Lackarebäckshemmet 65 år

Lackarebäckshemmet blir 65 år 2017, om man räknar efter invigningen 1952. Det blev 65 år redan i november 2016, om man räknar efter inflyttningen i november 1951. Detta var på sin tid en stor och uppmärksammad satsning. Byggnaderna står sig bra ännu i dag. Någon pensionering av själva hemmet kommer därför inte att ske, åldern till trots.

Försörjningshem från 1896

Under 1950-talet var man mycket stolt över Lackarebäckshemmet. Ett vykort med hemmet som motiv trycktes. (Foto i Mölndals Hembygdsförenings samling.)

Under 1950-talet var man mycket stolt över Lackarebäckshemmet. Ett vykort med hemmet som motiv trycktes. (Foto i Mölndals Hembygdsförenings samling.)

Vägen fram till det nya ålderdomshemmet hade varit lång. År 1896 hade ett försörjningshem invigts i Kärra (vid nuvarande Baggåkersgatan). Gårdens namn var Kärra Hökegården, och försörjningshemmet var känt som ”Hökegår’n” eller ”Höckegår’n”. De gamla låg åtta i varje sal. De hade ett litet skåp för sina tillhörigheter och fick ha en väska på vinden. Män och kvinnor bodde åtskilda. Om två äkta makar kom till Hökegården, måste de alltså bo i skilda rum. Detta hem uppfyllde sin tids krav. Här fick de gamla mat, tak över huvudet och värme på vintern, men tiden gick. Under de följande årtiondenas välståndsförbättringar kom Kärra Hökegården att framstå som allt mer föråldrat och fattigt.

Platsen utses

Var skall det nya ålderdomshemmet ligga?

Var skall det nya ålderdomshemmet ligga?

Bekymret var, att man inte hade pengar till nysatsningar. Mölndals stad var en fattig kommun med höga skatter. Man kunde dock planera inför framtiden. I Mölndals Hembygdsmuseum finns ett stort, färglagt och inramat fotografi, som skänktes till fattigvårdsstyrelsens ordförande, den gamle häradsdomaren Fredrik Börjesson, mera känd som ”Lelle-Börje”, då han efter 27 år med ålderns rätt lämnade sitt ordförandeskap. Fem förtroendevalda eller tjänstemän står på platsen, där Lackarebäckshemmet senare kom att byggas. Längst till vänster står Lelle-Börje helt klädd i svart, så som gamla gentlemän på den tiden klädde sig, när de skulle vara finklädda. Längst till höger står stadsfullmäktiges ordförande Gustav Svensson mera modernt klädd i grå och kritstrecksrandig kostym. På bilden står orden: ”I valet och kvalet – var skall det nya ålderdomshemmet ligga?”

Enighet, glädje och god vilja

Minnestavlan i husfasaden. Foto: Lars Gahrn.

Minnestavlan i husfasaden. Foto: Lars Gahrn.

Lelle-Börje avled 1947 och avgick några år dessförinnan. Fotografiet bör vara taget på 1930-talet eller i början av 1940-talet. Till historien hör, att Gustav Svensson var socialdemokrat, och att Lelle-Börje var högerman och alltså Fattigvårdsstyrelsens ordförande i det röda Mölndal. De två samarbetade bra trots olika partitillhörigheter. Enighet, sämja och gott samarbete kom att utmärka arbetet för det nya ålderdomshemmet. I väggen högt uppe till höger om huvudingången finns en minnesplatta av sten infälld i väggen. På den står de vackra orden:

”Denna byggnad
uppfördes 1950-1951 av
Mölndals stad.
Arkitekt: Per Rundberg Byggm: Olle Engkvist
Enighet, glädje och god
vilja, präglade företaget”.

 

Invigningskantat

Stensjöns kyrkokör under ledning av Birgitta Landgren övar inför jubileumskonserten. Foto: Stefan Risenfors.

Stensjöns kyrkokör under ledning av Birgitta Landgren övar inför jubileumskonserten. Foto: Stefan Risenfors.

