Ångaren Bohuslän – minnessakernas flaggskepp

Ett århundrade är en hög ålder för en båt, men nu har det hänt. Ångaren Bohuslän fyller 100 år under 2014. Vatten och salt förstör både trä och järn på sikt. Underhållskostnaderna blir stora, och det är inte säkert att folk vill lägga pengar på ett föråldrat fartyg. Ångaren Bohuslän har dock överlevt även skedena av sviktande lönsamhet och bristande intresse.

Två minnesmuggar

Ångaren Bohuslän vid kaj. Foto: Lars Gahrn.
Ångaren Bohuslän vid kaj. Foto: Lars Gahrn.

Nu har intresset övergått i sin motsats. Bohuslän har blivit en sinnebild för Västkusten och landskapet Bohuslän. På vår tids språk har den blivit en ”ikon”. De täta turerna talar sitt språk, men jag har framför allt drabbats av denna insikt genom alla minnes­saker och souvenirer, som man upptäcker, när man börjar titta sig omkring på second-hand-marknader och andra ställen. En påminnelse om detta fick jag efter nyår 2014. Jag träffade då Anna Jolfors och Niklas Krantz. Han hade hittat en tekopp med ångaren på, och hon hade hittat en större kaffekopp med samma teckning på. Muggarna tillverkades till 80-årsjubileet 1994. Teckningen hade utförts av Stig Gitse, Göteborgs-Postens legendariske tecknare, som dessutom var en inte oäven verskåsör. Även versen är med på tekoppen.

Ett flaskskepp

Tekoppen och kaffekoppen.
Tekoppen och kaffekoppen.

Sjömän hade förr långa frivakter och sysselsatte sig då med bland annat sjömansarbeten. Man byg­gde till exempel flaskskepp. Sådana arbeten kallas även ”flaskkonst”. Somm­aren 2011 hade Niklas Krantz lyckats leta fram ett flaskskepp, som var en mycket liten modell av ångaren Bohuslän. Flaskan satt fast på en sockel, som utgjordes av en planka. På den stod ”Bohuslän 1914-1994”. Modellen hade alltså tillverkats till 80-årsjubileet. Men vem hade gjort modellen?

Jag hörde mig för bland Bohusläns besättning, och då visade sig spåren leda rakt till Mölndal. Modellmakaren heter Rune Hildén och hade arbetat till sjöss i kabyssen (köket). Han hade fortsatt att arbeta i kabyssen på Bohuslän. Dessutom hade han lärt sig att tillverka flaskskepp. Under årens lopp hade han spritt åtskilliga sådana modeller kring sig. Nu ägde jag en sådan modell.

En glödritning

Rune Hildéns flaskskepp. Text på flaskan: Bohuslän 1914-1994.
Rune Hildéns flaskskepp.

På hösten 2012 hade Niklas Krantz funnit en glödritning, som visade ångaren under gång snett framifrån. I ena hörnet finns en urtavla för en batteriklocka. Glödritningen är märkt ”NS-89” och har alltså utförts det år, då ångaren firade 75-årsjubil­eum. Bakpå finns en klisterlapp med namnet Nils Scherman (Kaprifolvägen 12, Stenungsund). Han har framställt många glödritningar genom åren. Scherman har avbildat både Bohuslän och andra fartyg. På hans glödritningar ser man fiskebåtar såväl som fraktfartyg. Fyrar som Vinga och Pater Noster är andra uppskattade motiv. Dessutom har han förvandlat kartbilder av bohuslänska öar till glödritningar. Själv kommer han ursprungligen från Hönö. Som gammal öbo och bohusläning kan han helt enkelt inte säga nej till ångaren Bohuslän, som han har återgett många gånger. Från Hönö kommer även Dag Edvardsson, som likaså har gjort många glödritningar, bland annat av Färjan 4.

