Biskop Brynolf ägde nästan hela Stensjöns församling

Biskop Brynolf Algotsson i Skara har givit namn åt en kör i Skara. Söndagen den 19 oktober 2014 eller artonde söndagen efter Trefaldighet framträdde kören i Stensjökyrkan. Utan att själva veta om det sjöng körmedlemmarna på mark, som biskopen hade ägt mer än sjuhundra år tidigare. Nutid och dåtid flätades samman på ett så märkligt sätt, att jag inte kan låta bli att skriva litet grand om detta.

En diktande biskop

Biskop Brynolf Algotsson. Träsnitt från 1400-talet.
Biskop Brynolf Algotsson. Träsnitt från 1400-talet.

Biskop Brynolf Algotsson var biskop i Skara. Stiftet omfattade på den tiden hela Västergötland, alltså även våra församlingar, och dessutom Dalsland och Värmland. Han hade med andra ord mycket att göra och har gjort många avtryck i historien. Fastän denna tid är fattig på källor, vet vi åtskilligt om honom. Han blev nämligen betraktad som helgon. Man samlade in uppgifter om honom för att få honom helgonförklarad. Under detta insamlingsarbete uppgavs med bestämdhet, att han hade skrivit fyra ”officier”, fyra liturgiska växelsånger på latin. De är bevarade och har i vår tid översatts till svenska av Tryggve Lundén. En och annan biskop har på liknande sätt skrivit psalmer under senare århundraden. De mest kända är Haquin Spegel, Jesper Svedberg, Frans Michael Franzén, Johan Olof Wallin, J. A. Eklund och Jan Arvid Hellström.

Biskopen seglade på Vänern

Biskopens verksamhet som diktare är bakgrunden till att kören från Skara har fått namn efter honom. Även på den tiden hade dock en biskop mycket att göra med det som nu kallas ”administration”, på den tiden främst godsförvaltning och rättskipning. År 1294 befann sig biskopen på Dillön i Vänern. I och med att även Dalsland och Värmland hörde till hans stift har han ibland seglat över Vänern till de andra länderna i sitt stift. Han lät också anlägga Läckö slott på Kållandsö ute i Vänern (men på Västgötasidan).

Sexton gårdar härnere

Där på Dillön i Vänern utfärdade biskopen ett bytesbrev. Han bytte sitt gods ”Faesbiaergha” (Fässbergen) till domprosten Bengt i Skara. Drygt ett århundrade senare eller 1396 bytte domprosten Brynolf Karlsson bort godset ”Biskopsbo”, som bestod av åtta landbogårdar (arrendegårdar), en kvarn, ett ålfiske och ett laxfiske i Mölndal, fyra landbogårdar i Krokslätt, landbogården Toltorp, en landbogård i Sulotorp, en landbogård i Gunnebo och en landbogård i Lackarebäck. (Se: Mölndal: Lantbruks- och trädgårdsstad under omvandling, 1993, s. 32.) Detta gör allt som allt sexton gårdar.

Nästan hela Stensjöns församling

Betraktar man Biskopsbos sammansättning finner man, att godset har omfattat nästan hela östra Mölndal, det vill säga Mölndal öster om Kålleredsbäcken och Mölndalsån, eller för att tala om församlingar, nästan hela Stensjöns församling. Det stora antalet gårdar i Mölndal bör innebära, att även Forsåker innefattades i begreppet Mölndal, och att åtminstone någon gård i Forsåker ingick i godset. Däremot nämns inte Brännås, Hulelyckan, Rävekärr och Sandbäck. Godset tycks alltså inte ha omfattat denna sydvästra del av Stensjöns församling. Detta innebär, att Stensjökyrkan är byggd på Biskopsbos gamla marker, närmare bestämt på Mölndals bys gamla utmark, men att Fågelbergskyrkan (byggd på Rävekärrs mark) har hamnat utanför Biskopsbos område.

Hela Krokslätt hörde till godset

Till detta stora sammanhängande område kom ett annat mycket stort och sammanhängande område, nämligen fyra gårdar i Krokslätt. Denna by bestod av fyra hemman. Följaktligen bör hela byn ha tillhört Biskopsbo. Därmed har vi ett sammanhängande område på västra sidan av Mölndalsån från Lackarebäcksbro i söder och nästan ända fram till Korsvägen i norr. (Halva Krokslätts by låg i Örgryte socken, norr om vår gräns.) Slutligen har vi en gård i Toltorp och Sulotorp (möjligen en felskrivning för Bunketorp).

Lång resa från Skara

Brynolfskören sjunger i Stensjökyrkan. Foto: Lars Gahrn.
Brynolfskören sjunger i Stensjökyrkan. Foto: Lars Gahrn.

Hur har biskopen eller rättare sagt biskopsämbetet kunnat förvärva så många gårdar inom Fässbergs socken? Det vet vi inte. Av själva bytesbrevet framgår emellertid, varför biskop Brynolf år 1294 avyttrade det stora godset. Han bytte nämligen till sig gods, som låg närmare Skara. Drygt ett århundrade senare bytte domprosten bort Biskopsbo mot gårdar, som låg närmare Skara. Avståndet mellan Skara och Biskopsbo var på den tiden mycket stort. Från Skara bör det ha tagit fyra eller fem dagsresor att färdas hit ner till den västligaste delen av stiftet. Avståndet var i längsta laget, och därför bildades Göteborgs stift på 1600-talet. När jag såg Brynolfskörens inhyrda buss på Stensjökyrkans parkering, smålog jag för mig själv. Tänk vad mycket som har förändrats! Nu kan man åka bekvämt till Stensjökyrkan från Skara på ett par timmar. Hade biskop Brynolf kunnat göra resan lika snabbt, hade han kanske inte bytt bort sitt gods.

