Nationaldag i Landvetter med allt åt alla

Nationaldagsfirandet i Landvetter har Svenska kyrkan tagit hand om med stor klokhet och uppfinningsrikedom. Den, som vill ha tips om hur man skall göra, bör ta del av denna min bloggartikel, som skall förmedla det viktigaste i firandet.

Nationaldagsgudstjänst

Processionen inleddes med två svenska fanor, som senare fick smycka scenen. Foto: Lars Gahrn.

Processionen inleddes med två svenska fanor, som senare fick smycka scenen. Foto: Lars Gahrn.

Vår nationalsång ”Du gamla du fria” innehåller en hyllning till Sveriges natur: ”din sol, din himmel, dina ängder gröna”. Naturupplevelsen är viktig för oss alla. Att stå och sjunga sådana rader på ett asfalterat torg passar inte alls. I Landvetter har man en plats av bästa slag, nämligen ”ängarna vid Gröen” (eller Landvettersjön). Mellan Landvetters kyrka och kyrkogård å ena sidan och sjön Gröen å den andra finns strandängar med vacker utsikt över sjön. Bättre plats för nationaldagsfirande kan inte tänkas. Givetvis kan det ligga nära till hands att utvidga kyrkogården åt detta håll, men kyrkoherde Peter Bratthammar ser värdet i att spara denna mark åt friluftsgudstjänster och nationaldagsfirande. På nationaldagen den 6 juni 2017 hade man båda dessa verksamheter. Klockan tolv inleddes firandet med klockklang från kyrkklockorna. Ned till den uppbyggda scenen skred en procession med två fanbärare främst. Därefter följde Linda Skogholm, som spelade nyckelharpa, och en korsbärare. Så kom de två diakonerna Gunilla Gjöthlén och Marcus Bengtsson. Sist kom kyrkoherde Peter Bratthammar. (Enligt gammal sed skall en herde gå efter sin hjord för att ha full uppsikt över den.)

Kärlekens evangelium förändrade världen

Processionen avslutades av församlingens kyrkoherde.

Processionen avslutades av församlingens kyrkoherde.

Processionen skred fram till den uppbyggda scenen. Sedan följde en regelrätt friluftsgudstjänst med böner, psalmer, textläsning, betraktelse eller predikan och välsignelsen. Denna Nationaldagsgudstjänst var starkt genomsyrad av dagens ämne. Finns det någon rättvisa i vår värld? frågade kyrkoherden och gav svaret: Antagligen inte. Han ställde vår pastorala idyll mot terrordåd och förföljelser av kristna i andra länder. I denna värld är det en stor förmån att få leva i frihet. Vi måste framhålla det sunda och det goda. Friheten är inte självklar. Demokratin vilar på kristendomens fundament. Kyrkoherden pekade på att vi har en möjlighet till förändring. Efter Jesu himmelsfärd stod hans tolv apostlar inför en till synes omöjlig uppgift. Genom den helige Andes kraft kunde de dock gå ut och förändra världen med kärlekens evangelium. De led martyrdöden, men andra trädde fram i deras ställe. Kunde tolv män förändra världen kan väl också vi göra en viktig insats.

Hoppborgar och sjörövarskepp

Kors på fanorna och kors på scenen under nationaldagsgudstjänsten.

Kors på fanorna och kors på scenen under nationaldagsgudstjänsten.

Firandet vände sig till alla. Därför fanns något för alla, inte minst för barnen: ponnyridning, två hoppborgar, tre stora studsbollar och ett sjörövarskepp, som gled runt kring kyrkan med hotfulla kanonportar. Franciskanerna i Jonsereds kloster har ett sådant skepp, som de kör runt med vid större folkfester. Köerna av föräldrar och barn, som ville åka tillsammans med de mycket snälla sjörövarna var hela tiden lång. Om barnen var mer förväntansfulla än föräldrarna, kom jag inte underfund med. Klart är bara att stor förväntan fanns på båda sidor. Icke heller vet jag, hur denna till sjörövarskepp ombyggda bil kunde ta sig från Jonsered till Landvetter. Jag har svårt att tänka mig, att den skulle kunna susa fram på motorvägen. Här fanns vidare marknadsstånd med lotter, mat och dryck, bra klädesplagg, ballonger och annat. Lions gjorde en viktig insats även denna dag.

