Fantasyteater med angelägna budskap

Ljudaborg Kulturförening bjöd i juni 2023 på ett nyskrivet teaterstycke, ”Trubbel med Sommarfesten”, som är inspirerat av Fantasy-litteraturen men inte desto mindre har klar anknytning till livet i gamla Lödöse, där kulturföreningen har sin teaterbyggnad, och där Ljudaån rinner. Skådespelet har även ett angeläget budskap till samtiden.

Många medverkande

Gamle token var en riktigt klok en. Foto: Lars Gahrn.

Pjäsen är skriven av Micaela Lyrehed Edwartz, som själv spelade med. Allt som allt 24 skådespelare deltog i arbetet tillsammans med fem rara barn, som snarast var statister. Detta gör allt som allt 29 medverkande, en mycket hög siffra, som visar, att många finner verksamheten rolig och givande. Kultutföreningens syfte är, att man skall ”utvecklas tillsammans – genom scen- och filmarbete, hantverk, arrangörskap och andra konstuttryck.” Ledorden är: Gemenskap, Historia, Skapande, Utveckling. Man har verkligen lyckats. Mycket folk får man med sig, och med många olika verksamheter lyfter man fram gamla Lödöse.

Motsättningar mellan olika naturväsen

Många medverkande!

Skådespelet handlar om tre olika slags väsen, nämligen älvor, troll och pysslingar, som bor tillsammans i en skog och skall fira sommarfest tillsammans. När så många väsen av helt olika slag skall samverka, uppstår motsättningar. Allt förvärras av att en i skaran vill stoppa festen och i hemlighet arbetar för att sabotera den. Han dyker upp som skådespelets motsvarighet till ”Gäckande skuggan” eller Spökplumpen. Här blir skådespelet riktigt roligt. De andra skådespelarna låtsas inte se ”gäckande skuggan”, men barnen i publiken ser honom givetvis och försöker påkalla uppmärksamhet. Skådespelarna är sena i starten och ser ingenting. Barnen skrattar.

Man anklagar inte den egna gruppen

Skådespelet är tänkt som underhållning, men det har också ett budskap till vår tid. Här får man se, hur motsättningar uppstår mellan olika slags väsen. Man får se, hur fördomar blommar upp. Vi är bra, men de andra är dumma, lata och opålitliga. Misstankarna riktas alltid mot någon i en annan grupp, aldrig mot någon i den egna gruppen. Utvecklingen är förödande för trivsel och sammanhållning. Vi känner igen denna utveckling från våra dagar, när våra samhällen har fått flera klart åtskilda befolkningsgrupper.

Sådana motsättningar bör ha funnits i Lödöse

Gamle token begrep att man skulle undersöka väskan längst till höger.

Man kan mycket väl tänka sig dylika motsättningar i det medeltida Lödöse. I denna stad fanns både svenskar och tyskar och givetvis enstaka köpmän från andra folkslag. Motsättningarna kunde bli elakartade. År 1392 dödade tyskarna ett stort annat svenskar i Stockholm. Händelsen har gått till historien som Käpplingemorden. Under digerdöden beskylldes judarna i Visby för att ha förgiftat stadens brunnar. På så vis skulle pesten ha uppstått, trodde man. Lika grundlösa är de anklagelser, som Ljudaborgs väsen riktar mot varandra.

Var finns han?

Ett roande drag, mycket träffsäkert återgivet, som brukar gå igen, när många skall samarbeta, är att folk springer runt och söker efter varandra, ofta förgäves. Sedan nästan alla har skaffat mobiltelefoner, går det som regel trots allt att få tag i den man söker utan att behöva yra runt som yra höns, men dessförinnan kunde det vara näst intill omöjligt att återfinna de eftersökta. Skådespelet speglar på ett roande sätt det äldre skedet.

Gamle token blir hjälte

Många människor – mycket prat.

