Francisco de Miranda och Venezuelas flagga

Click here for a summary in English
Click here for a summary in English

Vi västsvenskar tror oss veta, varför Venezuelas flagga är gul, blå och röd. När landets frihetshjälte Francisco de Miranda besökte Göteborg år 1787, träffade han fru Christina Hall. Ömsesidigt tycke uppstod. Därför blev Venezuelas flagga gul som hennes blonda hår, blå som hennes blåa ögon och röd som hennes röda läppar. Stig Rydén återgav denna sägen 1950, och den har återberättats i det oändliga alltsedan dess. (Miranda i Sverige och Norge 1787. General Francisco de Mirandas dagbok från hans resa i september – december 1787. Utgiven med en levnadsteckning och i översättning från det spanska originalet av Stig Rydén, Sthlm 1950, s. 393-394, Bilaga 40.) Rydén tog inte avstånd från sägnens uppgifter, och man får därför intrycket, att han menade, att de kunde vara sanna. Samma år skrev Alf Henrikson dikten ”Fru Halls färger” (tryckt i Dagens Nyheter 1/3 1950). För honom är sägnen sanning, och han åberopar ”en forskare i Göteborg”.

Andra forskare har dock förkastat denna berättelse. Joseph F. Thorning påpekar, att de Miranda år 1788 i Hamburg såg borgerskapets trupper paradera. Han fäste sig vid att uniformerna hade färgerna blått, gult och rött. Thorning menar, att detta är den troliga orsaken till att de Miranda valde samma färger åt Colombias fana. (”This is the truly historical origin of Miranda’s selection of the three colors.”) Historien om Christina Hall betecknar Thorning som en “legend” och ”fable”. (Joseph F. Thorning, Miranda: World Citizen, Gainesville, Florida, 1952, s. 87 – 88.)

Francisco de Miranda, en mytomspunnen förelöpare för Sydamerikas befrielse.
Francisco de Miranda, en mytomspunnen förelöpare för Sydamerikas befrielse.

Ännu 2003 återberättar Karen Racine historien om Christina Hall, men hon är medveten om att även en annan tolkning fanns: ”Man har också förslagit att det gula fältet står för Venezuela och att det röda var det kejserliga Spanien, vilka båda skulle för alltid bli åtskilda av det blå fältet, som stod för Atlanten.” Racine tar inte ställning till vilken förklaring, som är den rätta. (Karen Racine, Francisco de Miranda: A Transatlantic Life in the Age of Revolution, Wilmington, Delaware, 2003, s. 98 och 226.)

Själv förkastade jag berättelsen som ett illvilligt skämt av de Mirandas fiender. Detta skedde redan 1987 och var mitt sätt att fira 200-årsjubileet av de Mirandas besök på Gunnebo. (Se Mölndals-Posten 20/8 1987. Denna artikel omtrycktes tio år senare i: Lars Gahrn, Gunnebo – ett slott i tiden, 1997, s. 74-75.) Hur förhåller det sig då med färgerna? För 25 år sedan tog jag inte upp frågan, varifrån flaggan egentligen har fått sina färger. Jag var övertygad om, att sydamerikanska forskare hela tiden hade haft klart för sig, hur det låg till, men det var svårt att leta fram dessa inlägg, och jag gick inte vidare. Det skall jag i stället göra nu.

Christina Hall var brunett – inte blondin

Låt oss dock börja med Christina Hall. Hon hade givetvis – som alla kvinnor – röda läppar. Enligt de två porträtt, som föreställer henne, tycks hennes ögon ha varit blåa, men enligt samma porträtt tycks håret ha varit brunt eller mörkare. Vi har en oljemålning, utförd omkring 1807 av Carl Fredrik von Breda. (Detta porträtt är bäst återgivet i färg och störst i: Lars Sjöberg och Staffan Johansson, Gunnebo och 1700-talets sommarställen i Göteborgs omgivningar, 2007, s. 32.) På Gunnebo finns numera också en gouache, en miniatyrmålning på elfenben, tillskriven den kände miniatyrmålaren Lorentz Sparrgren. Den köptes till Gunnebo nyligen, närmare bestämt år 2010. Även enligt detta porträtt var Christina Hall brunett. Detta porträtt, ännu icke återgivet i tryck, visar Christina Hall betydligt yngre än på von Bredas målning. Det ena porträttet bygger alltså inte på det andra. Vi har med andra ord två självständiga källor, som bekräftar varandra vad gäller både ögonens färg och hårets. Den gula färgen i Venezuelas flagga har av allt att döma inte alls motsvarat eller ens liknat Christina Halls hårfärg.

