Vikingarna från Ale

Vikingarna från Ale kommun har låtit mycket tala om sig. Vem har inte hört talas om ”Ale vikingagård” och verksamheterna där? Själv hade jag sett så många annonser från Ale vikingagård, att jag måste åka dit för att uppleva platsen och verksamheten i verkligheten.

Äskekärrsskeppet i Ale

Långhuset är vackert rundat. Foto: Lars Gahrn.

Långhuset är vackert rundat. Foto: Lars Gahrn.

Vad tänker man på, när man hör namnet Ale? Ordet har sedan gammalt god klang. Snickarna från Ale härad, de så kallade albönderna, var skickliga yrkesmän, som har byggt en stor del av Göteborg och dessutom otaliga hus på både närmare och fjärmare håll. Dessutom tänker man nog på Äskekärrsskeppet, en vikingatida knarr, som har hittats i strandleran vid Göta älv ett par kilometer sydväst om Ale vikingagård. Har Äskekärrsskeppet byggts av den tidens albönder, eller har det byggts någon annanstans? Det vet vi inte, men skeppsbyggeri var förr en viktig näring i Göta älvs dalgång. I Lödöse museum behandlas varvsnäringen i ett särskilt rum.

Vikingakläder?

Tre medlemmar i vikingatida klädedräkter.

Tre medlemmar i vikingatida klädedräkter.

Ale vikingagård är snarare en by än en gård, men så såg gårdarna ut på vikingatiden. Gårdarna bestod av många särskilda hus. Vikingagården drivs numera av en förening med namnet Ale vikingagård – Byalaget. Jag var där den 19 juni 2016. Gården ligger ungefär en halvtimmes väg (till fots) söder om Älvängens station. Föreningens medlemmar var alla klädda i vikingatida kläder, men de berättade villigt, att vår kunskap om vikingatida dräktskick är ofullständig. Man sade, att vi har kunskap endast vad gäller 10 procent av vad vi önskar. Man gör vad man finner rimligt, och givetvis tittar man på dräktskicket under efterföljande tider. Mycket förblev sig likt under århundradena. Många vackra färger hade kommit till användning till kläderna, men påfallande var, att nyanserna var mer dämpade än färgerna på nutida plagg.

Textilhantverk

Vad kunde man se under vikingadagen? Där visades olika hantverk som vävning i en stående vävstol och bandvävning eller kanske snarare flätning. Själva bandflätningen genomfördes som ett slags sällskapslek. De olika trådarna var fastknutna i en trädgren och hängde lodrätt ner. Andra ändan var upprullad på en spole. Två kvinnor stod mitt emot varandra och skickade växelvis spolarna mellan varandra. På detta sätt flätades bandet i övre ändan.

Yxkastning och bågskytte

En kvinna kan mycket väl fläta band helt på egen hand …

En kvinna kan mycket väl fläta band helt på egen hand …

Besökarna fick ägna sig åt bågskytte och yxkastning. Att träffa ett mål med en yxa och få yxan att fastna är mycket svårt. Att träffa en måltavla med en pil var lättare, men det krävs stor kraft för att få pilen att fastna i måltavlan. Att spänna en båge är tungt och kräver stora krafter i armarna. Kanske var denna övning den mest omtyckta. Många, både barn och vuxna, både kvinnor och män, ville pröva på att spänna en båge, och många glada skratt hördes. I ett hörn av tomten fanns en stående planka. I en glugg i plankan stod en träkloss med utskurna anletsdrag. Det gäller att kasta träkubbar mot denna glugg och träffa ansiktet, så att denna kloss slås omkull och ramlar ner i marken. Höll man på med denna lek redan på vikingatiden? Det vet vi inte, men gamla lekar är som regel mycket äldre än vad vi har belägg för.

Vittfarna vikingar

… men är man två kan man skicka spolarna fram och tillbaka som ett slags sällskapslek.

… men är man två kan man skicka spolarna fram och tillbaka som ett slags sällskapslek.

Åtskilliga barn var med, och de ägnade sig åt dragkamp. De fick ett skinn att dra i. Dagen präglades av många kroppsövningar. Knappande på mobiler och datorer lyste däremot med sin frånvaro. Kroppsövningar livar upp och skapar glädje. Många glada skratt hördes. ”Kaka söker maka”, säger ordspråket. När man står och lyssnar på de nutida alevikingarna, förstår man, att de liksom sina forntida föregångare är vittfarna. De åker runt i riket till andra sammankomster med sentida vikingar. Vid mitt besök talade man mycket om vikingabyn Foteviken (i Skåne). Man talade också om Hova (uppe på Tiveden). Där anordnas medeltidsmarknad och stora tornerspel. Vikingatiden och medeltiden gick dock in i varandra, och även en viking kan alltså ha intresse för medeltiden. Intresset för vikingatiden leder till mycket utbyte. Krigiska vikingatåg har avlösts av fredliga och förbrödrande.

Klicka här för denna artikel som pdf

Föret – en försvunnen fjärd

Någon gång under vikingatiden utkämpades det stora slaget på Fyrisvallarna mellan svearna och danska vikingar. Tiden är fattig på källor, men slaget har satt spår i skaldediktning, runstensinskrifter och sagodiktning. Sentida historiker har velat tidfästa slaget till omkring 983 efter Kristus.

