Händelserik nationaldag i Locks Rike

Den, som har varit i Locks Rike, vill gärna återvända dit. Högtidlig invigning av kungaborgen skedde 2015, och lördagen den 15 juli 2017 hade alla återigen möjlighet att komma in i detta rike mot erläggande av en ”gränsavgift” (eller snarare inträdesavgift) vid gränsstationen.

Locks Rike i Rollsbo

Konungaborgen i Locks Rike. Foto: Lars Gahrn.
Konungaborgen i Locks Rike. Foto: Lars Gahrn.

En och annan läsare undrar nog vid det här laget, vad detta är fråga om. Låt mig förklara! I västra Rollsbo i Kungälvs Ytterby har Jan Erik Axelsson och hans maka Ann-Marie låtit bygga en stor villa i fornnordisk och medeltida stil. Han har också samlat marker, som tillhörde hans farfarsfar, den indelte soldaten Lock, till en större enhet, som han kallar Locks Rike. Kung och drottning i detta rike är han själv och hans hustru. Invigningen skedde som sagt 2015. När ett av deras barnbarn skulle döpas, beslöt han och frun att på nytt ställa till med marknad, uppträdanden och stridsövningar nedanför borgen (eller villan).

Salutkanoner i Locks Rike

Salutkanonerna stod uppställda framför borgen.
Salutkanonerna stod uppställda framför borgen.

Sedan 2015 hade det inglasade uterummet på husets baksida fullbordats. Dessutom hade ett par skeppskanoner anskaffats och satts upp på lavetter framför huset. (Ännu fattades dock lavetternas hjul.) Kanoner finns alltså – i likhet med allt annat – till salu, om man bara vet vart man skall vända sig. (De lär för övrigt inte ha varit dyra.) När jag såg kanonerna, dök genast frågan upp: Varför skaffar man inte ett par salutkanoner till Bohus fästning? Vore det inte trevligt för Kungälvs kommun att kunna hälsa en del av sina gäster med kanonsalut? Kanonskott kunde bli ett uppskattat inslag i nyårsfyrverkerierna. Med kanonskott kunde man på valdagen tillkännage att vallokalerna öppnade. Bengt Rosander föreslog för många år sedan, att kanoner skulle anskaffas till Bohus fästning. Jag instämmer.

Verklighetsnära Caroliner

Pippi Långstrump lärde barnen rida.
Pippi Långstrump lärde barnen rida.

Bohus Elfsborghs Caroliner hade ställt upp med en så manstark skara rytteri och fotfolk, att den räckte till såväl försvarare som angripare av borgen. Carolinerna är en stor tillgång för Västsverige. De har nu lång erfarenhet av att framföra krigsspel och framför allt av att skaffa vapen, kläder och annan utrustning av så tidstroget slag som möjligt. Genom lång och trogen tjänst har deras persedlar blivit ingångna och snyggt nötta. Denna lördag var en av sommarens varma dagar. Under förberedelserna gick de därför omkring i skjortärmarna. Man kunde därför se byxorna ordentligt. Dessa plagg hade blivit mycket nötta på grund av ridning och sittande på träbänkar. De hade också förlorat en del av sin färg. Utifrån måttet av förslitning och urblekning borde man kunna säga vilka, som hade varit med längst och mest. Jag känner igen många av dem sedan många år tillbaka och kunde fastslå, att så var det. De verkliga veteranerna hade mest slitna och mest urblekta uniformspersedlar.

Lappade ryttarbyxor

Så var det även i verkligheten. Man bytte inte ut ett klädesplagg på den tiden förrän plagget var utslitet och föll sönder på kroppen. De karolinska krigarna bör med åren ha blivit ganska luggslitna. I Linköpings museum förvaras en karolinsk uniform. Särskilt byxorna är värda en närmare granskning. Gustaf Näsström skriver: ”De skinnskodda knäbyxorna är hårt slitna och flitigt fodrade med randiga linnebitar, vilkas karakteristiska mönster skulle kunna vägleda en textilhistoriker längs Rålambs väg genom olika ryska provinser ned till Turkiet.” (Gustaf Näsström, Forna dagars Sverige II, Kulturhistorisk bilderbok om Vasatid och karolinsk tid, Sthlm 1948, s. 254-255.)

