Mjuk rokoko i Backa kyrka

Backa kyrktorn sticker upp ovanför bergåsens grönska. Man ser det, då man färdas i buss eller bil mellan Göteborg och Kungälv. Man ser det då man färdas i båt på Göta älv. Jag har ofta sett denna gråsvarta pyramid över grönskan och blivit nyfiken på kyrkan.

Altaruppsats i mjuk rokoko

Backas kyrkotorn ses vida omkring. Foto: Lars Gahrn.
Backas kyrkotorn ses vida omkring. Foto: Lars Gahrn.

Det är dock inte lätt att komma in i kyrkor nu för tiden. På grund av alla kyrkstölder på senare år måste man tyvärr hålla kyrkorna låsta, men under 2014 fyllde Backa kyrka 150 år, och då hölls kyrkan öppen en vecka i maj månad. Jag var där och tittade mig omkring. Altaruppsatsen fångade genast mitt intresse: Detta är ju mjuk rokoko! Sådant är ovanligt i ett kyrkorum. Altaruppsatsen från 1906 är en hel vägg, som skärmar av utrymmet bakom. Här bakom hade man förr kyrkans sakristia. Altaruppsatsens mittdel är mest präglad av rokokon, särskilt ovandelen med sina böljande och mjuka linjer. Även sidostyckena har sina rokokoinslag. Här finns snäckskalen, som har gett namn åt rokokon, la rocaille på franska. Rokokoform­erna tillsammans med vitt och guld ger ljus, liv och mjukhet åt kyrkorummet. Altartavlan tillkom samtidigt. Den är målad i barockstil av professor Gottfrid Kallstenius.

Jesus välsignar barnen – avbildad två gånger

Altaruppsatsen präglas av mjuk rokoko.
Altaruppsatsen präglas av mjuk rokoko.

Kyrkan har fönstermålningar från 1913 av Axel Lindgren. De visar som sig bör kända händelser ur Jesu liv. Bland annat ser man Jesus, när han väl­­sig­nar barnen. En annan konstnär, som har satt sin prägel på kyr­kan, är Joel Mila. Så sent som till kyrkans 100-årsjubileum år 1964 målade han ”Det stora gästabudet” i kortaket. Han har även utfört en målning, som hänger inramad på kyrkoväggen. Den visar Jesus, när han välsignar barnen. Denna händelse finns alltså avbildad två gånger i kyrkorummet. Denna dubblering visar på sitt sätt, hur viktig Jesu välsignelse av barnen är i Svenska kyrkans förkunnelse. Guds kärlek omfattar alla, även – och inte minst – de allra minsta.

Förr knäföll barnen

Jesus välsignar knäböjande barn.
Jesus välsignar knäböjande barn.

När man ser på Joel Milas målning, kommer man att tänka på väggmålningarna i de romerska katakomb­erna. Milas målningar och katakombernas har samma naivism och förenkling i återgivningen. Mila var i viss mån en naivist, men även i denna stilart hade han förebilder i kyrkans långa och vittförgrenade konstut­veck­ling. De båda framställningarna speglar på ett intressant sätt sin tid. På fönstermålningen faller de två barnen i förgrunden på knä och knäpper andaktsfullt händerna inför frälsaren. På den tiden lärde man barnen att falla på knä, men på Milas tid hade ett och annat förändrats. På hans målning rusar barnen fram mot Jesus och snarare trängs än uppträder lugnt och stilla. Endast en mor med sitt barn i famnen faller på knä, men barnen gör inte så.

Korsvägsstationer

Även vår tid har lämnat bidrag till kyrkan. År 2008 inköptes i Italien så kallade ”korsvägsstationer”. Femton träsniderier skildrar Via Dolorosa, Lidandets väg för Jesus. En skicklig hantverkare har täljt dem. Personerna är förenklat återgivna och blir därför uttrycksfulla. Man tänker på expressionistiska konstverk. Alla katolska kyrkor har sådana ”korsvägsstationer”. Tanken är att kyrkobesökarna skall gå runt från station till station och erinra sig ”Vår Herre Jesu Kristi lidandes historia”.

Föremål från äldre tid

Jesus välsignar framrusande barn.
Jesus välsignar framrusande barn.

Vad finns då från den äldsta kyrkan? Här intill har legat en kyrka alltsedan medeltiden. Från detta skede kom­mer dopfunten. Den gamla altaruppsatsen är isärplo­ckad. På den nya altaruppsatsen har man satt två skulpturer, nämligen Tron och Hoppet. På predikstolen finns ett krucifix därifrån och på nummertavlorna två änglabilder från samma altaruppsats. Dessutom finns en oljemålning, som visar Jesus och den samaritanska kvinnan vid Sykars brunn. Eftersom hon ville göra intryck på männen, är hon avbildad klädd i vackra och påkostade kläder. Jesus sänder henne en vänlig och genomträngande blick. Hon avbildas ibland tillsam­mans med Jesus, eftersom hon visade sig läraktig, öppen och mottaglig för hans andliga undervisning.

