Två västsvenska tonsättare lyftes fram av Göteborg Wind Orchestra

Åhörarna jublade, och stämningen var vänlig och glad, när Göteborg Wind Orchestra på sin konsert onsdagen den 30 januari 2019 lyfte fram två västsvenska tonsättare, nämligen militärmusiknestorn Ingvar Leion (född 1930) och det unga stjärnskottet Martina Norén från Hemvärnets musikkår i Göteborg. De hade båda skrivit marscher, som kunde mäta sig med klassikerna.

Tonsättare från Mölndal

Ingvar Leion, major, militärmusiker och tonsättare. Foto: Lars Gahrn.
Ingvar Leion, major, militärmusiker och tonsättare. Foto: Lars Gahrn.

Leions far fick anställning vid Samuelsons Strumpfabrik i Mölndal och hade tjänstebostad i denna fastighet (Kvarnbygatan 12). När strumpmaskinerna hade stoppats för dagen, stod Ingvar och tränade på trombon i de stora maskinhallarna. Han blev medlem i IOGT-orkestern, som tränade i ordenshuset vid Grevedämmet (mitt emot Grevedämmets skola, några hundra meter från Leions barndomshem). Sin första marsch komponerade han vid sexton års ålder, närmare bestämt 1947. Den uruppfördes samma år i stads­huset vid Gamla torget (Kvarnbygatan 43) av IOGT-orkestern. Marschen var tillägnad någon av de stora gestalterna inom denna nykterhetsorganisation, men Leion kommer inte nu ihåg vem det var. Han har förlorat noterna, där namnet stod skrivet. I efterhand har han dock skrivit ner marschen på nytt så som han minns den. Originalnoterna till trion (det vill säga mellansatsen) i marschen har han dock kvar, men i övrigt kan marschen nu vara något förändrad. Han är inte säker på, att han mindes den helt rätt. Hela denna musikaliska historia är mer än vanligt intressant för mig, eftersom jag arbetar i den byggnad, där Ingvar stod och övade på trombon. (Mölndals stads­museum är nu inrymt i den gamla strumpfabriken.) Dessutom har stadsmuseet hand om gamla stadsfullmäktigesalen i gamla stadshuset. Den kallas Lorry. Där har jag själv många gånger hållit föredrag. Där uruppfördes Leions första musikstycke.

Visslingar i varuhus

Bert och Ingvar Leion, fotograferade framför stora porten i Samuelsons strumpfabrik (Kvarnbygatan 12) år 1947. Ingvar Leion tränar trombon, vänd mot forsen. Hans bror Bert lyssnar.
Bert och Ingvar Leion, fotograferade framför stora porten i Samuelsons strumpfabrik (Kvarnbygatan 12) år 1947. Ingvar Leion tränar trombon, vänd mot forsen. Hans bror Bert lyssnar.

Första marschen komponerades alltså 1947. Den senaste, den som uruppfördes i Kronhuset den 30 januari 2019, tillkom 2018 och var så ny, att den ännu inte hade fått något namn. Tills vidare kallas den ”Marsch i Dess/Cess”. Tillkomsten är egenartad. Leion brukar vissla, när han går i varuhus. Så småningom slogs han av tanken, att han borde skriva ner de melodier, som han på detta sätt improviserade fram. Han gjorde så, och på detta sätt fick han melodin till denna marsch. Trion hämtade han från en tolv år gammal marsch, som han hade komponerat 2007 för att högtidlighålla 50-årsjubileet av sin och sina officerskamraters officersexamina på Karlberg 1957. (Han tillhörde 1956-1957 års kurs.) Denna marsch har aldrig blivit spelad, och därför använde Leion trion även till den nya marschen, som skrevs med tanke på Göteborg Wind Orchestras instrumentuppsättning. Det är mycket svårt att få orkestrar att spela nya musikstycken, men försöka duger, och framför allt kostar det ingenting. Leion sitter och arbetar vid sin dator. Med ett tryck på datorn vidarebefordrade han noterna till orkestern. I Göteborg insåg man marschens värde och satte upp den på spellistan.

Skriv så mycket ni kan!

Martina Norén, ett stjärnskott inom militärmusiken.
Martina Norén, ett stjärnskott inom militärmusiken.

