I bagarstugan bodde domestiker

Råda säteri är ett eldorado för en byggnadsantikvarie. Här finns alla slags byggnader från äldre tider bevarade, några av dem mycket sällsynta, till exempel magasinen (härbrena) och vagnslidret. Störst uppmärksamhet har dock den lilla och låga bagarstugan fått. Den har blivit Råda säteris motsvarighet till ”Drottning Christinas jaktslott”, den lilla charmiga 1700-talsbyggnaden på Otterhällan i Göteborg, gammal, ovanlig och mytomspunnen. Hur gammal kan säteriets bagarstuga vara?

Hur gammal är stugan?

Bagarstugan eller domestikbyggnaden åt borggården. Foto: Lars Gahrn.

Bagarstugan är sammanbyggd med östra flygelns södra sida. Huset vetter alltså mot huvudbyggnaden eller herrgården. Men byggnaden avviker från sällskapet på alla sätt. Den skiljer sig från både huvudbyggnaden och flygeln vad gäller byggnadsstil, storlek och färgsättning. Dessutom bryter den symmetrin i anläggningen. Med andra ord har västra flygeln inte någon motsvarande tillbyggnad. Bagarstugans läge är något indraget i förhållande till flygeln. Kommer man gående fram mot huvudbyggnaden, ser man därför inte denna byggnad förrän man är mitt för den. På ett gammalt foto växer två stora träd framför bagarstugan. De har givetvis bidragit till att dölja stugan för dem, som stod på borggården. När huset byggdes, var man alltså angelägen om, att den inte skulle synas mer än nödvändigt och på detta sätt störa symmetrin. Hur gammal kan denna intressanta byggnad vara? Även erfarna byggnadsantikvarier har svävat på målet, när de har fått se den.

Bagarstugan byggdes 1783

Brandförsäkringsbrevet ger svaret: huset var ursprungligen en domestikbyggnad och uppfördes 1783.

Roger Jannesson, Råda hembygdsförenings man i Pixbo, förstod, att här behövdes källforskning. Han har funnit, att brandförsäkringsbreven har mycket att ge, och se, i 1806 års brandförsäkringsbrev fann han svaret. Först nämns östra flygelbyggnaden, och därefter kommer en ”Domestique Byggnad”. Vi får veta, att den är belägen utmed föregående byggnad, och att den är uppbyggd år 1783 av furu- och grantimmer. Den är 11 och en halv alnar lång, 10 alnar bred, och 4 alnar hög. Den har trenne rum samt är täckt med bräder och tegel. Roger Jannesson har löst gåtan, som många har grunnat över. Huset byggdes 1783, efter herrgården och flyglarna, inte – som man ofta har antagit – långt före dem. Givetvis kan byggnaden ha förändrats under sin snart 240 år långa historia. Jannesson fäster uppmärksamheten på 1884 års brandförsäkringsbrev, som berättar, att stugan har byggts till. Mer än så får vi inte veta. Jannesson påpekar, att det är märkligt, att huset har ett mansardtak. Sådana fanns i allmänhet bara på högreståndsbostäder, inte på enklare byggnader. Är taket ursprungligt? En grundlig byggnadsantikvarisk undersökning borde genomföras i samband med byte av klädsel eller andra arbeten.

Vad är en domestik?

Domestikbyggnadens olika sidor är alla olika varandra. Byggnaden är mycket omväxlande.

