fiddla – Lars Gahrn skriver

Fornfela trio bjöd på ett omväxlande program med bästa möjliga framförande tisdagen den 21 juli vid Brostugan vid Gunnebobro. Stensjöns församling anordnar här mycket uppskattade musikkvällar i juli månad. Givetvis fick vi höra bland annat en fornfela, det vill säga en fiddla, ett slags föregångare till fiolen. Dylika fiddlor finns avbildade i exempelvis Härkeberga kyrka av den kände kyrkomålaren Albertus Pictor. De fanns alltså redan för 600 år sedan och var väl gamla redan då.

Utmärkt framförande

Fornfela trio hade fått ett tält som skydd för sina instrument, om det skulle börja regna. Från vänster ses Lennart Svensson, Johan Ludvig Rask och Kristin Svensson. Foto: Lars Gahrn.

Folkmusiken har alltså gamla rötter. Vi fick höra även en ”moraharpa”, en nyckelharpa av 1500-talsmodell. Två sådana fanns i Anders Zorns samlingar i Mora och har fått namn på detta vis. Kristin Svensson spelade fiddla och moraharpa och berättade om dessa instrument. Hon spelar även fiol. Hon är ”Kristin Fornfela”. Dessutom består trion av hennes far Lennart Svensson med gitarr och Johan Ludvig Rask med slagverk. Kristin Fornfela är redan veteran inom folkmusiken. Redan när hon var tolv år tog Mariestads-spelmannen Sven Ingvar Heij henne under sina vingars skugga och lät henne följa med på sina spelningar. Hon har uppträtt sedan hon var femton år gammal (eller snarare ung). Hon är van och obesvärad inför en stor åhörarskara. Hon trivs på scenen och blommar ut inför mikrofonen. Störande inslag som lätt krockande bilar på parkeringsplatsen intill eller en tutande bilkaravan ger endast anledning till glada skämt och höjer på detta sätt stämningen. Hon är glad och livfull och tycks få en förhöjd livskänsla inför uppskattande åhörare. Trion ger sina åhörare en förstklassig musikupplevelse. Kristin Fornfela sjunger tydligt, så att man har orden, och sjunger i lagom hastighet, så att man hinner uppfatta ord och sammanhang. Tyvärr är nutida sångare dåliga på att texta, och dessutom sjunger de alldeles för snabbt. Fornfela trio är ett glädjande undantag. Trion vet hur sånger skall framföras.

Sveriges mest kända folkmelodi

Fornfela trio, fotograferad efter konserten. Från vänster ses Kristin Svensson, Lennart Svensson och Johan Ludvig Rask. Foto: Lars Gahrn.

Trion balanserar även sång och musik. Vanligt nu för tiden är att sången dränks eller överröstas av musiken, som kan bli plågsamt hög. Fornfela trio kan den svåra konsten att låta musiken ljuda lagom starkt. Lennart Svensson och Johan Ludvig Rask är skickliga musiker – Svensson även sångare – som vet hur det skall låta. Musiken ljöd aldrig för starkt, och samtidigt kunde man uppfatta både ord och klanger. Vad bjöds då? Givetvis fick vi höra mycket folkmusik. Kristin Fornfelas läromästare Sven Ingvar Heij hyllades med ”Laxens polska”, som han själv har komponerat. Även en annan spelman från Mariestad lyftes fram. Han arbetade som bagare men blev senare charkuterist och fick därför smeknamnet ”Paltbröd”. Trion spelade ”Paltbröds gånglåt”. Vad han hette enligt kyrkoböckerna fick vi aldrig veta. (Från annan källa har jag fått veta, att han hette Sven Andersson och hörde hemma i Mariestad.) Även Äppelbo gånglåt spelades. Enligt Kristin Fornfela är detta Sveriges mest kända folkmelodi. Känd är den, men är den mest känd? Åhörarna hade många olika förslag, när hon frågade efter rikets mest kända folkmelodi. Själv sjöng hon även ”Så rider jag mig ut i tolvmila skog”. Denna sång har samma melodi som ”Du gamla, du fria”. Vår nationalsång är alltså en folkmelodi. Är den vår mest kända folkmelodi?