Den andra tonsättaren är Martina Norén, som spelar i Hemvärnets musikkår i Göteborg. Även modern och fadern spelar i denna musikkår, och de gav alltså sitt musikintresse i arv till sin dotter, som håller på att utbilda sig till musikalartist. Martina går i skrivande stund på Balettakademien här i Göteborg, och har tidigare studerat trumpet­spelandets konst vid Artisten i samma stad. Hennes bidrag till konserten, Elfsborgsmarschen, är ett beställningsverk från 2013, och var hennes förstlingsverk. Mellan Ingvar Leions och Martina Noréns första verk ligger alltså närmare 70 år. Hennes verk kändes fullgånget, melodiskt men samtidigt stundtals kraftfullt kärvt och stramt. Det kunde enligt min uppfattning jämföras med marschklassikerna. Detsamma gäller Leions marsch, som är glad, lätt och kraftfull samt givetvis väldigt melodiös. ”Vid min ålder borde man egentligen inte komponera längre”, sade han anspråkslöst före konserten, men dirigenten för aftonen, David Björkman, tänkte inte alls i de banorna. Han uppmanade avslutningsvis de båda tonsättarna: ”Skriv så mycket ni kan!”

Många marscher på programmet

Här finns många tillfällen att köpa med sig bra musik hem.
Här finns många tillfällen att köpa med sig bra musik hem.

David Björkman är en mycket sakkunnig bedömare. Han är dirigent och konstnärlig ledare för Livgardets dragonmusikkår, som ingår i beridna vaktparaden i Stockholm. Han om någon är sakkunnig vad gäller marscher, och han gav alltså både Ingvar Leion och Martina Norén högt betyg. Konserten hette ”Marsch, uvertyr & vals” och innehöll många marscher. Av femton nummer var tolv marscher. Denna övervikt för marscherna var ett klokt drag. Marscherna är skrivna för blåsorkestrar och är därför mer lämpade för en blåsorkester som Göteborg Wind Orchestra än många andra musikstycken. Vi fick höra marscher av de stora kompositörerna Sam Rydberg (”Under fredsfanan” och ”På post för Sverige”), Per Berg (”Hertigen av Västerbotten”), Per Grundström (”General Cederschiöld”) och Viktor Widqvist (”Mälardrottningen” och ”Norrlandsfärger”). Extranummer var ”Dragonerna komma” (Livgardets dragoners marsch av Aron Ericson). Klokt nog omväxlade man med några ovanliga stycken: ”Kungl. Sundsvalls luftvärnsregementes marsch” av Bengt Ohlsson, ”Country Band March” av Charles Ives och ”Marsch nach Motiven der Oper Moses” av Gioacchino Rossini. Därutöver fick vi höra uvertyren till ”Barberaren i Sevilla” av Gioacchino Rossini, ”Vals i E-moll” ur Opus 62 av Jakob Adolf Hägg samt ”Gold und Silber Walzerklänge” av Franz Lehár. Man tycker, att Hägg, som var romantiker, borde ha kunnat åstadkomma ett romantiskt namn på sin vals!

Tonsättare uppmuntras

Ingvar Leion spelar i Mölndals IOGT-orkester i sin ungdom. Han spelar trombon i bildens mitt.
Ingvar Leion spelar i Mölndals IOGT-orkester i sin ungdom. Han spelar trombon i bildens mitt.

Göteborg Wind Orchestra gör en viktig insats genom att lyfta fram västsvenska tonsättare som Leion och Norén. Om kompositionerna inte lämnar skrivbordslådan eller datorn, kan även den mest brinnande tonsättare förlora arbetslusten. Orkestern gör en stor insats genom att spela deras verk. Detta intresse är självklart mycket uppmuntrande och kan på sikt leda till fler värdefulla verk. Leion var vid sitt bästa lynne, när vi träffades före konserten, och Martina Norén strålade av glädje efteråt, när hon hade hört sin marsch spelas och fått möta stor uppskattning. Sådana stunder kan en tonsättare och kulturarbetare leva av länge. Orkesterns vänförening gjorde som vanligt viktiga insatser. Medlemmarna är intresserade av musiken och kan mycket. De lever med i framgångarna och skapar en vänlig och välkomnande stämning, när de tar emot besökarna. Man säljer biljetter och tar emot gästerna. Dessutom säljs cd-skivor, som orkestern har spelat in. Försäljaren är mycket omtyckt för sitt vänliga och trevliga sätt. Dessutom får han mycket uppskattning för sin ”härliga göteborgska”. När man ser hans cd-skivor blir man imponerad av orkesterns stora bredd. För att få nya intryck och uppslag har man mycket ofta gästdirigenter. David Björkman var ett mycket lämpligt val. Han vet hur en marsch skall låta, och han vet att framstående tonsättare skall uppmuntras.