Allt detta är skrivet med stora bokstäver (versaler). Till vänster om texten är Mölndals stadsvapen uthugget i stenen. Sådana minnesstenar sätter man upp endast på viktiga byggnader, som man är stolt över. Mölndalsborna var mycket riktigt (med all rätt) stolta över sitt nya ålderdomshem. Vid invigningen den 26 april 1952 uppfördes en kantat med text av kontraktsprosten Tage Orrgård och musik av musikdirektör Elof Abrahamsson, som var organist i Mölndals kyrka (nu Fässbergs kyrka). Texten är tryckt, men var fanns noterna? Det visade sig, att Abrahamsson hade låtit binda in sina noter till kantaten och skänka detta band till Lackarebäckshemmet. Från Mölndals Rotaryklubb kom partituret till Kjell Olmarker i Stensjökyrkans kör. Han insåg, att invigningens 65-årsjubileum skulle infalla i april 2017 och skapade en liten arbetsgrupp för att fira detta. Han fick med sig Jörgen Alexandersson från Rotaryklubbens kulturfond samt aktiveringspedagogen Tommy Stål och kulturkonsulenten Erika Falk, bägge från Lackarebäckshemmet. Även jag som Mölndals historiker kom med i gruppen. Kjell Olmarker har omarbetat eller arrangerat kantaten för att den bättre skall passa kör och orkester. Till 65-årsjubileet av Lackarebäckshemmets invigning kommer Stensjöns kyrkokör med musiker under ledning av Birgitta Landgren att återuppföra detta körverk söndagen den 23 april, först i Lackarebäckshemmet och sedan i Stensjökyrkan. Man har många anledningar att fira, och dem skall jag redogöra för i ett par kommande artiklar.

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

Biskop Brynolf ägde nästan hela Stensjöns församling

Biskop Brynolf Algotsson i Skara har givit namn åt en kör i Skara. Söndagen den 19 oktober 2014 eller artonde söndagen efter Trefaldighet framträdde kören i Stensjökyrkan. Utan att själva veta om det sjöng körmedlemmarna på mark, som biskopen hade ägt mer än sjuhundra år tidigare. Nutid och dåtid flätades samman på ett så märkligt sätt, att jag inte kan låta bli att skriva litet grand om detta.

En diktande biskop

Biskop Brynolf Algotsson. Träsnitt från 1400-talet.

Biskop Brynolf Algotsson. Träsnitt från 1400-talet.

Biskop Brynolf Algotsson var biskop i Skara. Stiftet omfattade på den tiden hela Västergötland, alltså även våra församlingar, och dessutom Dalsland och Värmland. Han hade med andra ord mycket att göra och har gjort många avtryck i historien. Fastän denna tid är fattig på källor, vet vi åtskilligt om honom. Han blev nämligen betraktad som helgon. Man samlade in uppgifter om honom för att få honom helgonförklarad. Under detta insamlingsarbete uppgavs med bestämdhet, att han hade skrivit fyra ”officier”, fyra liturgiska växelsånger på latin. De är bevarade och har i vår tid översatts till svenska av Tryggve Lundén. En och annan biskop har på liknande sätt skrivit psalmer under senare århundraden. De mest kända är Haquin Spegel, Jesper Svedberg, Frans Michael Franzén, Johan Olof Wallin, J. A. Eklund och Jan Arvid Hellström.

Biskopen seglade på Vänern

Biskopens verksamhet som diktare är bakgrunden till att kören från Skara har fått namn efter honom. Även på den tiden hade dock en biskop mycket att göra med det som nu kallas ”administration”, på den tiden främst godsförvaltning och rättskipning. År 1294 befann sig biskopen på Dillön i Vänern. I och med att även Dalsland och Värmland hörde till hans stift har han ibland seglat över Vänern till de andra länderna i sitt stift. Han lät också anlägga Läckö slott på Kållandsö ute i Vänern (men på Västgötasidan).

Sexton gårdar härnere

Där på Dillön i Vänern utfärdade biskopen ett bytesbrev. Han bytte sitt gods ”Faesbiaergha” (Fässbergen) till domprosten Bengt i Skara. Drygt ett århundrade senare eller 1396 bytte domprosten Brynolf Karlsson bort godset ”Biskopsbo”, som bestod av åtta landbogårdar (arrendegårdar), en kvarn, ett ålfiske och ett laxfiske i Mölndal, fyra landbogårdar i Krokslätt, landbogården Toltorp, en landbogård i Sulotorp, en landbogård i Gunnebo och en landbogård i Lackarebäck. (Se: Mölndal: Lantbruks- och trädgårdsstad under omvandling, 1993, s. 32.) Detta gör allt som allt sexton gårdar.

