Staden Hjo vid Vättern satsar på kulturen i samband med sitt 600-årsjubileum 2013. Kvarteret Pedagogien kommer att bli ”Kulturkvarteret”. Tre byggnader kommer att byggas samman till ett stort kulturhus, som även i fortsättningen ser ut som tre byggnader, så att småstadens karaktär bevaras. Föreningen för Västgötalitteratur valde att förlägga sitt årsmöte 2013 till den livaktiga kulturstaden vid Vättern. Med mer än 1500 medlemmar är Föreningen för Västgötalitteratur Sveriges största förening med ett landskap som intresseområde. Föreningar med inriktning på landskapets litteratur finns även i Dalsland och Värmland. Mycket överraskande för mig kom Mölndal med på årsmötet flera gånger.
Årets vackraste västgötabok
Föreningens styrelse utser varje år ”årets vackraste västgötabok”. Styrelseledamöterna tiger som muren och avslöjar inte förrän på årsmötet, vilken bok, som man har stannat för. Vilken bok hade man valt i år? Skattmästaren Sven-Olof Ask kom fram med ett väl inslaget paket. Han öppnade paketet och drog fram den Gunnebo-bok, som gavs ut under 2012. Titeln är: Gunnebo: Historien, hantverket, trädgårdarna, maten. Författarna är Ewa Kewenter och Gunnel Carlson. Fotograferna är Ralf Turander och Tomas Yeh. Tre andra personer har medverkat, nämligen Patrik Sewerin (med recept), Katja Palmdahl (som matstylist) och Christina Nilroth (som projektledning). Boken är en foliant på 256 rikt illustrerade sidor.
Fem diplom skulle utdelas
Föreningen hade ordnat fem inramade diplom, ett till bokförlaget Arena, två till författarna och två till fotograferna. När utgången av valet hade kungjorts, visade det sig emellertid, att inte någon var där för att hämta diplomen. Faran för en västgötaklimax var överhängande, men ordföranden Johnny Hagberg erinrade sig fyndigt, att åtminstone en företrädare för Mölndal fanns i salen, nämligen Lars Gahrn. Han räddade då situationen genom att be mig att berätta litet om Gunnebo och arbetena där. Jag fick också i uppdrag att lämna in diplomen på Gunnebo för vidare befordran.
”Stolar från Lindome” dryftades
Enligt vad som berättades för mig hade även boken ”Stolar från Lindome” (av Birgitta Martinius) legat mycket bra till under överläggningarna. Styrelseledamöterna lär ha varit mycket förtjusta i Sofia Änghedes vackra fotografier av gamla stolar från Lindome. Visserligen är det så, att Lindome tillhör landskapet Halland, men eftersom socknen tillhör Mölndals stad, vars övriga kommundelar Mölndal och Kållered tillhör Västergötland, ansåg sig styrelseledamöterna ändå kunna ta denna bok under allvarligt övervägande. Anledningen till att boken ”Stolar från Lindome” avfördes ur meningsutbytet var, att boken hade tryckts i Slovenien. Västgötalitteratur måste inte alls vara tryckt inom landskapet, men den bör åtminstone vara tryckt inom Sverige. Föreningen är noga med, att vi skall ha kvar tryckerier och arbetstillfällen inom Sverige.
Göran B Nilsson och Nils Hasselskog
Vid varje årsmöte bjuds på föredrag. Denna gång höll professor Göran B Nilssons ett föredrag om grönköpingsförfattaren och skalden Nils Hasselskog. Grönköping lär ju ligga mellan Skövde och Hjo, och staden Hjo har utsett sig till verklighetens Grönköping. Det är djärvt och – har det visat sig – mycket klokt. Hjovialen och andra tillställningar med ”Grönköpingssällskapet” inblandat har dragit mycket folk till den trevliga och välbevarade småstaden med äldre trähusbebyggelse. Göran B Nilsson har tillsammans med Martin Kylhammar utgivit både dikter av artiklar av Nils Hasselskog. Föredraget präglades av stor sakkunskap och vana att hålla föreläsningar. Föredragshållaren avslutade med att föreslå föreningen att sätta upp en minnestavla på det hus i Herrljunga, där Nils Hasselskog hade börjat att skriva om Grönköping.
Får vi be om en minnesplatta i Mölndal?
Då reste jag mig upp och sade, att jag visserligen helhjärtat instämde i detta förslag, men att jag ville komplettera det med förslaget, att en minnestavla måtte uppsättas även på det hus i Mölndal, där Hasselskog bodde från 1930 till sin alltför tidiga död 1936. Huset (Häradsgatan 19) är ett kulturminne i sig och dessutom ytterligare minnesvärt genom Nils Hasselskog. Visserligen är Mölndalsborna litet försiktiga med att tala om Hasselskog, eftersom folk kan tro att Mölndal skulle vara Grönköping, men i själva verket visste författaren inte mycket om Mölndal. Desto mer visste han om Göteborg. Han arbetade nämligen där som lärare. Göran B Nilsson tyckte, att två minnesplattor skulle vara dubbelt så bra. Vi låter förslaget gå vidare. Göran B Nilsson och jag önskar två minnesplattor – minst! – över Nils Hasselskog. Visst kan man räkna även minnestavlor som västgötalitteratur (i tablettformat)!
Lars Gahrn skriver 