Vad skall man då göra i ett sådant läge? Skådespelets svar är, att man skall reda ut tvistigheterna och samarbeta. Man skall inte dra sig bort från varandra utan tvärtom samverka och vara tillsammans. Många av skådespelarna gör bemärkansvärda insatser, men en av dem sticker ut, nämligen ”Gamle token”, spelat av Gadiel Lopez. Han framträder som en Commedia dell’arte-skådespelare, omstöpt till ett nordiskt sagoväsen. Hans utspel med röst, åtbörder och vandringsstav är mycket livligt och uttrycksfullt. Han talar dessutom med den brutna svenska, som en Commedia dell’arte-skådespelare skall ha. De andra personerna i dramat är visserligen snälla mot honom men räknar honom inte för något utan betraktar honom med överseende och lätt dold ringaktning. Ändå är det han som räknar ut, vem som skulle kunna vilja sabotera sommarfesten, och ”Gamle token” lyckas även bevisa sina misstankar. När han undersöker den misstänktes väska, finner han där gäckande skuggans svarta dräkt. På så vis har skådespelet ytterligare ett budskap: Ringakta inte dina medmänniskor! Du kan mycket väl undervärdera dem. Även förbisedda personer kan göra viktiga insatser.

Frikostiga sponsorer

Livligt utspel.

Kulturföreningen Ljudaborg gör en viktig insats för att lyfta fram gamla Lödöse, men teater är inte någon lönsam verksamhet. Man är beroende av bidrag och hjälp från sponsorer. I programmet tackar man Studieförbundet Vuxenskolan, Lilla Edets kommun, Grönedal (i Grönnäs), Derome, EdetHus, Elon Lilla Edet, Lilla Edets Järnhandel och Färgburken. Alla har gjort en viktig insats för skapande av utvecklande verksamhet och framlyftande av Gamla Lödöse. Även underhållning är ofta mer än underhållning. I detta fall finns angelägna budskap till samtiden.

Lars Gahrn

2024-05-03

Är Wendelsberg ett slott?

En huggen sten med årtalet 1883 tillsammans med byggherren Bruno Wendels initialer finns vid ingången till Wendelsberg. Redan då kunde Wendelsberg kallas slott. Foto: Lars Gahrn.

Redan innan Wendelsberg byggdes, kallades detta stora palats för slott. Även Villa Papyrus i Mölndal kallades slott samtidigt. Wendelsberg var färdigt 1883, och detta årtal finner vi på en huggen sten tillsammans med byggherren Bruno Wendels initialer vid huvudingången, men redan 1879 kallades den ännu bara planerade byggnaden i en tidningsartikel för slott. I en föregående artikel har jag behandlat denna artikel, som Roger Jannesson fann på nätet. Från och med 1929 kallades Villa Denninghoff vid Rådasjön och Gunnebo strax intill för slott. År 1935 kallade Axel Möndell Råda Säteri för slott. Ordet slott har alltså redan tidigt använts mycket frikostigt.

Är slott rätt ord?

Vän av ordning och hävdvunnet språkbruk frågar sig naturligtvis: Är det verkligen riktigt att använda ordet slott på detta sätt? Låt oss granska vad Svenska Akademiens ordbok har att säga i ämnet! Det svar, som jag fick fram, överraskade mig. Den frikostiga användningen av ordet slott har i själva verket urgamla anor. Med hjälp av bland andra den gamle Västerås-biskopen Peder Svart skall frågan kunna besvaras.

Vad säger Svenska Akademiens ordbok?

Wendelsbergs fasad är efter 1930-talets ombyggnad ännu högre och ståtligare än förut. Foto: Lars Gahrn.

Vad kan då kallas för ett slott? För att besvara den frågan går vi lämpligen till Svenska Akademiens ordbok. I en ordartikel från 1977 får vi veta, att ordet slott betecknar en befäst plats eller byggnad, ett fäste eller med andra ord en borg, en större (särskilt med torn och tinnar försedd och med vallgrav helt eller delvis omgiven) monumental byggnad, som förr utgjorde ett fäste eller en borg, bebodd eller ursprungligen avsedd att bebos av konungen eller en annan furstlig person eller av en adelsman eller en kunglig styresman och dylikt. Ordboksförfattaren medger emellertid, att ordet kunde användas ”oegentligt” även om en ”(större och förnämligare byggnad), som liknar eller erinrar om ett slott”. Därmed kan i stort sett vilka större palats som helst kallas för slott. Man kan åberopa Svenska Akademiens ordbok som stöd för återhållsamhet i ordets användning, men vid närmare granskning är stödet alltså sviktande. Vid närmare eftertanke visar sig stödet emellertid vara svagare än ordboken anger.