Minnestallrik och spegel

År 1977 utgavs en minnestallrik i serien ”Västsvenska ångare” av FALKs i Elg-porslin. Ångaren Bohuslän är avbildad i blått på vitt porslin av konstnärinnan Solweig Olsson. Ett hundra exemplar av tallriken var numrerade. Även Gustavsberg har tillverkat en tallrik med Bohuslän på, men den saknas än så länge i min samling.

Prydnadstallrik med Bohusläns kraftfulla profil.
Prydnadstallrik med Bohusläns kraftfulla profil.

Ångaren Bohuslän förekom­mer också på en spegel. Den är 61 centimeter bred och 40 centimeter hög. Mitt på spegelglaset finns ånga­ren avbildad. I nedre kanten finns kortfattade uppgifter om fartyget. Uppgift om tillverkare saknas, men på ramens baksida finns en etikett med påskriven: ”Taiwan”. Internationellt sk­all det vara i samband med ett fartyg. Jag vill minnas, att jag även har sett en bricka med ångaren Bohuslän på, men min minnesbild är tyvärr oklar.

Fartygsmodeller

Modellen ombord på fartyget.
Modellen ombord på fartyget.

Få fartyg kan bevaras in för framtiden, men sjöfartshist­orikerna försöker ta skadan igen genom att beställa fartygsmodeller av många fartyg, som har gått till upphuggning eller skrot­ning. Bohuslän finns lyck­ligtvis kvar och är i utmärkt skick. Ändå finns åtskilliga modeller av detta ångfar­tyg. En modell finns ombo­rd. Modellen finns i en glasmonter, som sitter över lejdaren ned till aktersalongen. En plåt på denna monter meddelar: ”Gåva av Modellbyggare Yngve Skoog i samband med S/S Bohuslän 75 år 1989”. Kanske kan en modell ombord på själva fartyget tyckas vara överflödig, men tänker man efter, kan ju passagerarna inte se fartyget utifrån under gång. Även ombord kan en modell behövas. Man kan ju vilja se det fartyg man far med.

Stora modeller av ångaren Bohuslän har jag funnit även i Gullholmens konstmuseum, Fiskemuseet på Hönö och Sjöfartsmuseet i Göteborg.

Bohuslän – en prydnad för hamnen

Alla modeller är välgjorda, men givetvis är det mest givande att vandra till Stenpiren, där Bohuslän ligger förtöjd över somrarna, om hon inte är ute och far. Verkligheten är som bekant underbarare än dikten. De verkliga fartygen är trots allt förmer än modellerna, förutsatt att båtarna är välskötta. Bohuslän hör lyckligtvis till de verkligt välskötta och vårdade fartygen. Vem vårdar inte en ikon för Bohuslän?

Klicka här för denna artikel som pdf

Hängivet och uppoffrande arbete med levande museifartyg

Göteborgs gamla hamn levde upp igen under Göteborgs hamnfestival lördagen den 1 och söndagen den 2 juni 2013. Från Lilla Bommen och fram till Stenpiren låg fullt med gamla skönheter, segelfartyg och ångbåtar om varandra.

Välkommen ombord!

Skonaren Ingo. Foto: Lars Gahrn
Skonaren Ingo. Foto: Lars Gahrn

Vädret var bästa möjliga, och kajerna fylldes av ett myllrande folkliv. Passager­ar­fartyget Sankt Erik gjorde hamnturer, och Färjan fyra var ute på korta kryss­ningar varje halv­timme. Ofta hörde man ångviss­lans glada signal. De intresserade var välkomna att stiga ombord på segelfartyg som Mandalay, Westvind, Athene, Ingo, Gratia och Westkust. Där låg även bogserbåtarna Sven, Harry och Herkules samt kanalbåten Wilhelm Tham. Alla var välkomna ombord, och mer än många tittade in i de små men hemtrevliga och välskötta passagerarhytterna ombord på Wilhelm Tham. Kanalbåten är försedd med många korgstolar, och i dem kan man sitta, när båten i lugn takt glider fram på Göta kanal.