Lars Gahrn

Annonser

Med beridna högvakten för kulturen

Livgardets dragonmusikkkår gav Västsverige en minnesvärd upplevelse, när Beridna högvakten gästade Göteborg, rikets andra stad, och red genom stadens mitt. På Gustav Adolfs Torg gav dragonmusikerna konsert.

Marscher på torget

Pukhästen Gulliver. Foto: Beridna Högvakten, Claes Kärrstrand.
Pukhästen Gulliver. Foto: Beridna Högvakten, Claes Kärrstrand.

Musikkårens flickor och gossar spelade medan de red omkring inne på torget. Tänka sig, flickorna och pojkarna kan både spela instrument och rida! Dessutom och framför allt utövar de dessa båda konster samtidigt. Jag som inte kan någon av dessa konster var djupt imponerad men inte överraskad. Som medlem i föreningen Beridna högvakten får jag utförliga och välskrivna meddelanden om musikkårens övningar och framträdanden. Där på Gustav Adolfs Torg fick vi höra Finska rytteriets marsch, Yorkshire marsch av Ludvig van Beethoven, Sway (inspelad av Frank Sinatra), Altdeutscher Fanfarenmarsch och Marcia Carolus Rex. Här fick man inte bara höra välspelad musik. Man fick även vara med om ett skådespel med vackra hästar, ljusblåa uniformer och spegelblanka hjälmar. Förr var man skicklig på att ordna en helhetsupplevelse för alla sinnen. Tack vare dragonmusikkåren kunde göteborgarna och vi tillresta även i våra dagar ta del av en sådan helhetsupplevelse i värme och flödande solsken. Trumpetarhästarna var en upplevelse för sig. Vita hästar, musiker i blåa uniformer och silverfärgade trumpeter gav en upplevelse, som förstärkte trumpetklangernas verkan.

Konsert i Artisten

På kvällen gav dragonmusikerna konsert i Sjöströmsalen i Artisten på Fågelsången 1, strax nedanför Näckrosdammen. Denna gång fick hästarna tugga havre i sina boxar eller hästvagnar, medan musikerna klarade sig på egen hand. Konserten var helt gratis. Man behövde bara förhandsbeställa biljetter. En av dragonmusikerna, Emil Fåglefelt, hade haft vänligheten att lägga undan en biljett åt mig. Hans far, Anders Fåglefelt, hade med sin manliga intuition begripit att denna konsert vore något för mig. Han hade därför bett sin ridande och spelande son att lägga undan en biljett åt mig. Tack, Anders och Emil, för detta! Biljetterna hade nämligen snabbt tagit slut. ”Tänk vad lätt det är att fylla en konsertsal, om allt är gratis”, sade en av arrangörerna. Nej, det är inte enkelt, även om det skulle vara gratis. I detta fall kunde man dock räkna med stor spelskicklighet och en högkvalitativ repertoar med många musikstycken, som tyvärr spelas alltför sällan i våra dagar. Det var nog publikens förhandsförväntningar som var avgörande för publiktrycket.

Två marscher blev fyra

Pukhästen och trumpetarna främst. Foto: Lars Gahrn 2015.
Pukhästen och trumpetarna främst. Foto: Lars Gahrn 2015.