Mycket förändras med tiden, inte minst musiken. Kören var skönsjungande och skicklig, men några medeltida sånger fick vi inte höra denna gång. Vi fick höra kyrkomusik i tiden, och det är gott så.

Läs vidare

Lars Gahrn, Från havsbotten till herremännens jordinnehav, kapitel i boken: Mölndal: Lantbruks- och trädgårdsstad under omvandling (1993). På sidan 32 finns den utförligaste redogörelsen för biskopens jordinnehav.)

Arvid Baeckström, Gunnebo I: Egendomen och ägarna, 1977. (På sidorna 15-17 ger Baeckström en tillförlitlig och väl underbyggd redogörelse för biskopens gods.)

Biskopen och törntaggen. Redaktör: Johnny Hagberg, Skara 2004. (Skara stiftshistoriska sällskaps skriftserie: nr 15.) Detta är det utförligaste verket om biskop Brynolf Algotsson.

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

Ge oss annandag pingst tillbaka!

Annandag pingst offrades för att Sveriges Nationaldag skulle bli helgdag. Annandag pingst är sedan 2005 en vanlig måndag och arbetsdag, men Stensjöns församling i Mölndal och andra församlingar firar alltjämt annandagen.

Pingstandakt på annandagen

I Stensjökyrkan firas fortfarande annandag pingst. Foto: Lars Gahrn.
I Stensjökyrkan firas fortfarande annandag pingst. Foto: Lars Gahrn.

I predikoturerna hade jag under några år sett, att Stensjöns församling har fortsatt att fira annandag pingst. Även jag saknar denna annandag, och jag har känt mig manad att gå dit, när pingstandakten firas fram på kvällen. Måndagen den 20 maj eller rättare sagt annandag pingst år 2013 var jag där. Mölndals kammarkör sjöng, organisten Birgitta Landgren spelade, och kyrkoherde Stefan Risenfors predikade, som vanligt med både djup och känsla.

Högtidligt och andaktsfullt

Det säger sig självt, att man inte samlar en större menighet på kvällen efter en arbetsdag frampå vårkanten, då våren äntligen har kommit i gång, men stunden var högtidlig och andaktsfull. Tydligare än någonsin tidigare kände åtminstone jag, att annandagen borde ha fått vara kvar som helgdag.

Storhelger behöver en annandag

Utan annandag känner man inte, att det är något särskilt med en helg. Man uppfattar inte, hinner inte uppfatta, att helgen är en storhelg. Julen har sin annandag. Påsken har sin annandag, och pingsten hade sin annandag. Alla goda ting är tre, och vi borde ha haft kvar alla tre annandagarna. Från kristen synvinkel finns all anledning att ha många helgdagar. Bibeln innehåller många texter, som kan och bör läsas och förklaras. Psalmboken innehåller många psalmer att sjunga och begrunda.

Ändra inte det som är bra!

Jag håller det inte för omöjligt, att annandagen kommer tillbaka som helgdag. Att ändra på invanda förhållanden, som ingen ogillar och många älskar, är en högst olämplig och ofta otacksam verksamhet. Förr eller senare är de ursprungliga förhållandena tillbaka. Under franska revolutionen infördes en ny tideräkning, som snart försvann igen. Under reformationen skulle man ersätta biskoparna med ”superintendenter”, men superintendenterna ersattes under 1600-talet av biskopar, och numera har folk svårt att förstå, varför man införde en ny titel under 1500-talet. Sankt Petersburg fick namnet Leningrad, som infördes 1924, men sedan 1991 heter staden återigen Sankt Petersburg. Aposteln Petrus har segrat över gudsförnekaren Lenin.

Annandagen ger alltid en extra ledighetsdag

Stensjöns församling håller lågan brinnande och brinner även för annandag pingst.
Stensjöns församling håller lågan brinnande och brinner även för annandag pingst.

Skall annandag pingst återkomma som helgdag, krävs även världsliga skäl. Sådana finns, och de är starka. Både LO och Svenska kyrkan motsatte sig, att annandag pingst skulle ersättas som helgdag av Sveriges Nationaldag. Från LO:s sida var skälet, att nationaldagen två av sju gånger infaller på en lördag eller söndag, då folk ändå är lediga. Annandagen infaller däremot alltid på en måndag och ger en extra ledighetsdag sju år av sju. Man bör även framhålla, att tre dagars ledighet (med lördagen inräknad) är tillräckligt lång, för att man skall koppla av, och samtidigt så kort, att man lyckligtvis inte hinner dra igång sådana semesterverksamheter, som ofta gör våra ledigheter mödosammare än arbetsdagarna.

Valet är lätt

Från en löntagares synvinkel vore det önskvärt, att både annandag pingst och Sveriges Nationaldag vore helgdagar. Om man tvingades välja, så är valet för min del lätt. Jag väljer annandagen. Det skulle alla vinna på. Ge oss annandagen åter! Våra skäl är många och starka.

Klicka här för denna artikel som pdf