Porterprovning i kungligt ölfat

Porterdrickarna (de, som dricker porter) har en egen förening med ett eget standar. Detta fick man lära sig under Klippandagarna den 30 och 31 augusti 2014. Som vanligt förekom mer än mycket under dessa dagar, men porterdrickarna – ordet porterdrinkare bör undvikas på svenska – kan vara värda utförligare beskrivning.

Porterförening i ett stort fat

Porterkaret i Klippans kulturreservat. Foto: Lars Gahrn.
Porterkaret i Klippans kulturreservat. Foto: Lars Gahrn.

Som sig bör här i Lilla London rör det sig om en engelsk dryck, och följdriktigt har föreningen också ett engelskt namn: Porter Drinkers Association. Deras plats under Klippandagarna var givetvis det stora porterfatet vid Novotel. Detta fat har blivit ställt på ena kortsidan och fått ett toppigt tak. Alltsammans liknar hattstugan eller någon liknande fantasifull skapelse ur vår barndoms bilderböcker. Ovanför dörren finns en skylt, som berättar, att detta är ett av Göteborgs kungaminnen: ”Till åminnelse af den Frukost som H M Konung Carl XIV Johan intog i det Lorentska Brukets store Vat (fat) vid Dess höga besök uthi Götheborg i augusti månad anno 1820.”

Stärkande porter

Inuti ”fatstugan” berättade porterdrickarnas förening om porter, en dryck, som under nykterhetsrörelsens storhetstid var motarbetad men ändå kunde skrivas ut av läkare, eftersom porter ansågs vara stärkande. (Det sades, att särskilt många porterrecept skrevs ut före jul.) Besökarna fick prova olika portersorter varje hel timme. Inuti fatet finns målningar på väggarna, och de visar Karl XIV Johans besök och middagen för honom. Målningarna är signerade: ”Yngve Lundström Stockholm -49”. De är således att betrakta som historiemåleri snarare än som reportagebilder ur samtiden.

Många uppskattade inslag

Många uppskattade de inslag från föregående år återkom detta år. Där förekom föredrag om Elfsborgs gamla fästning, guidad tur i bruksområdet, sång och musik av Martin Bagge, högmässa och musikstunder i Birgittas kapell, dans av skotska dansare, sång och musik av Flottans Män och kortare turer med Färjan 4. Den största föreställningen var ett krigsspel, som visade striden vid Askims gamla kyrka 1644, då överste Johan Gordon slog tillbaka en dansk strövkår. Danskarna hade rövat nötkreatur i bland annat Mölndal. Detta krigsspel har jag ägnat en särskild artikel.

Mölndals Symfonic Band

Mölndals Symfonic Band.
Mölndals Symfonic Band.

Mölndals Symfonic Band vandrade runt i området och konserterade. De gjorde en stor insats och visade stor bredd i utbudet. Man spelade marschmusik med kläm och eftertryck. Man kunde även spela folkmusik mjukt och nyansrikt. De militärhistoriska föreningarna vandrade runt i området som ett slags klädparader eller i detta fall snarare uniformsparader. Karolinerna har även kavalleri. Ryttarna tog en längre ridtur bort mot Röda sten. Här borta fanns ett brudpar, som skulle fotograferas. Det visade sig, att brudparet ville ha karolinerna som bakgrund på sitt brudfoto. Karoliner är användbara till mycket! Karolinerna lät inte säga sig detta mer än en gång utan ställde genast upp bakom de nygifta. Ett gemytligt samtal utspann sig.

En drottning med framgång

Drottningen av Klippan.
Drottningen av Klippan.

De tre föreningarna levde som vanligt lägerliv, och karolinerna ordnade med ponnyridning för barnen. Dessutom fick man titta på kavalleristernas ridhästar. Drottningen av Klippan och överorganisatris var under 2014 liksom under åren dessförinnan Hennes Majestät Riksänkedrottningen Hedvig Eleonora, som i vardagslag lystrar till namnet Ann Jönsson och är ordförande i Föreningen Bevara Södra Älvstranden. När dessa kulturdagar randas, klär Ann Jönsson sig i änke­drottning Hedvig Eleonoras jaktdräkt eller rättare sagt i en snarlik jaktdräkt, som ungefärligen motsvarar drott­ningens kläder. Även Ann Jönsson är en framstående jägarinna, men hon jagar enbart pengar, förut­sättningen för att det skall kunna bli några kulturdagar. Som kommunalpolitiker (FP) med en lång bana bakom sig kan hon den svåra konsten att skaffa fram pengar, Detta år hade hon fått fram bidrag från SDF Majorna – Linné, Novotel, Higab, Familjebostäder, Barnhusstiftelsen, Konstcaféet, Handelsakademin, Klippans kulturfastigheter samt Olof & Caroline Wijks Fond. När Klippan-dagarna för året är slut, är tiden inne för Ann Jönsson att börja förbereda nästa års kulturdagar.

Väderlycka

Drottningen av Klippan är en framgångsrik kvinna också i den bemärkelsen, att hon har något så viktigt för en kunglig person som ”väderlycka” i likhet med den historiskt sett något dimmige svenske kungen Erik Väderhatt, som genom att vända sin hatt kunde få vinden att blåsa från detta håll. Denna väderlycka var nog så värdefull på segelfartygens tid, men för drottningen av Klippan är det viktigaste, att man slipper regn under kulturdagarna. År 2014 hotade väderspåmännen (eller om ni så vill meteorologerna) med kraftfullt regn, men vi kunde glädja oss åt uppehåll båda dagarna, och vissa solglimtar fick vi också. Drottningen av Klippan är förmer än väderspåmännen.

