Kungälvsbroderiet – bygdens öden i broderade färgbilder

Kungälvsbygdens historia i broderade bilder, som skildrar livet från hedenhös till våra dagar, är en väldig arbetsuppgift, som har sysselsatt många brodöser under 18 år, men nu är arbetet avslutat. Onsdagen den 17 november 2021 visades för första gången alla sex jätteveporna i Mimers konsthall i Mimers hus i Kungälv. Detta storverk fängslar besökarna genom sin dramatik, sin färgprakt och sin höga kvalitet. Kungälvs Musei Vänner har velat ge Kungälv en motsvarighet till Bayeuxtapeten. Föreningen har lyckats, och nu återstår att förverkliga ett besökscentrum, där broderierna kan visas stadigvarande.

Sigurd Jorsalafar skapade köpstaden

Sigurd Jorsalafar, som gjorde ett korståg till Jerusalem (Jorsala) och grundade staden Kungahälla vid Nordre älv.

Den första vepan sticker ut tack vare sin dramatik, sin färgprakt och sin djärva formgivning, som har tagit efter vikingatidens böljande slingor och barbariska kraft. Här har Birgitta Arkenbacks skapande konstnärliga sinne haft störst utrymme och störst möjligheter. Här har hon varit minst bunden av förlagor. Med sina kunskaper i vikingatidens och medeltidens bildvärld har hon själv skapat historiens bilder. Vid första anblicken kan man tro, att man står inför ett konstverk från den tiden.

Kungsgården i Ytterby finns med

Kungsgården i Ytterby, begynnelsen till staden Kungahälla.

Längts upp i vänstra hörnet sitter Sigurd Jonsalafar, den norske kungen och korsfararen, på en häst med högburet huvud. I högerhanden håller han ett processionskors på en stång. Vänsterhanden lyfter han till hälsning. Sigurd Jorsalafar flyttade Kungahälla från kungsgården i Ytterby till Kastellegården nere vid Nordre älv, där han anlade en kastal. Givetvis är kungsgården i Ytterby med i bildens mitt, och vi får dessutom en bild från det inre av en av gårdens stora hallbyggnader. Kyrkan, som Sigurd lät bygga i Kungahälla nere vid älven, är avbildad som en konstfullt byggd och himlasträvande stavkyrka.

Broderiet fortsätter sagodiktningen

Kyrkan i staden vid Kastellegården (Sigurd Jorsalafars Kungahälla).

Olav Tryggvason mötte enligt sagorna Sigrid Storråda i Kungahälla för att förhandla om giftermål. När hon vägrade att gå över till kristendomen, skulle han ha gett henne en örfil. Men vad nu då, på broderiet är det ju hon som örfilar honom! Kanske kvitterade denna starka och handlingskraftiga kvinna konungens örfil, men därom har sagorna ingenting att berätta. Slår man en kvinna, är man förvisso själv värd en riktig hurring. Historien är inte avslutad ännu, och som synes fortsätter Kungälvsbroderiet sagodiktningen.

Olav den helige och Olof Skötkonung

Enligt sagorna mötte den norske kungen Olav den helige sin svärfar Olof

Olav den helige och Olof Skötkonung slår tärning.

Skötkonung av Sverige. Vid detta tillfälle kastade konungarna tärning om ett par omstridda bygder på Hisingen. De två konungarna ser vi på broderiet. Dock liknar de snarare ölgubbar med röda näsor än idealiserade konungagestalter av hög moralisk resning, utmärkta av manlig ståtlighet. Broderiet kan mycket väl komma verkligheten närmast, men som sagt: förlagor saknas. Man är tvungen att på fri hand göra sig en bild av historien. Hur som helst är den roande och tankeväckande genom att bryta av mot gängse framställningssätt. På detta sätt rör sig historien framåt med uttrycksfulla bilder. Broderiet, som skildrar hertig Erik av Sverige och hans blivande svärmor, drottning Eufemia av Norge, är konstnärligt genialt. Hertig Erik är välväxt, kraftfull och manligt ståtlig. Drottning Eufemia är smärt och har både god och behagfull hållning. Hon rör sig som om hon dansade fram. Halsen är bar, och den praktfullt rödmönstrade klänningen är djupt urringad. Man ser vid sidan om de bägge både hans hornprydda hjälm och en medeltida växtslinga. På samma sätt får vi uttrycksfulla och väl fångade bilder av Håkon Håkonsson, borgen på Ragnhildsholmen Snorre Sturlasson, Magnus Lagaböter, brödbakande kvinnor, den heliga Birgitta, Karl Knutsson Bonde och många andra.

