Billdals gård – ett sommarpalats

Billdals gård eller herrgård med huvudingången. Foto: Lars Gahrn.

Billdals gård i Askim är ett sommarpalats, som beboddes av rika göteborgare. Förvaltaren, Higab, kallar gården för bara gård, men redan under landstormens dagar år 1914 kallades detta gods för herrgård. Här som annars är språkbruket alltså vacklande. Huvudbyggnaden uppfördes på 1860-talet och är byggd i nyrenässans. Under renässansens dagar byggdes ståtliga stenpalats, men här i Norden byggde man ofta trähus i stället. Billdals gård eller Billdals herrgård är timrad men plankklädd och målad i stenfärg, så att byggnaden skall ge intryck av att vara ett stenhus.

Vinkelbyggnad med utsiktsplats

Billdals gård eller herrgård från trädgårdssidan. Denna väg fick besökare komma in i salongen 2020.

Planlösningen är intressant och mycket lyckad. Huset är byggt så, att det bildar en vinkel. Den stora ingången är belägen i en förstuga inne i vinkeln. På grund av sin planlösning blir byggnaden mycket omväxlande, när man vandrar runt huset. Uppe på taket har palatset en plattform, omgiven av balustrader. Har huset samtidigt tjänstgjort som utsiktstorn, eller är balustraden uppbyggd bara för att så skulle vara enligt de förebilder, som man hade utomlands? Jag blev fundersam, när Anna Jolfors meddelade: ”För närvarande är det ’vanligt tak’ däruppe, det vill säga inte platt, inget ställe att placera möbler på till exempel. Kanske såg det annorlunda ut från början. Men det går att speja.” Under 1800-talet blomstrade naturromantiken. Utsiktstorn byggdes både här och var. Njöt man av utsikten från husets tak, eller föredrog man att uppsöka utsiktsplatser i de omgivande bergen?

Buss till Billdal

Vackra stuckarbeten i salongen.

Här har tre mycket kända göteborgare, alla tre både ungkarlar och framstående donatorer, bott: James Robertson Dickson, Charles Felix Lindberg och Gustaf Werner. Namnen är kända, men om de tre männen som människor är inte mycket känt. Gustaf Werner levde ett mycket enkelt liv, men han bodde furstligt, i palatsbyggnader, Wernerska villan inne i Göteborg och Billdals herrgård härute på landsbygden. Han prydde sina boningar med konstverk av hög kvalitet och av stort värde även ekonomiskt. När han skulle fara ut till Billdal, åkte han inte bil. Han lär endast ha fnyst åt de unga män, som for till Askim i egna bilar. Själv tog han alltid bussen. (Sentida efterföljare kan ta Rosa express från Göteborg ut till Billdal.) På Werners tid hade företagsledarna tjänstebil och privatchaufför, men Werner tycks inte ha unnat sig sådana extravaganser. Byggmästare August Krüger (1822-1896) ägde huset 1873-1890. Han hade fru och barn, och då bör det ha varit mera liv och rörelse i parken och de stora gemaken.

Engelska parken

Dubbeldörrarna skulle göra monumental verkan – här som i liknande herresäten.

Detta och mycket annat kan Anna Jolfors berätta, när hon visar runt i en del av Billdals herrgård. Efter att under många år ha stått obebodd var herrgården något förfallen. Higab har dock satsat på yttre upprustning av byggnaden. Den ser nu ut som om den vore ny. Tiden har kommit för inre upprustning. Higab skall gå vidare och restaurera de vackra rummen. Intresset för herrgården är betydande. Den ligger ju i Billdals Park, som är ett uppskattat strövområde för askimsborna. Visst vill man veta lite mer om den byggnad, som man så ofta vandrar förbi! Sommarpalatset byggdes i en mycket naturskön trakt. Invid palatset finns en dalgång med en bäck på bottnen. Tre små broar leder över detta romantiska vattendrag. Detta är alltså en engelsk park med ekar, bokar och andra lövträd. Som bekant växer skogarna till och förtätas. Även runt Billdals herrgård frodas växtligheten och djurlivet. Vi hörde och såg fyra korpar, när Anna Jolfors, Niklas Krantz och jag besökte Billdal den 7 juni 2020.

Inblick i ett palats

Anna Jolfors, guide och forskare.

Under söndagarna i juni månad 2020 får folk komma in i husets salong. Higab öppnar huset och har anlitat en guide och forskare av bästa slag, nämligen Anna Jolfors. Tack vare två utomhustrappor, en till höger och en till vänster, kan man komma upp på en altan, och från den kommer man in i husets stora och ljusa salong. Rummet pryds av stuckaturarbeten på väggarna och i taket, men här och var är stucken skadad, liksom väggar och tak. Man har börjat laga och därför tagit bort en del av rörmattorna i tak och väggar. På något ställe kan man se de mäktiga timmerstockarna i väggen. Rakt fram har man två par dubbeldörrar, av vilka det högra paret har satts dit enbart för symmetrins skull. Dessa dörrar kan alltså inte öppnas. Till vänster om dörrarna finns en halvrund nisch för en kakelugn, och till höger finns på samma sätt en nisch för en kakelugn. På rummets vänstra kortsida öppnar sig rummet in mot förmaket, och innanför detta syns biblioteket. Denna öppning är dock försatt av en plexiglasskiva. På rummets högra kortsida öppnar sig rummet mot matsalen. Även denna öppning är försatt med en plexiglasskiva. Som värdinna och guide i salongen tjänstgör Anna Jolfors. Hon, Niklas Krantz och jag åkte tillsammans dit söndagen den 7 juni, alltså första söndagen, då huset skulle vara öppet. Hon skulle tjänstgöra mellan tolv och fyra, men hon behövde aldrig ha långsamt. I det vackra söndagsvädret vandrade folk omkring i Billdals park, och många tog tillfället i akt att titta in. Utanför stod en stor bil, en kafévagn (eller – hemska ord – ”foodtruck”), vackert målad, så att den går bra ihop med herrgården. Här sålde ridklubben glass och varm korv. Affärerna gick mycket bra. I nästa artikel skall jag berätta om ett militärt kapitel i egendomens historia.

Lars Gahrn

2020-06-18