Folkmusiken i Västsverige är starkt påverkad av engelsk, skotsk och irländsk folkmusik. Sådana toner fick vi höra under Gunnebo Vänners medlemsmöte i Stensjökyrkan onsdagen den 18 mars 2015. För skönsång och glad musik stod kvartetten Plus, som Mölndalsborna säkert kommer att få höra mycket mer av, och som de redan har hört mycket av, fastän gruppen bildades så sent som litet mer än ett år tidigare, närmare bestämt hösten 2013.
Musikveteraner
Musikanterna är nämligen veteraner, som har spelat och sjungit mycket i andra konstellationer. Kvartetten består av Rustan Johansson (munspel och durspel), Jan Svensson (sång, gitarr, mandolin, banjo), Mette Larsen (sång, gitarr) och Jan Almqvist (bas, keyboard). Man spelade och sjöng irländska, skotska och nordiska visor med både kläm och fin känsla för stämningslägena. Gruppen har spelat in några av visorna. En cd är på väg, och jag fick ta del av en Demo-CD med ett axplock av gruppens repertoar. Lasse Larsson tackade varmt för sång och musik och förutspådde, att gruppen skulle göra ett bejublat segertåg genom Mölndals föreningsliv. Plus avslutade med den livliga och glada sången ”All för the grog”. Några groggar serverades dock inte till Gunnebovännerna, som höll till godo med välkokt kaffe och goda smörgåsar. Medlemsmötet var på alla sätt lyckat. Jag ville veta mer om denna trevliga kvartett och dess förvaltning av vårt kulturarv. Jag vände mig till Mette Larsen. Hon berättade följande om sin grupp:
Mette berättar
”PLUS bildades hösten 2013. Samtliga medlemmar har varit aktiva med sång och musik sedan tonåren och har varit med i olika konstellationer. Rustan och Janne Svensson har hållit på med irländsk och keltisk sång och musik i flera år. Mette har sjungit visor och ’pianobarsmusik’. Janne Almqvist har varit med i en mängd olika musikgrupper och orkestrar i decennier. En gemensam nämnare för alla fyra är kärlek till folkmusiken, särskilt irländsk, skotsk och nordisk sådan. Vi framför också gärna ballader, moderna visor och andra sånger.
60 plus
Medlemmarna i PLUS har uppnått pensionsåldern, det vill säga, att samtliga är 60 PLUS. Vi bor i Härryda och Mölndal och träffas en gång i veckan och repeterar. Vi skriver ingen egen musik utan tycker att det finns så oändligt mycket fina texter till vackra melodier att ta av. Vi försöker hellre sätta gruppens prägel på detta. Det är PLUS’ ambition att förmedla till andra den känsla vi själva upplever, när vi hör en fin melodi, en bra text eller en härlig rytm. Med befintliga instrument och röster i PLUS arrangerar vi sångerna efter förmåga och hoppas därigenom nå ut till publiken med en känsla av glädje, längtan, hopp och kärlek.
Varierad repertoar
Vi har himla kul tillsammans och känner stort engagemang och glädje, när vi repeterar. Det är självklart viktigt för oss att få komma ut och visa upp oss också, och vi försöker bygga upp en repertoar, som är varierad, för att nå ut till så många som möjligt. Under det dryga år som PLUS har hållit på tillsammans har vi haft nöjet att visa upp oss vid några tillfällen. Gruppen har bland annat haft framträdanden för Anhörigföreningen och Råda Hembygdsförening, båda i Mölnlycke. Eftersom vi har lagt yrkeslivet bakom oss, är PLUS också tillgängliga för framträdanden på dagtid.” Så berättade Mette Larsen.
Jag fångade en räv idag
Västerifrån, huvudsakligen västerifrån, har Västsverige påverkats. I Bohuslän, i Göteborg och kringliggande delar av Västergötland samt i Halland fanns och finns mycket sjöfolk. Sjömännen tog intryck av musiken, som de hörde i hamnarna västerut. Jag skall berätta ett roande exempel på detta. För några år sedan lyssnade jag till cd-skivan ”Det hände sig i Göteborg”, inspelad av musikgruppen Kal (1998). Den innehåller sjömansvisor av alla slag. Av melodierna fäste jag mig särskilt vid den första, som hade fått ge namn åt skivan. Jag hade hört melodin förr men var och vilket sammanhang? Efter ett tag klarnade det. Denna melodi förekommer ju i filmen ”Snövit och de sju dvärgarna” (1938). I denna film sjunger dvärgen Blyger: ”Jag fångade en räv i dag, men räven smet ur näven…”. Där har vi sjömansvisans melodi, som mycket riktigt överensstämmer med andra äldre folkmelodier från Förenta Staterna. När till och med jag upptäcker de västliga klangerna i sjömansvisor, hur klart skall sambandet då inte vara för musikforskare? Somliga musikgrupper är inte bara påverkade utan sjunger visor västerifrån. En av dem är Plus. Dessa musiker och sångare förvaltar och vidareutvecklar vårt västsvenska musikarv.
Lars Gahrn skriver 