Tre kvinnostatyer önskas till Kungälv

Statyer över kvinnor finns, men de är få, alldeles för få. I Kungälv saknas de helt, men man skulle lätt kunna uppnå hel och full jämställdhet, om man skulle vilja.

Margareta Fredkulla

Margareta Fredkulla – en docka, som var färdig 2014. Foto: Lars Gahrn.
Margareta Fredkulla – en docka, som var färdig 2014. Foto: Lars Gahrn.

År 1959 tillkom de tre kungarnas staty på Nytorget i Kungälv. År 1101 möttes enligt hävderna Nordens tre kungar här vid älven. Här möttes Inge den äldre från Sverige, Magnus Barfot från Norge och Erik Ejegod från Danmark. Arvid Källströms statygrupp är ett framstående konstverk, men konstverket har ett stort fel. Margareta Fredkulla saknas. Hon var dotter till Inge den äldre, och här i Kungahälla eller vid älven bestämdes, att hon skulle giftas bort med Magnus Barfot. Hon blev alltså norsk drottning. Efter den norske kungens död gifte hon om sig med konung Nils Svensson av Danmark. Hon är alltså en kunglighet, som har tillhört alla de tre nordiska ländernas kungahus. Hon borde ha varit med bland de tre kungarna.

Medlem av tre kungahus

Till 900-årsjubileet av kungamötet lät man tillverka tre vaxdockor av de tre kungarna. Vaxdockorna är utmärkta, men inte heller denna gång, så sent som 2001, kom Margareta Fredkulla med. Så småningom dök dock tanken upp att även Margareta borde vara med. Kungälvs Musei Vänner samlade in pengar till ändamålet. År 2014 var dockan färdig. Den är utmärkt, och nu är gruppen av vaxdockor fullständig. Ännu fattas dock en staty ute på sta’n av Margareta Fredkulla. Kungälv är och har sedan urminnes tider varit en ”nordisk mötesplats”. Då passar en staty av Margareta Fredkulla, som har tillhört alla de tre skandinaviska ländernas kungahus, mycket bra. På sätt och vis passar hon ju ändå bättre än de tre kungarna.

En pepparkaksgumma

En bra bild av en kvinna, som säljer Kungälvs pepparkaka med Bohus fästning i bakgrunden.
En bra bild av en kvinna, som säljer Kungälvs pepparkaka med Bohus fästning i bakgrunden.

Tre kungar står staty i Kungälv. I jämställdhetens namn bör vi därför ha tre statyer av kvinnor. ”Kungälvs pepparkaka” var förr ett så känt begrepp, att vissa av oss fortfarande kommer ihåg, att sådana pepparkakor har funnits. Inte helt oväntat bakades pepparkakorna av kvinnor. I Gränna har man rest en staty över en polkagrisgumma. Det vore mycket lämpligt att resa en staty över en av Kungälvs pepparkaksgummor, det vill säga över en av de gummor, som bakade och sålde pepparkakor. Ännu i våra dagar bakas kakor, fler än någonsin, i Kungälv, där kexfabriken har en omfattande tillverkning. När vinden ligger på, känner man en angenäm och sötaktig doft från kexfabriken.

Selma Lagerlöf

Nu har vi två tänkbara kvinnostatyer. Vem skall få bli den tredje? Svaret är lätt. Selma Lagerlöf hade sin bror Daniel i staden och besökte honom ibland. Hon fängslades av den idylliska småstaden vid Nordre älv och skrev boken ”Drottningar i Kungahälla” (1899). Hon har även skrivit en utmärkt dikt om Kungälvs förstöring genom vendernas anfall 1137. Här har vi alltså en kvinnlig författare, en av de största genom tiderna, som har skrivit om kvinnor i Kungahälla (bland andra Margareta Fredkulla). En staty över Selma Lagerlöf vore på alla sätt angelägen. Om inte annat borde man kunna åstadkomma en relief.

Rid på Blankas knä!

Drottning Blanka och en av hennes söner. Målning av Albert Edelfelt 1877.
Drottning Blanka och en av hennes söner. Målning av Albert Edelfelt 1877.

