Tre musicerande tomtar vid trappan

Mölnlycke blåsorkester är outtröttlig. Torsdagen den 16 december gav orkestern julkonsert i Härryda kyrka och åstadkom då en av julens höjdpunkter. Redan på måndagen den 20 december var det dags igen. Då spred tre spelglada tomtar julglädje i Landvetters kulturhus.  Lillsextetten ur blåsorkestern gav konsert i Kulturhustrappan. Musikerna var julen till ära iförda tomteluvor och hade dessutom tomteslipsar.

Blåsmusikerna håller igång

Biblioteket i Landvetters kulturhus gjorde reklam för konserten med tre glada pepparkaksgubbar, omgivna av toner. Foto: Lars Gahrn.

Blåsorkestern har en obetvinglig lust att spela, och denna bottnar i stor spelglädje. Därför kan musikanterna också sprida julglädje åt andra. De tre glada tomtarna i Kulturhustrappan var Ulf Ripa med euphonium, Lennart Johansson med barytonhorn och Olle Persson med tuba. Dessa tre ståndaktiga blåsmusiker har hållit igång under hela coronapandemin. Spelar man utomhus på stort avstånd från både varandra och åhörarna, går det an att spela även under värsta pandemi. Som bekant har restriktionerna blivit hårdare de senaste veckorna. Före konserten lär man ha varit inne på tanken att spela utomhus även denna gång, men då skulle instrumenten ha blivit kalla och förmodligen inte ha ljudit lika vackert. Man spelade lyckligtvis inomhus i värmen.

Trogna ”jublare”

Tre musiker med tomteluvor satt på behörigt avstånd från varandra.

Med tre musikanter ljuder musiken inte lika fulltonigt som vanligt, men å andra sidan har man lättare att följa melodierna och begripa hur de är uppbyggda. Att höra Tomtarnas vaktparad spelas på detta sätt är en lärorik upplevelse. Publiken var både bokstavligt och bildligt ”med på noterna”. Tomtarnas vaktparad hade kommit med på repertoaren tack vare enträgen bön från en av stamkunderna, en så kallad ”jublare”. Men åhörarna var inte lika många som vanligt. Vi hade helt enkelt kommit för nära jul. Dessutom skräms folk av larmrapporterna om coronasmittan. Ulf Ripa förklarar ordet jublare med följande ord: ”Begreppet ’trogen jublare’ myntades under mina studieår på Tandläkarhögskolan i Malmö. Ordet avsåg lärare, som alltid kom på våra konserter. Jag har använt uttrycket på senare tid, och det avser alltså folk som troget, ständigt och jämt kommer på alla konserter.”

Mycket ung åhörare

Gammelmorfar Lennart Johansson med sitt barnbarnsbarn Tuwa.

Yngst i publiken var Lennart Johanssons dotterdotterdotter, en rar liten flicka, som har lärt sig både att gå och att tala, men blir hon blyg, säger hon ingenting. Vi fick därför inte veta vad lilla Tuwa tyckte om gammelmorfar som musiker. Men hon var lugn och stilla under hela konserten och vinkade vid ett par tillfällen till gammelmorfar. Lennarts förhoppning är, att hon en dag skall spela trombon som han. Han försökte vänligt och varsamt få henne att blåsa i barytonhornet, men hon var försiktig inför detta stora och okända musikinstrument och drog sig undan. Denna gång var hon tydligen inte beredd att börja. Våra veteranmusiker gör en stor insats genom att på detta sätt föra över musikintresset till barn, barnbarn och tydligen även barnbarnsbarn. Ulf Ripa har två musicerande döttrar och två musicerande barnbarn.

Idel ädla örhängen

Lillsextetten spelade idel ädla örhängen: Bjällerklang, Tomtarnas julnatt (även känd som Tipp tapp), Tre pepparkaksgubbar, Goder afton, Lusse Lelle, Schuberts militärmarsch nummer ett (som spelas i Disney’s tecknade film om tomteverkstaden), Joy Of The World, Betlehem, du lilla stad, Tomtarnas vaktparad, Rudolf med röda mulen, Jag såg mamma kyssa tomten, Winter Wonderland och White Christmas, den sistnämnda som schemalagt extranummer. Om man inte är fler än tre, måste man spela mycket, och dessutom är det extra viktigt att inte spela fel. Även små dissonanser hörs i små ensembler. Våra tre tomtemusiker var därför mycket skärpta och följaktligen mycket trötta efteråt. De hade lyckats även denna gång. Än en gång hade de spridit julglädje i Landvetter trots pandemier och restriktioner.

Lars Gahrn

2022-01-20

Mölnlycke Musiksällskap 75 år

Mölnlycke Blåsorkester under ledning av Jenny Björkqvist är redo för den stora jubileumskonserten. Foto: Lars Gahrn.