Per Harling – omtyckt psalmdiktare

Trion älskar psalmer och passar därför utmärkt i kyrkor och församlingshem. Att höra dem spela och sjunga kända psalmer är en upplevelse utöver det vanliga. De lyfter nämligen fram texten och rytmen i psalmerna. Melodin får ökat eftertryck och betoning på rätt ställen. Melodin kan dessutom ljuda annorlunda än vi är vana vid att höra den. Man spelade ”I denna ljuva sommartid” som dalakoral. Intrycket blev ett annat och rikare än det vanliga. Också nya psalmer är uppskattade av trion. Ett namn, som brukar förekomma under deras konserter, är Per Harling. Han var företrädd med ”Dansa med änglar”, som sjöngs av Lennart Svensson. ”Nu är det härligt att leva” är en annan ny psalm av Per Harling. Den har snabbt blivit en mycket älskad sommarpsalm och nästan litet av en signaturmelodi för Fornfela trio.

Med högre hjälp

Musikaftonen varade mellan klockan sex och åtta med avbrott för kaffe, varm korv och kaka ungefär mitt i föreställningen och med en andakt på slutet. Organisten Ida Andersson höll i arrangemangen. Hon höll även den avslutande andakten, som anknöt till kvällens ämne. Vi människor skall inte vara rädda för att utöva de gåvor, som vi har fått, till exempel förmågan att musicera. Om vi låter Gud spela andra stämman och ackorden, blir det bra, även om vi själva inte är mästare i konsten.

Lars Gahrn

Folkmusik är glädje. Detta står fullt klart för var och en som lyssnar till folkmusikern Kristin Svensson, mera känd som Kristin Fornfela. Hon är en livlig och glad människa, och när hon spelar, blommar glädjen ut med full styrka. Hon ser lycklig ut och sprider sin glädje till åhörarna.

Brandvaktsrop och annan folkmusik

Kristin Fornfela i Stensjökyrkan med fiddla till vänster och fiol till höger. Foto: Lars Gahrn.

Onsdagen den 27 november 2019 spelade och sjöng hon på Stensjöträffen för daglediga från Stensjöns församling. Hon började med att sjunga och spela ett brandvaktsrop, upptecknat i Skara: ”Klockan är tretton slagen”. Bortsett från siffran tretton, som inte användes i den tidens tidsangivelser, och som var en medveten anpassning till klockslaget, då hon började, gav detta en fläkt från gamla tider. Sådana brandvaktsrop förekom i de flesta städer på den tiden mellan klockan tio på kvällen och fyra på morgonen. Kristin Fornfela spelar många sorters musik, men hon är upplärd av en folkmusiker; hon älskar folkmusiken, och hon återvänder alltid till folkmusiken.

95-årig spelman

Fornfela trio: Gunnar Svensson, Kristin Fornfela och Johan Ludvig Rask framför Brostugan vid Gunnebobro.

Hennes lärare var spelemannen Sven-Ingvar Heij från Mariestad. Han spelade ännu vid 95 års ålder. Tre veckor efter sin sista spelning dog han. Kristin Fornfela var med på hans sista spelning och spelade då tillsammans med honom. De spelade på ett äldreboende. De anställda frågade, hur länge han skulle spela. ”Jag spelar så länge som de gamle orkar”, svarade Sven-Ingvar Heij. De anställda tyckte – med tanke på hans höga ålder – att det vore bättre, att han spelade så länge som han själv orkade. Så borde de inte ha sagt, ty de fick vara med om en till synes ändlös spelning. Slutligen blev de tvungna att säga till Heij, att ”de gamla nog inte orkade längre”. Även för honom var folkmusiken glädje. Så mycket glädje gav den honom, att han alltså inte ville sluta.

Börja inte julen för tidigt!

Kristin Fornfela med Bodil Lindqvist, som håller i Stensjöträffen.

