På spaning efter 1600-talet hos Lasse i Gatans syster

Gathenhielmska huset vid Stigbergstorget. Foto: Lars Gahrn.
Gathenhielmska huset vid Stigbergstorget. Foto: Lars Gahrn.

Göteborg har haft otur med två av sina kändaste bygg­nader. Drottning Christina har aldrig infunnit sig i ”Drottning Christinas jakt­slott” på Otterhällan, och Lars Gathenhielm, mera känd som Lasse i Gatan eller ”konungens kapare”, har aldrig bott i Gathenhielmska huset vid Stigbergstorget. De kunde helt enkelt inte bo i hus, som under deras livstid inte ens hade blivit grundlagda. Däremot har Lasse i Gatan ägt tomten på Stigberget, där huset byggdes i början av 1740-talet, ungefär 20 år efter hans död, och hans syster har bott i huset. Det är stort nog så.

Så här såg Göteborgs 1700-talsbebyggelse ut

Framför allt kan man här vid Stigbergstorget se hur bebyggelsen i Göteborg tog sig ut före de stora stadsbränderna under 1700-talet och i början av 1800-talet. I den tätbebyggda stadskärnan har husen brunnit, men här ute i de dåtida förorterna var bebyggelsen glesare, och Gathenhielmska huset har mirakulöst överlevt både stadsbränder och stadsplanerare. Även de sistnämnda har givetvis – helt främmande för husets historiska och arkitektoniska värden – ägnat sig åt illasinnat ränksmideri i syfte att riva byggnaden. Striderna om husets vara eller icke vara stod hårda, men nu är det byggnadsminne. Tisdagen den 2 april 2013 stod ett tiotal medlemmar från Mölndals Hembygdsförening och Sven Olof Olssons studiecirkel utanför porten för att bli visade runt.

Riven trappa återuppbyggdes

Festivitetssalen. Skåpet till vänster bildar en symmetrisk pendang till den öppna spisen. Foto: Ingvar Riksén.
Festivitetssalen. Skåpet till vänster bildar en symmetrisk pendang till den öppna spisen. Foto: Ingvar Riksén.

”Jag hoppas, att Pether Ribbefors blir vår guide”, tänkte jag. Ribbefors är kunnig och omdömesgill. Han har ordet i sin makt och talar både högt och tydligt. Hans visningar är lagom långa och inte för korta. Han har ett brett register och kan svaret på de flesta frågor, som ställs. Detta kan sägas endast om ett fåtal guider, och därför är han mycket anlitad. Plötsligt stod han där på Gathenhielmska husets tra­ppa, Pether Ribbefors. Bakgrundsbruset från Stigbergsliden störde föga. Ribbefors hördes bra, när han började berätta om stentrappan från 1700-talet. Göteborgs stad hade rivit bort trappan för att ersätta den med något mera handikappvänligt. Så gör man inte med ett byggnadsminne. Länsstyrelsen ålade staden att återställa trappan, och så tvingades stadens folk att leta upp stenhällarna på den soptipp, där de hade hamnat.

Träväggar skulle likna stenväggar

Olika herrgårdar och högreståndsboningar påminner ofta om varandra i det ena eller andra avseendet. Här kom man att tänka på både Gunnebo och Råda säteri. Gathenhielmska huset är en träbyggnad, men klädseln saknar lockbräder. När väggarna målades gråa, såg de därför ut som stenväggar, och detta var givetvis avsikten. Så är det som bekant även på Gunnebo, som är ungefär ett halvt århundrade yngre.

Målade gudinnor i vestibulen

Ett mellanting mellan öppen spis och skåp. Foto: Ingvar Riksén.
Ett mellanting mellan öppen spis och skåp. Foto: Ingvar Riksén.

Om man går in i Gunnebos mest påkostade förstuga, nämligen ovala vestibulen, är man omgiven av fyra friskulpturer, som står i nischer. Så är det även i Gathenhielmska huset, men här har tillgångarna varit mera begränsade. Därför har man nöjt sig med målade statyer i målade nischer. På väggen till vänster finns: Hörseln med ett stränginstrument och ett blåsinstrument, Synen med spegel och örn samt Lukten, som luktar på en växt. På väggen till höger ses känseln, som bites av en sköldpadda och en orm, samt Smaken, som håller några frukter. De fem gudinnorna utgör tillsammans de fem sinnena. Väggarna är mörkmålade med påföljd, att de fem gudinnorna, alla marmorvita, framträd­er tydligt. Nackdelen kunde måhända vara att gäster efter mörkrets inbrott kunde tro sig ha kommit in i ett mörkt rum med fem vita vålnader.

