Innehållsrika kulturturer på Orust

Ön Orust har 14 kyrkor och omkring 40 fornborgar. Bägge siffrorna är mycket höga, men härutöver finns mycket, mycket annat i stora mängder. En turist med allomfattande intressen har mycket att göra på Orust. Det gäller dock att veta, att sevärdheterna finns, och att veta, var de finns. Ulla Enalid Thomsen har alltsedan barndomen ofta besökt denna ö, där hon hade släkt, och nu bor Ulla i Ödsmål, visserligen på fastlandet men mitt för Orust. Hon satte sig i sinnet att åstadkomma en turisthandledning om Orust, och under 2022 var turisthandledningen färdigskriven och färdigtryckt.

Många sevärdheter

Ulla Enalid Thomsen med sin Orustbok. Foto: Marlene Kinger.

Boken heter ”Kulturturer på Orust”, (122 sidor, rikt illustrerade med författarinnans egna teckningar). När man tar del av bokens rika innehåll, undrar man: får verkligen allt detta plats på denna ö? Så många vägar, så många sjöar, så många berg, så många kyrkor, så många fornborgar, så många gravfält, så många vägstenar, så många milstenar och så mycket annat finns, att man blir förundrad. Författarinnan är klok nog att inte fördjupa sig i de olika sevärdheterna. Hade hon gjort så, skulle boken ha blivit tung och svårhanterlig. Naturen på ön är på samma sätt mycket omväxlande med berg och dal och slätter. Många backar på de äldre vägarna hade benämningen ”hästepina”.

Kungligheternas namn

Skulptur Av Karl Chilkott, minnande om Carl von Linnés fynd av sandmusslan på stranden i Svanesund. Foto: Niklas Krantz.

I boken kan man läsa om både stort och smått. Författarinnan har till exempel med vägstenar, som mycket riktigt är sevärda och nu så här långt efteråt har blivit ett slags kulturminnen. Orustborna har själva sett till att skapa nya sevärdheter. I samband med kungabesök på ön har kungligheterna fått skriva sina namn på en sten eller på berget. Allt sådant har givetvis någonting att säga eftervärlden mer än att kungen har varit här. Inskrifternas utformning är ofta tidstypisk, och minnesmärkenas lägen visar vilka delar av ön, som var de viktiga på den tiden.

Livfull och välillustrerad skildring

Nyrenoverad, men 300-årig lada i Toggestala. Foto: Ulla Enalid Thomsen.

Det är inte lätt att i ord beskriva det, som först och främst bör ses, men författarinnans skildring är så livfull och målande, att man får uttrycksfulla och bestämda intryck av denna ö enbart genom Ulla Enalid Thomsens beskrivningar. Skriften är illustrerad av Ulla Enalid Thomsens egna teckningar. En skicklig tecknare kan framhäva det väsentliga i ett motiv. Detta lyckas Ulla Enalid Thomsen med gång på gång. Ofta uppmärksammar hon vägstenarna, som är viktiga kulturminnen av det mindre slaget. De berättar inte bara om tidigare väghållning, som vilade på jordägarna, utan även om den tidens stenhuggare och deras mer eller mindre stora yrkesskicklighet.

Stark hembygdsrörelse

Tingshuset i Varekil, byggt 1912 efter storbranden i Svanesund, då även det gamla tingshuset brann ned. Foto: Lili-Ann Silfverhjelm.

Orust har många säger många hembygdsföreningar, som har bidragit med hembygdsmuseer och bevarade stugor från äldre tider. Väderkvarnar och vattenkvarnar finns likaså bevarade. Ulla Enalid Thomsen påstår, att Orust har fler hembygdsföreningar är någon annan bygd i Sverige. Många är de i alla händelser. Jag har hört, att Falköping skulle ha flest hembygdsföreningar i riket. Frågan torde böra utredas. Många är hembygdsföreningarna i alla händelser på bägge ställena. Gemensamt är också, att de gör ett utmärkt arbete.

Egna erfarenheter och sägner

Gånggriften på Brattås, den som torparna lade tak över och gjorde kostall av. Foto: Ulla Enalid Thomsen.

Ett och annat har författarinnan givetvis hämtat ur litteraturen, som åberopas här och var inne i texten, men väldigt mycket har hon inhämtat på ort och ställe. I många fall berättar hon vem som äger byggnaden eller företaget i våra dagar. Sådant är i högsta grad föränderligt, och sådana uppgifter kan snabbt bli inaktuella. I vilket fall som helst kommer dessa uppgifter att ha historiskt värde i framtiden. Här och var återberättar Ulla någon sägen. Sanningsvärdet är obetydligt, men underhållningsvärdet är i många fall betydande, och det är väl därför hon tar med dem som omväxling och roande inslag.

Ko i gånggrift

Torpgrunder finns i stora mängder på de magra bergsmarkerna. Vi får ofta inblickar i det gamla Fattigsverige, nog så nyttiga och behövliga. Vi får också veta, att folk förr var mycket bra på att återanvända saker och ting. På någon av bokens sista sidor berättar Ulla, att en gånggrift förr användes som kostall. Detta är nog bokens mest egendomliga uppgift. Man har inte tråkigt vare sig på Orust eller i Ullas bok.