På detta sätt är kyrkan präglad av alla tider och många slags stilar. Trots detta eller kanske just därför är dess helhetsverkan både balanserad och harmonisk. Man dröjer sig gärna kvar i kyrkorummet, som förhoppningsvis snart öppnas på nytt för visningar.

Klicka här för denna artikel som pdf

Väggmålningarna i Gathenhielmska huset

En gång visste man vad väggmålningarna föreställde och hur de skulle tolkas, men det är länge sedan. Gathenhielmska huset vid Stigbergstorget i Göteborg uppfördes omkring 1740, och väggmålningarna i stora festivitetssalongen är – att döma av stilen – utförda under samma århundrade. Där finns ett par intressanta motsvarigheter till relieferna i Gunnebo herrgård i Mölndal.

Väggmålning med mycket vatten

Havet bär upp jordskivan med fastlandets floder. En sådan flödar ur flodgudinnans urna. Foto: Ingvar Riksén.
Havet bär upp jordskivan med fastlandets floder. En sådan flödar ur flodgudinnans urna. Foto: Ingvar Riksén.

I Gathenhielmska huset rör det sig om väggmålningar, som var betydligt enklare och billigare att framställa. I Gunnebos matsal, mitt på norra väggen, finns en relief, som visar två nakna män med fiskstjärtar. De bär upp en skiva med en gudinna på. En motsvarig­het finns i Gathenhielmska huset. Två nakna män med fiskstjärtar i stället för ben bär upp en vit skiva. Intill dem och något nedanför finns en gosse, som rider på en delfin. Männen är alltså havsgudomligheter, och delfiner hör hemma i havet. Ovanpå skivan vilar en naken kvinna, som med vänsterarmen håller om en urna. Vatten strömmar ur denna kruka och rinner ner över skivans kant mot den ena havsgudomligheten.

En källnymf med sin kruka

Man har tolkat denna målning som en återgivning av hur gudinnan Venus föddes ur havet. Nedre delen av målningen föreställer givetvis havet, men skivan som männen bär upp är rimligtvis även i detta fall jorden. Krukan visar dock, att kvinnan är en källnymf, alltså en källas gudomlighet, och inte gudinnan Venus. Denna brukar alltid avbildas stående (även vid sin födelse) och har aldrig en kruka med strömmande vatten. Källnymfer brukar vanligtvis avbildas liggande. (Se exempelvis Lars Gahrn, Gunnebo – ett slott i tiden, 1997, s. 62.) Liksom Venus avbildas de som regel nakna, eftersom man badade naken vid denna tid. Slutsatsen bör rimligtvis vara, att väggmålningarna visar havet och kontinenternas floder. Reliefen på Gunnebo är en intressant motsvarighet. Även i detta fall bär två havsgudomligheter upp jordskivan, och även i detta fall tronar en gudinna – i detta fall Terra Mater (Moder Jord) – på skivan. (Se Lars Gahrn, Carl Wilhelm Carlberg och Gunnebo, 1997, s. 49.)

Barbröstad kvinna ur herdelivet

En idyll ur herdelivet. Foto: Ingvar Riksén.
En idyll ur herdelivet. Foto: Ingvar Riksén.

Den andra väggmålningen i Gathenhielmska huset sto­ra festivitetssalong har den konstintresserade sett må­nga motsvarigheter till. Ute i det fria sitter en vacker kvinna behagfullt och avsl­appnat. På marken vid hennes fötter sitter en ung beundrare, som tittar upp mot henne. Detta är en bild ur herdelivet, och det märkliga är, att får eller annan boskap saknas på denna bild. Ett annat anmärkningsvärt drag är, att kvinnans byst är helt blottad. Man ser hela brösten, även bröstvårtorna. Dylika bilder brukar vara alltigenom oskyldiga, och det skulle även denna ha varit, om inte bysten hade varit obetäckt. Förebilden är Francois Bouchers kända målning ”Tänker han på duvorna” (från 1747). Boucher är visserligen känd för sitt nakenmåleri, men såväl denna målning som dess efterföljare har dock varit helt anständiga.

