Minnestallrikar – vackra konstverk

Minnestallrikar var under 1970- och 1980-talen mycket vanliga, men jag hade lyckats missa de flesta. Jag hade fått en som visade Gunnebo slott från söder och en med olika motiv från Mölndals stad. Jag hade egentligen inte någon plats att sätta upp dem på. Jag bodde i mitt föräldrahem. Min far hade ett stort konstintresse. Han satte upp modern konst på väggarna hemma. Jag förstod, att detta var bra konst, men den var som regel inte någonting för mig.

Historiska motiv

En vägg i Lars Gahrns tjänsterum.

År 2012 avled min far. Min mor och jag blev djupt bedrövade och hade svårt att återhämta oss. Min gode vän Niklas Krantz förstod, att jag behövde förströelse och tog med mig ut på utflykter, bland annat till second-hand-marknader. Eftersom jag är museiman, förstod han, att många av föremålen på dessa marknader skulle intressera mig. Överallt fanns prydnadstallrikar till förvånansvärt låga priser. Mitt intresse ökades av de historiska motiven. Här fanns kända byggnader, fartyg, lokomotiv och historiska gestalter. Så gott som alla bilder var vältecknade eller väl målade. De skilde sig fördelaktigt från de tavlor, som salufördes på samma marknader. Många av dem såg ut som om de hade kommit från Hötorget. En och annan hade kanske sålts där en gång i tiden. Icke desto mindre var tallrikarna som regel mycket billigare.

Lagom stora konstverk

En annan fördel med tallrikarna är den behändiga storleken. En minnestalrik får man plats med på de flesta ytor, men tavlor är ofta så stora, att det är svårt att finna någon lämplig plats åt dem. Förr i världen fanns miniatyrmålare, som åstadkom konstverk av den mindre storleken, men numera tycks det vanliga vara att måla så stort som möjligt. Skall man ställa ut på ett galleri med stora vita väggytor, behövs stora konstverk, om rummet inte skall förefalla tomt och kalt. Sådana stora konstverk är dock svårsålda, eftersom få människor hemma har plats för stora konstverk. Sjukhuskorridorer och korridorer i förvaltningsbyggnader är väl i stort sett de enda utrymmen, där dessa jättetavlor kan passa in.

Tallrikarna är inte fuktkänsliga

Minnestallrikarna får dock plats på de flesta ställen. Dessutom vill man gärna ha dem på väggen, eftersom de är vältecknade. Minnestallrikarna är mångfaldigade, och därför väljer man endast de bästa bilderna som förlagor. Alltifrån 2012 började jag inköpa tallrikar. Jag satte upp prydnadstallrikar på väggarna i mitt tjänsterum och även här och var hemma. Jag var mycket nöjd med dessa konstverk. Man behöver inte bekymra sig över att tallrikarna skall blekas av solen. Till skillnad från andra konstverk är tallrikarna inte vare sig ljuskänsliga eller fuktkänsliga.

Motvilja mot tomrum

Även på små ytor får många minnestallrikar plats.

Givetvis kan även dessa tallrikar användas som tallrikar. Sedan jag började köpa prydnadstallrikar har jag fått en viss motvilja mot vanliga tallrikar utan dekor. Så länge mat ännu ligger på tallrikarna går det an, men när de är tomma, tycker jag att de stora tomma ytorna är väldigt fula och helt intetsägande. Jag skyndar mig då att ställa undan dem eller ställa något annat på den kala ytan. Vad gäller prydnadstallrikarna finns alltid något att titta på och fundera över. Min bror brukar säga, att jag har drabbats av ”horror vacui”, motvilja mot tomrum. Så är det nog. Jag förstår, att andra människor uppskattar stora och tomma ytor, men själv är jag inte sådan. Stora tomma ytor påminner mig om en öken.

Man får vad man vill ha

Man är, om man är intresserad av vissa motiv, mer eller mindre hänvisad till att förvärva minnestallrikar. Jag har ofta blivit förvånad av att konstnärer – om de får måla vad de vill – målar helt andra motiv än sådana, som den stora mängden önskar. Ger man ut en prydnadstallrik, vill uppdragsgivaren, att den skall kunna säljas, och då väljer man sådana motiv, som allmänheten vill ha. De, som ger ut prydnadstallrikar, bryr sig om kundkretsen och sätter sig inte på höga hästar gentemot kunderna. Vad gäller tallrikarna, känner man att man som kund betyder något.

Lars Gahrn

Ångaren Bohuslän – minnessakernas flaggskepp

Ett århundrade är en hög ålder för en båt, men nu har det hänt. Ångaren Bohuslän fyller 100 år under 2014. Vatten och salt förstör både trä och järn på sikt. Underhållskostnaderna blir stora, och det är inte säkert att folk vill lägga pengar på ett föråldrat fartyg. Ångaren Bohuslän har dock överlevt även skedena av sviktande lönsamhet och bristande intresse.

Två minnesmuggar

Ångaren Bohuslän vid kaj. Foto: Lars Gahrn.
Ångaren Bohuslän vid kaj. Foto: Lars Gahrn.