Goethes primärfärger var gult, blått och purpurrött

Den tyske författaren Johann Wolfgang von Goethe byggde sitt färgsystem på de tre primärfärgerna gult, blått och purpurrött (magenta) samt de tre sekundärfärgerna grönt, orangerött och violett (Ole Ingolf Nyrén, Målningar ändrar färg, 2009, s. 189-190).

Det är bestickande, att von Goethes primärfärger återfinns i Venezuelas flagga. Jorge Serpa Erazo hävdar, att de Miranda hade fått uppslaget till de tre färgerna av Goethe under en fest i ett förnämt hus i Weimar en vinternatt år 1785 (www.armada.mil.co/?idcategoria=54629). Erazo åberopas i Wikipedia (http://en.wikipedia.org/wiki/Flag_of_Ecuador). Uppgiften kan dock inte bestyrkas och är mycket misstänkt. Under sin resa 1785 for de Miranda genom Preussen, Sachsen och Böhmen till Österrike, men han besökte aldrig Weimar och träffade inte Goethe någon annanstans heller. Man kan följa hans resa dag för dag i hans dagbok, men i Weimar har han inte varit, och Goethe har han inte träffat. Ingen av de Mirandas levnadstecknare känner till något möte mellan de två berömda männen. Befrielseledaren hissade sin flagga först 1806, alltså 21 år efter det föregivna mötet, och Goethe utgav först 1810 sin uppmärksammade skrift ”Zur Farbenlehre” (Till läran om färgerna), alltså 25 år efter det föregivna mötet. Enligt Erazo skulle de Miranda ha berättat om mötet i ett brev till greve Woronzoff, skrivet sju år efteråt, men vi får inte veta var detta brev skulle finnas. Kan uppgiften om de båda männens möte och samtal vara hämtad ur skönlitterär diktning? I varje fall kan man inte bygga på den.

Onekligen väcker dock överensstämmelsen mellan flaggan och primärfärgerna tankar. Goethes uppfattning kan ha varit känd för de Miranda innan Goethe lät trycka sin bok, och Goethe kan ha byggt på äldre, liknande tankegångar. Något omedelbart samband kan dock inte med nuvarande källäge beläggas.

Uniformerna hos borgerskapet i Hamburg och regnbågens färger påverkade de Miranda

Spaniens flagga. Text i bilden: SPANIEN. Proportioner: 2:3. Antagen: 19 juli 1927. Användning: Nations- och handelsflagga. Rött och gult ingår i både Kastiliens och Aragoniens vapen. Den första röd-gula spanska flaggan antogs på 1700-talet för användning till sjöss. Den nuvarande utformningen stadfästes 1975.
Spaniens flagga.

År 1788 såg de Miranda borgerskapets trupper i Hamburg paradera. I uniformerna ingick tre färger: blått, gult och rött. Han antecknade detta i sin dagbok (Archivo del general Miranda III, s. 249). Joseph F. Thorning har uppmärksammat denna anteckning, och anser detta intryck vara det troliga ursprunget till de Mirandas val av de tre färgerna till Colombias flagga (Joseph F. Thorning, Miranda: World Citizen, Gainesville, Florida, 1952, s. 87). Historikern Yanes, som själv var med om tidshändelserna, berättar att tre män, däribland de Miranda, år 1811 fick i uppdrag att ta fram en flagga. De lade fram de Mirandas flagga från 1806 och visade alltså upp ”ett mönster, sammansatt av regnbågens tre färger, nämligen gult, blått och starkt rött” (Ricardo Becerra, Vida de Don Francisco de Miranda, II s. 213). Uniformer från Hamburg och regnbågen har alltså påverkat de Miranda, men givetvis har han haft även andra flaggor i minnet. Man har skäl att i första hand tänka på de två flaggor, under vilka han hade tjänstgjort, nämligen den franska trikoloren och Spaniens flagga.

