Tre musicerande tomtar vid trappan

Mölnlycke blåsorkester är outtröttlig. Torsdagen den 16 december gav orkestern julkonsert i Härryda kyrka och åstadkom då en av julens höjdpunkter. Redan på måndagen den 20 december var det dags igen. Då spred tre spelglada tomtar julglädje i Landvetters kulturhus.  Lillsextetten ur blåsorkestern gav konsert i Kulturhustrappan. Musikerna var julen till ära iförda tomteluvor och hade dessutom tomteslipsar.

Blåsmusikerna håller igång

Biblioteket i Landvetters kulturhus gjorde reklam för konserten med tre glada pepparkaksgubbar, omgivna av toner. Foto: Lars Gahrn.

Blåsorkestern har en obetvinglig lust att spela, och denna bottnar i stor spelglädje. Därför kan musikanterna också sprida julglädje åt andra. De tre glada tomtarna i Kulturhustrappan var Ulf Ripa med euphonium, Lennart Johansson med barytonhorn och Olle Persson med tuba. Dessa tre ståndaktiga blåsmusiker har hållit igång under hela coronapandemin. Spelar man utomhus på stort avstånd från både varandra och åhörarna, går det an att spela även under värsta pandemi. Som bekant har restriktionerna blivit hårdare de senaste veckorna. Före konserten lär man ha varit inne på tanken att spela utomhus även denna gång, men då skulle instrumenten ha blivit kalla och förmodligen inte ha ljudit lika vackert. Man spelade lyckligtvis inomhus i värmen.

Trogna ”jublare”

Tre musiker med tomteluvor satt på behörigt avstånd från varandra.

Med tre musikanter ljuder musiken inte lika fulltonigt som vanligt, men å andra sidan har man lättare att följa melodierna och begripa hur de är uppbyggda. Att höra Tomtarnas vaktparad spelas på detta sätt är en lärorik upplevelse. Publiken var både bokstavligt och bildligt ”med på noterna”. Tomtarnas vaktparad hade kommit med på repertoaren tack vare enträgen bön från en av stamkunderna, en så kallad ”jublare”. Men åhörarna var inte lika många som vanligt. Vi hade helt enkelt kommit för nära jul. Dessutom skräms folk av larmrapporterna om coronasmittan. Ulf Ripa förklarar ordet jublare med följande ord: ”Begreppet ’trogen jublare’ myntades under mina studieår på Tandläkarhögskolan i Malmö. Ordet avsåg lärare, som alltid kom på våra konserter. Jag har använt uttrycket på senare tid, och det avser alltså folk som troget, ständigt och jämt kommer på alla konserter.”

Mycket ung åhörare

Gammelmorfar Lennart Johansson med sitt barnbarnsbarn Tuwa.

Yngst i publiken var Lennart Johanssons dotterdotterdotter, en rar liten flicka, som har lärt sig både att gå och att tala, men blir hon blyg, säger hon ingenting. Vi fick därför inte veta vad lilla Tuwa tyckte om gammelmorfar som musiker. Men hon var lugn och stilla under hela konserten och vinkade vid ett par tillfällen till gammelmorfar. Lennarts förhoppning är, att hon en dag skall spela trombon som han. Han försökte vänligt och varsamt få henne att blåsa i barytonhornet, men hon var försiktig inför detta stora och okända musikinstrument och drog sig undan. Denna gång var hon tydligen inte beredd att börja. Våra veteranmusiker gör en stor insats genom att på detta sätt föra över musikintresset till barn, barnbarn och tydligen även barnbarnsbarn. Ulf Ripa har två musicerande döttrar och två musicerande barnbarn.

Idel ädla örhängen

Lillsextetten spelade idel ädla örhängen: Bjällerklang, Tomtarnas julnatt (även känd som Tipp tapp), Tre pepparkaksgubbar, Goder afton, Lusse Lelle, Schuberts militärmarsch nummer ett (som spelas i Disney’s tecknade film om tomteverkstaden), Joy Of The World, Betlehem, du lilla stad, Tomtarnas vaktparad, Rudolf med röda mulen, Jag såg mamma kyssa tomten, Winter Wonderland och White Christmas, den sistnämnda som schemalagt extranummer. Om man inte är fler än tre, måste man spela mycket, och dessutom är det extra viktigt att inte spela fel. Även små dissonanser hörs i små ensembler. Våra tre tomtemusiker var därför mycket skärpta och följaktligen mycket trötta efteråt. De hade lyckats även denna gång. Än en gång hade de spridit julglädje i Landvetter trots pandemier och restriktioner.

Lars Gahrn

2022-01-20

Mölnlycke blåsorkester önskar God Jul!

Av Mölnlycke blåsorkester vill man gärna ha ”dubbla portioner”. Musikstyckena som spelas tål att höras mer än en gång, och musiken framförs skickligt och inlevelsefullt. Torsdagen den 16 december önskade orkestern god jul med sin julkonsert i Härryda kyrka.

