Nationaldag i Landvetter med allt åt alla

Nationaldagsfirandet i Landvetter har Svenska kyrkan tagit hand om med stor klokhet och uppfinningsrikedom. Den, som vill ha tips om hur man skall göra, bör ta del av denna min bloggartikel, som skall förmedla det viktigaste i firandet.

Nationaldagsgudstjänst

Processionen inleddes med två svenska fanor, som senare fick smycka scenen. Foto: Lars Gahrn.
Processionen inleddes med två svenska fanor, som senare fick smycka scenen. Foto: Lars Gahrn.

Vår nationalsång ”Du gamla du fria” innehåller en hyllning till Sveriges natur: ”din sol, din himmel, dina ängder gröna”. Naturupplevelsen är viktig för oss alla. Att stå och sjunga sådana rader på ett asfalterat torg passar inte alls. I Landvetter har man en plats av bästa slag, nämligen ”ängarna vid Gröen” (eller Landvettersjön). Mellan Landvetters kyrka och kyrkogård å ena sidan och sjön Gröen å den andra finns strandängar med vacker utsikt över sjön. Bättre plats för nationaldagsfirande kan inte tänkas. Givetvis kan det ligga nära till hands att utvidga kyrkogården åt detta håll, men kyrkoherde Peter Bratthammar ser värdet i att spara denna mark åt friluftsgudstjänster och nationaldagsfirande. På nationaldagen den 6 juni 2017 hade man båda dessa verksamheter. Klockan tolv inleddes firandet med klockklang från kyrkklockorna. Ned till den uppbyggda scenen skred en procession med två fanbärare främst. Därefter följde Linda Skogholm, som spelade nyckelharpa, och en korsbärare. Så kom de två diakonerna Gunilla Gjöthlén och Marcus Bengtsson. Sist kom kyrkoherde Peter Bratthammar. (Enligt gammal sed skall en herde gå efter sin hjord för att ha full uppsikt över den.)

Kärlekens evangelium förändrade världen

Processionen avslutades av församlingens kyrkoherde.
Processionen avslutades av församlingens kyrkoherde.

Processionen skred fram till den uppbyggda scenen. Sedan följde en regelrätt friluftsgudstjänst med böner, psalmer, textläsning, betraktelse eller predikan och välsignelsen. Denna Nationaldagsgudstjänst var starkt genomsyrad av dagens ämne. Finns det någon rättvisa i vår värld? frågade kyrkoherden och gav svaret: Antagligen inte. Han ställde vår pastorala idyll mot terrordåd och förföljelser av kristna i andra länder. I denna värld är det en stor förmån att få leva i frihet. Vi måste framhålla det sunda och det goda. Friheten är inte självklar. Demokratin vilar på kristendomens fundament. Kyrkoherden pekade på att vi har en möjlighet till förändring. Efter Jesu himmelsfärd stod hans tolv apostlar inför en till synes omöjlig uppgift. Genom den helige Andes kraft kunde de dock gå ut och förändra världen med kärlekens evangelium. De led martyrdöden, men andra trädde fram i deras ställe. Kunde tolv män förändra världen kan väl också vi göra en viktig insats.

Hoppborgar och sjörövarskepp

Kors på fanorna och kors på scenen under nationaldagsgudstjänsten.
Kors på fanorna och kors på scenen under nationaldagsgudstjänsten.

Firandet vände sig till alla. Därför fanns något för alla, inte minst för barnen: ponnyridning, två hoppborgar, tre stora studsbollar och ett sjörövarskepp, som gled runt kring kyrkan med hotfulla kanonportar. Franciskanerna i Jonsereds kloster har ett sådant skepp, som de kör runt med vid större folkfester. Köerna av föräldrar och barn, som ville åka tillsammans med de mycket snälla sjörövarna var hela tiden lång. Om barnen var mer förväntansfulla än föräldrarna, kom jag inte underfund med. Klart är bara att stor förväntan fanns på båda sidor. Icke heller vet jag, hur denna till sjörövarskepp ombyggda bil kunde ta sig från Jonsered till Landvetter. Jag har svårt att tänka mig, att den skulle kunna susa fram på motorvägen. Här fanns vidare marknadsstånd med lotter, mat och dryck, bra klädesplagg, ballonger och annat. Lions gjorde en viktig insats även denna dag.