Ett påkostat program, som gav uppmärksamhet åt flera av kårens framstående musiker, delades ut, likaså gratis. När jag bläddrade i programmet, blev jag först något besviken: bara två marscher! Jag hade inte behövt hänga läpp. Dragonmusikerna vet vad åhörarna vill ha, och det finns något som heter extranummer. De två marscherna visade sig bli fyra. I första avdelningen hördes marschen ”Hertigen av Västerbotten” av Per Berg och som extranummer Donaugruss av Johan Nepomuk Král. I andra avdelningen hade Skånska husarregementets marsch utbytts mot Kungliga Älvsborgs kustartilleriregementes marsch (I beredskap) av Sam Rydberg. Som extranummer och avslutningsstycke kom Kungliga Göta artilleriregementes marsch (Auf nach Valencia av Julius Eisengräber). I rättvisans namn skall villigt erkännas, att även alla de andra musikstyckena var bra och spelades väl. Dirigent var Emil Eliasson, som med inlevelse, kraft och mjukhet dirigerade. Programvärd eller konferencier var Eugen Qvarnström, som med sakkunskap och kärv humor berättade om musikstyckena. Två av musikerna var inlånade. De, liksom dirigenten, var oklanderligt klädda i mörk kostym, men det kunde inte hjälpas, att dessa kostymer ohjälpligt kom till korta i jämförelse med livdragonernas uniformer.

Kultur i många former

Skall man sammanfatta livdragonernas insatser denna minnesvärda söndag, är det med ordet kultur: musikkultur, uniformskultur, hästkultur och bred kulturhistoria. Man är delvis nyskapande i och med att man har ett ”hästvälfärdsråd”, som skall verka för god hästhållning och ännu bättre hästhållning. Man förstår varför föreningens medlemstal ständigt ökar.

Lyssna vidare

En del av musikkårens repertoar finns inspelad på cdskivan: Kavalleriparad – Cavalry Parade – Kavallerie-Parade: Livgardets Dragontrumpetarkår, The Mounted Band of the Royal Life Guards, Das Musikkorps der Leibgarde-Dragoner: Dirigent/Conductor Olle Hermansen, Serpent Försvarsmusikcentrum/Swedish Armed Forces Music Centre 2006, SERCD 29.

Klicka här för denna artikel som pdf

30 framgångsrika år för Beridna högvakten

Beridna högvakten rider på Östra Hamngatan. Foto: Lars Gahrn.
Beridna högvakten rider på Östra Hamngatan. Foto: Lars Gahrn.

Musik, soldater, vackra uniformer, blanka hjälmar och hästar – där har ni beridna högvakten i ett nötskal. Vår huvudstads invånare och alla turister där får ofta denna upplevelse, men andra svenskar har länge varit hänvisade till att uppleva beridna högvakten genom tidningarnas bilder, TV eller egna stockholmsbesök. Föreningen Beridna högvakten har ändrat på detta. Föreningen har fört ut högvakten till andra städer i riket.

Hästarna ville komma ut

Bohus Elfsborghs Caroliner rider förbi Kungsportsplatsen och Karl IX:s ryttarstaty.
Bohus Elfsborghs Caroliner rider förbi Kungsportsplatsen och Karl IX:s ryttarstaty.

År 2011 gästade man Göteborg. Jag var där och skrev en bloggartikel. Söndagen den 20 september 2015 var högvakten tillbaka. På lördagen hade dragonmusikerna och hästarna bjudit på uppvisning och konsert i Helsingborg. Tidigt på söndagsmorgonen anlände bussar med dragonmusikerna och hästvagnarna med deras fyrbenta vänner till Heden i Göteborg. Jag var där från början för att uppleva hur lägret vaknar. Hästarna anade att de var framme i och med att vagnarna hade stått stilla en längre stund. Vissa av dem började stampa eller sparka inne i sina boxar för att tala om, att de ville komma ut. Hästarna är mycket väldresserade, men hästar är (liksom vi människor) egensinniga och oberäkneliga. Tack vare denna egensinnighet kan man göra många intressanta iakttagelser. En av de två fanförarna red omkring med flagga och häst. Plötsligt hoppade hästen jämfota rakt upp i luften. ”Vad blev du rädd för nu?” Hästen kunde inte svara på denna fråga och gjorde lyckligtvis inte om jämfotahoppet under uppvisningen, då den skötte sig exemplariskt.