Stor brandsäkerhet

Harald Stake och hans kära maka bjöd på utmärkt och rolig teater.
Harald Stake och hans kära maka bjöd på utmärkt och rolig teater.

Carolinerna var med i krigsspelet. Svenskarna under sin konung Miguel Odhner försökte erövra Locks Rike med anledning av att dess konung inte hade skattat för inkomster från verksamhet utanför Locks Rike och med anledning av att Locks konung inte hade följt gällande bygglov. Krigsspelet genomfördes alltså med glimten i ögat och med anspelning på verkliga motsättningar, som jag inte känner till någonting om. Annars var själva krigsspelet verkligt nog med kanoner och kavallerianfall. Dagen var varm. Överallt var det torrt. Carolinerna var ytterst noggranna med brandsäkerheten. De hade vattenspänner till hands, om någon gnista skulle falla ned i det torra gräset. Generalordern löd: brandsläckning går före allt annat. Jag såg rentav en karolin, som släckte sin cigarettfimp i en burk med läskedryck. (Detta hände före slaget.) Noggranheten var stor, och inte minsta tillbud inträffade.

Framstående skådespelare

Mycket visades under dagens lopp. Trumslagare och soldater tågade upp till borgen, där Locks egen flagga hissades och nationalsången (Locks Rikes egen) sjöngs. För barnen fanns ponnyridning med Pippi Långstrump, hoppborg och bågskytte. Arkadia Trolleri visade trolleri i skämtsam form. Kärna Revysällskap spelade upp Kerstin Olssons teaterstycke ”De’ kunde blett värre – ett gränsfall”. Här fick vi följa landshövdingen Harald Stake (skickligt spelad av Jörgen Söderström), som skulle försvenska de motsträviga bohusläningarna och få dem att betala tyngre skatter. Skådespelarna har tydligen alla varit med länge i leken. De spelade mycket bra med kroppsspråk, ansiktsuttryck och snärt i replikerna. Här har vi amatörskådespelare, som är fullt jämförliga med professionella. Även dräkter och rekvisita hade valts med omsorg.

Högtidligt dop

Det högtidliga dopet.
Det högtidliga dopet.

I nationaldagsfirandet ingick dop av kungaparets senaste barnbarn, Ed Arvedahl. Detta förrättades av rikets hovpredikant, kyrkoherde Peter Bratthammar, som gav oss undervisning om dopet. Varje kristen, som själv är döpt, kan förrätta dop, och dop kan förrättas var som helst. Gud vill att vi skall leva i gemenskap med honom. Därför upptar han oss genom dopet som sina barn och medlemmar i sin kyrka. Alla kyrkor, som finns i världen, erkänner varandras dop. De döpta ingår därför i ”världens största nätverk”, som omfattar 2,3 miljarder (2 300 miljoner) människor. Tack vare dopet kan vi också ta emot Nattvarden. Vi har en Gud, som kan förlåta allt. Vi människor kan inte förlåta allt, men Gud kan. Som dopfunt användes en stående trästock, vars övre kortända hade en grund urgröpning för vattnet. Efter väl förrättat dop, märkte kyrkoherden, att stocken hade sugit åt sig vattnet. Kyrkoherden såg i detta ett predikoämne: När vi känner oss avhuggna, kraftlösa och förbrukade, har vi all anledning att begärligt suga i oss Guds ord. Även vid dopet medverkade karolinerna. Med dragna värjor bildade de ett ”järnvalv”. Under detta valv tågade de stolta föräldrarna fram med lille Ed.

Lev dina drömmar

Här fanns många programpunkter. Barnen fick möta en drake. Kenta Pedersen sköt med pil och båge från hästryggen. ”A Clear Band” spelade 60-talsrock ”med ös”. Kungen av Locks Rike trodde, att 60-talsrock för det uppväxande släktet kunde låta nog så medeltida. Så är det kanske också, men de tre programpunkterna hade jag inte tillfälle att vara med om. Många tänkvärda sanningar sades. Miguel Odhner, för dagen konung av Sverige och Kungälv, framhöll: ”Det är viktigt att ha roligt och leva sina drömmar.” Jan Erik Axelsson inskärpte än en gång: ”Förverkliga det som du har tänkt dig!” Som synes lever han som han lär. Det tackar vi för.