Liksom trikoloren har Venezuelas flagga tre fält och tre olika färger

Venezuelas flagga är en ”trikolor”, det vill säga en trefärgad flagga med tre olikfärgade fält. Sådana flaggor blev vanliga sedan trikoloren hade antagits som Frankrikes flagga redan under revolutionsåret 1789. Det revolutionära Frankrike antog denna flagga med färgerna blått, vitt och rött. Den blev snabbt en sinnebild för frihet, jämlikhet och broderskap över hela världen. Francisco de Miranda vistades i Frankrike under revolutionen och tjänstgjorde som general i det revolutionära Frankrikes härar. Blått och rött ingår i såväl trikoloren som Venezuelas flagga.

Venezuelas flagga. Text i bilden: VENEZUELA. Proportioner: 2:3. Antagen: 20 april 1836. Användning: Nations- och handelsflagga. Blått representerar Venezuelas frigörelse från Spanien. Stjärnorna representerar de sju provinser som undertecknade självständighetsförklaringen. Rött är en symbol för mod. Flaggan är den nationsflagga som mest liknar Francisco de Mirandas flagga.
Venezuelas flagga.

Man vet, att de Miranda använde sig av trikoloren i sin propaganda. År 1806 delade han ut näsdukar med bilder och ett slagord på. En ung man hade avbildats på näsduken. Han stack det spanska lejonet med sitt svärd och vecklade ut de franska färgerna. Under den unge mannen stod orden ”Gryningen till dag i Sydamerika”. (Thomas Blossom, Nariño: Hero of Colombian Independence, Tucson, Arizona, 1967, s. XXV.) Frankrike och Spanien var vid denna tid ännu bundsförvanter, varför den unge mannen torde föreställa den sydamerikanska befrielsekampen. Trikoloren uppfattades tydligen som en frihetsfana i största allmänhet. Karen Racine uppfattar honom som de Miranda själv, och mycket talar för att hon har rätt. (Karen Racine, Francisco de Miranda: A Transatlantic Life in the Age of Revolution, Wilmington, Delaware, 2003, s. 163.)

Det är självklart, att de Miranda måste ha haft denna flagga i minnet, när han skapade Venezuelas flagga. Påtagliga skillnader finns dock. I trikoloren är mittfältet vitt, och vit är den franska kungaättens färg. Kungarna tillhörde ätten Bourbon, som styrde även i Spanien. Det var otänkbart, att de Miranda, som gjorde uppror mot den spanske kungen, skulle ha hans färg med i sin nya flagga. (När fransmännen antog sin flagga med vitt i, hade de ännu inte avsatt sin konung utan endast berövat honom hans envåldsmakt.) En viktigare skillnad är att fälten på trikoloren går lodrätt, men att fälten på Venezuelas flagga går vågrätt. Uppslaget till en trefärgsflagga med blått kan ha kommit från trikoloren, men vi kan inte uttala oss med bestämdhet. Det huvudsakliga inflytandet kommer från ett annat håll.

Tre vågräta fält samt färgerna rött och gult finns i Spaniens flagga

Frankrikes flagga. Text i bilden: FRANKRIKE. Proportioner: 2:3. Antagen: 15 februari 1794. Användning: Nations- och handelsflagga. Rött, vitt och blått har kommit att representera frihet, jämlikhet och broderskap – franska revolutionens ideal. Blått och rött är staden Paris färger. Vitt är huset Bourbons färg.
Frankrikes flagga.