Klicka här för denna artikel som pdf

Prins Eugens måleri undersökt naturvetenskapligt

Prins Eugens måleri har beskrivits naturvetenskapligt vad gäller tillväga­gångssätt och val av färger. Prinsen tillhörde nationalromantiken, som fram­bringade en lång rad berömda konstnärer. De mest kända och uppskattade av den stora allmänheten är de så kallade ABC-målarna: Anders Zorn, Bruno Liljefors och Carl Larsson.

Högtstående måleri

Prins Eugens måleri sätts av fackmännen lika högt som ABC-målarnas, men han har inte blivit lika firad av den stora allmänheten. Anders Zorn målade dalkullor och badflickor. Bruno Liljefors målade fåglar och djur. Carl Larsson målade rara barn och hemidyller. Prins Eugen ägnade sig inte åt lika publikfriande motiv. Han målade landskap och naturbilder, ett mycket högtstående måleri, som dock inte har slagit igenom hos den stora allmänheten på samma sätt.

Värderad av fackmännen

Bland fackmännen är prinsen dock ett stort namn, och åtskilligt har skrivits om hans måleri. Konstkännarna insåg måleriets värde. Dessutom hade prinsen lätt att förvärva vänner samtidigt som han på något märkligt sätt lyckades undgå att skaffa sig fiender. Forskarna har mest sysslat med hans motivval och hans förebilder. Ole Ingolf Nyrén har däremot skrivit om prinsens måleritekniker och val av färgstoffer. Hans omfattande och grundliga utredning är en doktorsavhandling.

Färgprover har undersökts

Ole Ingolf Nyrén i Mölndals stadsmuseum. Foto: Lars Gahrn.
Ole Ingolf Nyrén i Mölndals stadsmuseum. Foto: Lars Gahrn.

Avhandlingens fullständiga titel är: Ole Ingolf Jensen, Så målade prins Eugen: Undersökningen av pigment, måleritek­nik och konstnärligt uttryck baserat på naturvetenskapliga metoder: Göteborg Studies in Conservation 8, Göteborgs Universitet, Institutionen för miljövet­enskap och kulturvård, Avdelningen för kulturvård, 2001 (318 rikt illustrerade sidor med många färgavbildningar av prinsens mer kända konstverk).

Författaren har undersökt ett urval målningar noggrant. I många fall har han fått tillåtelse att ta färgprover på målningarna. I andra fall har målning­arna röntgats eller blivit belysta av ultraviolett eller infraröd strålning.

Färgförändringar har skett

På detta sätt kan han i många fall klargöra vilka färger och bindemedel, som har kommit till användning. Han kan också många gånger klarlägga vilka måleritekniker, som har använts. Hans mest intressanta och samtidigt oroande kapitel har överskriften: ”Målningar som har färgförändrats”. Nyrén kan påvisa, att flera målningar nu har delvis andra färger än då prinsen hade dragit det sista penseldraget över den. Nyrén har gått vidare och skrivit en särskild bok i detta ämne (Ole Ingolf Nyrén, Målningar ändrar färg, 2009, 215 rikt illustrerade sidor). Jag har behandlat denna viktiga bok i en föregående bloggartikel.

En avhandling för fackmän

Avhandlingens omslag visar prins Eugen, som målar ute i naturen.
Avhandlingens omslag visar prins Eugen, som målar ute i naturen.

Nyréns avhandling är en mycket grundlig och noggrann doktorsavhandling, som har sin största betydelse för konst­vetare, anställda vid konstmuseer och konstnärer med stort intresse för måleritekniker. Här kan konstnärerna få tips om vilka måleritekniker, som är att föredra för olika syften. Museimännen får kunskap om färgförändringar, restaur­eringar och lämplig vård av målningar. Konstvetarna får ökade kunskaper om en framstående svensk målare. Så till exempel kan Nyrén påvisa, att inflytandet från Arnold Böcklin har varit mycket kortvarigt. Ibland kan Nyrén beriktiga uppgifter, som prinsen själv har lämnat. När prinsen i efterhand skulle tidfästa sina målningar, blev uppgifterna inte alltid helt riktiga.

Skriv ner arbetssätt och färg

Prinsen har besökt även Gunnebo. Här ses han tillsammans med friherrinnan Hilda Sparre vid Kejsareterrassen i Gunnebo.
Prinsen har besökt även Gunnebo. Här ses han tillsammans med friherrinnan Hilda Sparre vid Kejsareterrassen i Gunnebo.

Liknande noggranna unde­rsökningar är önskvärda även för andra konstnärer, men få vetenskapsmän för­enar kunskaper om konst med kunskaper om kemi och naturvetenskapliga undersökningsmetoder. Kort sagt, tyvärr har vi få sådana framstående vet­enskapsmän som Ole Ingolf Nyrén. Därför vore det önskvärt, att konstnärerna själva ville skriva ned anteckningar om de måleri­tekniker och färger, som de har använt. Visserligen berövar de på detta sätt vetenskapsmännen åtskilliga arbetsuppgifter, men forskarna har å andra sidan mer än övernog av arbete ändå.

Klicka här för denna artikel som pdf