Den ”oegentliga” användningen är inte oegentlig 

Råda Säteri är onekligen en både stilren och förhållandevis stor byggnad. Foto: Lars Gahrn.

Författaren till ordboksartikeln i Svenska Akademiens ordbok tycks nämligen inte ha uppmärksammat, att den så kallade ”oegentliga användningen” av ordet slott har varit med från början och alltså inte kan kallas oegentlig. Enligt ordboksartikeln skall ordet slott egentligen vara förbehållet konungens befästa kungsgårdar runtom i riket. Men när går vi till Peder Svarts krönika om Gustav Vasa, finner vi, att krönikeskrivaren kallar även biskopsborgarna för slott och fäste. Detta är mycket tydligt i samband med skildringen av riksdagen i Västerås 1527, då biskoparnas slott gång på gång omtalas. (Jag hänvisar till: Peder Svart, Gustav Vasas krönika, utgiven av Gunnar T. Westin, Stockholm 1964, sidorna 139, 141, 142 och 149.) Den stora förändringen i ordets betydelse är alltså inte på något sätt, att ordet slott skulle ha övergått från att beteckna konungens befästa egendomar till att beteckna även andra högt uppsatta medborgares palats. Den betydelsen fanns med från början. Den stora förändringen i betydelse är, att ordet slott har övergått från att beteckna enbart befästa residens till att beteckna även obefästa sådana. (Dessutom har med åren alltfler och allt mindre herresäten med åren kommit att kallas slott.) Dessa iakttagelser styrker uppfattningen, att man har väldigt svårt att anföra vägande skäl gentemot den språkliga utvecklingen. Om någon vill neka Wendelsberg äran av att kallas slott, har han eller hon med andra ord väldigt lite att anföra.

Vilket ord skall vi använda? 

Vilket ord skall vi använda? Skall vi kalla säterier, herrgårdar, palatsliknande villor och andra herremansboningar för slott? Var och en väljer själv. Att kalla Wendelsberg och säteriet för slott är inte fel. En sådan användning av ordet slott har ju ett djupt och långvarigt stöd i folkligt språkbruk. Utvecklingen är därför oundviklig och kan inte stoppas av några språkregler. Å andra sidan kan det vara klokt att undvika benämningen slott. Använder man ordet slott, måste man vara beredd på invändningar och mothugg. Vänner av ordning och hävdvunnet språkbruk brukar påpeka, att Gunnebo egentligen inte är ett slott. Motståndet mot detta språkbruk är utbrett och starkt, men alltsedan 1929 har ordet slott dominerat i språkbruket för Gunnebos vidkommande. Det kommunala bolaget heter ”AB Gunnebo Slott och Trädgårdar”. Utvecklingen är som sagt obönhörlig. För mig, som beundrar både arkitekten Adrian Peterson och hans skapelse Wendelsberg, ligger ordet slott nära till hands. Trots den stora åldersskillnaden på mer än 40 år var jag och Axel Möndell (1910-1996) goda vänner, och vi samarbetade mycket ända fram till hans död. Jag säger inte emot Axel. Men å andra sidan är jag nog inte beredd att börja kalla säteriet för slott. Ordet säteri är väl så fint och kanske rentav förnämare. Säteriet är värt den allra bästa benämningen.

Vad säger Rådaborna?

Framförallt skulle det vara intressant att få veta, vad Rådaborna själva tycker. Berätta gärna för mig vad ni anser om ordet slott! Jag är mycket intresserad av språkutvecklingen. I Mölndals stadsmuseums faktarum har jag fått ihop en hel pärm med uppgifter om användningen av ordet slott. Wendelsberg och Råda Säteri är självklart med i den pärmen. Roger Jannessons fynd på nätet ger oss dock mycket att fundera över. De, som vill använda ordet slott, har fått mer vatten på sin kvarn.

Lars Gahrn

2024-04-18