Noga räknat behöver vi fyra statyer. I Kungälv finns nämligen i Thorildskolan en porträttbyst av skalden och filosofen Thomas Thorild. Jag har dock ett bra förslag till en kvinnlig inomhusstaty. Drottning Blanka (Blanche av Namur) bodde allt emellanåt på Bohus slott tillsammans med sin make Magnus Eriksson, konung över Sverige och Norge. Drottningen har (i efterhand) blivit känd tack vare barnkammarrimmet ”Rida, rida ranka, hästen heter Blanka”. Albert Edelfelt gjorde en oljemålning av detta motiv. Drottning Blanka, ung, vacker och lycklig, låter sin lille son rida på hennes knä. Hon håller honom varligt om livet. Den lille gossen skrattar och är glad. Han sträcker ut sina händer mot sin mor. Man skulle kunna göra en staty av Blanka utan barn. I stället kunde man låta Kungälvs besökare sätta sina barn i knäet på drottningen och fotografera dem där. I Kungälvs blivande besökscentrum skulle en sådan staty passa utmärkt. En sådan inomhusstaty skulle mycket väl kunna vara bemålad, så att fotografierna skulle se högst verkliga ut. En sådan staty skulle kunna bli mycket omtalad och uppskattad, i bästa fall lika känd som Nils Ferlin på sin parkbänk i Filipstad. Man kan mycket väl låta drottning Blanka sitta på en så bred bänk, att de stolta föräldrarna får plats bredvid henne medan barnet sitter på Blankas knä.

Klicka här för denna artikel som pdf

 

Stormsvalan Thomas Thorild – skald, filosof och samhällskritiker

Han var en stormsvala, som varslade om storm och omstörtningar, men i hans tid skedde inga omstörtningar. Däremot förargade han åtskilliga och förskräckte en eller annan. Han blev omtalad, fruktad och slutligen bortglömd redan under sin egen korta livstid (1759-1808). Hans namn var Thomas Thorild, och under romantiken några årtionden senare återuppväcktes intresset för hans liv och diktning, fastän Thorild i många avseenden avviker från bilden av en romantisk diktare.

Thorild – Kungälvs son

Som ett exempel på intresset för denne egensinnige bohusläning, född i Svarteborgs socken, uppvuxen i Kungälv och senare i Göteborg, kan man se Kenneth Gustafsons levnadsteckning över Thorild: Kenneth Gustafsson, Thomas Thorild: skalden – rebellen (Föreningen Kungälvs Musei Vänner och Thomas Thorild Sällskapet, 2010, 132 illustrerade sidor). Gustafson har gått vidare med Thorild. Tre år senare sammanställde han en forskningsantologi i ämnet: Talekonst och passion: Skalden och filosofen Thomas Thorild, En antologi. Redaktör: Kenneth Gustafson (Thomas Thorild Sällskapet 2013, 223 illustrerade sidor.) Denna antologi innehåller inlägg av Gustafson själv och dessutom av Gunnar D Hansson, Otto Fischer, Tomas Forser, Birgitta Almgren, Nils Eriksson, Stefan Jonsson och Carola Häntsch.

Kungälv har tagit sig an Thorilds minne. Där finns Thorildskolan med Thorilds porträttbyst, och en av gatorna i gamla Kungälv heter Thorilds gränd. Gustafson bor själv i Kungälv och lever alltså med Thorildminnet inpå sig.

Skarp kritik av de styrande

Thorild var en mycket självständig och uppstudsig skald och tänkare. Detta är givetvis en anledning till att eftervärlden har intresserat sig för honom. Han ansåg bland annat att mänskligheten borde föra krig mot de bovar och skälmar, som styr den. Sådana tankar var farliga, åtminstone för den som skrev ned dem eller uttalade dem, även om de var tämligen ofarliga för de styrande, som satt mycket säkert. I en tid, då vägen till framgång för en författare gick genom smicker och hyllningar av Hans Majestät Konungen, vandrade Thorild snarast motsatt väg. I ett (prisbelönt!) skaldestycke talar han om de ”krönta barnen”, som visserligen förför miljoner människor, men beles av den vise, föraktas av den ädle samt jordas och glöms av världen. Sådana ord borde ha varit mer än tillräckliga för att tillförsäkra Thorild en rymningssäker fängelsehåla i Bohus fästning, men han hamnade inte där. Trots allehanda ”lasteliga” och uppstudsiga tankar dömdes han aldrig till fängelse. Hur kan det komma sig?

Kungen ville vinna skalden

Thorild levde under upplysningstiden, och upplysningsmännen var allmänt samhällskritiska. Alla var påverkade av tidsandan, även Gustaf III och andra i det styrande skiktet. Följaktligen drog de sig för att inskrida mot en tidsandans man som Thorild. Man får intrycket att Gustaf III var angelägen om att vinna Thorild för sig, men att Thorild helt enkelt inte var intresserad av kungen. Gustaf III och delar av hans uppvaktning var med på Thorilds disputation 1788. Efteråt framförde kungen sina lyckönskningar genom en samling ombud. Som Kenneth Gustafson mycket riktigt påpekar tog Thorild inte vara på sina möjligheter. ”Han kunde utnyttjat sin upphöjelse till att bli en av dem på parnassen, en av kungens gunstlingar och fått sin eländiga ekonomi på fötter. Men han lät det bara passera, han hade annat i tankarna om framtiden.”