Syd- och Mellanamerikas länder var spanska kolonier. Latin­amerikan­er­na, som kom att leda dessa kolonier, var utflyttade spanjorer. Spaniens flagga har som Venezuelas tre vågräta fält samt färgerna rött och gult. Även Spaniens regioner har flaggor. Rött och gult finns även i flaggorna för regionerna Aragonien, Balearerna, Katalonien och Valencia. Rött och gult finns (jämte grönt och vitt) i La Riojas flagga. Blått och gult finns i Kanarieöarnas flagga. Rött finns (jämte vitt och grönt) i Baskiens flagga samt (jämte vitt) i Kantabriens, Kastilien–La Manchas och Kastilien-Léons flaggor. Enbart rött finns i Madrids och Navarras flaggor. Blått finns i Asturiens flagga. Blått och vitt finns i Galiciens flagga. (Se: Allt om världens flaggor, Bonnier Impact, Sthlm 2006, s. 138-140.) Rött och gult finns alltså i Spaniens flagga och i många regionflaggor. Blått är däremot betydligt svagare företrätt, även om också denna färg förekommer.

När en spanjor i Spanien eller i Sydamerika såg gula och röda fält i en fana, gick tankarna osökt till Spaniens flagga. Francisco de Miranda har med hjälp av de spanska färgerna gult och rött skapat ytterligare en regionflagga för ett spanskt område. Att döma av litteraturen om flaggor har forskarna haft sambandet med Spaniens flagga klart för sig: ”Gult och rött finns även i moderlandet Spaniens flagga” (Venezuelas flagga – Wikipedia). Varifrån man har fått den blåa färgen framgår dock inte klart vid granskningen av andra flaggor. Den blåa färgen skall få ett eget avsnitt.

Colombias flagga. Text i bilden: COLOMBIA. Proportioner: 2:3. Antagen: 17 december 1819. Användning: Nationsflagga. Det ursprungliga gula bandet gjordes dubbelt så brett när Storcolombia bildades. Rött representerar mod. Gult står för Storcolombianska federationen.  Blått symboliserar oberoendet för Spanien. Färgerna kommer från frihetskämpen Francisco de Miranda.
Colombias flagga.

En annan flagga av stort intresse i detta samman­hang är Andorras flagga. Andorra är ett självständigt furstendöme i bergen mellan Spanien och Frankrike. Frankrikes presi­dent och den spanske biskopen av Urgel är landets statschefer. Flaggan består liksom trikoloren av tre lodräta fält, men färgerna är blått, gult och rött, samma färger som Venezuelas men i annan ordning och på annan ledd. Rött och gult kommer från Spanien och blått från Frankrike (Hela världens Flaggor, 2005, s. 52). Färgerna på Andorras flagga kommer i samma ordning som färgerna på Frankrikes. Skillnaden är att Andorras mittfält är gult och Frankrikes vitt. Andorras flagga tillkom så sent som omkring 1897, men riksvapnet är äldre. I detta finns två färger, nämligen rött och gult. Flaggan är ett utmärkt exempel på, hur man bildar en ny flagga genom att anknyta till moderlandets eller grannländers flaggor och samtidigt växlar om litet grand.

Ursprunget till Venezuelas flagga är alltså klart, men vilken symbolisk betydelse lade man in i färgerna?

Blått – en bild av havet

Ecuadors flagga. Text i bilden: ECUADOR. Proportioner: 1:2. Antagen: 26 september 1860. Användning: Nationsflagga. Gult är federationens färg. Rött symboliserar mod. Blått, rött och gult är Francisco de Mirandas färger. Blått står för frigörelsen från Spanien.
Ecuadors flagga.

Venezuela, Colombia och Ecuador har alla samma färger och samma flagga. Endast fältens storlek och riksvapnen skiljer dem åt. Under årens lopp har man förklarat den blåa färgen på olika sätt. Blått skulle stå för ”oceanen och den molnfria himlen” (Flag of Ecuador – Wikipedia). ”Blått står för havet som skiljer Venezuela från Spanien och symboliserar frihet och oberoende” (Venezuelas flagga – Wikipedia). Blått står för Atlanten (Colombias flagga – Wikipedia). Den blå färgen står ”för havet och himlen” (Ecuadors flagga – Wikipedia). ”Blått står för frigörelsen från Spanien” eller ”oberoendet från Spanien” (Allt om världens flaggor, 2006, s. 44, 47 och 43). Blått sägs också vara färgen för ”ädelmod, lojalitet och vaksamhet” samt ”jämlikhet mellan alla folkgrupper” (Hela världens flaggor, 2005, s. 127).

