Musikens makt på Lödöse medeltidsmarknad

Lödöse medeltidsdagar den 25 och 26 maj 2019 rivstartade med sång- och musikgruppen Stormfrun. Full fart från början och bästa möjliga inledning. Stormfrun nydiktar och nykomponerar piratsånger på svenska och engelska. Förebilderna är brittiska och irländska sjömanssånger.

Sjörövarsånger

Stormfrun spelade och sjöng kraftfullt och livligt. Foto: Lars Gahrn.

Sång och musik är av bästa slag. Dessutom är framförandet livfullt och utvecklar sig omedelbart till ett uttrycksfullt skådespel, raskt men inte alltför snabbt framfört. Två cd-skivor har Stormfrun givit ut, den ena på svenska, den andra på engelska. En tredje är på väg. Ett instrument av mindre vanligt slag förhöjer uttrycksfullheten och kraften i framförandet. En medlem i bandet sitter på en låda och klappar rytmiskt på denna. Lådan är alltså ett slags trumma. Instrumentet är latinamerikanskt och kallas cajon. Jag har tidigare sett det i Mölndal, där Kvarnby Singers brukar ha en sådan klanglåda. Stormfruns medlemmar är klädda i sjömanskläder eller piratkläder från 1700-talet. Lyssnar man noga till sångtexterna, finner man att låtskrivarna har tolkat sjöröveriet som ett uppror och en motrörelse mot förtryck och laglig utplundring. Så var det ofta, även om brottslighet i många fall, kanske de flesta, för brottslingarna endast är ett sätt att förvärva pengar och ägodelar.

Medeltidsmusik

Livfullt och uttrycksfullt utspel av denne fribytare.

Musikaliskt hörde Stormfrun hemma efter medeltiden. Bandet Black Magic Fools hörde däremot hemma i medeltiden både vad gäller musik och klädedräkt. Även här fanns i musiken dock en snabbhet och en kraft, som rimligen är påverkad av senare tiders musikstilar. Bandets medlemmar har svarta kläder och var svartmålade runt ögonen. Senare tiders hårdrockare har nog delvis varit förebilder. Stildrag från skilda tider är ofrånkomliga och har alltid funnits. De berikar de musikaliska upplevelserna och skänker omväxling. Medeltidsdagarna anordnades av Ljudaborg Kulturförening, som har många framstående amatörskådespelare. Av sina många skönsjungande medlemmar har man bildat en sångkör, som kallas Voces Vivantes (Levande röster). Den framträdde med en mycket vacker och väl framförd konsert, som hade gjorts till ett skådespel. Körmedlemmarna tvistade om sångnummer och om kärleken, alltsammans på låtsas men trevligt och roande. Efter denna konsert skulle medeltidsdagen ha varit slut, men så blev det inte. Musiker och sångare slog sig ned vid några utomhusbord och började spela och sjunga. Den ena låten gav dem andra. Klockan fem skulle medeltidsmarknaden stänga, men när jag gick till bussen några minuter över fem höll de fortfarande igång. De bubblade av sång- och musikglädje.

Riddaren föll i marken

En cajon (klanglåda) förhöjde musikens kraft.

Dessförinnan hade mycket annat hänt. Ljudaborgs medlemmar visade medeltida dans och lät dem som ville vara med och lära sig. Man lärde ut en enklare ringdans, som de flesta kunde vara med i (även och kanske inte minst små barn). Tornering anordnades. Denna gång fick jag vara med om en riddare, som föll i marken. Riddar Silverkrona skulle böja sig åt sidan men miste balansen, gled ur sadeln och föll i marken med ena sidan före. Hon var dock snabbt på benen och satt snart i sadeln på nytt. Ingen blir som bekant en bra ryttare förrän han eller hon har blivit avkastad etthundra gånger. I detta fall berodde olyckan på ryttaren, och givetvis har ryttarna även under medeltiden fallit till marken. Man vågar inte tänka på, hur många som har blivit krymplingar på detta sätt. Den dåtida sjukvården hade inte många möjligheter att läka benbrott och krossade leder.

En orolig häst

Tord Caligari balanserade skickligt och halsbrytande.

Riddar Älgkrona hade en ståtlig och vacker häst, men stridshästen blev orolig och kunde inte lugnas. Den dansade omkring och kastade med huvudet. Riddar Älgkrona kunde inte genomföra sina övningar. Hon måste hela tiden arbeta på att hålla sin häst någorlunda lugn. Hästen är ett skyggt djur, som flyr undan så snart den märker eller befarar något farligt. När man dresserar en krigshäst, försöker man lära den att låta bli sitt medfödda beteende. Man försöker lära den att inte anse det farliga vara farligt. Helt kan man inte få hästen att övervinna sin medfödda skygghet. Ibland börjar även vana hästar bli oroliga. I värsta fall stegrar de sig och börja skena. I detta fall gick händelseutvecklingen inte längre än till oro och dans.

Svårt att göra sig hörd

Black Fools var på många sätt inspirerade av medeltiden.

Torneringarna utvecklas till ett slags teater. Riddarna grälar på varandra, drar sina svärd och vill hugga in på varandra. (Förhoppningsvis spelar de.) Tyvärr hör man dock dåligt vad de säger, fastän de höjer rösten. Varje riddare kan kanske inte ha en egen mikrofon, men konferencieren kunde kanske återge vad riddare och gycklare säger? På den gamla tiden måste det ha varit svårt att göra sina kommandoord hörda. Man förstår att befälhavarna på den tiden gav order med trumpetsignaler och trumvirvlar. Fanan var viktig. Den visade vart truppen skulle gå. Om befälhavaren försökte ropa ut sina order, skulle han ha blivit hörd endast tio eller tjugo meter bort.