Många barbröstade i konsten

Detta drag är dock inte fullt så anmärkningsvärt som vi skulle tro. I det gamla Grekland gick ofta flickor av folket barbröstade, och därför avbildades de så även i 1700-talets klassicerande konst. I stora salongen på Gunnebo avbildas en herdinna över dörren till matsalen. Hennes klänning slutar under brösten. Hennes tre systrar har sina klädnader över ena axeln, vilket betyder, att ena bröstet visserligen är övertäckt, men att det andra är bart. Johan Törnström i Karlskrona högg en Minerva som galjonsfigur åt skeppet Fäderneslandet. Även i dett fall slutar klänningen under brösten. Så är fallet med även galjonsbilderna till skeppen Camilla, La Badine och La Coquette (Tore Hallén och Reijo Rüster, Galjonsbilder, 1975, s. 33, 45, 50 och 51). Den flamländske konstnären Otto van Veen avbildade Afrodite (Venus) på detta sätt (Myter, Nationalmuseums utställningskatalog nr 470, 1983, s. 163). Exemplen skulle lätt kunna mångfaldigas.

Barbröstade operastjärnor

Skaldekonstens gudinna. Foto: Ingvar Riksén.
Skaldekonstens gudinna. Foto: Ingvar Riksén.

En sak är att avbilda kvinnor och gudinnor ur grekernas gudavärld och hjältesagor på detta sätt. En annan sak är att vara klädd så här på riktigt. Till operan i Paris på 1700-talet gjorde Ludvig XV:s kostymtecknare Bouquet teckningar av hur operans hjältar och hjältinnor borde vara klädda. Klytamestra har så djup urringning, att brösten är fria och bröstvårtorna syns. (Alf Henrikson, Disa Törngren och Lars Hansson, Bra Böckers Hexikon: En sagolik uppslagsbok, 1981, s, 234.) Inte bara skådespelerskor kunde gå klädda så. Om Aurora Königsmarck (1662 – 1728) heter det: ”När hon vid hovfesterna var utklädd till gudinna, hade hon alltid ena bröstet bart, skimrande, fast och runt, som rosa pärlemor.” Hon är även avbildad med ena bröstet bart. (Se Margareta Beckman, Aurora von Königsmarck, Sthlm 1998, s. 66-67.)

I varma länder är man lättklädd

I själva verket var de grekiska flickornas lätta klädsel lättförklarlig. I varma länder går man lättklädd. Man behöver inte många klädesplagg för att hålla värmen. Tvärtom kan det vara svalt och skönt att gå med bara bröst. Herdeflickor vistades långt ute i obygden med sina djur. Där träffade de sällan eller aldrig andra människor. De behövde inte tänka mycket på sin klädsel. Som bekant är lätt klädsel mycket vanlig även i Afrikas länder och i Oceanien. Barbröstade kvinnor är där en alldaglig syn. Nu befinner vi oss emellertid inte vare sig i Afrika söder om ekvatorn eller i antikens Grekland utan i Gathenhielmska huset i Göteborg. Med tanke på att flickan och hennes beundrare brukar avbildas anständigt klädda innebär flickans lätta klädsel onekligen ett anmärkningsvärt drag.

Två målade statyer

Geografins gudinna. Foto: Ingvar Riksén.
Geografins gudinna. Foto: Ingvar Riksén.

I Gathenhielmska husets ”Stora festivitetssalong” finns ytterligare två intressanta väggmålningar. Det rör sig om två målade kvinnostatyer på två målade socklar i två målade nischer. Den ena kvinnan har en fjäder i sin vänstra hand. (Är hon vänsterhänt?) I högerhanden håller hon en bokrulle. Till vänster om hennes fötter finns en jordglob. Man skulle kunna tolka henne som Geografin, geografins gudinna. Den andra har en brinnande fackla i sin högerhand och en lyra i sin vänster­hand. Hon bär en lagerkrans runt hjässan. Denna kvinna skulle kunna tolkas som skaldekonsten. Grekernas och romarnas diktare skrev även lärodikter, och på så sätt skulle man kunna förklara upplysningens fackla.

Gathenhielmska huset rymmer många gåtor, och även målningarna ger oss alltså åtskilligt att fundera över.

Läs vidare

Walter Kiessling, Marie Folkesson och Bertil Johansson, Gathenhielmska huset: En vägledning till ett 250-årigt byggnadsminne, utgiven av Gamla Majpojkars Förbund, 1995. (Boken omfattar 48 sidor jämte omslag och ger en utförlig, välskriven och tillförlitlig skildring av detta byggnadsminne.)

Elof Lindälv, Klippans kulturreservat och andra byggnadsminnen i Majorna (Göteborgs Hembygdsförbunds skriftserie XII), Gbg 1977.

Gunnar Wallberg, Gathenhielmska huset i Göteborg: Randanteckningar till frågan om husets namn, artikel i: Fornvännen 1945, s. 53-56.

C. R. A. Fredberg, Det gamla Göteborg I, Gbg 1919. (På sidorna 305-330 kan man finna många uppgifter, inte minst sägner, och bilder om och från Gathenhielmska huset. Fredberg tror dock, att Lasse i Gatan har bott i huset, som bär hans namn.)

Klicka här för denna artikel som pdf