Noggranna repetitioner

Trumpetaren Roy Ljungqvist spelade bland annat ett klockrent och uttrycksfullt tapto före den kända psalmen Vid dagens slut. Foto: Lars Gahrn.

Jag hade valt en tidig buss och hade lyckats komma med en ännu tidigare buss till Härryda. Följaktligen kom jag till kyrkan ungefär klockan sex, en timme före konsertens början. Blåsorkestern var i full färd med att repetera, vilket jag hade räknat med, och jag insåg, att jag med fördel hade kunnat anlända ännu tidigare. Hur som helst, åtskilliga musikstycken fick jag på detta sätt lyssna till två gånger. Jag fick med andra ord mina dubbla portioner. Jag var för övrigt inte först i kyrkan, och snart nog kom fler förväntansfulla åhörare. För mig som lekman lät musiken lika utmärkt första gången som den andra gången, något senare. Möjligen tyckte musikerna själva, att de hade anledning att öva och att förbättra några smådrag i spelsättet.

Stor orkester

Jenny Björkqvist med dirigentstaven.

Blåsorkestern fyllde koret. Man kunde se 33 medverkande, om jag räknade rätt. Där fanns dirigenterna Jenny Björkqvist och Christina Lundin.  Där fanns den skönsjungande sångsolisten Stina Klintbom. Där fanns orkesterns egna solister, trombonisten Stefan Lindén och trumpetaren Roy Ljungqvist och många, många andra. Glädjande var det att se många ungdomliga ansikten bland musikerna. Tack vare våra musikskolor får många ungdomar nu lära sig att spela. Tillgången till musiker är god. Nils Rasin och de andra gamla föregångsmännen inom orkestern skulle ha förundrats av glädje, om de hade kunnat se dagens månghövdade orkester. Musiken ljöd högt och kraftfullt i helgedomen. En sådan upplevelse får man inte genom att lyssna till inspelningar. När orkestern spelade med full kraft, lade jag ett finger på kyrkbänkens bokbräda och kände då en lätt darrning i bänken.

Julens budskap i musik

Den skönsjungande sångsolisten Stina Klintbom framförde sina sånger med stor säkerhet och inlevelse.

Vad spelades då? Här kommer musikstyckena: Westminster Carol, Karl-Bertil Jonssons jul, Koppången, A Child Is Born, Bella Notte, Oblivion, Julsång, The Christmas Song, Crusader’s hymn, Come Sunday, Stad i ljus, A Christmas Festival och Vid dagens slut med ett klockrent och uttrycksfullt tapto, spelat av trumpetaren Roy Ljungqvist. Det stilfulla och vackra kyrkorummet samspelade med musiken och skapade en förtätad julstämning. Många av musikstyckena och sångerna speglade det kristna julbudskapet. Kyrkan var alltså rätt lokal för julkonserten. Tyvärr hade snön hunnit smälta bort även i Härryda, men vi fick se fullmåne över Härryda kyrka. Julkonserten var en stämningsfull stund. Folk strömmade till och satte sig i bänkarna. Kyrkan blev till slut riktigt välbesatt. Stämningen var högtidlig och förväntansfull.

Härryda kommun stöder blåsmusiken

Christina Lundin, dirigent och musiker.

Före konserten hade jag ett trevligt samtal med trombonisten och barytonhornisten Lennart Johansson. Han kommer från Linköping och hälsar ibland på i sina gamla hemtrakter. Där är blåsmusiken allmänt omhuldad och uppburen. Lennart är nöjd med Härryda kommun, som ställer upp med två framstående dirigenter och repetitionslokaler i Hulebäcksgymnasiet. Däremot var vi bägge bekymrade över utvecklingen i Göteborg, där anslagen till Göteborg Wind Orchestra minskas på ett mycket oroande sätt. Denna professionella orkester betyder mycket för blåsmusiken i hela Västsverige.

Coronapandemin härjar vidare

Lennart Johansson, trombonist inom blåsorkestern och barytonhornist inom Storsextetten och Lillsextetten, har erfarenhet av blåsorkestrar inom olika delar av landet.

Alla åhörare skulle vid inträdet i kyrkan visa upp intyg, som gav tillkänna att innehavaren var dubbelvaccinerad. Coronapandemin sprider sig på nytt med oroande hastighet. Musikerna var nedslagna och ledsna för att julkonserten i Göteborgs Domkyrka hade blivit inställd på grund av ökad smittspridning. De skulle ha varit med där, men nu är konserten alltså inställd. Ja, visst är detta sorgligt, men visst är det samtidigt glädjande, att man försöker skydda och bevara denna utmärkta blåsorkester. Den är värd allt stöd och alla skyddsinsatser.

Lars Gahrn