En stor sjö har blivit liten

Karta över Föret, när det var som störst.

Karta över Föret, när det var som störst.

Söder om Uppsala finns två sjöliknande utvidgningar av Fyrisån, nämligen Övre och Nedre Föret. Som sjöar betraktade är de obetydliga och vittnesbörd om att stora sjöar kan bli mycket små. Arkeologen docent Mats G. Larsson och ortnamns­forskaren professor Staffan Fridell har utrett, hur en stor sjö eller fjärd har blivit rena rama obetydligheten, och hur ett vida känt ortnamn har fallit in i obemärktheten. De har tillsammans skrivit en artikel i tidskriften Namn och Bygd 2011. Den är av stort intresse även för oss Mölndalsbor, ty samma utveckling har drabbat också Mölndal.

Den stora fjärden Föret

I det platta landskapet Uppland, Sveriges plattaste landskap, har landhöjningen åstadkommit stora och omvälvande förändringar. I och med att landet förr låg lägre, stod vattnet tio meter högre omkring år 400 och fem meter högre omkring 1200. Vid Uppsala fanns då en lång och bred fjärd, som gick från sydost mot nordväst. Hela denna fjärd har kallats Föret. De båda forskarna fann nämligen ortnamnet Förisäng på fyra olika platser runt denna stora fjärd, och själv kunde jag bidra med ett femte. Även området vid Mora sten kallades Förisäng. Dessutom finns Forkarby. Fjärden var som mest drygt tre mil lång och en till ett par kilometer bred. Ungefär mitt på fanns en lång sidofjärd, som gick mot norr. På den bifogade kartan markerar mörkblå färg utbredningen omkring år 400 efter Kristus och ljusblå färg utbredningen omkring år 1200.

Här har man farit

Docent Mats G. Larsson.

Docent Mats G. Larsson.

Vad betyder då detta namn? En vanlig läsare tänker nog omedelbart på ordet före, väglag för skidåkning. Då är han inne på rätt spår! (Ursäkta vitsen.) Detta är samma ord, och i botten ligger ordet fara, alltså färdas. I vilken bemärkelse har man farit här? Där går meningarna isär. Man har tänkt på fara i betydelsen vada och i betydelsen segla med fartyg. Fridell och Larsson lägger fram vägande sannolikhetsskäl för uppfattningen, att man har seglat eller rott med fartyg, och att fjärden har fått namn härav. Vadande kräver grunda vatten närmast stränderna, men då namnet uppstod, har fjärdens stränder varit branta och olämpliga för vadande.

Många farleder genom Uppland

För en tronkrävare, som kom med en flotta, var detta en utmärkt farled. Här kom man med sina fartyg rakt in i landskapets mitt. Man kunde genomföra ett anfall mot inlandet utan att behöva lämna sina skepp. Även för den tidens upplänningar eller svear var det högst lämpligt att färdas med skepp inom landskapet. Föret var en av flera fjärdar eller andra farleder, som korsade landskapet. Om man färdades till lands, kom man snart fram till breda farvatten, som man måste korsa. Bättre var det då att segla med skepp genom landskapet. Namnet på den stora fjärden Föret har därför rimligtvis varit välkänt vida omkring. Staffan Fridell och Mats G. Larsson har gjort en värdefull insats genom sin utredning om Föret, den försvunna fjärden, som alltjämt går igen i ortnamn och fornhistoria.

Vad hette fjärden eller fjorden i Mölndal?

Professor Staffan Fridell.

Professor Staffan Fridell.

Mölndal består av lågland med berg runtom. Här har förhållandena varit likartade. Mölndals centrum och kringliggande kvarter samt hela Fässbergsdalen och dalgången vid Krokslätt har varit en fjord av Västerhavet. Vad kan denna fjord ha hetat? Vid fjorden låg byn Fässberg. I det näst äldsta belägget för detta namn (från 1294) står senare leden i flertal. Där omtalas alltså Fässbergen. Har man kanske sagt att man befann sig bland Fässbergen, när man befann sig på denna fjärd? Vattendragen i Fässbergsdalen kallas Kvillen, och namnet är belagt redan 1691. De kallas också Ävan. Bäcken, som kommer från Kållered och förenar sig med Mölndalsån, kallas Ävabäcken eller Ävaån. Namnet Ävjan är belagt alltifrån 1709. I Mölndal har vi alltså några namn att fundera över, men några säkra slutsatser kan inte dras. Jag har dock velat föra upp frågan på dagordningen. Försvinner en fjord, försvinner även dess namn. Fridells och Larssons redogörelse visar dock, att kända namn icke försvinner utan att lämna spår efter sig. Vem hittar spåren i Mölndal?

Läs vidare

Mats G. Larsson och Staffan Fridell, Föret, Föresäng och Forkarby, Namn och Bygd 2011 (s.95-108).

Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län III. Ortnamnen i Askims härad och Mölndals stad, Gbg 1932 (s. 63,142 och 144).

Klicka här för denna artikel som pdf