Tre rundbågar

Tittar man rakt fram, är planlösningen densamma som på Råda säteri, som är ungefär 30 år yngre än Gathenhielmska huset. Man ser tre dörröppningar med tre rundbågar över. Genom den mittersta går man uppför trappan till andra våningen. Trappan delar sig åt vänster och höger. Den svänger upp till stora salen i andra våningen. Ungefär så är det även på Råda.

Symmetriskt skåp

Vi kommer upp till ”stora festivitetssalongen”. I stora salongen på Gunnebo finns ”dörröverstycken” (reliefer) över dörrarna och stora friskulpturer. Så skulle det vara i finare gemak och givetvis även här i Gathenhielmska huset, men tillgångarna var här som sagt mera begränsade, och därför målade man både dörröverstycken och skulpturer. En öppen spis finns i ena hörnet av salongen. För symmetrins skull finns i motsvarande hörn ett skåp, som är byggt så, att det liknar spisen. Även på Gunnebo drevs kravet på symmetri intill orimlighetens gräns, men symmetriska spisar och kakelugnar finns – märkligt nog – inte på Gunnebo.

Sägnen om Karl XII

Dörren är av allt att döma äldre än huset! Foto: Ingvar Riksén.
Dörren är av allt att döma äldre än huset! Foto: Ingvar Riksén.

Utöver vestibulen och stora festivitets­salongen visas tre rum till vänster om vestibulen, nämligen Kungssalen med en öppen spis, Versaillesrummet eller draperirummet med väggmålningar, som visar målade draperier och trädgårdsanläggningar, samt ett inre gemak. Till höger om stora festivitets­salongen finns likaså ett rum med väggmålningar. I Kungssalen finns Karl XII:s porträtt, och enligt vad som berättas skall kungen ha sovit över i huset. Eftersom byggnaden uppfördes ungefär 20 år efter kungens död, är det dock svårt att tänka sig en sådan övernattning. Kungen har dock bevisligen besökt ”Gamla varvet” 1717. (Så hette området på hans tid.) Om detta kungabesök skriver Hugo Fröding, men tyvärr får vi inte veta mer än att kungen besökte området. (Se Hugo Fröding, Berättelser ur Göteborgs historia under envåldstiden, Gbg 1915, s. 379-380.)

En kunglighet, som bevisligen har besökt huset, är dock prinsessan Ingeborg, på sin tid lika känd och omtyckt som senare prinsessan Lilian och av ungefär samma orsaker. Hon var glad och snäll och hade glimten i ögat. I trappan upp till andra våning finns dörren in till ett litet utrymme, där husets första vattenklosett installerades, ”prinsessan Ingeborgs toalett”. Man kan gå till historien på många underliga sätt!

Äldre dörrar och dörrfoder

Ribbefors blev gladare och livligare än vanligt, när han märkte, att åhörarna var intresserade. Med stor glädje och stolthet förevisade han dörrar och dörrfoder, som är av 1600-talstyp. Hade de återanvänts och tagits från något annat hus? Det är möjligt, men ett äldre hus hade tidigare stått på denna plats. Härrörde kanske en del av Gathenhielmska husets grund från detta hus? Kunde rentav några väggar eller rum vara kvar? Frågorna kan ställas men för närvarande inte besvaras. Sista bladet i husets historia är dock kanske ännu inte skrivet. Att få vittring på 1600-talet är hur som helst en stor upplevelse i staden Göteborg, som grundades 1621. Man förstår, att dörrarna har blivit skötebarn för Ribbefors.

Läs vidare

Walter Kiessling, Marie Folkesson och Bertil Johansson, Gathenhielmska huset: En vägledning till ett 250-årigt byggnadsminne, utgiven av Gamla Majpojkars Förbund, 1995. (Boken omfattar 48 sidor jämte omslag och ger en utförlig, välskriven och tillförlitlig skildring av detta byggnadsminne.)

Elof Lindälv, Klippans kulturreservat och andra byggnadsminnen i Majorna (Göteborgs Hembygdsförbunds skriftserie XII), Gbg 1977.

Gunnar Wallberg, Gathenhielmska huset i Göteborg: Randanteckningar till frågan om husets namn, artikel i Fornvännen 1945, s. 53-56.

C. R. A. Fredberg, Det gamla Göteborg I, Gbg 1919. (På sidorna 305-330 kan man finna många uppgifter, inte minst sägner, och bilder om och från Gathenhielmska huset. Fredberg tror dock, att Lasse i Gatan har bott i huset, som bär hans namn.)