Förklaringarna skiftar och behöver kanske inte utesluta varandra. Uppfattningen, att blått ansågs stå för havet, får dock stöd, när man granskar Ecuadors och Colombias riksvapen. I Ecuadors riksvapen ses ett skepp i ett blått fält, som föreställer mynningen av floden Guayas. I bakgrunden ses ett vitt berg och över detta en blå himmel och en gul sol. I Colombias riksvapen ses bland annat Panama-näset med ett blått fält på båda sidor om näset. I de båda blåa fälten finns två fartyg, ett i varje fält. (Se: Allt om världens flaggor, 2006, s. 47 och 43.) Havet har stor betydelse för de tre kustländerna Venezuela, Colombia och Ecuador. Det skulle ligga nära till hands att ha med havets färg i ett av flaggans fält. Den viktigaste frågan blir dock: Vad lade man in i färgen på de Mirandas tid? Denna fråga kan lätt besvaras, och svaret blir inte en överraskning.

Colombias vapen.
Colombias vapen.

Från år 1811, då Francisco de Miranda ännu deltog i frihetskampen, finns Venezuelas flagga bevarad. Den bestod då som nu av tre fält och tre färger men i övre vänstra hörnet finns en bild infälld. På en mörk strand skjuter en brun kulle upp. På denna sitter en indian med en fackla i ena handen. Han ser ut över det blåa havet. Ovanför havet ses den ljusblåa himlen och en gul sol, som stiger upp ur havet. Även den infällda bilden har alltså tre vågräta fält. I det översta finns gult, nämligen solen. Det mellersta är blått och det understa är mörkt. Detta innebär, att man ifråga om det gula fältet uppenbarligen har tänkt på solen, och ifråga om det blåa har man tänkt på havet.

Gult – en bild av sol och solsken

I litteraturen stöter man på några utsagor, som visar, att gult uppfattas som en bild av solen: ”Yellow: The Sun and the Gold of the anchestors” (Flag of Ecuador – Wikipedia). ”Gult står för Venezuelas rikedom” (Venezuelas flagga – Wikipedia); ”gult står för Colombias rikedomar” (Colombias flagga – Wikipedia). ”Den gula färgen står för solen och naturrikedomarna” (Ecuadors flagga – Wikipedia). ”Gult står för Storcolombianska federationen” (Allt om världens flaggor, 2006, s. 43 och 47). ”Gult står för suveränitet och rättvisa” (Hela världens flaggor, 2005, s. 127). Att gult skulle föra tankarna till guld var ofrånkomligt, eftersom gult i heraldiken står för guld (F. E. Hulme, The flags of the world, 1897, s. 23).

Vad gäller gult har man tänkt i första hand på sol och rikedom. Guld är ju gult, och gult för därför tankarna till rikedom. Den ena tolkningen utesluter inte den andra, men tydligt är, att man år 1811 tänkte på solen. Den infällda bilden i 1811 års flagga är mycket upplysande.

Rött – en bild av frihetskämparnas utgjutna blod

Ecuadors vapen.
Ecuadors vapen.

Vad gäller det röda fältet ger 1811 års flagga inte samma klara ledning, men i och med att det röda fältet finns underst, ligger det nära till hands att tänka sig, att man har förknippat det med Venezuelas jord. En genom­gång av den litteratur, som jag har till hands, visar, att man mycket bestämt och nästan entydigt har tänkt på rött blod: ”Red: The blood spilled by the heroes who died in the name of their Countrymen’s Fatherland and Freedom” (Flag of Ecuador – Wikipedia). Rött står ”för blodet som utgjutits av patrioter under självständighetskampen” (Venezuelas flagga – Wikipedia). Rött står ”för det blod som spilldes i samband med landets självständighet” (Colombias flagga – Wikipedia). Den röda färgen ”påminner om blodet som utgjutits i frihetskampen” (Ecuadors flagga – Wikipedia). ”Rött är en symbol för mod” (Allt om världens flaggor, 2006, s. 44, 47 och 43). Rött står för ”tapperhet, ära och seger uppnådd genom uppoffringar” samt för ”broderskap” (Hela världens Flaggor, 2005, s. 127).