En kärlekens dag

Ett sjörövarskepp, bemannat med munkar.
Ett sjörövarskepp, bemannat med munkar.

Från scenen bjöds på sång och musik. Klockan tre var det dags för gymnasierektorn från Hulebäcksgymnasiet, Egil Gry, att hålla högtidstalet. Han hade mycket klokt att säga. Mellan hans tal och kyrkoherde Bratthammars betraktelse fanns en viktig och grundläggande överensstämmelse. Båda betonade kärleken som det grundläggande för en bättre framtid. Egil Gry avslutade sitt tal med uppmaningen: Låt oss göra nationaldagen till en kärlekens dag! Vi bör visa kärlek till vårt land, till våra demokratiska rättigheter, till varandra och inte minst till våra nya invånare och medborgare samt till vår ljusnande framtid.

Strandpromenad

Dagen var varm med många solglimtar. Allt eftersom tiden gick fylldes strandängarna med folk. Tack vare strövstigar och en bro över Mölndalsån hade man möjlighet att vandra utefter Gröens strand, där även ett par badställen fanns. Man fick förnimmelsen av att vara med om en medeltida helg, som innebar en blandning av det mesta: gudstjänst, underhållning, marknad, folkmöte, utspisning. Här fanns allt för alla.

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

Partille ger salut åt sina nya medborgare

Partille har åtskilliga inslag i sitt nationaldagsfirande, som är väl värda att tas upp även på andra håll. Den 6 juni 2013 var jag på plats vid Partille herrgård (även kallad ”slottet”) för att iakttaga och anteckna. Jag fick vara med om så mycket, att jag beslöt att skriva en artikel för att dela med mig av alla uppslag.

Terrass blev scen

Platsen var väl vald. Herrgården är byggd på krönet av en bergshöjd, och sluttningen är terrasserad, alldeles som på Gunnebo i Mölndal. Samme arkitekt, nämligen Carl Wilhelm Carlberg, var inblandad på bägge ställena. Tack vare terrasserna har man en upphöjd scen, terrassen närmast slottet, och en parterr för oss åskådare, nämligen terrassen nedanför.

Gustavianerna dansade

Salut åt våra nya medborgare! Foto: Lars Gahrn.
Salut åt våra nya medborgare! Foto: Lars Gahrn.

Arrangörerna vill gärna sätta färg på sådana tillställningar, och Partilles grepp visade sig mycket lyckat. Man hade bjudit in den kulturhistoriska före­ningen Westgiötha Gustavianer, som uppträd­er i uniformer och herr­skapskläder från den gustavianska tiden (1771 – 1809) och numera även från Karl-Johanstiden där­efter. Gustavianerna inled­de med att dansa tre högreståndsdanser, däribland en dans till melodin ”Gustafs skål”, som har blivit föreningens signaturmelodi. Folkdanslag är vanliga under nationaldagsfirande, men här fick vi en variation på detta uppskattade tema: dräkter, musik och danser är andra än de, som vi är vana vid. Danserna var stilfulla, trevliga och väl genomförda.

Salut för nya medborgare

Gustavianerna hade också några soldater med flintlåsgevär, och med dem sköt man salut för Partilles nya medborgare. Svartkrut smäller högt, och saluten hördes vida omkring. Inger René och Märta Johansson hälsade de nya medborgarna välkomna. Inte färre än tio var där, män, kvinnor och barn. De nya medborgarna fick bordsstandar. Uppenbarligen låg mycket förarbete bakom denna hälsning. På ställen, där enbart allmänna inbjudningar har gått ut, händer det nämligen ibland, att man inte har några nya medborgare att hälsa välkomna. De nya medborgarna har ofta sina rötter i länder, där man gör klokt i att inte visa sig inför offentligheten. Här i Partille måste man ha förarbetat genom att ringa runt och framföra personliga inbjudningar. Tio personer är en hög siffra, som vittnar om omsorg och vänlighet i förberedelserna.

