Herkules i de stora Landvetterskogarna

Frisksportklubben Herkules grundades år 1933 i Mölndal. Sin första klubblokal hade man i Klipphöjds skola strax ovanför Mölndals Kråka, men medlemmarna kom snart att hamna i de stora skogarna öster om Mölndal.

Lånade klubbstugor i de snöiga skogarna

Ulla Sehlin och Marianne Höglund arbetar med att bygga stugan vid Vindtjärn. (FK Herkules’ bildarkiv)

Frisksportarna ville leva friluftsliv och sökte sig därför till de stora skogarna öster om Mölndal. Man höll till en tid i Pottebo vid Finnsjön. Man fick låna en lillstuga i Björsjödamm i Rya. Man fick likaså låna en stuga i Älmhult utanför Hindås. Dessa lösningar på lokalfrågan var dock tillfälliga. Därför beslöt man sig till slut för att bygga en egen stuga i Landvetterskogarna. Frisksportklubben Herkules fick en stark inriktning på både orientering och skidåkning tack vare sina klubbstugor ute i de snöiga skogarna. Dessa fyra lånade stugor betydde mycket för klubbens utveckling. Nu fortsätter Göte Höglund, ”Mister Herkules”, att berätta om den femte lånade stugan: ”Hagedal, även denna stuga belägen en bit utanför Hindås, blev vårt nästa hemvist under några år. Nu hade vi fått större utrymme, och vi hade hamnat långt in i skogen. Nu blev det mycket skidåkning, och vi började att tävla för klubben. Förut hade några av oss tävlat för Göteborgs Skidklubb. Här i Hagedal arrangerade vi Herkules’ första skidtävling, DM 50 kilometer.

Härliga tonåringar byggde klubbstuga vid Vindtjärn

Kent Ahlgren och Åke Bylin arbetar med stockarna till stugan vid Vindtjärn. (FK Herkules’ bildarkiv)

Längtan efter och drömmen om en egen klubbstuga hade blivit allt starkare. Vi började leta efter tomt, och vi fann den vid Vindtjärn i Härryda, där i dag Landvetters flygplats ligger. Pengar hade vi inte men desto större vilja och tro på framtiden. Vi var begåvade med ett härligt gäng tonårsungdomar, som nyss hade slutat skolan och nu fanns på olika yrkesutbildningar. Både pojkar och flickor hade vi. Bland medlemmarna fanns också många äldre, som med glädje deltog i arbetslaget. Vi lånade några tusenlappar och fick några i bidrag från Mölndals stad. Bröderna Ahlgrens söner var med oss i klubben, och Ahlgrens ägde skog i Floda. Av dem fick vi skog, som vi kunde avverka och låta såga till byggnadsvirke.

Virket bars och flottades till Vindtjärn

Stugan vid Vindtjärn som skelett. (FK Herkules’ bildarkiv)

Nu blev vi skogsarbetare med en blivande skogvaktare, även han klubbmedlem, som arbetsledare. Stammarna forslades till en såg, och virket forslades därifrån till byggarbetsplatsen vid Vindtjärn i Landvetter. Våra ungdomar var jätteduktiga att rensa och ta till vara gammalt byggmaterial. Vi letade upp och tiggde till oss nästan allt material eller köpte det för nästan ingenting. Och tänk, nästan allt måste bäras långt in i skogen. Det fanns ju ingen väg, bara en traktorväg halvvägs fram. En bit av vägen kunde stockarna flottas över ett tjärn, men då måste några pojkar simma med och knuffa på stockarna i vattnet. Men en stuga på nästan 100 kvadratmeter blev det till allas vår glädje i många år.” Som läsarna märker låg alla dessa klubbstugor långt bort. Ju längre in i landet man kommer, desto större blir skogarna och desto säkrare tillgången till snö.

Göte som skogshuggare

Det finns dock vissa vrår av Mölndal, som är bättre än andra vad gäller snötillgång, och Göte kom att upptäcka Gunnebodal tack vare skogsarbete för Gunnebo. Detta hände redan under friherrinnan Hilda Sparres tid (alltså före 1948) innan Mölndals stad hade inköpt Gunnebo egendom. Hans kamrat Rune Johansson, brorson till skogvaktare Otto Johansson, Stig Axbrink, Lasse Hasselgrund och Göte högg skog öster om Björketorpet i Gunneboskogen. (Lasse Hasselgrund kom med tiden att själv bli skogvaktare och flyttade då till Falun.) Från Gunnebo ladugård gick en skogsväg över järnvägen och fram till Björketorpet. Från denna går en brant skogsväg mot Pixbo dammar i sydost. Göte och hans kamrater högg skog kring denna väg. Göte upptäckte, att här blir snön i allmänhet kvar längre än på andra håll. När stugan vid Vindtjärn så småningom skulle rivas på grund av att Landvetters flygplats skulle anläggas i dessa marker, kom den nya klubbstugan att byggas i Gunnebodal. Frisksportklubben Herkules hade kommit hem, men även i fortsättningen kände sig medlemmarna hemma i de stora skogarna i öster.