Klicka här för denna artikel som pdf

Sparrarnas Gunnebo-exlibris

Många samlar på böcker, men somliga har en ovanligare inriktning: De samlar exlibris, det vill säga konstfullt utförda ägarmärken, som klistras in i böckerna. Bland de eftertraktade sällsyntheterna finns Sparrarnas exlibris med Gunnebo på. Friherre Carl Sparre och hans maka Hilda flyttade in på Gunnebo 1889. Hon ärvde lantstället efter sin mor 1922 och gav det i arv till sina döttrar 1948. Dessa sålde egendomen till Mölndals stad 1949. Mellan 1889 och 1949 har alltså böcker, tillhöriga familjen Sparre, funnits på Gunnebo.

Sparrarna skulle bli kvar på Gunnebo

Ex Libris GunneboMan lägger märke till, att namnet Sparre inte förekommer på detta exlibris. I stället ser man en bild av Gunnebo herrgårdsbyggnad, och under denna står namnet Gunnebo. Det var alltså tänkt, att böckerna skulle tillhöra Gunnebo och bli kvar i huset trots arvskiften. Men Sparrarna hade tänkt, att Gunnebo – och följaktligen även boksamlingen – skulle förbli i ätten Sparres ägo, ty över Gunnebo ses ätten Sparres vapen, krönt av en friherrekrona. Som sköldhållare ser vi två hjortar, bundna av ett band om halsen. Även de kommer från adelsvapnet. Friherr­liga ätten Sparre har nämligen Sparrevapnet som hjärtsköld i en sköld med fyra fält. I två av de fyra fälten ser man en springande hjort med bägge frambenen i luften och med rött halsband. Hjorten själv är silverfärgad. (Frithiof Dahlby och Jan Raneke, Den svenska adelns vapenbok, Sthlm 1967, s. 204-205.)

Ett klassicistiskt utformat exlibris

Uppbyggnaden av detta exlibris påminner om en klassicistisk renässansfasad. Gustaf Wasas bibel (1541) hade en titelsida av liknande slag, och andra böcker från renässans och barock hade snarlika titelsidor. Vissa detaljer är av särskilt intresse. Pelarkapitälen är joniska alldeles som på Gunnebos norra fasad. Längst upp till vänster och till höger finns en upphängd klädnad, ett vanligt klassicistiskt motiv, som återfinns på kakelugnen i fru Halls sängkammare och i östra sängkammaren på övre våningen.

En släkting formgav detta exlibris

Gunnebos exlibris är signerat längst ned till höger. Där står ”U W 18”. Göran Larsson, förutvarande bibliotekstjänsteman på Göteborgs Universitetsbibliotek, har skänkt ett exemplar av detta exlibris till Mölndals Hembygdsförening. Han skriver: Detta exlibris gjordes av Ulf Wendel 1918. Han gjorde fler exlibris. Av mig kända: Artur Wendel 1918, Georg Wendel 1919, Ulf Wendel 1919. Ulf Wendel skall ha varit sjukgymnast i Göteborg. Vi tackar Göran Larsson för dessa intressanta uppgifter. Det är mer än en tillfällighet, att Ulf Wendel gjorde Gunnebos exlibris, ty Sparrarna var släkt med Wendels. Dessutom gifte sig Margareta Sparre 1922 med Georg Wendel, och härom berättar Lasse Larsson i sin bok ”Sparrarna på Gunnebo” (2000, s. 63-66).

Sparrarnas bokskåp finns kvar på Gunnebo

Mölndal, Gunnebo Slott. 383-59 Foto & Ensamrätt: A B Almquist & Cöster, Hälsingborg.Sparrarna hade en för sin tid omfattande boksamling. Fru Halls garderob, som finns innanför hennes sängkam­mare, inreddes till bibliotek med vackra väggfasta bok­skåp. Dessa grönmålade skåp finns alltjämt kvar och hyser Margareta Sparres böcker, som hon skänkte till Gunnebo. Fristående boksk­åp tillverkades och ställdes upp i västra förmaket på övre våningen. Efter flera årtionden uppe på herrgårdsvinden har dessa vackra skåp, som vittnar om Sparrarnas goda smak, nu återigen kommit till heders och återfinns som utställningsskåp nere i receptionen i husets källarvåning.

Både bokskåp och exlibris vittnar om Sparrarnas stilkänsla och goda smak. Böckerna har tack vare Margareta Sparre kommit hem igen, men enstaka böcker med exlibris kan under hennes eller moderns tid ha kommit på drift. Exlibrissamlare och Gunnebovänner har all anledning att hålla ögonen öppna.

Klicka här för denna artikel som pdf