Ingenting fick bli för långt

Två musikkårer bjöd på vacker musik.
Två musikkårer bjöd på vacker musik.

Både åhörare och medverkande stod upp under firandet vid slottet. Med nödvändighet måste firandet därför bli kort­varigt. De tal, som hölls, var kortfattade, men Kristina Svensson och Inger René fick sagt många väsentligheter ändå. Att vara svensk är ungefär detsamma som att ha vunnit på trisslott, framhöll Kristina Svensson. Vi svenskar har många förmåner, och självklart skall vi dela med oss av vår rikedom. Inger René citerade prins Daniel. Att vara svensk medborgare är att dela språk, dela plats på jorden och dela gemenskap. Man hade sörjt för god musik. Kina Nyman sjöng till ackompanjemang av Bosse Stenholm. Jonsereds Musikkår spelade, liksom Kulturskolans Blåsorkester. Alla hade dock begränsad tid, och efter 40 minuter var det dags för oss alla att tåga iväg till hembygdsgården.

Förflyttning till hembygdsgården

Hemvärnet tågade först, följt av Jonsereds Musikkår och Gustavianerna. Därefter kom allmänheten och sist Kulturskolans Blåsorkester. Vi tågade nedför Carl Wilhelm Carlbergs allé, och hemvärnet gick klokt nog gåsmarsch, så att barnfamiljer med barnvagn och föräldrar med små barn vid handen utan svårigheter kunde följa med. Man hade lyckats göra firandet till en fest för alla åldrar. Blåsorkestrarna har en rik repertoar av marschmusik, och musikerna underlättade vandringen, som gick från slott till koja, från tätorten till landet.

Rikt program hos hembygdsföreningen

Partille trevliga och välhållna hembygdsgård.
Partille trevliga och välhållna hembygdsgård.

Hembygdsgårdens gräsma­tta blev snart fullsatt. Här kunde man slå sig ned i gräset. Jonsereds Musikkår spelade från en något upphöjd äng i bergsslutt­ningen. Kulturskolans kam­markör sjöng. Även barnen skulle ha sitt. Trollkarlen A:son B:son C:son gjorde stor lycka med sin skämtsamma trolleriförest­ällning. Om barnen är nöjda och glada, är föräldrarna lyckliga. Stämningen var mycket god i hembygdsföreningens trädgård. Westgiötha Gustavianer dansade ytterligare några danser och bjöd avslutningsvis upp ett antal personer ur publiken, däribland trollkarlen A:son B:son C:son. På kort tid lyckades Gustavianerna lära upp sina elever och trollband på nytt publiken (lätt gjort med en trollkarl i danstruppen).

Bra samarbete gav salomonisk lösning

Att dela upp firandet mellan två platser visade sig vara mycket lämpligt. Hos hembygdsföreningen behövde man inte titta på klockan. Här kunde folk slå sig ned, dricka kaffe och vara obesvärade. Att tåga iväg från slottet mot hembygdsgården skapade en känsla av delaktighet på ett helt annat sätt än om man enbart stod tillsammans på ett ställe. Man hade ett gemensamt mål, och man förflyttade sig tillsammans. Framför allt skapades genom förflyttningen omväxling. Tack vara denna omväxling kunde man genomföra ett långt program utan att det kändes långt. Här hos hembygdsföreningen började firandet av Svenska Flaggans Dag en gång i tiden. År 2005 blev den 6 juni dock helgdag, och då ville Partille kommun vara med. Firandet har därför fått denna salomoniska lösning att man firar både vid slottet, alltså hos kommunen, och hos hembygdsföreningen. Lösningen är lyckad men kanske svår att ta efter på andra platser. Hur många andra kommuner har två lämpliga platser, belägna på bekvämt gångavstånd?

Klicka här för denna artikel som pdf