Ön Orust har 14 kyrkor och omkring 40 fornborgar. Bägge siffrorna är mycket höga, men härutöver finns mycket, mycket annat i stora mängder. En turist med allomfattande intressen har mycket att göra på Orust. Det gäller dock att veta, att sevärdheterna finns, och att veta, var de finns. Ulla Enalid Thomsen har alltsedan barndomen ofta besökt denna ö, där hon hade släkt, och nu bor Ulla i Ödsmål, visserligen på fastlandet men mitt för Orust. Hon satte sig i sinnet att åstadkomma en turisthandledning om Orust, och under 2022 var turisthandledningen färdigskriven och färdigtryckt.
Många sevärdheter
Boken heter ”Kulturturer på Orust”, (122 sidor, rikt illustrerade med författarinnans egna teckningar). När man tar del av bokens rika innehåll, undrar man: får verkligen allt detta plats på denna ö? Så många vägar, så många sjöar, så många berg, så många kyrkor, så många fornborgar, så många gravfält, så många vägstenar, så många milstenar och så mycket annat finns, att man blir förundrad. Författarinnan är klok nog att inte fördjupa sig i de olika sevärdheterna. Hade hon gjort så, skulle boken ha blivit tung och svårhanterlig. Naturen på ön är på samma sätt mycket omväxlande med berg och dal och slätter. Många backar på de äldre vägarna hade benämningen ”hästepina”.
Kungligheternas namn
I boken kan man läsa om både stort och smått. Författarinnan har till exempel med vägstenar, som mycket riktigt är sevärda och nu så här långt efteråt har blivit ett slags kulturminnen. Orustborna har själva sett till att skapa nya sevärdheter. I samband med kungabesök på ön har kungligheterna fått skriva sina namn på en sten eller på berget. Allt sådant har givetvis någonting att säga eftervärlden mer än att kungen har varit här. Inskrifternas utformning är ofta tidstypisk, och minnesmärkenas lägen visar vilka delar av ön, som var de viktiga på den tiden.
Livfull och välillustrerad skildring
Det är inte lätt att i ord beskriva det, som först och främst bör ses, men författarinnans skildring är så livfull och målande, att man får uttrycksfulla och bestämda intryck av denna ö enbart genom Ulla Enalid Thomsens beskrivningar. Skriften är illustrerad av Ulla Enalid Thomsens egna teckningar. En skicklig tecknare kan framhäva det väsentliga i ett motiv. Detta lyckas Ulla Enalid Thomsen med gång på gång. Ofta uppmärksammar hon vägstenarna, som är viktiga kulturminnen av det mindre slaget. De berättar inte bara om tidigare väghållning, som vilade på jordägarna, utan även om den tidens stenhuggare och deras mer eller mindre stora yrkesskicklighet.
Stark hembygdsrörelse
Orust har många säger många hembygdsföreningar, som har bidragit med hembygdsmuseer och bevarade stugor från äldre tider. Väderkvarnar och vattenkvarnar finns likaså bevarade. Ulla Enalid Thomsen påstår, att Orust har fler hembygdsföreningar är någon annan bygd i Sverige. Många är de i alla händelser. Jag har hört, att Falköping skulle ha flest hembygdsföreningar i riket. Frågan torde böra utredas. Många är hembygdsföreningarna i alla händelser på bägge ställena. Gemensamt är också, att de gör ett utmärkt arbete.
Egna erfarenheter och sägner
Ett och annat har författarinnan givetvis hämtat ur litteraturen, som åberopas här och var inne i texten, men väldigt mycket har hon inhämtat på ort och ställe. I många fall berättar hon vem som äger byggnaden eller företaget i våra dagar. Sådant är i högsta grad föränderligt, och sådana uppgifter kan snabbt bli inaktuella. I vilket fall som helst kommer dessa uppgifter att ha historiskt värde i framtiden. Här och var återberättar Ulla någon sägen. Sanningsvärdet är obetydligt, men underhållningsvärdet är i många fall betydande, och det är väl därför hon tar med dem som omväxling och roande inslag.
Ko i gånggrift
Torpgrunder finns i stora mängder på de magra bergsmarkerna. Vi får ofta inblickar i det gamla Fattigsverige, nog så nyttiga och behövliga. Vi får också veta, att folk förr var mycket bra på att återanvända saker och ting. På någon av bokens sista sidor berättar Ulla, att en gånggrift förr användes som kostall. Detta är nog bokens mest egendomliga uppgift. Man har inte tråkigt vare sig på Orust eller i Ullas bok.
Lars Gahrn
2022-12-01
Lars Gahrn skriver 