Medeltidsmarknad

Riddar Älgkrona måste avbryta tävlingen för att hålla sin häst lugn.

Tord Caligari skämtade, balanserade och gjorde andra konster, skickligt, spännande och lustigt. I museet anordnades visningar. Sagor berättades i lägret. (Tyvärr hade jag inte möjlighet att lyssna till dessa medeltidssagor denna gång.) Marknaden hade gott om varor, och dessa hade hög kvalitet. Följden blev att jag gjorde slut på mycket pengar. Jag handlade saker, som kunde användas som gåvor vid framtida uppvaktningar. Våren hade varit både långdragen och kall, men dessa dagar kom med både sol och värme. Medeltidsdagarna var en utmärkt början på sommaren 2019.

Lars Gahrn

Medeltiden lever i Lödöse

Varför är intresset kring medeltiden så stort som det är? Fastän jag är medeltidshistoriker, kan jag inte ge något tillfredsställande svar, åtminstone inte ett svar, som tillfredsställer mig själv. Man kan endast slå fast, att intresset är mycket stort. En ny påminnelse om detta fick jag på Lödöse medeltidsmarknad lördagen den 17 och söndagen den 18 augusti 2013. Den hölls i och bakom Lödöse museum.

En medeltida husrad

Män i medeltidskläder vandrade runt i marknadsvimlet. Foto: Lars Gahrn.
Män i medeltidskläder vandrade runt i marknadsvimlet. Foto: Lars Gahrn.

Finns underlag för ett medeltids­museum i Västsverige? Ja, vad gäller arkeologiska fynd finns underlag, så att det räcker och blir över. Endast en mindre del av fynden kan ställas ut. Hur är det då med intresset? Medeltidsmarknaden är en mätare på intresset, men en viktigare mätare är de skådespel som ges varje år. Museibyggnaden är nyuppförd, men för att efterlikna medeltida byggnadssätt har museet byggts som flera sammanhängande hus. De bildar en rad. Bakom denna finns en större gräsmatta mellan husen och berget. Här får man plats för en örtagård, men framför allt finns här plats för tillfälliga verksamheter.

Marknad och dräktparad

Här hölls medeltidsmarknaden. Än en gång blev man förvånad över hur mycket högkvalitativt hantverk, som finns. Medeltida smycken och kläder nytillverkas och säljs till låga priser. Även bröd och annan mat salubjöds. För en billig penning kunde man få pröva medeltida vapen. Man fick pröva på att klyva ett äpple, som snurrades runt, upphängt i ett snöre. Många människor, klädda i medeltida dräkter, vandrade runt i vimlet. De berättade gärna om sina kläder och gjorde på detta sätt reklam för medeltida kläder. De utgjorde en omväxlande dräktparad.

Ljudaborg – en teater

Under gästabudet var inte bara läktarna utan även scenen fullsatt.
Under gästabudet var inte bara läktarna utan även scenen fullsatt.

Längst inne mot berget ligger Ljudaborg, som fram­till påminner om en medel­tida borg. En sådan – kallad Lödösehus – fanns mycket riktigt i Lödöse. Från baksidan öppnar sig anläggningen som en tea­ter. Här uppförs skådespel. När man satte sig på bänk­arna, förstod man snart, att människorna i medel­tidskläder hade ytterligare en uppgift. De var även skådespelare. Här på scen­en var de många fler än ute på marknaden. Jag blev förvånad över mängden av medeltidmänniskor. De fyllde den stora scenen på slutet, när de mottog åskådarnas hyllningar.

Hertigarnas bröllop 1313

Ämnet för årets skådespel var hertigarnas bröllop i Lödöse 1313. Man firade alltså ett 700-årsjubileum. För 700 år sedan gifte sig de svenska hertigarna Erik och Valdemar med två norska prinsessor. Hertig Erik hade byggt upp ett eget rike här på Västkusten. Det bestod av svenska, norska och danska riksdelar.

Tack vare hertigarnas samarbete med den norske kungen kom Lödöse att ligga i händelsernas mitt. Hertig Erik och hans maka Ingeborg fick sonen Magnus Eriksson, som blev kung över både Sverige och Norge. Han fortsatte att vistas i Lödöse och på Bohus slott (i nuvarande Kungälv). Här var han nära båda sina nordiska riken.

Medeltidens mångfald speglas

Skickliga musikanter spelade medeltidsmusik under marknaden.
Skickliga musikanter spelade medeltidsmusik under marknaden.

Skådespelet skildrade gästabudet med motsättningar, nyhetsutbyten, intrig­spel, förslag till nya äktenskaps­allianser och allt möjligt annat. Somliga roller var mycket små och andra var större, men alla gjorde en insats i helheten. Gränsen mellan verkligt och overkligt var på medeltida sätt en smula oklar. Så till exempel innehades en av huvudrollerna av självaste djävulen. Dessutom uppträdde drott­ning Eufemia som spöke. Utan tvekan utförde djävulen den mest efter­tryckliga rollgestaltningen. Hans roll var också den mest tacksamma. När man såg hela skådespelarstyrkan stå uppställd på scenen, förstod man klarare än någonsin att medeltiden lever i Lödöse. Tillsammans hade skådespelarna speglat medeltidens brokiga mångfald i klädedräkt, myllrande folkliv och växlande händelser. Lödöse museum har en stor uppgift att fylla.

Klicka här för denna artikel som pdf