Lars Gahrn

2021-04-08

Göte Höglund berättar om Herkules storverk

Frisksportklubben Herkules har med sitt elljusspår och sin stora klubbstuga skapat ”Mölndals Skatås”. Göte Höglund, även kallad ”Mister Herkules” berättar vidare i veckans artikel:

Herkules känt vida omkring

Herkulesgården har byggts till i flera omgångar. I mars 2021 är gården så här stor. Foto: Lars Gahrn.

”Våra satsningar har medfört en fantastisk tillströmning av tränande och motionerande mölndalsbor. Skolorna förlägger ofta sina friluftsdagar i anslutning till Herkulesgården. Även långt ute i landet och även långt nere i Schweiz är vi välkända. Föreningar och landslag förlägger sina träningsläger hit. Allt detta och mycket därtill gör, att vi känner oss både stolta och glada över att kunna erbjuda allmänheten välbehövlig motion i vårt fantastiska Gunnebodal.

Bostadsrättsförening i Gunnebodal heter Herkules

Gårdens namn har formgivits med eftertanke och finess.

Vi känner oss också väldigt glada över, att Mölndals stad har uppkallat en gata (Herkulesvägen) efter oss, och att en bostadsrättsförening har fått namn efter klubben.” Här måste jag avbryta Göte och berätta om tillkomsten av det senare namnet. Göte blev uppringd av Sven Olsson, HSB-ombudsmannen, som frågade om Herkules hade något emot, att klubben fick ge namn åt bostadsrättsföreningen. Göte såg genast möjligheten att göra en framstöt och svarade därför: – Det går för sig, men du får betala bra.

Herkulesvägen

Sven Olsson var aldrig omöjlig, när det gällde förhandlingar och rimliga uppgörelser. Så kom det sig att Herkules fick en omgång träningsoveraller som tack för namnet. Vad gäller Herkulesvägen, föreslog namnberedningen, att den skulle få heta Gunnebodalsgatan, men kommunstyrelsen tog i stället namnet Herkulesvägen. Mycket tyder på, att namnet Herkules håller på att undantränga namnet Gunnebodal.

Sunt förnuft och välvilja

Herkules har en egen vapensköld, som pryder Herkulesgården.

Även kvartersnamnen har anknytning till Herkules och dess verksamhet. Inom Gunnebodal har vi exempelvis Skidstaven, Kartkanten, Kompassen och andra. Göte tycker att det gick lätt att börja verksamhet i Gunnebodal: ”På den tiden, alltså på 1960-talet, var Papyrus markägare. Ett litet telefonsamtal räckte, och så var allt klart. Ett 30-årigt arrendeavtal utan kostnad var ett faktum. När sedan Mölndals stad förvärvade området, var det lika solklart att förlänga arrendet till 30 år på samma villkor. Numera är det svårare och mera invecklat. Förut var det sunt förnuft och välvilja, som rådde, men nu är det värre med alla paragrafer och bestämmelser, som man lutar sig emot och måste följa.”

Herkules kartlade Gunnebo

Herkules ägnar sig mycket åt orientering, och då behövs bra kartor. För att få fullgoda orienteringskartor visade det sig, att medlemmarna måste rita dem själva. Göte berättade: ”Att vi började rita kartor var nog ett sätt för orienteringen att överleva och gå vidare i utvecklingen. Vi var tidigt ute med vårt Gunneboblad, som tillkom redan 1963 och hade ritats i skala 1: 25 000. Grundmaterialet var kommunala kartor. Från dem hämtade vi höjdkurvor, planbilder, gator, hus och annat. Därefter gav vi oss ut i skogen och kompletterade med detaljer, som vi hade tillgång till. Vi ritade in små mossar, bergsbranter, stigar, ödetorp och liknande.”

Mycket användbara kartor

Så berättade Göte, och jag vill tillfoga, att även kulturmiljövårdare – inte bara orienterare – använder dessa kartor. Kvalitet är alltid efterfrågad, och kartorna är verkligen detaljrika och upplysande. Som terrängkartor är de oöverträffade. Herkules har utfört många storverk.

Hänvisningar 

I samband med FK Herkules 75-årsjubileum år 2008 anordnades en fotoutställning om klubbens historia i Kvarnbygården. Lars Gahrn samtalade då med Göte Höglund, som gav honom många både skriftliga och muntliga uppgifter. Gahrn skrev en artikelserie i Mölndals-Posten om dessa minnen från FK Herkules, (MP 30/7, 1/10, 22/10 och 17/12 2008 och 11/3 2009). Denna artikel är ett sammandrag av denna artikelserie.

Lars Gahrn

2021-03-30