Herrskapet Hall på Gunnebo – en färgstark och intressant familj

År 1778 inköpte den rike göteborgsköpmannen John Hall den äldre (1735-1802) hemmanet Gunnebo i nuvarande Mölndals kommun. Några år senare började han uppföra en ny och mycket påkostad herrgårdsanläggning, ritad av stadsarkitekten i Göteborg, Carl Wilhelm Carlberg.

Denna herrgårdsanläggning, nu kallad slott, skulle föra både hans och den övriga familjens namn till eftervärlden. Intresset kring Gunnebo skulle medföra ett betydande intresse kring familjen Hall, som verkligen var både färgstark och intressant.

Göteborgs rikaste köpman

John Hall den äldre tillhörde ursprungligen en skotsk släkt. John Hall sålde stångjärn och bräder, framför allt till Storbritannien. Han skaffade sig både sågar och järnbruk, så att han själv kunde framställa en del av exportvarorna. Annars arbetade han som grosshandlare och mellanhand: han inköpte vad andra hade producerat och sålde det vidare. Hall importerade framför allt salt, kol, bly, glas, viktualier och kolonialvaror, och dessa kom i första hand från Storbritannien. Hans affärsspråk var – inte helt oväntat – engelska.

Hall levde för sina affärer och var föga intresserad av sällskapslivet. Han beskrivs som en hederlig man, tystlåten och ganska hetsig. Han blev med tiden Göteborgs i särklass rikaste köpman och gick till historien tack vare sin rikedom och Gunnebo.

Sällskapslivets drottning

John Hall den äldre var gift med Christina Gothén (1749-1825). Hon var i mycket sin makes motsats: öppen och meddelsam, charmerande och spirituell, livligt intresserad av såväl sällskapsliv som kultur. Gunnebo byggdes huvudsakligen för henne och hennes gäster och är avsett för sällskapsliv i stor skala. Hon betydde mycket för kulturlivet i Västsverige. Man spelade teater i herrskapet Halls salong, och Halls byggde Göteborgs första teater.

Gunnebobygget blev stilbildande för Västsverige och ”gunnebomöbler” blev ett känt begrepp. Lindomesnickarna har tillverkat modifierade gunnebotyper in i våra dagar. På Gunnebo fick många konstnärer och hantverkare arbete.

Christina Hall samlade litteratur, vackra möbler och konst. Gunnebo var en sevärdhet redan från början, och fru Hall visade besökarna runt. Gustaf III har besökt Gunnebo liksom Johan Tobias Sergel med flera.

Efter makens död 1802 fick Christina Hall övertaga Gunnebo som änkesäte, men genom lån och borgensförbindelser förstörde hon sin ekonomi och gick i konkurs 1818. Hennes sista år var dystra. Hennes grav vid Örgryte gamla kyrka är bevarad och är ett bra och stilfullt exempel på en gravvård från 1820-talet.

Christina Wachtmeister – grevinna och amiralinna

John och Christina Hall hade två barn, som för enkelhetens skull hette John och Christina, de också.

Dottern Christina Hall gift Wachtmeister (1773-1839) var charmerande som sin mor och lyckades göra intryck på Gustaf III under hans besök i Göteborg. Hon var en rik arvtagerska men saknade titel och rang. Hon blev gift med en fattig arvtagare, som i gengäld hade både titel och rang, greven och amiralen Claes Adam Wachtmeister af Johannishus.

Christina Hall blev genom giftermålet grevinna och amiralinna, och hennes make fick pengar att röra sig med. Dem förvaltade han skickligt, och på så vis blev en del av familjen Halls förmögenhet kvar hos ättlingarna inom ätten Wachtmeister.

Claes Adam och Christina Wachtmeister fick två barn och har många avkomlingar; en av dem var greve Folke Bernadotte.

John Hall den yngre – konstnär och bankrutterad köpman

Sonen i huset, John Hall den yngre (1771-1830), var konstnärligt begåvad och intresserad av naturvetenskap. För handel och industri saknade han däremot både håg och fallenhet. Olyckligtvis ville han efter faderns död nödvändigtvis själv och utan kompanjoner sköta handelshuset. Följden blev konkurs efter bara fem år, och på konkursen följde långvariga och mycket uppmärksammade processer mot konkursförvaltarna, som anklagades för att missköta konkursboet och för att sko sig själva.

Hall och hans medhjälpare hade framgång i rådhusrätten i hovrätten, men strax innan Högsta Domstolen skulle avkunna sitt utslag, lockades Hall till en uppgörelse i godo, och den var mycket oförmånlig för Hall och hans medhjälpare.

Några år senare dog han som en fattig tiggare i Stockholm. Han var då riksbekant för sina processer och sitt olyckliga levnadsöde. Kring ett sådant levnadsöde spinns legender, och det har även lockat tre kända svenska författare.

Året efter Halls död gav Fredrik Cederborgh ut sin lilla skrift ”Berättelse om Den, först rike och ansedde, sedermera fattige och föraktade John Hall” (1831). Boken sammanfattar de ofta överdrivna och inte alltid sanningsenliga rykten, som vid denna tid var i omlopp. Det är beklagligt att en sådan skrift har fått bestämma eftervärldens bild av John Hall den yngre. Även bilden av Hall den äldre har starkt påverkats av denna lika oförmånliga som otillförlitliga skildring.

År 1899 gav Sophie Elkan ut sin roman ”John Hall, en historia från det gamla Götheborg”, en roman som tyvärr ofta – bland annat av författarinnan Birgit Th. Sparre – har använts som en ren faktabok, fastän den givetvis innehåller mycket som är ren diktning och ingenting annat, till exempel John Halls vid det här laget riksbekanta ormgrop. Författarinnan ger oss en välvillig skildring av Hall. Han tecknas visserligen som bortskämd och svag men å andra sidan även som välmenande och godhjärtad. Elkans roman har av Berndt Fredgren omarbetats till ett skådespel, som med framgång har spelats på svenska teatrar.

Den kände göteborgsförfattaren Evert Lundström gav 1986 ut sin roman ”Livets teater”, som handlar om familjen Hall och en samtida målarfamilj. Lundström har noggrant satt sig in i alla tillgängliga källor, och romanen är följaktligen närmast en dokumentärroman, framstående både som levnadsteckning och som litterärt verk. Boken ger en utmärkt bild av den olycklige John Hall: godhjärtad och svag men samtidigt envis, konstnärligt och vetenskapligt begåvad men utan sinne för affärer.

John Hall misslyckades som köpman, men han gjorde en bestående insats genom att med sina teckningar dokumentera Gunnebo och svenskt teaterliv.

Kjell Hjern skriver: ”En verklig artist vars konstnärliga handlag man förefaller mig ha underskattat, var den rike John Hall …. Det är inte sällan en beundransvärd nerv i Halls streck och man förbluffas ofta över hur variationsrikt han förmår karakterisera vegetationen i ett landskap.” Huvuddelen av hans efterlämnade skisser väntar alltjämt på en utgivare.

Gunnebo slott har en egen hemsida som du gärna kan besöka.

Litteratur:

– Arvid Baeckström, John Hall den infantile, artikel i: Personhistorisk Tidskrift 1956.

– Arvid Baeckström, Gunnebo I-II, 1977.

– Lars Gahrn, Gunnebo – ett slott i tiden, 1997.

– Elsa-Britta Grage, artiklar om släkten Hall, John Hall den äldre och John Hall den yngre i: Svenskt Biografiskt Lexikon 17, 1967-1969.