Den 27 november stod julen för dörren. Första söndagen i advent skulle infalla nästa söndag. Kristin Fornfela tyckte inte om, att man började julen alltför tidigt. Följden har, som hon så träffande framhöll, blivit att julen tar tvärt slut efter annandag jul. Förr började man senare och höll därför å andra sidan på längre. Eftersom julen var nära, spelade hon en del julmelodier, men hon valde inte någon av dem kända. Hon ville inte, att de kända julmelodierna skulle vara utslitna, när julafton stundade. Hon sjöng och spelade ”Kavaljersvisan”, som skulle vara en julvisa. Själv begrep hon inte varför inte varför den hade varit förknippad med jul, och ingen annan begrep något heller, men bra är den.

Julmusik från folkmusiken

När hon spelade en mazurka från Kållandsö, erinrades jag om så många julvisor, att jag måste fråga, hur det förhöll sig. Hon svarade, att väldigt mycket julmusik, gammal svensk julmusik, bygger på folkmusiken. Folkmusiken går i tretakt, och därför går nästan all julmusik i tretakt. De flesta svenskar kan stampa takten till tretaktig musik, men folk från andra länder hänger inte alltid med i dessa takter. De har annan musik i sina länder. En del folkvisor handlar om Jesu födelse, jungfru Maria, Betlehemsstjärnan och annat, som hör julen till, utan att för den skull kunna räknas som kristen eller kyrklig musik. Man skilde inte så hårt mellan kristen och värdslig musik på den tiden. Kristendomen genomsyrade allt och var en oskiljaktig del av folkets världsbild.

Trollbunden publik

Kristin Fornfela framför Brostugan vid Gunnebobro.

Kristin Fornfela trollband oss åhörare med sin sång och sin musik. Efter ett musikstycke ville ingen börja applådera. Man hade inte hjärta att bryta den högtidliga stämningen. Applåden kom igång sent, dröjande och svagt. Även om det inte är jul ännu, kan man dock mycket väl berätta om tomten, närmare bestämt gårdstomten och kvarntomten. Han har nämligen ingenting med julen att göra. Han är verksam året om, men en skål gröt (med en stor smörklick i) skulle han ha på julafton och i vissa fall även på andra dagar. Kristin Fornfela berättade flera sägner om tomten, mycket inlevelsefullt och målande, så att man nästan såg händelserna utspela sig inför sina ögon. I stället för att ge tomten gröt kunde man sticka ett par små vantar åt honom, berättade hon. Med sig till Stensjökyrkan hade hon en fiol och en fiddla, som hon spelade på. Fiddlan är en medeltida föregångare till fiolen. Instrumenten stämmer dock om sig alltefter väderleken. Detta kan vara ett bekymmer, om man som Kristin Svensson kommer farande från Mariestad.

En förberedelse för julen

Vi åhörare levde med i musiken, sången och berättelserna. Kristin Fornfela är en överlägset skicklig musiker och artist. Man erinrar sig den gamla föreställningen, att musiken är harmonier från en högre värld med uppgiften att göra människorna lyckligare och kanske även ädlare. ”Musiken ädla känslor föder”, heter det ju. Detta var en bra början på julen, eller skall vi, i Kristin Fornfelas anda, säga förberedelse för julen?

Inspelningar

Kristin Fornfela är så framstående, att inspelningar är högt önskvärda. Två cd-skivor föreligger: Massor av folkvisor: Kristin ”fornfela” Svensson. (Sång; Kristin Svensson. Inspelning, mixning och layout David Bergkvist, studio Zarkow, kri001). Fornfela trio: Kärlek och ohyra. Kristin Svensson – fiol, fiddla & sång. Lennart Svensson – gitarr & sång. Johan Rask – slagverk & gitarr. (Mix: Jonas Oresten & Johan Rask. Mastring: Johan Rask. layout: David Bergkvist. Utgivningsår: 2015.) Detta är utmärkta inspelningar av bra folkmusik. Man missar dock att se Kristin Fornfela framträda och uppträda. Hon har både utstrålning och ett uttrycksfullt kroppsspråk. Även en filminspelning vore önskvärd. Hon ger folkmusiken liv, tydlighet och kraft. Av alla folkmusiker, som jag har sett och hört, är hon den bästa. Andra spelar folkmusik. Hon är folkmusik.