Fler än 30 hästar

Dragonmusikkåren hade kommit med många hästar. Jag räknade in allt som allt nitton, fem vita, tretton bruna och en svart. Vaktparaden var dock mycket längre än så, ty Bohus Elfsborghs Caroliner ställde upp med femton hästar och femton ryttare, både män och kvinnor, ungefär lika många av vartdera könet. Så stor hade jag aldrig tidigare sett karolinernas kavalleriavdelning. Med två kvinnliga ridande poliser i täten gav sig hela vaktparaden iväg. Polishästarna var ungefär lika stora och granna som högvaktens pukhäst, alla tre stora, starka, lugna och trygga djur med stora hovskägg. Efter polishästarna kom dragonmusikernas två fanförare. Därefter kom de beridna musikerna och musikfanjunkaren. Livdragonernas blanka pickelhuvor lyste och glänste grant. Därefter kom karolinerna, liksom en uppenbarelse ur en äldre tid. De såg ut som om de hade kommit från ett fälttåg eller en längre marsch.

Karolinerna gav tidstroget intryck

Polishästarna var lika ståtliga och granna som högvaktens pukhäst.
Polishästarna var lika ståtliga och granna som högvaktens pukhäst.

Den tidens uniformer bestod av vadmalskläder. Sådana kläder kan inte få lika starka och lysande färger som livdragonernas rockar och byxor. Dessutom är både stövlar och uniformspersedlar väl ingångna och väl använda. Karolinerna över mycket ofta och ger ofta uppvisningar. Kläderna kanske rentav kan sägas vara slitna. Detta är utmärkt och historiskt helt riktigt. Man bar sina uniformspersedlar mycket länge förr i tiden, ibland alldeles för länge. Karolinerna gjorde ett mycket äkta intryck. Några ryttare bar gula kyller, men om man färgar dem gula så som man färgade på den tiden, får man inte samma färgstyrka, som nutida kläder har. Karolinernas kyller är blekgula, helt historiskt riktigt. Karolinerna gjorde som sagt ett mycket äkta intryck. De var som en uppenbarelse ur ett äldre, mindre färgstarkt och lysande, men mera kraftfullt och segerrikt tidsskede. De är en stor tillgång för uppvisningar av detta slag.

Ridande konsert på torget

Processionen red Kristinelundsgatan fram, ut till Kungsportsavenyn. Därefter red man på Kungsportsavenyn och Östra Hamngatan och tog in på Gustav Adolfs Torg. Livgardets dragonmusikkkår red fram på torget och red runt allt under det att musikerna spelade marscher. Där var fullt av åskådare som hade klättrat upp på alla upphöjningar för att se så bra som möjligt. Avspärrningskedjorna runt Gustaf II Adolfs bildstod var denna dag till ingen nytta. Folk hade klättrat upp på varje trappsteg runt sockeln. Hade kungen haft så mycket folk omkring sig i slaget vid Lützen, hade han knappast stupat i striden. Här på torget berättade kanslichefen Olof Karlander om föreningens verksamhet. I år firar föreningen 30-årsjubileum. Den har ökat sitt medlemsantal år för år. Bara i år har medlemmarna blivit 3000 fler. Medlemstalet är nu uppe i nästan 24 000 medlemmar. Föreningen är alltså närmast en folkrörelse med medlemmar i alla delar av landet. Föreningen bekostar Beridna högvaktens hästar och har för närvarande icke färre än 80 hästar. Det höga medlemstalet är en viktig signal till beslutsfattarna, framhöll Karlander. Väldigt många svenskar vill ha kvar högvaktens hästar och är rentav beredda att betala för dem. Efter konserten och defileringen på Gustav Adolfs torg red ryttarna tillbaka samma väg som de hade kommit. Huruvida hästarna hade tänkt sig att stanna i Göteborg, kan jag inte avgöra. En del av dem visade sig emellertid något bångstyriga, när de på nytt skulle ledas in i sina vagnar. Själva ritten genom Göteborg hade däremot gått utmärkt. Karolinernas hästar hade, också de, bestått provet med glans. Karolinerna fick många lovord från Beridna högvaktens företrädare. Västsverige har alltså både ryttare och hästar. Tack vare hemvärnet finns även militärmusik. Förhoppningsvis inser myndigheterna vikten av att bjuda folket på skådespel. En västsvensk vaktparad står då högt på önskelistan.

Klicka här för denna artikel som pdf