En kärlekens dag

Ett sjörövarskepp, bemannat med munkar.

Ett sjörövarskepp, bemannat med munkar.

Från scenen bjöds på sång och musik. Klockan tre var det dags för gymnasierektorn från Hulebäcksgymnasiet, Egil Gry, att hålla högtidstalet. Han hade mycket klokt att säga. Mellan hans tal och kyrkoherde Bratthammars betraktelse fanns en viktig och grundläggande överensstämmelse. Båda betonade kärleken som det grundläggande för en bättre framtid. Egil Gry avslutade sitt tal med uppmaningen: Låt oss göra nationaldagen till en kärlekens dag! Vi bör visa kärlek till vårt land, till våra demokratiska rättigheter, till varandra och inte minst till våra nya invånare och medborgare samt till vår ljusnande framtid.

Strandpromenad

Dagen var varm med många solglimtar. Allt eftersom tiden gick fylldes strandängarna med folk. Tack vare strövstigar och en bro över Mölndalsån hade man möjlighet att vandra utefter Gröens strand, där även ett par badställen fanns. Man fick förnimmelsen av att vara med om en medeltida helg, som innebar en blandning av det mesta: gudstjänst, underhållning, marknad, folkmöte, utspisning. Här fanns allt för alla.

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

En fornnordisk borg i Ytterby

Tornhuset i Locks rike. Foto: Lars Gahrn.

Tornhuset i Locks rike. Foto: Lars Gahrn.

Under senare hälften av 1400-talet var Axelssönerna de stora borgbyggarna och borgherrarna i Norden. De var de ledande stormännen i Danmark och Sverige. Axelssönerna tillhörde adelssläkten Tott och lät på sin tid verkligen tala om sig. De har sedan länge gått till historien, men historien upprepar sig. Lördagen den 18 juli 2015 invigdes en borg i Kungälvs Ytterby.

Ett hus, svårt att beskriva

I södra Bohuslän bygger nutidens Axelssöner borgar. Jag har tidigare skrivit om Mats Axelsson i Dotorp. Ovanför sin gård bygger han en mindre och mycket stilfull borg, Stenrikeborg, på toppen av ett berg. Nu har hans bror Jan Erik Axelsson, välbeställd fastighetsmäklare och framgångsrik affärsman med många verksamheter, uppfört ett slags borg som bostad åt sig och sin familj strax utanför eller norr om Kungälvs Ytterby. Min uppmärksamhet fångades och min nyfikenhet väcktes av Bohus Elfsborghs Caroliner. De berättade, att de skulle medverka vid invigningen av en byggnad i Ytterby, men de hade så svårt att beskriva vad för slags byggnad, som de skulle inviga, att jag blev djupt förbryllad och mycket nyfiken. Några sade, att huset var en riddarborg, men de svävade på målet och förföll osäkra om beskrivningen. Andra, som var lika svävande och obestämda, pratade i dunkla ordalag om någonting i vikingastil. Vad i all världen kunde detta vara?

Vandring mot Rollsbo

Konungen och drottningen av Locks rike har all anledning att vara stolta över sin nya borg.

Konungen och drottningen av Locks rike har all anledning att vara stolta över sin nya borg.

Sedan jag hade förvissat mig om, att allmänheten var välkommen till invigningen, beslöt jag att försöka ta mig dit. Jag var nämligen förvissad om att byggnader av detta slag sällan uppförs i våra dagar. Från Ytterby far – eller går – man utefter Marstrandsvägen mot norr. Man tar av mot öster eller till höger mot Rollsbo tunge eller Axelssons auktioner. Man behövde inte tveka om vart man skulle fara. Ute vid stora vägen stod en man i medeltidskläder för att visa vägen och svara på frågor. Med jämna mellanrum stod fler trevliga vägvisare utposterade. Allt var mycket välordnat.