I fråga om rött har tankarna gått till blod, och de andra förklaringarna står antagligen i samband med grundtanken och är avledda ur denna. En nära till hands liggande tolkning är, att rött har förknippats med fosterjorden, färgad av frihetskämparnas blod.

Frigörelsen skulle bli som en soluppgång ur havet

Göteborg och Gunnebo ligger långt från Venezuela. När Francisco de Miranda ledde frihetskampen i sitt fädernesland, hade han avlägsnat sig långt från landsflyktens länder i Europa på andra sidan den blånande Atlanten. Han hade avlägsnat sig långt i tid, rum och tankar. Under frihetskampen i fosterlandet gjorde sig helt andra tankar och en helt annan föreställningsvärld gällande. Man hoppades, att frigörelsen skulle bli en ny dag för Sydamerika. Den skulle bli som en soluppgång ur Karibiska havets blåa böljor.

Venezuelas vapen.
Venezuelas vapen.

Gryningen eller soluppgången var en av de Miranda själv älskad och använd sinnebild för den nya tidsålder, som befrielsen skulle ge åt Venezuela. År 1806 skapade han flaggan i samband med, att han för första gången försökte befria sitt fosterland. Under befrielsekampen delade han ut näsdukar av linne prydda med bilder av Home Popham, general Beresford, George Washington och en ung man, som sticker sitt svärd i det spanska lejonet. Karen Racine anser, att denne unge man skall föreställa de Miranda själv, och mycket talar för denna tolkning. Den sistnämnde omgavs av löftet: ”Gryningen till dagen i Sydamerika.” Den 4 juli 1811 visade de Miranda upp den nya flaggan och riksvapnet. I detta fanns en ädel indian, franska revolutionens frihetsmössa, exempel på amerikanskt vildmarksliv, den nya tidsålderns uppgående sol och det stolta slagordet: ”Befria Venezuela!” (Karen Racine, Francisco de Miranda: A Transatlantic Life in the Age of Revolution, Wilmington, Delaware, 2003, s. 163 och 226). Hela tiden fanns alltså soluppgången med i de Mirandas föreställningsvärld.

Lästips

I Inlägg om Christina Hall och flaggan

Ricardo Becera, Vida de don Francisco de Miranda general de los ejércitos de la primera república francesa y generalísimo de los de Venezuelas, Tomo I –II, Editorial-América, Madrid, 1896, Tomo I sidan 152 och Tomo II sidan 213.

Miranda i Sverige och Norge 1787. General Francisco de Mirandas dagbok från hans resa i september – december 1787. Utgiven med en levnadsteckning och i översättning från det spanska originalet av Stig Rydén, Sthlm 1950.

H. (Alf Henrikson), Fru Halls färger, dikt införd i Dagens Nyheter 1/3 1950.

Joseph F. Thorning, Miranda: World Citizen, Gainesville, Florida, 1952, s. 87 -88.

Lars Gahrn, Venezuelas flagga fick fru Halls färger? Artikel i: Mölndals-Posten 20/8 1987.

Lars Gahrn, Gunnebo – ett slott i tiden, 1997. (Ovanstående artikel från Mölndals-Posten 20/8 1987 omtrycktes på s. 74-75.)

II Litteratur om flaggor

F. E. Hulme, The flags of the world, their history, blazonry and associations, 1897, s. 23, 122 – 124. Fig. 164 (på plate 16) visar Nya Granadas handelsflagga. Den har som trikoloren lodräta fält med från vänster gult, blått och rött.

R. Siegel, Die Flagge: Geschichte der Entwickelung der auf den Kriegs- und Handelsschiffen zur Verwendung kommenden Flaggen unter Berücksichtigung des Gebrauchs von Flaggen zu Signal- und Salutzwecken, Berlin 1912, s. 242, 250, Tafel 52 och 64. Boken speglar bland annat hur flaggorna har skiftat om under åren. År 1826 fanns det gula fältet underst i Colombias flagga. Nya Granadas krigs- och handelsflagga år 1858 hade som trikoloren lodräta fält med det gula längst åt höger. Venezuelas handelsflagga var år 1858 tretungad med det röda fältet överst och det blåa underst. I mitten fanns ett vitt (!) fält med en gul stjärna. Även Ecuador hade 1858 flaggor med lodräta fält. År 1858 hade nations- och krigs- och handelsflaggan vita fält längst till vänster och längst till höger. I mitten fanns det blåa fältet, i det ena fallet med sju vita stjärnor och riksvapnet, i det andra med enbart sju stjärnor. Flaggorna har alltså förändrats en hel del under årens lopp.