Fina färgskiftningar återges

Hertig Erik och drottning Eufemia.

När vi kommer längre fram i tiden, är förlagorna fler och den konstnärliga friheten mindre. Är man bekant med den nordiska historiens bilder, känner man ibland igen förlagorna. Träsnitt ur Olaus Magnus’ stora krönika har ofta använts som förlagor. Sent omsider har historien kommit fram till 1800-talet, och då har man fotografier att utgå ifrån. Broderierna har dock hela tiden till skillnad från fotografierna den fördelen, att de återger historien i färg. Hantverksskickligheten är stor.  Ett broderi, som visar en ångslup liggande i Nordre älv, har älvens vatten i förgrunden. Brodösen har lyckats med konststycket att återge ljusets speglingar i vattenytan.  Detta broderi har med all rätt valts till omslagsbild för skriften om 1800-talsbroderiet. Skriften heter: Kungälvsbroderiet: 1800-talet: Kungälvs Musei Vänner 2021 (28 sidor jämte omslagets fyra sidor). Fotografen är mycket skicklig och har fångat minsta färgnyans i broderierna.

Bilderna behövs

Ångslupen förtöjd vid torget i Kungälv.

Brodöserna och andra medverkande har utfört ett storverk för sin stad och sin bygd. Den bygd, som har en historia med bilder, har en historia, som kommer att synas och omtalas. De historiska författarna skriver hellre om en historia, som kan illustreras med bilder, än om en bildlös historia. En historia med bilder fastnar bättre i minnet än en historia utan. En stad får högre anseende, om den har en gammal och rik historia. Så är det med Kungälv, och när historien lyfts fram genom bilder ökar anseendet ytterligare. Det är viktigt, att dessa broderade bilder blir kända och tillgängliga, så att de kan användas. I den historiska litteraturen råder nämligen stor bildfattigdom. Samma, ofta inte särskilt bra, bilder används gång på gång. Nytillskott till den historiska bildskatten är mycket välkomna. Efter den 27 november 2021 kommer broderierna att hängas undan igen. Vi vet inte, när vi kan få återse dem. Kanske kunde bilder av broderierna läggas ut på nätet? Kungälvsbroderiets bilder behövs i vår stora bild fattigdom.

Lars Gahrn

2021-11-22

Kulturcykling i Kungälv

Som fotgängare kommer man inte så långt, även om man är beredd att gå länge. Om inte annat vill tiden inte räcka till. Som fotgängare i Kungälv kände jag till fästningen, Fästningsholmen, Östra gatan, Västra gatan, Strandgatan, centrum upp till Mimers hus och därutöver södra delarna av Fontinberget.

Cykeluthyrning 2016

Kungälvs stad har förnämlig trähusarkitektur. Foto: Lars Gahrn.
Kungälvs stad har förnämlig trähusarkitektur. Foto: Lars Gahrn.

Jag hade länge önskat att öka min räckvidd, ty jag visste att väldigt mycket finns att se på landsbygden utanför tätorten. (Det är hemskt att behöva använda detta allt annat än tilltalande ord om en ärevördig stad som Kungälv, men vad skulle man göra?) Det enklaste sättet att se landsbygden är att cykla omkring, men var skulle jag få tag i en cykel? Jag funderade på att köpa en cykel och inhysa den hos någon bekant i staden till förefallande behov, men som så mycket annat blev inte heller detta av. Under 2016 fick Kungälv emellertid en större turistinformation med namnet Besökscentrum, belägen i en villa vid körvägen över Fästningsholmen. Detta Besökscentrum startade även cykeluthyrning. Givetvis tog jag tillfället i akt att hyra cykel. Man hade visserligen bara två cyklar, en damcykel och en herrcykel, men jag blev aldrig utan cykel de tre gånger, då jag ville hyra.