Nu har intresset övergått i sin motsats. Bohuslän har blivit en sinnebild för Västkusten och landskapet Bohuslän. På vår tids språk har den blivit en ”ikon”. De täta turerna talar sitt språk, men jag har framför allt drabbats av denna insikt genom alla minnes­saker och souvenirer, som man upptäcker, när man börjar titta sig omkring på second-hand-marknader och andra ställen. En påminnelse om detta fick jag efter nyår 2014. Jag träffade då Anna Jolfors och Niklas Krantz. Han hade hittat en tekopp med ångaren på, och hon hade hittat en större kaffekopp med samma teckning på. Muggarna tillverkades till 80-årsjubileet 1994. Teckningen hade utförts av Stig Gitse, Göteborgs-Postens legendariske tecknare, som dessutom var en inte oäven verskåsör. Även versen är med på tekoppen.

Ett flaskskepp

Tekoppen och kaffekoppen.
Tekoppen och kaffekoppen.

Sjömän hade förr långa frivakter och sysselsatte sig då med bland annat sjömansarbeten. Man byg­gde till exempel flaskskepp. Sådana arbeten kallas även ”flaskkonst”. Somm­aren 2011 hade Niklas Krantz lyckats leta fram ett flaskskepp, som var en mycket liten modell av ångaren Bohuslän. Flaskan satt fast på en sockel, som utgjordes av en planka. På den stod ”Bohuslän 1914-1994”. Modellen hade alltså tillverkats till 80-årsjubileet. Men vem hade gjort modellen?

Jag hörde mig för bland Bohusläns besättning, och då visade sig spåren leda rakt till Mölndal. Modellmakaren heter Rune Hildén och hade arbetat till sjöss i kabyssen (köket). Han hade fortsatt att arbeta i kabyssen på Bohuslän. Dessutom hade han lärt sig att tillverka flaskskepp. Under årens lopp hade han spritt åtskilliga sådana modeller kring sig. Nu ägde jag en sådan modell.

En glödritning

Rune Hildéns flaskskepp. Text på flaskan: Bohuslän 1914-1994.
Rune Hildéns flaskskepp.

På hösten 2012 hade Niklas Krantz funnit en glödritning, som visade ångaren under gång snett framifrån. I ena hörnet finns en urtavla för en batteriklocka. Glödritningen är märkt ”NS-89” och har alltså utförts det år, då ångaren firade 75-årsjubil­eum. Bakpå finns en klisterlapp med namnet Nils Scherman (Kaprifolvägen 12, Stenungsund). Han har framställt många glödritningar genom åren. Scherman har avbildat både Bohuslän och andra fartyg. På hans glödritningar ser man fiskebåtar såväl som fraktfartyg. Fyrar som Vinga och Pater Noster är andra uppskattade motiv. Dessutom har han förvandlat kartbilder av bohuslänska öar till glödritningar. Själv kommer han ursprungligen från Hönö. Som gammal öbo och bohusläning kan han helt enkelt inte säga nej till ångaren Bohuslän, som han har återgett många gånger. Från Hönö kommer även Dag Edvardsson, som likaså har gjort många glödritningar, bland annat av Färjan 4.

Minnestallrik och spegel

År 1977 utgavs en minnestallrik i serien ”Västsvenska ångare” av FALKs i Elg-porslin. Ångaren Bohuslän är avbildad i blått på vitt porslin av konstnärinnan Solweig Olsson. Ett hundra exemplar av tallriken var numrerade. Även Gustavsberg har tillverkat en tallrik med Bohuslän på, men den saknas än så länge i min samling.

Prydnadstallrik med Bohusläns kraftfulla profil.
Prydnadstallrik med Bohusläns kraftfulla profil.

Ångaren Bohuslän förekom­mer också på en spegel. Den är 61 centimeter bred och 40 centimeter hög. Mitt på spegelglaset finns ånga­ren avbildad. I nedre kanten finns kortfattade uppgifter om fartyget. Uppgift om tillverkare saknas, men på ramens baksida finns en etikett med påskriven: ”Taiwan”. Internationellt sk­all det vara i samband med ett fartyg. Jag vill minnas, att jag även har sett en bricka med ångaren Bohuslän på, men min minnesbild är tyvärr oklar.

Fartygsmodeller

Modellen ombord på fartyget.
Modellen ombord på fartyget.

Få fartyg kan bevaras in för framtiden, men sjöfartshist­orikerna försöker ta skadan igen genom att beställa fartygsmodeller av många fartyg, som har gått till upphuggning eller skrot­ning. Bohuslän finns lyck­ligtvis kvar och är i utmärkt skick. Ändå finns åtskilliga modeller av detta ångfar­tyg. En modell finns ombo­rd. Modellen finns i en glasmonter, som sitter över lejdaren ned till aktersalongen. En plåt på denna monter meddelar: ”Gåva av Modellbyggare Yngve Skoog i samband med S/S Bohuslän 75 år 1989”. Kanske kan en modell ombord på själva fartyget tyckas vara överflödig, men tänker man efter, kan ju passagerarna inte se fartyget utifrån under gång. Även ombord kan en modell behövas. Man kan ju vilja se det fartyg man far med.

Stora modeller av ångaren Bohuslän har jag funnit även i Gullholmens konstmuseum, Fiskemuseet på Hönö och Sjöfartsmuseet i Göteborg.

Bohuslän – en prydnad för hamnen

Alla modeller är välgjorda, men givetvis är det mest givande att vandra till Stenpiren, där Bohuslän ligger förtöjd över somrarna, om hon inte är ute och far. Verkligheten är som bekant underbarare än dikten. De verkliga fartygen är trots allt förmer än modellerna, förutsatt att båtarna är välskötta. Bohuslän hör lyckligtvis till de verkligt välskötta och vårdade fartygen. Vem vårdar inte en ikon för Bohuslän?

Klicka här för denna artikel som pdf