Den lilla stugan var alltså avsedd för domestiker. Vad är då en domestik? Det tog givetvis inte många minuter för Roger Jannesson att googla fram vad en domestik är. Svenska Akademiens ordbok är utförligast och bäst. Enligt ordboken används ordet domestik om en person, som tillhör ”den egentliga betjäningen”. I plural har ordet domestiker den kollektiva betydelsen ”husfolk, tjänstefolk”. Förr i tiden och ännu när ifråga varande del av ordboken skrevs, alltså 1920, utmärkte ordet domestik att någon tillhörde den finare tjänstepersonalen, det vill säga betjänter, lakejer och så vidare. Ordet anges som ännu brukligt och något ”pretiöst”. Detta omdöme gäller i än högre grad idag. Ordet är inte helt utdött. Ännu för 15-20 år sedan hörde en av mina arbetskamrater detta ord användas av en finlandssvensk dam, men min arbetskamrat trodde, att ordet möjligen kunde vara utdött i Sverige. I varje fall är det mycket ovanligt. Hur som helst har Roger Jannesson bidragit till att väcka ordet till nytt liv. Hädanefter kommer säteriets bagarstuga att då och då få heta ”domestikbyggnaden”. Domestiker tillhörde alltså det finare tjänstefolket, med andra ord dem som betjänade herrskapen. Då passar det bra, att domestikbyggnaden ligger närmast själva huvudbyggnaden. Med tanke på att tjänstefolket var trångbott på den tiden, bör vi räkna med, att fler än en domestik hörde hemma i det lilla huset.

Hur gammal är källaren?

Domestikbyggnaden ansluter till två av flygelns sidor.

Därmed har vi tack vare Jannesson fått veta mycket, men ett frågetecken kvarstår. Är domestikbyggnaden jämngammal med källaren under huset, eller är källaren mycket äldre? Det ovanliga läget och asymmetrin i herrgårdsanläggningen skulle kunna tyda på, att källaren är äldre än herrgårdsanläggningen, och att man har uppfört domestikbyggnaden som en ersättning för ett källartak eller en äldre byggnad av ungefär samma storlek. Ett frågetecken kvarstår alltså. Vi måste ställa denna frågas lösning på framtiden.

Bagarstugan – en sen benämning

På detta gamla fotografi växer två stora träd framför bagarstugan. De har bidragit till att dölja stugan för dem, som stod på borggården.

Den nutida benämningen bagarstugan är av allt att döma sen. Jannesson skriver i ett mail till mig: ”När blev huset senare en bagarstuga? Jo, förmodligen då den gamla bagarbyggnaden revs. Den låg visst nere vid Rådasjön och användes även som tvätthus. Men i en brandförsäkringshandling från 1907 benämns byggnad nummer tre som Bagarstuga, uppförd 1783. Det hände nog en hel del efter att Gustaf Ekman tog över säteriet. Men en idé jag fick nu. Varför inte lägga till året 1783 på bagarstugans fasad? För det går ju faktiskt numera att bevisa, att det lilla huset byggdes det året. Tyvärr får nog den gode Ulf Erixons intressanta teorier om, att den lilla bagarstugan var en kvarleva från tiden före danskarnas härjningar i trakten 1644, och att den på något mirakulöst sätt hade undgått att skövlas, därmed stryka på foten och utgå ur meningsutbytet. Tyvärr var stugan byggd cirka 150 år senare.” Jannessons förslag är utmärkt och passar bra in i traditionen på Råda säteri, där flera byggnader som bekant har fått byggnadsåret målat på fasaden.

Lars Gahrn

2021-01-14

Gökotta med västgötsk folkmusik

Skulle det bli någon gökotta på Råda säteri under corona-epidemin 2020? Mölnlycke Blåsorkester hade med anledning av faran för smittspridning inställt sin sedvanliga konsert, men klarinettisten Dan van Ginhoven i denna blåsorkester tyckte, att en mindre gökotta för några släktingar och vänner kunde man väl ändå ha.

Många folkmusikuppteckningar

Dan van Ginhoven och Torsten Nordander spelar klarinett under gökottan på Råda säteri 2020. Foto: Lars Gahrn.