Levande och omväxlande landsbygd

Detta var i och för sig bra, men samtidigt är det litet oroande, att inte fler hängde på låset och ville hyra. Därför skriver jag dessa rader för att sprida kunskapen om ett bra sätt att uppleva landsbygden runt Kungälvs gamla stad. (Nu slapp jag ordet tätort!) Kungälv har gott om levande landsbygd med lagom stora vägar och mycket omväxlande naturupplevelser. Landskapet är böljande, ganska platt men dock försett med både uppförsbackar och nedförsbackar, föga besvärande för cyklister utan snarare erbjudande omväxling.

Nybyggd manege efter gammal ritning

Manegen på Mariebergs gård, ritad för Strömsholm.
Manegen på Mariebergs gård, ritad för Strömsholm.

Att uppleva kulturlandskapet är ett mål med cyklingen. Ett annat är att uppsöka de sevärdheter, som finns. Jag skall nämna några. Från Östra gatan fortsätter man på Mariebergsvägen utefter Göta älv. Här har man lövskogsklädda åsar på vänster hand och strandängar på höger hand. Så småningom kommer man fram till Marberget, ett mäktigt utsiktsberg med en fornborg på sin topp. Namnet betyder ”Hästberget”. Härifrån skall man ha störtat oönskade eller överåriga hästar ned i älven. Detta var med andra ord en ättestupa för hästar, anses det. Många sägner finns om sådana berg på andra håll i landskapet, men allt sådant ligger långt bortom mannaminne. Nu är Mariebergs gård, som ligger intill berget en känd hästgård, där man tar väl hand om sina fyrbenta vänner. Här har man uppfört en stor manege efter en ritning från Strömsholm. Man kan fortsätta denna väg åt nordost upp till Dösebacka, ett stort grustag, som är välkänt för geologerna. Den kända operasångerskan Helena Döse har fått sitt namn härifrån. Vill man även följa med i den nya tiden, kan man spana över älven. På andra sidan finns både järnväg och motorväg, där åtskilligt händer. De höga bergen skänker vackra blickfång. I samband med bygget av motorvägen, sprängdes de nedersta delarna bort här och var. Dessa ljusare ytor bröt av mot det mörkare berget, men nu börjar de nya ytorna få samma färg som de gamla.

Klosterkullen vid Kastellegården

Grustaget Dösebacka.
Grustaget Dösebacka.

När kexfabriken sprider sina behagliga dofter kring Kungälv, kan det kännas svårt att lämna staden, men även västerut finns utmärkta cykelvägar. Strandgatan har en cykelväg jämsides med sig och närmare Nordre älv. Området mellan Strandgatan och älven är en trevlig park att cykla genom. Sedan kommer kexfabriken, och väster om denna har man cykelväg eller bilväg utefter älven ända bort till Kastellegården, där den gamla kastalen (befästningen) och köpstaden låg på 1100-talet. Man kan komma upp på Klosterkullen, där informationsskyltar finns att läsa. Kastalen, den gamla borgen, som intogs och brändes av venderna 1135, ersattes av ett kloster, som har gett namn åt kullen.

Fontinberget

Trankärrsrundan ger många upplevelser.
Trankärrsrundan ger många upplevelser.

Från Kastellegården har man inte långt till Ytterby och ruinen efter Ytterby gamla kyrka, som ligger nere vid älven en bit utanför det nutida Ytterby. Från Ytterby finns cykelvägar åt många håll. Bergsområden har man som regel undvikit, när man har byggt hus. Bakom Kungälv finns det branta och höga Fontinberget. Här har Kungälvsborna vildmark på nära håll. Visserligen finns Nordiska Folkhögskolan och två kyrkogårdar häruppe, men de upptar endast en bråkdel av ytan. Här finns många strövstigar för friluftslivet. Åtminstone på många av vägarna kan man ta sig fram även med cykel. Strax nordost om Fontinområdet ligger Trankärrs gård med Transkärrsslingan, en skyltad natur-och kulturstig, som erbjuder många upplevelser. Efter min första cykeldag, frågade man på turistbyrån (eller Besökscentret), om jag ”var färdig med Kungälv”. Det var jag inte. Sanningen är nog snarare att man aldrig blir färdig med Kungälvsbygden. Här finns mycket att se, och med så trevliga cykelvägar blir resan ett mål i sig.

Klicka här för denna artikel som pdf