Göteborg en lugn hamnstad

Göteborgs Maritima Center tar upp en stor del av denna sträcka med sina många fartyg. Dessa dagar stod glada (och snälla) sjörövare på kajen som inkastare. Under festivalen behövde man inte betala inträde. Sjörövarna var inte ens ute efter inträdesavgifter! Som hamnstad har Göteborg räknats till de lugna, laglydiga och snälla hamnarna. Faran för att bli sjanghajad, det vill säga tvångsvärvad som sjöman, var inte stor.

Vänföreningar räddar fartyg

Kanalbåten Wilhelm Tham.
Kanalbåten Wilhelm Tham.

Under hamnfestivalen var faran för att bli sjanghajad in i någon vänförening dock överhängande. Många av de gamla skönheterna har överlevt enbart tack vare hängivet och uppoffrande arbete av vänföreningar och ideella föreningar, som har inköpt, rustat upp och underhållit de gamla fartyg­en. När man hör grånande män med ungdomlig värme berätta om detta, eller när trevliga seglarflickor berättar med ungdomens hänförelse, då är det svårt att inte ryckas med och gå in i någon vänförening. Tack vare min far Lennart Gahrn har jag sedan många år levt med i ångfartyget Engelbrekts vänförening, och nu har jag övertagit hans medlemskap. Båtarnas talesmän och taleskvinnor är på intet sätt påträngande, men deras arbete är vältaligt i sig, när man ser de vackra och välhållna fartygen, som utan dem skulle ha varit kaffeved eller skrot.

Stora underhållskostnader

För varje timme till sjöss krävs många arbetstimmar vid kaj. Själv har jag under min värnpliktstjänstgöring knackat rost. Jag vet hur lätt rostfläckarna blommar upp under de tjockaste färglager. Träbåtarnas ägare har det dock värst. Röta, skeppsmask och träets naturliga åldrande lämnar ägarna aldrig någon ro. Jag fick en visning ombord på skonaren Ingo, som nyligen hade fått sin babordssida utbytt. Utan denna upprustning skulle Ingo ha varit dömd till kortare turer inomskärs, eftersom babordssidan helt enkelt inte skulle ha varit stark nog för sjögång på öppna havet. Arbetena är inte billiga. Allt som allt kostade bytet av babordssidan omkring tre miljoner. Ingo byggdes 1922 och fyllde 90 år 2012. Här har vi en 90-åring, som är ungdomlig tack vare transplantationsteknik. Mycket har bytts ut, och mycket kommer att behöva bytas ut i framtiden.

En Göteborgspråm

Göteborgspråmen väcker minnen av Mölndals sjöfart.
Göteborgspråmen väcker minnen av Mölndals sjöfart.

Detta gäller inte minst den sista göteborgspråmen. Den tillhör Maritiman och ligger för säkerhets skull uppe på kajen. Pråmarna var gediget byggda, och virket var impregnerat. Ingen motståndskraft är dock tillräcklig mot vädrets inverkan. Pråmen har gistnat och angrips av röta, så att virket här och var har vittrat bort. Här kommer stora insatser att krävas. Sådana pråmar, dock av något mindre storlek, gick på Mölndalsån fram till omkring 1940. Givetvis oroar jag mig för pråmens framtid. Desto tacksammare är jag därför för det arbete, som redan har utförts. Utan Göteborgs Maritima Center skulle pråmen inte ha funnits till idag. Göteborgs genom tiderna vanligaste fartygstyp är onekligen väl värd en insats. När jag står där och ser den kraftfulla och välbyggda pråmen, får jag en långt mer påtaglig upplevelse av Mölndals sjöfartshistoria än när jag går igenom uppteckningar och fotografier. Med andra ord: besök Göteborgs hamnfestival och Maritiman.

Klicka här för denna artikel som pdf