Tillsammans med sin gode vän och spelkamrat Torsten Nordander bjöd Dan van Grinhoven på gökotta Kristi Himmelfärdsdag, torsdagen den 21 maj 2020. Till vännerna hörde även jag. Vi var allt som allt 14 åhörare, som satt utomhus på säteriets mellersta terrass åt Rådasjön. Vi hade rent önskeväder: sol, värme och vindstilla, Dan och Torsten är spelkamrater sedan 30-40 år tillbaka. De var samspelta och kunde sina låtar. De båda vännerna inriktar sig på Västergötlands folkmusik men är intresserade också av Bohuslän och Halland. Dan har ungefär 80 låtar på repertoaren men många fler i huvudet. Båda spelade – som folkmusiker brukar göra – helt utan noter. Båda kan mycket väl läsa noter och gör så i andra sammanhang. Även många av deras föregångare kunde både läsa och skriva noter. I så kallade ”spelmansböcker”, notböcker skrivna av spelemän, finns omkring 60,000 låtar nedtecknade. I Stockholm, närmare bestämt i Svenskt Visarkiv, finns i runda tal 100,000 nedteckningar av låtar. I det stora verket ”Svenska låtar” finns 8000 av dem tryckta. Verket omfattar 24 band. Ett av banden ägnas åt Västergöteland, två åt Skåne och fyra åt Dalarna. Den stora samlingen av uppteckningar innehåller låtar från många olika håll och olika tider av samma låtar, lätt förändrade. En hel del av denna musik är ”trivial”, säger Dan. Det gäller att välja ut de bästa låtarna. Även förr behövde man tydligen bakgrundsmusik, och då kunde enklare stycken passa bra. När han skall ge konsert, vill Dan emellertid ha ”det som sticker ut”.

Noter – en skiss av melodin

Dan van Ginhoven i folkdräkt från Töcksfors i Värmland under midsommarfirandet vid Wendelsberg 2018.

För en västgöte är ”Sexdrega-samlingen” givande. I Sexdrega utanför Borås fanns flera framstående spelmän, som har efterlämnat spelmansböcker, de äldsta från början av 1700-talet. Tack vare dessa böcker kan man få veta, vad man spelade på den tiden, och hur musiksmaken förändrades under 1700-talet. Tack vare spelmansböckerna finner man, att samma låtar är spridda över hela Sverige, och att de tydligen spreds fort. Notskriften är viktig, men den är bara en skiss, understryker Dan. Den säger ingenting om rytmen. Inte heller finns som regel – inte ens i verket ”Svenska låtar” – någon anteckning om hur snabbt eller långsamt olika avsnitt skulle spelas. Därför är spelmansstämmor viktiga. På dem kan man diskutera med andra spelmän, hur låtarna kan spelas. När man skall spela en låt utan noter, är början och rytmen de viktigaste delarna. Kommer man på dem, brukar resten gå av sig självt. Musikstyckena kan i övrigt ofta vara mycket lika varandra.

Gökpolska och gökvals

Första stycke under konserten vid Råda säteri var Gökpolska efter en bygdens son, Robert Johansson, som på sin tid var bosatt nära Härryda kyrka. Han var både fiolspelman och klarinettspelman. På hans tid varade ett äkta bondbröllop i dagarna tre eller mer. Spelmannen eller spelmännen var med hela tiden. Det sista tredagarsbröllopet i dessa bygder hölls i Rävlanda 1921. Robert Johansson var med. Klarinetten ansågs vara ett finare instrument än fiolen. När gubbarna började bli fulla och väsnades, hörde de inte längre fiolen, men klarinetten hörde de. Militärmusiker hade fått lära sig spela klarinett, och på det sätt spreds klarinettspelet till bygdens spelmän. När spelmännen tappade tänderna, måste de lägga klarinetten på hyllan. Varken Dan eller Torsten visste emellertid, om man kunde spela klarinett med löständer. Efter Robert Johanssons Gökpolska följde Gökvalsen av Karl Aron Hakberg i Skövde. Hur var det då med den riktiga göken, undrar kanske någon vid det här laget. Jodå, han lät höra sig. Vi hörde en ”östergök”, med andra ord en ”tröstergök”. Redan när jag cyklade till Råda, hade jag hört en gök vid Vällsjön.