Nationalromantisk villa

Jag vandrade förhoppningsfullt på. Landskapet öppnade sig, och däruppe på en bergshöjd till vänster låg det vackraste och mest välbyggda hus man kunde tänka sig, en villa i nationalromantisk stil med både medeltida och vikingatida stildrag. Var detta verklighet eller en hägring? Får man verkligen lov att bygga så vackra hus nu för tiden? Nej, det får man ju inte, men somliga är skickliga förhandlare och kan driva igenom många av sina önskemål ändå. Jan Erik Axelsson är en sådan förhandlare, men han hade inte haft det lätt, fick jag veta. Här stod ett hus i stilren nationalromantik. Sådana byggnader, uppförda kring förra sekelskiftet, blir i våra dagar byggnadsminnen, den ena efter den andra. Om sådana byggnader är så uppskattade och värdefulla, att de blir byggnadsminnen, varför skulle man då inte använda sig av den byggnadsstilen även i våra dagar? Jan Erik Axelsson är en självständig man, som tänker själv. Han har på ”sociala medier” fått mycket stor uppskattning för sitt bygge. Här kommer som synes litet mer.

Locks Rike

Axelssons farfarsfar var indelt soldat och hette Lock. Han bodde på denna plats. Axelsson har samlat hans ägor. Han kallar området för Locks Rike. Detta rike har nu egen flagga, egen vapensköld och egen nationalsång. Kungaborg i detta rike är det nyinvigda ”tornhuset”, som började byggas för tre eller fyra år sedan. Arkitekten heter Uno Huggert, men givetvis har Jan Erik Axelsson bestämt inriktning och uppläggning. Lördagen den 18 juli 2015 invigdes tornhuset. I likhet med alla andra slott och borgar är inte heller denna anläggning helt fullbordad. På baksidan skall ett inglasat uterum byggas till. Grunden låg där, men väggar och tak saknades ännu. Trädgården skall likaså anläggas.

Välsignelse av det nya hemmet

Ett vackert exempel på lineartaktik.

Ett vackert exempel på lineartaktik.

Jag gick omkring bland folket, och där stod ytterligare en bekant, kyrkoherde Peter Bratthammar från Härryda-Landvetters pastorat. Han stod där i full prästerlig skrud. Alban riktig lyste i solskenet. Jag begrep, att han skulle förrätta invigningen och nedkalla Guds välsignelse över familjen Axelssons nya hem. Man kunde med andra ord vara förvissad om, att byggnaden skulle få en stilfull och värdig invigning. Dagens program var rikt. Jan Erik Axelsson, klädd i medeltida dräkt, höll ett både skämtsamt och tänkvärt tal, som vittnar om stor levnadsvisdom. Hans ord bör vidarebefordras. Här kommer ett urval: ”Man måste söka glädjen. Eländet kommer av sig självt. Man får inte sluta att vara barnslig. Var mera lekfull. Förverkliga det du har tänkt, ty tiden går fort. Mänskan spår, men Gud rår.” Kyrkoherde Peter Bratthammar höll korum före riddarslaget om ”Locks Rike”. Carolinerna bjöd på en stridsuppvisning med vackra exempel på lineartaktik och kavallerianfall. Jag skall skriva om denna uppvisning i ett annat sammanhang. Locks Rikes nationalsång sjöngs, och därefter förrättade kyrkoherde Bratthammar den högtidliga välsignelseakten. Med kraftfull stämma och ett kärnfullt budskap talade han och bad om välsignelse över denna boning. Jan Erik Axelsson fyllde i efter varje bönepunkt: ”Herre, hör vår bön!” Man erinrades om litanian. Carolinerna bildade ”järnvalv” med sina värjor, och under detta valv av blankvapen tågade familjen och kyrkoherden in i det nationalromantiska palatset. Välsignelse behövs över varje hem. Förhoppningsvis tar andra efter.

Mycket folk

Mycket folk hade samlats till invigningen. Jag skymtade kommunstyrelsens ordförande Miguel Odhner, Kungälvs-Postens tecknare och vitsare Anders Johansson eller Ritar-Anders, Kenneth Gustafson från Kungälvs Musei Vänner och Thorildsällskapet, stormästaren i Götiska Förbundet Bengt P. Gustafsson och många andra. En sådan invigning får man kanske vara med om endast en gång. Det gäller att ta tillvara tillfällena. Jag fotograferade mycket den dagen, och många andra gjorde som jag.

Klicka här för denna artikel som pdf