Lars Gahrn

2022-12-01

Svenska Flottan fyller 500 år

När jag tittade på klockan, fann jag, att jag hade tillbringat sju timmar och en halv på Göteborgs Maritima Center, som denna dag hade öppet åtta timmar. Jag har besökt Maritiman många gånger tidigare om åren, och ingenting var egentligen nytt för mig. Jag har bilder på det mesta, men verkligheten är så mycket mer än beskrivningarna och bilderna, att jag på nytt blev kvar nästan ända fram till stängningsdags.

Flotta sedan 1522

Jagaren Småland blev utställningslokal för Svenska Flottans jubileumsutställning. Foto: Lars Gahrn.

Att klättra upp och ner i jagaren Småland är en stor upplevelse för mig, som en gång för snart 50 år sedan (1975) tjänstgjorde några månader på jagaren Gästrikland. Det är mycket viktigt att bevara båtar, lokomotiv, järnvägsvagnar, spårvagnar, bussar och bilar. Upplevelsen blir mycket större och rikare, när man ser de bevarande exemplaren i verkligheten än på fotografier och ritningar. Detta år, nämligen 2022, är ett bemärkelseår på så sätt, att Svenska Flottan fyller 500 år. Gustaf Wasa startade befrielsekriget 1521, men den danske kungen innehade borgar och städer utefter svenska kusten. Han kunde obehindrat skicka dem förstärkningar och förråd från sjösidan, ty svenskarna saknade en flotta. Gustaf Wasa beslöt då att skaffa krigsfartyg. År 1522 köpte han tio örlogsmän från Lübeck. De anlände till Stockholms skärgård den 7 juni 1522. Hade de kommit en dag dessförinnan, hade Sveriges Nationaldag den 6 juni kunnat vara även Svenska Flottans dag.

Privatägd flotta tidigare

Lybska Svan – ett av de tidigaste örlogsskeppen.

Vän av ordning och historisk sanning kanske invänder: hade inte redan de gamla vikingarna för 1000 år sedan och mer krigsskepp och rentav en flotta? Ja, visst var det så, men dessa krigsskepp ägdes inte av staten eller riket. Kustområdena var indelade i skeppslag, och skeppslagens invånare skulle bygga, utrusta och bemanna krigsskepp. Sådana fartyg löpte ut ännu under 1400-talet, men eftersom de var små och obestyckade, motsvarade de inte tidens krav på en örlogsman. De kunde duga som transportfartyg, när man förde över krigsfolk och förnödenheter till Finland.

Utställning om flottans historia

Lasse i Gatan – ett av de västsvenska inslagen i utställningen.

Även Maritiman firade flottans 500-årsjubileum. Försvarsmakten har låtit framställa en skärmutställning, som finns i sex exemplar och visas på sex platser. En av dem är Maritiman. Nere i jagaren Smålands manskapsförläggningar finns utställningen på väggarna. Antalet föremål är litet. Det mesta bygger på teckningarna, som är väl valda. Texterna är kortast möjliga som exempelvis: ”Marinen föds 7 juni 1522”, ”Båtsmanshållet 1618”. ”Örlogsstaden Karlskrona 1680”, ”Skeppsgossekåren 1685” och så vidare. Man får alltså en snabb överblick av utställningen och en kortfattad sammanfattning av de väsentligaste väsentligheterna.

Flottbas i väster

Fredrik Henrik af Chapman, den store skeppsbyggmästaren, som gjorde skeppsbyggnadskonsten till vetenskap, föddes på Nya Varvet vid Göteborg.

Tidigare brukade skärmutställningar utmärka sig för stora textmängder. Man ”skrev böcker på väggarna”, men numera behöver man inte vara utförlig. Det räcker med uppslagsorden. ”Svaret ligger antagligen bara en googling bort”, som Niklas Krantz brukar säga. Googlar man på orden båtsmanshållet, Karlskrona och skeppsgossekåren, får man snart fram vad man behöver veta. Svenska Flottans historia är främst knuten till ostkusten. Först var Stockholm vår huvudsakliga flottbas, och 1680 tog Karlskrona över. Alltifrån Gustaf Wasa fanns en eskader här i väster, men sjöstriderna var få med undantag för några år under det stora nordiska kriget, då Tordenskiold gick till anfall några gånger. Västsverige är dock med på utställningen. Lasse i Gatan och Fredrik Henrik af Chapman är avbildade. Den sistnämnde, som gjorde skeppsbyggnadskonsten till vetenskap, föddes nämligen på Nya Varvet inom det nuvarande Göteborg.

Ubåten Ulven

Maritiman har en avgjutning av ett lejonansikte från regalskeppet Wasa.

”Olyckan på Hårsfjärden 1941” är omnämnd och likaså ubåten Ulven, som gick på en undervattensmina utanför Hönö 1943. Hela besättningen omkom (utom kocken, som hade försovit sig och inte hann fram före avfärden). Ett minnesmärke på Nya Varvets kyrkogård erinrar om de omkomna. Ubåten Ulven är också en västsvensk historia. Räknar man in de privatägda krigsskeppen, blir Svenska Flottan eller svenska flottor ett par tusen år gamla. En flotta kommer vi att ha även i framtiden. ”Så länge det finns ett hav, kommer det att finnas en flotta.” Dessa ord av Per Edvin Sköld anfördes av vår fartygschef, när vi mönstrade av jagaren Gästrikland år 1975. De har visat sig stämma bra med utvecklingen. Vi kommer att få se fler jubileumsutställningar.

Lars Gahrn

2022-11-24