breingen) ”är också namn på den breda delen av Göta älv nära Kungälv, på ett liknande parti av samma älv norr om Trollhättan, nära Malöga, samt på ett inre, brett parti av Gullmarn i Bohuslän.” (Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län 3, 1932, s. 247.) Ortnamnet är lätt att uttala och lätt att begripa. Dessutom är det träffande. Förhoppningsvis skall det användas även i framtiden.

Lars Gahrn