 

Lars Gahrn

 

 

 

 

 

 

Hyllningssång
till
konungaparet i Locks Rike
och Locks slott

Jan Erik och Ann-Marie Axelsson

av
Lars Gahrn

2017

Sjunges som den kända sången:

”Om man inte har för stora pretentioner”.

Här i Rollsbo finns en dal,
rätt så lång och länge smal.
Bygden omges runtomkring av skog och grönska.
Här bland bergen finns en vrå,
en idyll med frid som få.
Här finns nog det mesta, som man brukar önska.

Under salig Lockens tid
var domänen stor och vid.
Den har splittrats senare på många händer.
En ny storhetstid har grytt
ty Jan Erik har på nytt
samlat och förenat dessa spridda länder.

Riket har vi återfått.
Lock har nu återuppstått.
Men var finns – så frågar vi – konungaslottet?
Riken bör ju ha en borg.
Men Jan Erik drar försorg
om den saken, och med tiden har vi fått det.

Kungar ägnar sig åt fejd,
somliga helt utan hejd,
men Jan Erik är jämt mild och snäll till sinnes.
Han blir dock en smula klämd
av kommunens byggnadsnämnd
och då visar han de lejonklor, som finnes.

Vår Jan Erik har jämt haft
seg uthållighet och kraft,
och då får han ju med tiden övertaget.
När han lägger manken till,
säger man: ”Gör som han vill!”
Byråkraterna gav efter vid det laget.

Man skall våga sticka upp
som en konung eller tupp.
Man bör inte ständigt följa jantevanan.
Man bör våga träda fram
under festlighet och glam
och till toppen av sin flaggstång hissa fanan.

                                         Mitt bland funkis har vi fått
ett detaljrikt sagoslott,
ja, en kungaborg, som prunkar i Locks Rike.
Man befinner sig på glid
mellan mången skönhetstid.
Därför har Locks kungaborg knappt här sin like.

Detta är ett riktigt slott,
mera än en herrgård blott.
Här finns torn, och stora stenblock bygger grunden.
Taket har en smyckad kam.
Egen flagga fladdrar fram.
Rött och grönt ses lysa stolt mot himlarunden.

Viking liksom riddersman
skulle säga: ”Kungen kan
välja bästa inslagen från skilda tider.
Långhus korsades minsann
med stenborgar. Stolt och grann
blev hans borg, och mycket gärna bodde vi där.”

Pris för sitt corps-de-logi
får vår drottning Ann-Marie,
när hon pyntar och möblerar i gemaken.
Allting kan beskrivas kort:
Här är allt av bästa sort,
ty hon vägledes av Skönheten och Smaken.

Lockens släkt har blivit van
att som hemvist för sin klan
se den kungaborg, som tronar högst på höjden.
Den, som tas emot som gäst,
tycker livet är en fest.
Varje gäst blir mycket snart en mycket nöjd en.

Här finns skog och öppna fält,
som har plats för stånd och tält
och för övningsplats åt våra krigarskaror.
Marknadsstånd ses då och då.
Här finns allt, som man kan få,
när en köpman salubjuder sina varor.

Många lockas hem till Lock
utan något lock och pock,
endast vägledda utav ett gynnsamt rykte.
Här i denna vackra vrå
får man höra: ”Ack!” och ”Åh!”
Alla tycker vad de andra förut tyckte.

Det är bra att ej bli skild
från en viktig förebild.
Det är lärorikt att vistas i Locks Rike.
Då och då föds en idé,
när man har något att se.
Detta slott skall – hoppas jag – få någon like.

Till att tacka är jag snar:
Tack, o höga kungapar!
Bröd och skådespel är passande för mängden.
Kan man finna bättre plats
än inunder ert palats,
i Locks Rike, på den gröna slagfältsängden?

Kungaparet i Locks Rike.
Kungaparet i Locks Rike.
En av krigarna fotograferad nedanför kungaborgen.
En av krigarna fotograferad nedanför kungaborgen.
Skickliga ryttare kan stå upp i sadeln.
Skickliga ryttare kan stå upp i sadeln.
Hovpredikanten Peter Bratthammar gjorde nationaldagen stilfull och högtidlig.
Hovpredikanten Peter Bratthammar gjorde nationaldagen stilfull och högtidlig.
Det inglasade uterummet anslöt stilfullt till borgen.
Det inglasade uterummet anslöt stilfullt till borgen.

Stenrikeborgs invigning 2016

Konungen och drottningen av Stenrikeborg.
Konungen och drottningen av Stenrikeborg.