Näckens polska – Västergötlands Horgalåt

Dan van Ginhoven på klarinett och Erling Joachimsson på dragspel under midsommarfirandet vid Wendelsberg 2018.

Därefter var det dags för Näckens polska, även den efter Karl Aron Hakberg i Skövde. Erik Gustaf Geijer skrev ned och omarbetade melodin. Arvid August Afzelius skrev texten. Tillsammans skapade de en slagdänga av stor skönhet, ett klassikt musikstycke inom romantikens musikvärld. Melodin skall dock ursprungligen eller i vissa varianter ha varit mera medryckande eller rentav vild. När man spelade denna polska, kunde man – enligt Hakberg – befara att möblerna började dansa. Näckens polska tycks med andra ord ha varit Västergötlands motsvarighet till Horgalåten. Limmerhultspolskan efter Robert Johansson i Härryda har ingenting mer med Limmerhult (i Härryda) att göra än att den har fått detta namn, försäkrar Dan van Ginhoven. I Skepplanda fanns den kände spelmannen Albert Andersson. Hans Brudmarsch spelades, då Dans mormorsmor gifte sig i Skepplanda på 1880-talet. Åtminstone vill Dan gärna tro att den spelades då. Sannolikheten lär vara stor. Den kände spelmannen Alexius Johansson spelade en gång en polska som extranummer på en spelmanstävling i Göteborgs konserthus. Polskan fick sedan heta ”Extranumret”. Många låtar, så kallade engelskor, här i väster kommer från Storbritannien, så till exempel ”Soldiers joy” efter Robert Johansson. Den är känd i 90 varianter bara i Sverige. ”Polka från Skogstorp” kallas även ”Ardennern”, eftersom man tycker sig höra en tung Ardennerhäst klampa fram i denna polka. En av Dans favoriter är spelmannen Johan Albert Pettersson i Ornunga. Av hans tolv låtar spelar Dan och Torsten tio. Pettersson hade pomada i håret och brukade gå runt hemma i stugan, då han övningsspelade. Följden blev att en ring av pomada bildades i taket. Det är lätt att missuppfatta vad spelmännen ville ge uttryck åt. Förr var moll ej sorgligt. Tvärtom var C-dur det sorgligaste man kunde tänka sig. Så var det hos till exempel Bach. Dan kan sitt ämne, och när han berättar, får man både de stora dragen och som synes även många små detaljer som krydda på anrättningen.

Omväxlande underhållning

I det gamla Fattigsverige hade man inte alltid tillgång till vare sig spelmän eller ens instrument. Då kunde det hända, att någon trallade låtar. Dan van Ginhoven trallade en snapsvisa för oss. Dan och Torsten bjöd på en mycket omväxlande gökotta med många olika musikstycken och mycket musikhistoria. Litet grand av denna musikhistoria har jag velat föra vidare. Samtalet om musik fortsatte efter konserten. Deltagarna i gökottan ville helt enkelt inte gå hem. En av dem sade avslutningsvis: ”Vi ses väl igen, vid samma tid och på samma plats nästa år?” Gökottorna på Råda säteri är uppskattade. Spelmansmusik fanns och finns i alla delar av Västergötland. Påfallande var att en storhet från bygden, nämligen Robert Johansson från Härryda, fick en framträdande plats i gökottan på Råda. Han är företrädd i det stora verket Svenska låtar, närmare bestämt i delen, som handlar om Västergötland, med tretton nummer (numren 165-177). Dan Korn har sammanställt åtskilliga låtar från honom i sin bok ”Folkkultur: Tradition och gammaldags liv i socknarna Råda, Landvetter, Härryda, Björketorp och Bollebygd” (1981, s. 172-177).

Lars Gahrn

2020-06-04