Brian Johnson Barker, Hela världens Flaggor, Malmö 2005, s. 127.

Allt om världens flaggor, Bonnier Impact, Sthlm 2006, s. 44, 43 och 47 (med utmärkta uppgifter om riksvapnen).

Flag of Ecuador – Wikipedia (http:// en.wikipedia.org/wiki/Flag –of – Ecuador). Detta är den utförligaste redogörelsen för Ecuadors, Venezuelas och Colombias flaggor. Den redovisar de åtta olika flaggor, som har använts i Ecuador genom åren, liksom Venezuelas flagga från 1811. Notapparaten är omfattande.

Venezuelan Flag (i: Flags and Nations of the World, http://www.flags-flags-flags.org.uk/venezuelan-flag.htm).

Venezuelas flagga-Wikipedia (http://sv.wikipedia.org/wiki/Venezuelas_flagga).

Colombias flagga – Wikipedia (http://sv.wikipedia.org/wiki/Colombias_flagga).

Ecuadors flagga-Wikipedia (http://sv.wikipedia.org/wiki/Ecuadors-flagga).

Ett varmt tack till fotograf Anna Jolfors, som har sökt på nätet, till bibliotekarie Thomas Svensson, som har skött boklånen, till fil.lic. JBLD Strömberg och fotograf Rodolfo A. Castex, som har översatt spansk text samt till läraren i engelska Rolf Lodin, som har granskat min engelska sammanfattning!


The flag of Venezuela and Francisco de Miranda

A wellknown anecdote tells us that the colours of the Venezuelan flag were the colours of Mrs Christina Hall, the wife of John Hall senior in Gothenburg, hostess in the manor of Gunnebo in Mölndal and the mistress of Francisco de Miranda, the famous hero of the Venezuelan struggle for independence. The flag of Venezuela is yellow as the blond hair of Christina Hall, blue as her blue eyes and red as her red lips. So the legend tells, but it is recorded very late.

I have rejected this anecdote before (1987), and now I return to this topic. I have just collected the available information. Scholars have long before this year realized the true origin of the flag. First of all, according to the two preserved portraits Mrs Hall was brunette, not blond.

Have the primary colours of Goethe inspired de Miranda?

The german poet Johann Wolfgang von Goethe put forward three “primary colours”: yellow, blue and red, the same colours as the colours of the flag. One author (www.armada.mil.co/?idcategoria=54629) has maintained that von Goethe inspired de Miranda. However the two men never met, and von Goethes book “Zur Farbenlehre” was published after the introduction of the flag. Some sort of influence and inspiration cannot however be excluded, but we have no pieces of evidence.

Inspiration from the flag of Spain and the flag of France

Francisco de Miranda was inspired by many colours and combinations of colours. In the spring of 1788 he witnessed a parade of the Hamburg militia. Three colours in the uniform of the burgesses caught his eye: blue, yellow and red (Archivo del general Miranda III s. 249). Joseph F. Thorning thinks this combination to be “the truly historical origin of Miranda’s selection of the three colors”. At least he must have been inspired. In 1811 the flag of Colombia was formally adopted. Francisco de Miranda was member of the committee, which stressed that the colours of the flag were the colours of the rainbow (Ricardo Becerra, Vida de Don Francisco de Miranda, Tomo II page 213). Of course he must have looked upon other flags. The two most important ones must have been the French tricolour and the Spainish flag. He had often seen them both.

The flag of Venezuela consists of three horizontal stripes. The flag of Spain consists of three horizontal stripes too, and the colours of Spain are yellow and red. You can see these colours in the flag of Venezuela too. The realm of Spain has a flag, but also many regions within this kingdom have flags. The colours yellow and red are very frequent in these flags. Francisco de Miranda obviously created a region flag commemorating the Spainish origin of the new nation.