Söndagen den 2 oktober invigdes högtidligen Stenrikeborg, den nybyggda medeltidsborgen i Dotorp i Kärna i södra Bohuslän. Inbjudan hade gått ut på Facebook till grannarna utefter vägen genom Dotorp, och folk strömmade till. Två spelmän stod inne på borggården och spelade på följt och oljefat. Kungen och drottningen (Mats och Ingela Axelsson) hade litet svårt att ta sig fram, ty borggården var full av folk. De steg upp på Skrikaretornet. Mats Axelsson hälsade alla välkomna. Jag höll ett invigningstal, överlämnade gåvor till kungaparet och läste upp ett nio strofer långt fröjdekväde, skrivet med anledning av denna invigning. Det följer som avslutning på denna artikel.

Locks rike och Stenrike

Drottning Blåklocka och kung Agust II av Stenrikeborg tillsammans med konungen av Locks rike, två kungar i bästa sämja. Foto: Lars Gahrn.
Drottning Blåklocka och kung Agust II av Stenrikeborg tillsammans med konungen av Locks rike, två kungar i bästa sämja. Foto: Lars Gahrn.

Mats Axelssons bror, den kände fastighetsmäklaren Jan Erik Axelsson, var där och uppvaktade sin bror och svägerska. Jan Erik Axelsson och hans fru har själva låtit uppföra ett slags medeltida borg eller rättare sagt en stilfull villa i borgstil. Den invigdes 2015, och jag har skrivit en särskild uppsats om denna invigning. Dessa marker kallas ”Locks rike” efter den gemensamme stamfadern, den indelte soldaten Lock. Jan Erik Axelsson framhöll, att skilda riken ofta brukar ligga i fejd med varandra, eller också är förhållandet dem emellan dåligt. Så har det emellertid aldrig varit mellan de båda bröderna och deras riken, Locks rike och Stenrike. Förhållandet dem emellan har alltid varit det bästa. För att lyckönska sin bror och svägerska överlämnade han nu en stenskiva med den inristade texten: Stenrike Borg.

Satsningar på Bohus

I vimlet såg man även Mats och Ingela Axelssons svärson, kommunalrådet och kommunstyrelsens ordförande i Kungälvs kommun, Miguel Odhner. Han har två 1600-talsfästningar inom sitt verksamhetsområde: Carlsten på Marstrand och Bohus fästning (med medeltida delar) i Kungälv. Nu har kommunen även en medeltidsborg. Kungälv har alla förutsättningar att bli en vallfärdsort för den, som intresserar sig för fästningar och borgar. Odhner berättade ett och annat för mig om kommunens planer för Bohus fästning. Kommunen och Statens Fastighetsverk satsar årligen ett par – tre miljoner var på fästningen. Kungälv kommer att låta tala om sig på många sätt. Jag kommer av allt att döma att ha anledning att skriva mycket mer om Kungälv.

Samling vid gillestugan

Borgens tinnar bär upp örnstatyer.
Borgens tinnar bär upp örnstatyer.

Efter själva invigningen slog sig kungen av Stenrike ner på en stol i borgstugan. Han och drottningen mottog här släktingars och grannars lyckönskningar, blommor och invigningsgåvor. Själv stod jag i ett hörn av borgstugan och fotograferade då och då de uppvaktande. Därefter vandrade vi alla ner till Axelssons gillestuga och utomhuskök. Här bjöds på varm korv och bröd jämte drycker. Drygt 200 personer, män, kvinnor och barn, hade infunnit sig, däribland flera medlemmar av Kärna revysällskap. Mats Axelsson har spelat med i detta sällskap, som fann sig väl till rätta i sina medeltidskläder. Stämningen var glad och gemytlig. Ingen behövde fråga efter vägen hit. Axelssons brukar inbjuda till trevlig samvaro. De flesta hade varit där förut.

Borgen är ett konstverk

Borgporten i Stenrikeborg.
Borgporten i Stenrikeborg.

