Kyrkoruinen på Labbra

Väster om Råda säteri går halvön Labbra eller ”Säteriudden” ut i Rådasjön. John Hall d. y. använde för övrigt på sin tid det mycket vackrare namnet Rådanäs.

Skulle detta vara John Halls laboratorium!?

Gunnebo är Gunnebo och Råda säteri är Råda säteri. Emellan dessa egendomar ligger Rådasjön och stora marker. Därför blev jag inte litet förvånad i februari 2011, när en sagesman, uppvuxen i Pixbo, berättade följande: ”Under min uppväxt i Pixbo var det en allmän uppfattning, att John Hall hade haft ett laboratorium på udden vid Råda säteri. Hall var litet egen, och föräldrarna hade byggt ett laboratorium åt honom här på udden.” Detta är bara en av många märkliga förklaringar. Ämnet kräver en längre utredning. Alla förklaringar, som hittills har framförts, är felaktiga.

Detta är en ruin, som har byggts som ruin

Vår grannsocken Råda kan nämligen stoltsera med någonting så ovanligt som en ruin efter en ruin. Därute på bergåsens krön, som omkransas av bokar, ekar och andra lövträd, ligger ruinen, byggd som ruin av friherrinnan Martina von Schwerin ”för att öka naturens romantik”. Hon levde med i romantikens guldålder under 1800-talets första årtionden och var själv en mycket romantisk kvinna. (Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län 3, 1932, s. 117; Hjalmar Pehrsson, Rådaboken, 1945, s. 47.) Numera delvis vandaliserad är ruinen en ruin av en ruin.

I motsats till de flesta riktiga ruiner, som är övertorvade eller begravda i jord, grus och rasmassor, är grundplanen till denna byggda,ruin mycket tydlig. Ruinen är, avlång med raka långsidor. Åt öster avslutas den med en absid eller halvrundel, och även den västra kortsidan är rundad. Längst i öster finns ett fyrkantigt block. Ruinen sträcker ut sig i öst-västlig riktning och består av tre avsatser, som likt trappsteg höjer sig mot väster. Avsatserna förbinds med varandra med trappor.

Egentligen finns endast avsatserna men inte några inramande murar utom längst i väster, där det mesta av de uppstående murarna dock nu är nedrivet av vandaler. Bevarade fotografier visar dock hur ruinen såg ut åt detta håll. Här fanns ingången, och över denna öppning var en rundbåge välvd. Ovanpå och på ömse sidor om rundbågen fanns två torn eller ansatser till torn, den ena med en fönsterglugg. (Fotografi hos: Dan Korn, Mölnlyckeboken – Ett samhälles historia genom tvåhundra år, 1983, s. 50).

Laboratorium, kloster och riddarborg

Högst olika uppfattningar har framförts om vad denna ruin skulle ha kunnat vara. Man har gissat på ett laboratorium – därav namnet Labbra – och sanatorium (Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län 3, 1932, s. 117.) Kloster och brännvinsbränneri är andra förslag (Edvin Trettondal, Långdans kring Råda sjö, Mölndals Hembygdsförenings årsskrift 1966, s. 13.) Riddarborg har man också gissat på (Korn 1983 s. 50). Eftersom ruinen har byggts som ruin, har den självfallet inte varit någonting, vilket de åberopade författarna har varit väl medvetna om. De har vidarebefordrat andras vilda gissningar enbart för att roa läsekretsen.

Tittar man sig noga omkring, begriper man emellertid att detta är en kyrkoruin, men märkligt nog tycks ingen ha begripit detta, utan i stället har man lagt fram sådana stolligheter som kloster och riddarborg. De, som har gissat sig fram, bör ha varit berövade förmågan till eftertanke, eller har de aldrig någonsin sett grunden efter ett kloster, en borg eller en kyrka.

Detta är en kyrkoruin

Nästan allt stämmer in på en kyrka: utsträckningen i öst-västlig riktning, absiden i öster med altarstenen, ingången genom tornet i väster och den långsmala formen. Den nu försvunna rundbågen i väster visar, att detta skulle vara en romansk kyrka, och sådana hade som bekant halvrund absid för koret. Större sådana kyrkor hade två torn i väster. Det mest kända exemplet är Lunds domkyrka, välkänd för friherrinnan von Schwerin från hennes tid i Skåne.

Var detta en plats för friluftsmöten?

På ett sätt skiljer sig ruinen emellertid från en kyrka. Den är uppbyggd i avsatser, som sänker sig åt öster. Vanligtvis brukar kordelen i öster vara högre än det övriga kyrkorummet – aldrig lägre. Denna märkliga omständighet gör, att man måste ställa frågan, om ruinen byggdes enbart för att ”försköna landskapet”, och om den inte hade någon uppgift att fylla. Uppläggningen påminner nämligen osökt om en friluftsteater, där åskådarplatserna höjer sig som trappsteg över varandra för att åskådarna skall kunna se över varandras huvuden ned på skådebanan.

Vem skulle då kunna tänkas vara intresserad av friluftsmöten och framträdanden här på Labbra? Som bekant har somliga ordenssällskap ibland sammankomster ute i det fria, och på platsen i fråga lämnar de ibland – åtminstone nu på senare tid – kvar sitt ordensmärke som ett slags minnesmärke. Det förekommer att man ser sådana ordensmärken i slottsparker. Kanske detta kan vara något att forska i? Kanske skulle ruinen på Rådanäs vara en lämplig plats för friluftsgudstjänster? Platsen är ju både lugn och vacker.

Ruinen användes som utsiktstorn

Upp till en plattform på dubbeltornet ledde en uppbyggd trappa. Tack vare plattformen och trappan hade man här ett utsiktstorn med utsikt över säteriets ägor och gårdsbyggnader. Ibland fotograferades sällskap på utflykt framför tornet, och då brukade några stå uppe på plattformen.

I skrifter och uppteckningar uppges högst olika årtal för ruinens tillkomst, men så mycket står klart, att den måste ha tillkommit mellan 1786 och 1890. Den saknas nämligen på 1776 års och 1786 års kartor men finns med på kartan från 1890-1891. Man brukar uppge att Martina von Schwerin byggde denna märkliga skapelse, men uppgift saknas i samtida och äldre källor.

Jag har skrivit om Labbra i Mölndals-Posten (19/6 1996, 19/6 2002 och 28/8 2002), men frågorna kring Labbra är ständigt många, och nu har det blivit också en artikel för Gunneboblad. Besök gärna gamla Rådanäs på våren, när vitsipporna blommar och bokarna får blad! Då är Rådanäs som mest till sin fördel, ett helt oemotståndligt område.

Klicka här för denna artikel i pdf-format.