till organisten och körledaren
Birgitta Landgren,
när hon avgick efter 42 års väl vitsordad tjänst
år 2023
av Lars Gahrn
Birgitta – orgelns härskarinna
Körsång fyller Stensjökyrkan. Man hör lätta barnasteg.
Man hör glatt och livligt samspråk. Det är slut med folk som teg.
Barnen står på sina stolar, och församlingen hör sång.
Barnen sjunger glatt och livfullt utan hämningar och tvång.
Det är fullt av folk i kyrkan. Där finns syskon, far och mor.
Alla ser mot barnaskaran. Stoltheten är mycket stor.
Andra gånger sjunger vuxna. Man ser många gråa hår.
Folk vill vara kvar i kören, ty där trivs man bra och mår.
Kyrkan fylls av sång och toner. Kyrkan fylls av menighet.
Organist och körens mentor är Birgitta, som man vet.
Se, Birgitta styr sin orgel likasom hon styr sin kör.
Hon samordnar pipors läten, så att välljud blott man hör.
Hon är orgelns härskarinna, ty den lyder hennes bud.
Stensjökyrkan fylls av toner, ja, av upplyftande ljud.
Orgeln – instrumentens drottning
Tempel byggdes högt på kullar. Torn och tinnar pekar opp.
Man står närmare den Högste, om man tillber på en topp.
Ja, vi bygger torn och tinnar för att nå vår höge Gud,
och på samma sätt byggs spetsvalv av musikens milda ljud.
Orgeln bygger katedraler, som skall peka upp mot Gud.
Valven lyfter upp varandra, enligt organistens bud.
Så lyfts höggotikens spetsvalv i en jublade koral,
men romanska rundvalv skapas av en känsla, lugn och sval.
Katedraler, som har ritats av vår Adrian Crispin
och en hall i vitt och dagsljus, som Tegnér med salig min
skådade på vigningsdagen, finns i kyrkorglarnas värld.
Där hörs vindens milda susning, åskans muller, klang av svärd.
Orgeltoner bygger tempel uppå mångahanda vis.
Alla framhäver Guds storhet och ger Herren lov och pris.
Lugn och tacksamhet och trygghet finns i Hakvin Spegels psalm,
lik romanska, starka bågvalv ovan världens stoft och kvalm.
När Wallinska psalmer klingar och går fram med lugna fjät,
tycks man skåda romarstilens värdighet och majestät.
Orgeln är musiken drottning, ty den står i Herrens hus,
avskild, värdig och högt aktad, fjärran världens vilda brus.
Lugn och trygghet här i världen är en rundbågearkad,
som står stark, bred och pålitlig med rundbågar i en rad.
Längtan, iver, livlig strävan upp mot himmelen, vårt hem,
bygger spetsvalv över spetsvalv. Många strävor stöttar dem.
Orgeln bygger mångt och mycket och på mångahanda vis.
Målet är dock jämt detsamma: uppbyggelse och Guds pris.
Orgelmusiken bygger levande helgedomar för Guds dyrkan
En tysk filosof använde poetiskt språk och kallade arkitekturen för ”frusen musik”. Skalden Carl Gustaf af Leopold skämtade med denna poetiska bild i sin dikt ”Mina nya rum” (Carl Gustaf af Leopolds Samlade skrifter II, Stockholm 1815, sidan 274). Andra – som exempelvis Carl Grimberg – har däremot funnit denna bild ”träffande” (Carl Grimberg, Svenska folkets underbara öden 7, Stockholm 1961, sidan 325). Jag håller med Grimberg, och med denna dikt kommer jag med ett svar på af Leopolds mer än två århundraden gamla inlägg. I min dikt vänder jag på filosofens sats och säger, att orgelmusiken bygger levande helgedomar för Guds dyrkan. LG