I Mölnlycke kulturhus lördagen den 30 oktober 2021 fick vi åhörare uppleva en del av ”det svenska musikundret”. Aldrig tidigare har så många svenskar musicerat så bra och så mycket som i våra dagar, detta tack vare våra musikskolor, numera oftast kallade kulturskolor. Lördagen den 30 oktober fick vi se, att även Mölnlycke har fått sin del av musikundret. Mölnlycke Musiksällskap fyllde 75 år och firade detta med en jubileumskonsert, som framfördes av Mölnlycke Blåsorkester.

Tre steg i utvecklingen

Storsextetten bestod denna afton av nio musiker.

Först bildades Mölnlycke Blåsorkester år 1888 genom Bruno Wendels försorg. Många år senare, närmare bestämt 1946, bildades Mölnlycke Musiksällskap, och 1965 tillkom Musikskolan i Mölnlycke.  De tre stegen i utvecklingen förutsatte varandra. Mölnlycke Blåsorkester lärde givetvis upp nya musiker. Musiksällskapet började med musikundervisning och fick redan 1947 1000 kr i bidrag av Mölnlycke kommun. De pengarna räckte på den tiden till mycket. År 1965 startade Musikskolan, vars främsta uppgift var att utbilda nya musiker. År 1966 började Christina Lundin som elev i denna skola. År 2021 stod hon på scenen i Mölnlycke kulturhus som en av blåsorkesterns två dirigenter. Blåsorkestern kom att ingå i Musiksällskapet, som samarbetar mycket med Musikskolan. Blåsorkesterns båda dirigenter, Christina Lundin och Jenny Björkqvist, är lärare i Musikskolan, nu kallad Kulturskolan.

Dubbel återstart

Djup koncentration bland Storsextettens musiker.

Denna jubileumskonsert den 30 oktober år 2021 var samtidigt en återstart för blåsorkestern, som inte hade spelat tillsammans sedan julkonserten i december månad år 2019. Nu firade Musiksällskapet 75-årsjubileum med två konserter under en och samma afton. I pausen spelade nämligen Storsextetten, som vid detta tillfälle bestod av nio musiker. Storsextetten framförde tre musikstycken: Säg det med ett leende, Här dansar de brede pojkarna och Sorglösa Brunn. Inom Mölnlycke Blåsorkester fanns under många år Rådasextetten, men den lades ner 2001. Då fanns en risk för att dess repertoar av äldre underhållningsmusik och dess notsamling skulle försvinna. I detta läge bildades Storsextetten, som övertog både repertoar och musikalier. Ulf Ripa är kapellmästare, och under corona-pandemin har han framträtt med Lillsextetten, som egentligen är en trio. Mölnlycke Blåsorkester har alltså gett begreppet sextett nya innehåll. Under pausen vill folk gärna prata, men när Storsextetten spelar gamla örhängen med sedvanlig skicklighet, lyssnar man uppmärksamt.

Gott samarbete i Mölnlycke

Som gratulant framträdde Magnus Eriksson, generaldirektör för Sveriges Orkesterförbund. Han är dessutom en skicklig euphonist och vurmar för mässingssextetten, såväl genom att spela som att skickligt producera arrangemang för denna sättning.  Magnus Eriksson önskade givetvis orkestern allt gott för framtiden men passade även på att tala om vad som hade varit och vad som nu är. Han var mycket imponerad av och förtjust över det nära samarbetet mellan Musiksällskapet och Kulturskolan. Sådant samarbete är nämligen inte någon självklarhet. Hälften av förbundets anslutna orkestrar har samarbete med Kulturskolan.  Den andra hälften har det inte. Därför var han mycket nöjd och belåten med förhållandena i Mölnlycke.

Sju dirigenter

Alltsedan 1946 har Mölnlycke Blåsorkester haft sju dirigenter: Nils Rasin, Yngve Moberg, Stig Boström, Bengt Åke Nilsson, Helena Kaij, Christina Lundin och Jenny Björkqvist. Fem av dem var med under jubileumskonserten, och två av dem, nämligen Jenny Björkqvist och Christina Lundin, dirigerade orkestern under aftonen. Blomsterbuketter utdelades till Magnus Johansson, till de fem dirigenterna och till Lina Eiserman Ålund. Den sistnämnda har varit ordförande inom sällskapet i tre omgångar, skrivit dess historia under de 50 första åren och ordnat sällskapets arkivalier, som har överförts till kommunens arkiv. Man har alltså en lång och hedrande historia att se tillbaka på, och framför allt står man väl rustad att möta framtiden. Aldrig förut har så många spelat så mycket och så bra som nu. Kvällen bjöd egentligen på två konserter, och därför blir det också två artiklar. Fortsättning följer nästa vecka.

Lars Gahrn

2021-12-02