Nästan hela Stensjöns församling

Betraktar man Biskopsbos sammansättning finner man, att godset har omfattat nästan hela östra Mölndal, det vill säga Mölndal öster om Kålleredsbäcken och Mölndalsån, eller för att tala om församlingar, nästan hela Stensjöns församling. Det stora antalet gårdar i Mölndal bör innebära, att även Forsåker innefattades i begreppet Mölndal, och att åtminstone någon gård i Forsåker ingick i godset. Däremot nämns inte Brännås, Hulelyckan, Rävekärr och Sandbäck. Godset tycks alltså inte ha omfattat denna sydvästra del av Stensjöns församling. Detta innebär, att Stensjökyrkan är byggd på Biskopsbos gamla marker, närmare bestämt på Mölndals bys gamla utmark, men att Fågelbergskyrkan (byggd på Rävekärrs mark) har hamnat utanför Biskopsbos område.

Hela Krokslätt hörde till godset

Till detta stora sammanhängande område kom ett annat mycket stort och sammanhängande område, nämligen fyra gårdar i Krokslätt. Denna by bestod av fyra hemman. Följaktligen bör hela byn ha tillhört Biskopsbo. Därmed har vi ett sammanhängande område på västra sidan av Mölndalsån från Lackarebäcksbro i söder och nästan ända fram till Korsvägen i norr. (Halva Krokslätts by låg i Örgryte socken, norr om vår gräns.) Slutligen har vi en gård i Toltorp och Sulotorp (möjligen en felskrivning för Bunketorp).

Lång resa från Skara

Brynolfskören sjunger i Stensjökyrkan. Foto: Lars Gahrn.

Brynolfskören sjunger i Stensjökyrkan. Foto: Lars Gahrn.

Hur har biskopen eller rättare sagt biskopsämbetet kunnat förvärva så många gårdar inom Fässbergs socken? Det vet vi inte. Av själva bytesbrevet framgår emellertid, varför biskop Brynolf år 1294 avyttrade det stora godset. Han bytte nämligen till sig gods, som låg närmare Skara. Drygt ett århundrade senare bytte domprosten bort Biskopsbo mot gårdar, som låg närmare Skara. Avståndet mellan Skara och Biskopsbo var på den tiden mycket stort. Från Skara bör det ha tagit fyra eller fem dagsresor att färdas hit ner till den västligaste delen av stiftet. Avståndet var i längsta laget, och därför bildades Göteborgs stift på 1600-talet. När jag såg Brynolfskörens inhyrda buss på Stensjökyrkans parkering, smålog jag för mig själv. Tänk vad mycket som har förändrats! Nu kan man åka bekvämt till Stensjökyrkan från Skara på ett par timmar. Hade biskop Brynolf kunnat göra resan lika snabbt, hade han kanske inte bytt bort sitt gods.

Mycket förändras med tiden, inte minst musiken. Kören var skönsjungande och skicklig, men några medeltida sånger fick vi inte höra denna gång. Vi fick höra kyrkomusik i tiden, och det är gott så.

Läs vidare

Lars Gahrn, Från havsbotten till herremännens jordinnehav, kapitel i boken: Mölndal: Lantbruks- och trädgårdsstad under omvandling (1993). På sidan 32 finns den utförligaste redogörelsen för biskopens jordinnehav.)

Arvid Baeckström, Gunnebo I: Egendomen och ägarna, 1977. (På sidorna 15-17 ger Baeckström en tillförlitlig och väl underbyggd redogörelse för biskopens gods.)

Biskopen och törntaggen. Redaktör: Johnny Hagberg, Skara 2004. (Skara stiftshistoriska sällskaps skriftserie: nr 15.) Detta är det utförligaste verket om biskop Brynolf Algotsson.

Klicka här för denna artikel som pdf