Repressiv tolerans

Thorild fortsatte att strö förgripliga tankar omkring sig. I slutet av året 1792 var de styrande mer oroliga än tidigare. Franska revolutionen rasade som värst, och här hemma hade Gustaf III mördats. Nu var det nära att Thorild hade fått skaka galler, men han klarade sig med fyra års landsförvisning. Domen hindrade inte, att han fick bosätta sig i Sveriges tyska besittningar, där den svenska regeringens behandling av Thorild var uppseendeväckande mild och skonsam. På senare år har uttrycket ”den repressiva toleransen” myntats. Genom att vara överseende och tillmötesgående mot bråkstakar och samhällskritiker undviker de styrande att skapa martyrer och uppmärksamhet. I bästa fall kan man genom frikostighet köpa bråkstakarnas tystnad. Redan Gustaf IV Adolfs förmyndarregering utövade den repressiva toleransen med stor talang och skicklighet.

Bråkig professor i Greifswald

Thomas Thorild var visserligen inte en man som sålde sig, men till historien hör, att Thorild redan hade tagit avstånd från franska revolutionen, och att han som familjeförsörjare behövde få fast lön. En bråkstake var han, och en bråkstake förblev han, men nu togs hans krafter i anspråk av universitetet i Greifswald, där han omgående kom på kant med de andra professorerna. Som överbibliotekarie köpte han in mer böcker än han hade pengar för. Böckerna fyllde alla tillgängliga utrymmen. Då föreslog Thorild, att professorernas bostäder skulle göras mindre, så att utrymme kunde frigöras åt böckerna. Thorild blev upptagen av akademiska bråk, och dem var han själv på intet sätt oskyldig till.

Att tänka rätt är större

Thorild var fritänkare vad gäller religionen. Gentemot skalderna Kellgren och Leopold hävdade han författarnas rätt att skriva som man ville utan att känna sig bunden av andras godtyckliga regler. (På detta område har man i efterhand vunnit full seger.) Därför är det litet märkligt, att hans enda bevingade ord har blivit ett av de samhällsbevarandes mest älskade tänkespråk. Hans skrift från 1794 ”Rätt eller alla samhällens eviga lag”, vari han tog avstånd från franska revolutionen, inleds med devisen: ”Tänka fritt är stort, men tänka rätt är större.” Dessa ord står över ingångsdörren till Uppsala Universitets aula. Kenneth Gustafson påpekar, att ”tänka rätt” här betyder ”tänka logiskt”. Samma förklaring ger Pelle Holm (Pelle Holms Bevingade ord: Den klassiska citatboken reviderad av Sven Ekbo, 1995, s. 304). Ja, så är det, men hur som helst visar orden, att även denne inbitne fritänkare insåg, att vissa inskränkningar i den fullständiga friheten var nödvändiga eller önskvärda.

Thorild strök i Lidners dikter

Thorilds mellanhavanden med skalden Bengt Lidner är ett annat exempel på att även den himlastormande och vidlyftige Thorild tyckte, att lagom kunde vara bäst. Fredrik Sander berättar efter äldre källor, att Thorild brukade förhandsgranska Lidners skaldestycken och då stryka mycket och föreslå förändringar. I diktverket ”Spastaras död” lär han ha strukit en tredjedel. När Lidner fick tillbaka manuskriptet, lär författaren ha svarat: ”Jaså, Herr Kandidaten strök inte ut mera!” Diktverket trycktes med de gjorda ändringarna. (Fredrik Sander, Bengt Lidner: Lefnadsteckning. Inledning i: Samlade arbeten af Bengt Lidner. Sjunde upplagan, Sthlm 1859, s. XVII.) Gentemot Lidner var alltså Thorild vad de gustavianska smakdomarna Kellgren och Leopold försökte vara gentemot Thorild, nämligen en dämpande och återhållande kraft. Vänskapen och samarbetet mellan Lidner och Thorild tas inte upp i de nyutkomna böckerna men vore värt ett eget kapitel.

Ett intressant levnadsöde

Om Thomas Thorild hade levt i Frankrike under Ludvig XVI:s envälde, hade han blivit inlåst i ett fängelserum i Bastiljen. Hade han levat i Frankrike under revolutionen, skulle han med stor sannolikhet ha hamnat under giljotinen. I den repressiva toleransens Sverige blev han överbibliotekarie och professor. Den svenska modellen visade sig även denna gång vara skonsammast och framgångsrikast. Thorild blev aldrig martyr och följaktligen inte heller något stort namn inom Sveriges litteratur eller filosofiska tänkande. Desto angelägnare är det därför, att Thomas Thorild Sällskapet lyfter fram denne tänkare och skald av stort tidstypiskt och psykologiskt intresse. Givetvis kan han ha värde även för nutida meningsutbyte genom att locka till instämmanden eller reta till motsägelse. Kenneth Gustafsons levnadsteckning är välskriven, balanserad och fullmatad med det mesta av värde kring skalden.

Klicka här för denna artikel som pdf