Wherefrom did he get the blue colour? Francisco de Miranda for some years fought for the French republic under the French tricolour. This flag consists of three colours, and the flag of Venezuela has three colours too. One of them is blue, an the blue colour can be seen in the tricolour too. Perhaps de Miranda thought of the French tricolour, but this suggestion can not be proved.

The flag of Venezuela – a beautiful symbol of the new era of the liberated nation

Francisco de Miranda obviously associated the colours with certain symbols. He did create the flag in 1806, and in 1811 it was adopted by the new nation. In the flag of 1811 a scene is depicted in the upper left corner. An Indian is sitting and looks towards the rising sun. The sun is rising out of the sea. The colours yellow and blue were associated with a sunrise out of the sea, and the dawn was a much beloved symbol, often used by generalissimo de Miranda, who hoped that the liberation would begin a new day, a new era for his native country.

The red colour is according to a widespread idea a symbol of the soil of Venezuela, coloured by the blood of the patriots, who sacrificed their lives in the war of independence. This is the most likely explanation of the red colour, but it cannot be traced back to the era of de Miranda.

The anecdote about Mrs Hall is obviously a nasty joke, put forward by the enemies of de Miranda.

The flag of Venezuela is a beautiful symbol of the new era of the liberated and glorious nation.

Francisco de Miranda has given the Swedes a very valuable source to the history of Sweden

Francisco de Miranda owed nothing to Sweden, but Sweden owes much to this great hero and talented author. His diary is a valuable and very trustworthy source to the history of Sweden in the 1780’s. The description of Gothenburg gives us many invaluable pieces of information. His description of the manor of Gunnebo is of major importance. Every piece of information has proved to be useful during the research concerning this renowned manor and during the restoration of the buildings, the gardens and the parks. The famous americanist Stig Rydén translated de Miranda’s relation of the journey in Sweden to Swedish. In the Gunnebo manor the memory of the hero is honoured. A drawing of generalísimo de Miranda is kept in the building, and a bust can be seen there. The guides tell the guests a lot of de Miranda’s remarkable visit in 1787.

Literature

Archivo del general Miranda: Viajes: Diarios 1787 – 1788, Tomo III, Caracas – Venezuela 1929.

Miranda i Sverige och Norge 1787: General Francisco de Mirandas dagbok från hans resa september – december 1787: Utgiven med en levnadsteckning och i översättning från det spanska originalet av Stig Rydén… Con un apéndice en español (Editado en colaboración con la Academia Nacional de la Historia de Venezuela), Sthlm 1950. (This is a translation to Swedish of the part of the diaries, which describes the journey in Sweden and Norway 1787.)

Ricardo Becera, Vida de don Francisco de Miranda general de los ejércitos de la primera república francesa y generalísimo de los de Venezuelas, Tomo I –II, Editorial-América, Madrid, 1896, Tomo I page 152 and Tomo II page 213.

Joseph F. Thorning, Miranda: World Citizen, Gainesville, Florida, 1952, page 87 -88.

Karen Racine, Francisco de Miranda: A Transatlantic Life in the Age of Revolution, Wilmington, Delaware, 2003, s. 163 and 226.

Klicka här för denna artikel som pdf

Annonser

One thought on “Francisco de Miranda och Venezuelas flagga”

  1. Interessant og imponerende om Miranda, fru Hall og flaggets farger! Selvsagt har du rett i at dette er en myte. Som kanskje vel så gjerne kunne vært knyttet til Katarina II. Det ville jo vært mer i proporsjon med en som ville bygge en gigantisk stat i den nye verden. Men jeg synes dere vestgøter skal beholde den sjarmerende historien. Vel vitende om at den er en myte. Og selv om Miranda var en av historiens mest kunnskapssøkende mennesker, skal vi jo ikke se bort fra at hans fargevalg på noe så følelsesladet som valg av farger på et nytt flagg ubevist også hentet tanker påvirket av opplevelser knyttet sitt rike følelsesliv og sine amorøse eventyr. (For ettertiden skal jeg være nøye med å understreke ordet myte i mine foredrag. Men historien vil jeg beholde!)
    Mvh Harald

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s