I mitt invigningstal kom jag att utdela en känga till den moderna arkitekturen. Jag sade: Förr i världen skulle varje byggnad vara ett konstverk. Man lade ner stor möda och omsorg på att allt skulle vara både vackert och stilfullt. Sedan dess har mycket hänt. På senare år har man velat pressa ner priserna och följaktligen nöjt sig med att byggnaden kan tjäna sitt ändamål. Utseendet bryr man sig inte om. Därför har vi i våra städer husfasader, som är så fula, att man vill gå in i byggnaden för att slippa se utsidan. Här i Stenrike kan vi däremot se ett byggnadsverk, som byggherren har gjort till ett konstverk. Han har lagt ner omsorg på varje detalj för att allt skall vara så vackert och stilfullt som möjligt. Även på den gamla tiden var byggnader i första hand hus och i andra hand konstverk, men här i Stenrike kan vi se en borg, som i första hand är ett konstverk och i andra hand ett byggnadsverk. Samma höst försågs borgen med fasadbelysning.

Återuppbyggda borgar

Varför skall man då bygga en medeltida borg i våra dagar? Vill man se en medeltida borg i våra dagar, måste man bygga en på nytt. Våra medeltidsborgar är grus och aska eller ombyggda till oigenkännlighet. Utomlands har man långt före oss byggt upp medeltida slott och herresäten på nytt. Rhendalen är full av återuppbyggda borgar, just därför att man ville ha vackra blickfång i dessa sköna bygder. Tack vare Mats Axelsson har vi nu fått en borg även i Stenrike. Men en stor borgbyggare skall hyllas inte bara på prosa utan även på vers. Här kommer mitt Fröjdekväde på denna invigning.

Fröjdekväde

av Lars Gahrn

vid invigningen av
Stenrikeborg
i Dotorp, Kärna,
söndagen den 2 oktober 2016.

Kvädet sjunges som sången
”Om man inte har för stora pretentioner”.

 

Kung Agust II har nyss invigt Stenrikeborg med trumpetstötar från Skrikaretornet.
Kung Agust II har nyss invigt Stenrikeborg med trumpetstötar från Skrikaretornet.

Blott det bästa är nog gott,
och det bästa är ett slott.
Ja, ett slott finns nästan jämt i våra drömmar.
Alla drömmer, ej minst Mats,
och hans dröm tar mycket plats,
ty han låter fantasin ha fria tömmar.

 

Om man drömmer starkt och stort,
kan man även få det gjort.
Drömbilden står jämt och lockar, hägrar, manar.
Den är ej en flyktig sky.
Den står fast som en staty,
och den upptäcks inte endast, när man spanar.

 

En tinne med många skulpturer.
En tinne med många skulpturer.

Arbete för själ och kropp
håller människan på topp.
Tankar föds, och kroppens krafter stärks och livas.
Arbete i enskildhet,
fjärran oro och förtret,
gör att människorna fröjdas och kan trivas.

 

Mats är klok, ty se vi tror,
att hans borg är lagom stor.
Det är bra att inte uttömma sin kassa.
Visst har man en mängd bestyr
med en borg i miniatyr,
men man måste ej betala en hel massa.

 

Skrikaretornet.
Skrikaretornet.

Mats har synliggjort en dröm.
Därför skall han ha beröm.
När vi kommer ut till Dotorp, kan vi röna,
att hans dröm ej lider men
av att omsättas i sten.
Både dröm och borg hör till de verkligt sköna.

 

Många önskar stiga opp,
hit till bergets högsta topp.
Borgbyggarnas tidsepok är ju förliden.
Deras byggnadsverk är grus.
Vill man skåda hela hus,
far man hit ut för att möta medeltiden.

 

Tal och verser vid invigningen.
Tal och verser vid invigningen.

Här i Dotorp ser vi, hur
tinnarna bär upp skulptur.
Fågelkonstverk står och spanar över trakten.
Runtomkring står skogen grön.
Örnar fanns på bergens krön,
och dessutom är de sinnebild för makten.

 

Sagan segrade och vann.
Drömmen har nu blivit sann.
Det är tid nu, att Mats Axelsson skall hyllas.
Murare och arkitekt,
ja, till allting har han räckt,
och med lovord skall nu våra hävder fyllas.

 

Axelssonska släkten har ställt upp för fotografering.
Axelssonska släkten har ställt upp för fotografering.

Slutet gott, ja, allt är gott,
och nu har vi fått ett slott,
som beröms av alla olika personer.
Ryktet flyger som en pil.
Här finns skönhet. Här finns stil.
Ja, så låter det, fast vi har pretentioner.

Klicka här för denna artikel som pdf